AV: MTheC  Jag tänkte bidra med en liten reserapport som till viss del också bokades för att täcka upp poängbehov, är inte tillräckligt bra på att skriva längre inlägg när jag är på resa så är inte en live-rapport som @TheTravelGuy bidrog med för en resa som till viss del i alla fallöverlappade tidsmässigt och ruttmässigt. Jag delar upp rapporten i flera delar då den annars blir lite väl omfattande (och jag har inte skrivit klart allt och valt ut alla bilder än)

TAP Portugal har tidvis väldigt bra priser i Business Class till New York (och en del andra destinationer i USA) från Oslo så då vi hittade två platser för ca 8k SEK vardera så slog vi till. Då vi även kunde boka dessa via en OTA där jag hade en voucher som gick att använda så landade vi på väldigt bra priser (ca 7500 SEK/person) för en resa som genererar 20 800 Eurobonuspoäng per person. Behövde visserligen positioneringsflighter till Oslo men då det kunde göras i samband med jobb så var det inget problem.

Ingen idé att beskriva den korta positioneringsflygningen till Oslo. Var en händelsefattig flygning med SAS i Go. Då vi behövde arbeta lite i Oslo så hade vi en dag med arbete där men hann med lite bra kaffe, mat och öl.

Kaffe intogs på Tim Wendelboe (som alla som är kaffeintresserade känner till), Solberg&Hansens (Solberg&Hansen rostade tidigare kaffe åt Espresso House och rostar även det mesta åt Kaffebrenneriet i Norge) show room i Mathallen i Oslo samt Fugelen (cafe på dagen, cocktailbar på kvällen och även möbelbutik). Förvånande nog så var Solberg&Hansens kenyanska kaffe solklar vinnare. Hos Tim W verkade de något stressade och Fugelen har jag varit svajig kvalitet länge, deras Tokyo-café är mycket bättre.
IMG_3503.jpgIMG_3496.jpgIMG_3501.jpgFullSizeRender (5).jpg

Middag på väldigt trevliga restaurang Brutus. Bra mellanrätter av hög kvalitet och bra utbud av naturviner. Kan starkt rekommenderas. De hade även väldigt bra nivå på servicen. Avslutade kvällen med lite öl på Amundsen Bryggeri, var kanske inte något fel på det men var inte särskilt trevligt ställe och priserna var även i högsta laget. Av vi testade så gillade jag Amundsen Every Day Hero bäst.

IMG_3519.jpgFullSizeRender (3).jpgIMG_3528.jpg
FullSizeRender (4).jpg IMG_3524.jpgIMG_3531.jpg
IMG_3538.jpg

Efter en natt i Oslo så var det dags att ta flygtåget. Det höll i sin inte så imponerande pålitlighet genom att vara drygt 20 min försenat (på vägen in till stan var det ca 10 min). Tyvärr var garantin ganska dålig jämfört med Arlanda Express så man får bara ersättning om man missar flyget pga av förseningen (och man varit ute i tillräckligt god tid).

I Oslo så noterade vi att TP761 som vanligt var sen. Den var 20 min sen ankommande och 30 min sen planerad avgång, med MCT på 60 min i LIS och vår initiala tid för byte på 80 min så var vi lite oroliga. Stämde av med personal vid incheckning om de redan ville omboka oss men de försäkrade oss om att det inte skulle vara något problem att hinna anslutningen i Lissabon. Mer om detta senare men vi hängde ett tag i loungen och åt lite lätt mat.

IMG_3541.jpg

De körde en ordnad priority boarding där bara de som faktiskt hade rätt till priority boarding tilläts boarda första. Sätena är standard ekonomiklassäten men med tomt mittensäte. Vi hade 1A och 1C, brukar föredra rad 2 men var helt fullt i business redan när vi bokade. Nu visade det sig vara bra att ha platserna längst fram så man fick välja mat först. Personalen var väldigt trevlig och på hugget. Vi fick direkt när vi var i luften fråga om vi ville ha något att dricka. Tackade ja till ett glas portugisiskt mousserande. Relativt trevlig, ingen champagne men gjorde med traditionella metoden.

IMG_3542.jpg

IMG_3545.jpg
IMG_3546.jpg

Fanns två val av varmrätter, vi valde både köttet och detsamma gjorde de övriga 2 personerna på rad 1. Det innebar att de som satt på rad 2 inte fick välja utan fick nöja sig med det som fanns kvar. Jag var positivt överraskad över den bra kvaliteten på maten, biffen var lätt rosa inne och smakade bra. Servicen var genomgående bra och alert. De höll bra koll på att gardinen var stängd och tillät ej ekonomiklasspassagerar att använda toaletten fram.

IMG_3544.jpg
IMG_3547.jpg

När vi började närma oss Lissabon kom en av flygvärdinnorna och sa att vi inte kommer hinna med vår anslutning, jag blev lite förvånad och undrade om det verkligen stämde då vi snackat med personal innan avgång. Pursern visste inte något mer utan rekommenderade att prata med personal när vi kom fram.

Vi fick inte gate arrival så var tvungna att åka buss en ganska lång bit. När vi kom fram till terminalen så hade vi fortfarande en hel del tid kvar att nå gaten och såg att det inte var någon kö alls till passkontrollen så kändes görbart. Vi fångades dock direkt av personal från TAP som förklarade att vi var ombokade till morgondagens flight (24h senare), de hade flyttat oss från den aktuella flighten så även om vi hade kunnat hinna så sa de att de platserna nu var borta. Gav mig lite känsla av att de hade överbokat och inte var så ledsna att de kunde hitta ett sätt att få av oss. De förklarade även att det var extraordinära skäl då förseningen enligt dem berodde på ”airport restrictions” i Lissabon. Försöket att få ersättning från TAP är nu efter hemkomst igång, känslan från vad man läst från andra är att det inte är lätt så får väl se om man måste ta hjälp med det.

De försökte lägga in oss på ett sunkigt flygplats hotell vilket vi inte ville. Vi var inte heller pigga på att de valt att inte boka oss på nästa flight till New York (utan nästa TAP-flight) så blev tvungna att ta oss till deras transferdesk. De har en ganska dåligt markerad prioritetskö så ställde oss där vilket då gick snabbt (var en person före oss) – priokön uppskattades helt klart inte av de ganska många personer som stod i vanliga kön. Det var en person som till och med började skrika och härja med den person som var före oss i kön. TAPs personal försökte hantera det, oklart för mig vad som sades då det var på portugisiska men lugnade ned sig efter ett tag. Kan dock förstå irritationen då det var 2 personer som hanterade allt i transfercentret och om det stod någon i priokön så togs de först.

När vi kom fram till agenten i transferdesken så var första beskedet att det inte fanns några andra alternativ. Van vid den attityden så drog jag upp ett antal alternativ som fanns tillgängliga och visade och nämnde att de ska få fram oss så fort som möjligt. De gick då med på att boka in oss på Uniteds flight som landar drygt 6h tidigare än TAPs egen flight. Diskussionerna om hotell var svårare, de sa att de bara arbetar med ett hotell så oavsett om det finns lediga rum någon annanstans så kan de inte boka det. De sa dock att vi kan boka något annat själva och sen kräva ersättning för det. Då vi inte vill bo ut vid flygplatsen så bokade vi något eget. Hade velat bo på Sofitel men tyckte det var något dyrt (även om det ska ersättas av TAP så skulle jag ha viss förståelse om de skulle invända mot den kostnaden) med €400 per natt så blev Pestana CR7 för €180 per natt.

Som tur var hade vi en del alternativ vad gäller ställen vi vill gå ut och äta på så vi hade redan på flygplatsen bokat bord på en av mina favoritrestauranger i Lissabon, Os Gazeteiros. Vi hade inte så mycket tid så direkt efter att vi kommit till hotellet så promenerade vi upp till restaurangen. De har en fast meny varje kväll, 5 rätter för €35 och om man vill ha matchande viner så är €30. De har alltid fantastisk mat och bra vinlista med fokus på biodynamiskt, naturvin och ekologiskt. Kan starkt rekommenderas om man gillar lite mer spännande vinutbud och mat med fokus på närproducerat. Bland vinerna var Albariñon från Spanien fantastisk, om jag hade blindprovat den hade jag aldrig plockat det som en Albarño utan nog mer trott på att det var något dyrare från Sancerre.

IMG_3556.jpg IMG_3561.jpgIMG_3563.jpg IMG_3564.jpgFullSizeRender (6).jpgIMG_3570.jpgIMG_3572.jpgIMG_3581.jpgIMG_3582.jpgIMG_3584.jpg

Vi valde sen att göra det mesta av kvällen genom att även besöka trevliga cocktailbaren A Tabacaria. Det är en liten cocktailbar nära TimeOut Market, den var först ett växlingskontor när det öppnade 1885 och blev sen en tobaksbutik och är nu en cool liten bar. De har ingen egentlig meny utan blandar baserat på vad man gillar. Bra priser och goda cocktails så rekommenderas också starkt.

FullSizeRender (7).jpg
FullSizeRender (8).jpg

Efter det var det dags att sova lite, vi hade trots allt ett flyg att passa dagen efter och hade noterat att vi inte kunde checka in online så hade vissa farhågor över vad det skulle innebära.

Hotellet var (trots att det delvis ägs av Christiano Ronaldo, vilket innebär att man måste stå ut med en massa bilder av honom överallt) bra. Bekväm säng, ganska nytt och modernt. Bra kvalitet på amenities, fräscht badrum och snabbt wifi. De hade även ordentligt med eluttag och usb-laddning, även på vettiga ställen (som vid skrivbordet, bredvid sängen på båda sidorna).

Frukosten var bra, trevlig utbud med viss variation mot standard hotellfrukost och kändes som mer fokus på kvalitet än kvantitet. Bra rätter som kunde beställas (utan extra kostnad) t ex avocado toast, omeletter etc. De minus jag hade för hotellet var att det inte finns vattenkokare på rummet. Det fanns inte ens att låna upp till rummet men de föreslog nespresso (?) i receptionen. Jag fattar fortfarande inte att folk kan dricka det, är verkligen för folk som inte gillar bra kaffe men är imponerad över att Nestlé lyckats med marknadsföringen så att de kan sälja riktigt dåligt kaffe till enorma överpriser.

Dagen efter så var det äntligen dags för oss att komma iväg på sista sträckan mot NYC med United. Hade som nämnts tidigare noterat att vi inte kunde checka in online vilket i sig var ett dåligt tecken. Precis som jag misstänkte hade vi lyckats få SSSS på våra boardingpass. Fick ägna en stund vid första kontrollen att förklara varför det bokats så sent, visa bokningsbekräftelse på återresa och svara på en massa andra frågor. De undrade t ex om en resa jag gjorde förra hösten då jag åkte till Chicago fre-sön, de tyckte det var misstänkt men nöjde sig efter en stund med att jag åkte dit för att äta på restaurang, kolla på (amerikansk) fotboll och för att få bonuspoäng.

Fick sen en grundlig genomgång av allt handbaggage vid gaten. Det var dock inte lika omfattande som om man åker på det när man åker från USA så det tog totalt kanske 15-20 min extra men innebar att vi kom ombord sist i business. Plus till United att de trots allt har kvar separata rader vid boarding så kunde gå direkt upp till disken utan att behöva tränga oss igenom alla i economy. Det var länge sedan jag åkte United i business class, detta var nyare kabin än senast men fortfarande inte den absolut nyaste Polaris-kabinen. Det funkade dock ganska bra när man var 2 som reser tillsammans men det är 2-2-2 konfiguration så inte optimalt om man reser ensam och får fönsterplats då man inte har gångaccess då. Stolen var ganska bekväm i sittläget men trång när man fäller den (dock full-flat) och då är ingen av oss superstora men jag hade problem att få plats med fötterna i utrymmet och fick verkligen anstränga mig för att hitta ett läge att sova i, det kändes mer trångt än t ex Thai som jag tyckt har lite trånga säten. Nu var det inte en nattflight så störde mig inte så mycket då jag bara behövde sova någon timme nu. Inte fullt övertygad av Spiderman-samarbetet för necessären men den innehöll de basics som man behöver.

IMG_3596.jpgIMG_3595.jpg

Det som dock överraskade väldigt positivt var servicen. Väldigt uppmärksam service och fantastiskt trevlig och kunnig. Det förgyllde verkligen resan och var en överraskning jämfört med vad jag tidigare upplevt från amerikanska bolag. Minus att de inte serverar champagne på marken utan annat bubbel, har numera lärt mig att fråga specifikt innan även om de säger champagne – nu kallade de det italian champagne som serverades på marken så var ganska klart vad det var så valde vatten innan vi lyfte.

FullSizeRender (9).jpg

Väl uppe i luften fick vi dock snabbt champagne och något värmda nötter. Även maten var förvånansvärt bra, inte fantastisk men fullt ätbar och den kyckling jag åt höll bra kvalitet och pastans som Mrs MtheC åt (och jag smakade) var också trevlig. Desserten var inte så kul men glassen var i alla fall god men deras macarons höll inte samma klass som de som t ex Eva Air serverade när jag flög med dem från Paris. De serverade även bra champagne (Ayala) och även de andra vinerna höll bättre nivå än jag hade väntat mig. Den österrikiska Grünern var riktigt bra liksom den röda från Loire. Måltiden man fick innan vi landade var så där men jag valde nog fel där, tog någon form av hamburgare men borde tagit deras no-bean chili.

IMG_3604.jpg

IMG_3600.jpgIMG_3601.jpgIMG_3603.jpgIMG_3605.jpg
IMG_3608.jpg

Ankomsten till Newark var extremt smidig, tog 10 min från att vi landat till dess att vi stod utanför flygplatsen. Ingen väntetid alls någonstans vilket var skönt att efter lite motgångar tidigare under resan i alla fall få saker som flöt på direkt. Trots att jag varit i New York under sommaren tidigare så var hettan ändå överrasakande, 36 grader när vi landade med härligt hög luftfuktighet men skönt att kommit fram. Vi skulle egentligen (om vi hållit den ursprungliga bokningen) kommit till JFK så hade inte riktigt kollat upp transporterna från Newark men kollade snabbt google maps och såg att bussen i princip är lika snabb som taxi och avsevärt snabbare än tåg. Så blev bussen från Newark och till Bryant Park och två kvarters promenad till vårt första hotell i New York för denna resa.

Accor är en av de kedjor jag fokuserar på vilket gör att alternativen är få i USA. Kollade innan resan runt lite och var inne på att boka utanför kedjorna men då körde Accor en av sina så kallade Super Sales så fick tag på bra pris på Sofitel och Novotel i New York. Första hotellet var Sofitel, jag har bott på det tidigare och visste därmed att jag inte ska förvänta mig normal Sofitel-standard utan avsevärt sämre. Hotellet i sig är ganska trött och i behov av renovering av rummen men de är av ganska ok storlek.

Den dåliga servicen var jag dock inte beredd på, kändes som man störde personalens samtal med varandra (på franska, verkade vara många från Frankrike som jobbade här) när man kom. Inget tal om att hälsa en välkommen eller ge en indikation på att man är uppskattad som frekvent gäst hos Accor. Jag visste att hotellet var i princip fullbokat så ok att de inte ger uppgradering men de bättre hotellen brukar säga något om det. Fick inte heller något välkomstbrev eller drinkvouchers, frågade dock inte om det då det relativt ofta ligger på rummet. Inget alls i rummet, ska även få welcome gift som platinum-medlem. Ringde ner till receptionen, ingen svarar så får gå ner – får drinkvouchers, ingen ursäkt och löfte om att welcome gift, brev etc ska komma (det kommer aldrig under hela vistelsen).

Det jag dock uppskattar med hotellet är frukosten, den serveras i deras restaurang och det är bara a la carte, ingen buffet och genomgående bra kvalitet. Servicen där höll bra klass och det fanns ett 20-tal rätter att välja på så man kunde variera sig ganska bra. Kaffet var till och med drickbart (i alla fall om man hällde mjölk i) och de erbjöd några alternativ på färskpressade juicer. Kan även nämna att hotellchefen hörde av sig efter vistelsen efter att ha läst min ärliga feedback i deras enkät de skickade ut. Hanterade det väldigt bra och gav, utan att jag begärt det, bra kompensation i form av poäng.

Dag 1 gav också tid för att dricka en del kaffe (ni kommer se några återkommande teman här…). Första stoppet var Gregory’s på samma gata, lyckades på något sätt glömma att ta ett foto där. Det är dock en ganska bra kedja med kvalitet på kaffet i linje med vad man får från Espresso House/Johan&Nyström i Sverige. Ganska många av de mini-kedjor som finns i USA håller den ganska acceptabla kvaliteten men det saknas tyvärr riktigt bra ställen. I en stad av New Yorks storlek så borde det finnas utrymme för mer ställen som håller toppklass, som det är nu har det snarast blivit sämre (med toppen) men bredden är bättre då man i princip i varje kvarter kan hitta någon kedja som är helt ok, tänker t ex Grumpy, Joe, Blue Bottle, Bluestone Lane, Partners (fd Toby’s Estate), Stumptown, Intelligentsia, Birch Coffee, Irving Farm, Culture Espresso.

Vi satt oss sedan ned på Birch Coffee efter en promenad närmare middagsdestinationen. Birch körde väldigt bra Kyoto style cold brew, var extremt koncentrerad smak men väldigt bra. Personalen ville heller inte servera den med is (då det späder ut när det smälter och den ska vara kall men iskall) och bad mig prova utan först, de hade helt rätt så får ge dem att de vet vad de sysslar med.

IMG_3609.jpg IMG_3613.jpg

Vi hade inget bokat för kvällen utan hade siktat in oss på ett försök att knipa en av walk-in platserna på Eleven Madison Park så var där när de öppnade och det gick galant. Har redan skrivit lite om det besöket här. Kortfattat så är maten fantastisk och de har en riktigt bra vinlista. Uppskattar även att dricksen är inkluderad i priserna och de accepterar inte ens dricks om man vill ge det.

IMG_3615.jpg IMG_3616.jpgIMG_3620.jpgIMG_3623.jpg IMG_3624.jpgFullSizeRender (11).jpgIMG_3626.jpg IMG_3627.jpgIMG_3630.jpg FullSizeRender (12).jpgIMG_3632.jpg

Satt och åt i baren och kom i samspråk med kvinnan som satt och åt bredvid oss. Amerikaner är ju ofta sociala så är alltid trevligt och enkelt att småprata med dem. Hon hade även väldigt intressant jobb så pratade både jobb och mat och vin. Hade så trevligt att vi bjöd med henne till nästa ställe för cocktails, det blev ett besök på Dear Irving. De serverar bra cocktails i trevlig miljö men blev lite chockad av att de ville ha lika mycket för en flaska med mineralvatten (0,5 l för $18) som för en cocktail.

FullSizeRender (14).jpg IMG_3636.jpg

Det kändes efter det som att det räckte för dag 1 så vi tog sen en promenad på dryga 30 min tillbaka till hotellet.

Njöt av bra frukost på hotellet och var ganska långsamma med att komma igång. Gillade deras ”savory french toast”, men man står sig ganska bra på en sådan frukost. Dag 2 i NYC utlovade enligt väderprognosen konstant regn så tog med oss paraplyn när vi gick ut. Kändes som läge för lite shopping så vi tänkte kolla in det nya komplexet Hudson Yards. Inget särskilt att fota där då den som sett ett mer upscale köpcentrum någonstans känner igen sig. Det var fräscht och det fanns ett bra utbud av butiker. Med nuvarande dollarkurs så blev det inte mycket shopping, hann med lite kaffe på Blue Bottle som finns där. Kollade även in the Vessel utanför. Man kan om man förbokar en vecka eller så innan gå upp gratis, annars kostar det typ $10 per person. De har tydligen någon form av tävling om att ge den ett permanent namn, en av de mest populär online är ” the shawarma” men det verkar inte riktigt gå hem oss ägarna så det blir nog något annat.

IMG_3684.jpgIMG_3641.jpg

Hudson Yards sitter ihop med ena änden av Highline så då inget regn syntes till tog vi en promenad där. Jag tycker trots att det ofta är mycket turister att det ändå är trevligt att promenera runt lite grann där. Hettan gjorde dock att vi kände att det var dags för något kallt att dricka och det fick då bli en iskaffe på Intelligentsia inne på the Highline hotel. De kör ganska bra iskaffe och säljer även Sudden Coffee där. För de som inte känner till Sudden Coffee så är det ett försök att göra riktigt bra snabbkaffe. Det är för övrigt startat av en tidigare finsk baristamästare som nu är baserad i Kalifornien. Jag tycker inte det är lika bra som vanligt kaffe men de har gjort ett riktigt bra jobb. De säljs i portionsförpackningar i provrörsstil men ganska dyrt och vill man ha leverans till Sverige blir det extremt dyrt men köper det ibland när jag är i USA.

IMG_3645.jpg FullSizeRender (15).jpgIMG_3646.jpgIMG_4074.JPGIMG_4075.JPG

Vi var därefter på jakt efter lunch och ville passa på att testa något vi inte kan få tag på hemma, the impossible burger. Det är en vegansk burgare som tyvärr inte får säljas i Europa (GMO-regler) och som jag varit nyfiken på att testa. Den serveras på flera olika ställen men vi gick till Bareburger för att testa. Beställde en vanlig burgare och en impossible burger. Nu var den vanliga burgaren ganska medioker men impossible burger var bra för att inte vara kött. Man kunde känna viss smakskillnad men de kommer väldigt nära köttsmaken. Om man testat Beyond Burger som säljs frekvent i Sverige numera så är detta en helt annan klass, Beyond är ju inte närheten vad gäller utseende eller smak men impossible burger kommer nära. Föredrar fortfarande en bra burgare på riktigt kött men skulle kunna tänka mig att äta impossible flera gånger. Bilderna visar båda burgarna bredvid varandra och en halva vardera av respektive.

IMG_3659.jpgFullSizeRender (17).jpg

För att hålla tempot i kaffedrickandet så svängde vi även förbi the Elk, de körde faktiskt bra handbryggt kaffe på Chemex. De rostar inte själva utan använder kaffe från Parlor Coffee i Brooklyn. Man märker att arbetskraft är billigare i USA då det handbryggda kaffet kostar typ hälften av vad man skulle betala på t ex Drop Coffee i Stockholm.

FullSizeRender (16).jpg

Vi valde sen att ta tunnelbanan tillbaka till hotellet, ville ta det lite lugnt innan middagen. Regnet som utlovats kom när vi kom upp från tunnelbanan, inget paraply hjälpte utan var helt genomblöta efter ett kvarters promenad. Som tur var regnade det inte länge så vi kunde ta oss mot middagen när det var uppehåll och blå himmel igen. Middagen skulle intas på Niche Niche, de kör ett ganska kul koncept där det bjuds in någon vinpersonlighet (kan vara en vinmakare, vinskribent, sommelier, importör, vinhandlare etc) varje kväll och den personen väljer ut vilka viner som ska serveras. Köket matchar sedan rätter till det som serveras. Priset är $40 för vin och $40 för mat, 4 rätter och 4 viner. Det är också ok att komma för att bara dricka vin men inte för att bara äta (i alla fall den info vi fick, vet inte hur det förhåller sig om någon nu skulle kräva att bara få äta). Samma gäng kör även Airs Champagne Parlor och Tokyo Record Bar som är riktigt bra.

Vi hann precis sätta oss för middag när vi fick emergency warnings blinkande på alla mobiler om kraftiga regn och ”flash floods” och inom ca 30 sekunder från det så öppnade sig himlen och det regnade så mycket att man inte ens såg om någon stod precis på trottoaren utanför. Skönt att du sitta inne och njuta av lite champagne från en mindre producent på Cote de Blancs, Etienne Calsac. Det var en ny men trevlig bekantskap för mig. De körde också påfyllning när man druckit upp vilket var trevligt. Maten inleddes med ett antal ostar, charkuterier och en del andra små tilltugg. Helt ok men inget att skriva hem om. Därefter fick vi spanskt vittvin på någon form av field blend, missade vad det exakt var och då jag inte var superimponerad så orkade jag inte ta reda på det. Det serverades med en trevlig röding. Fiskspåret fortsatte med en väldigt fin torskliknande fisk (var något annat). Den serverades med en trevlig men lite intetsägande vitt vin från Provence, tror den huvudsakligen var gjord på Spagnol eller Pignerol. Middagen avslutades med en fin Pinot Noir, Sunnyside, från Big Table Farm. Den var väldigt bra men passade inte smakmässigt med dessert (pannacotta). Trevlig middag och för priset ganska bra, hade kanske förväntat mig lite vassare pairings men kul koncept och roligt att kunna snacka vin med kunnigt folk. Som tur var hade regnet slutade precis när middagen tog slut så blev en promenad tillbaka till hotellet i ganska frisk luft.

FullSizeRender (20).jpg
IMG_3676.jpgFullSizeRender (19).jpgIMG_3681_copy.jpg

Det var på morgonen dags för nästa etapp på vår resa. Som det kanske framkommit har vi ett visst vinintresse och innan vi spikade vad vi skulle göra utöver att hänga på Manhattan så funderade vi om vi skulle åka upp till Finger Lakes eller utan till North Fork på Long Island. Vi landade i att det var enklare att ta oss till Long Island (2.5h vs 5-6h) och då vi inte hade alltför mycket tid så kändes 2 nätter på Long Island bra. Vi valde att ta oss dit utan att hyra bil så blev Hampton Jitneys buss som avgick utanför Grand central (de har ett flertal stopp på Manhattan) som tog oss till Greenport nästan längst ut på den norra spetsen av Long Island. Den södra spetsen är kanske mer känd där the Hamptons ligger men de bättre vingårdarna ligger främst på den norra delen (undantagen är kanske Wölffer Estate och Channing Daughters som finns på södra delen).

IMG_3750.jpgIMG_3730.jpg IMG_3728.jpg

Smidig resa med bussen och ankom Greenport kring lunch. Charmig liten stad där man också kan ta färjan till Shelter Island. Vi skulle bo på Greenporter Hotel, ett familjeägt hotel i stadskärnan (eller vad man nu ska kalla de 3-4 gator som utgör Greenports centrum). Ganska enkelt hotell men där det var fräscht och rent och ganska nyrenoverat. De hade även trevlig pool och bubbelpool. På ankomstdagen hade vi inte så mycket planerat så kort promenad runt stan och snabb lunch.

IMG_3762.jpgIMG_3764.jpgIMG_3753.JPGIMG_3756.jpgIMG_3759.jpg IMG_3760.jpgIMG_3761.jpg

Vi bestämde oss sen för att kolla in några vingårdar. En utmaning är att ta sig runt om man valt att inte hyra bil. Vi hade dock gjort lite research och kommit fram att om vi inte har bråttom så bör det funka med lokal taxi (hade tre olika bolag och deras telefonnummer) samt Lyft och über. Lyft körde också en kampanj med gratis resor fre-sön på North Fork, vi var dock där mitt i veckan så fick nöja oss med en lite sämre kampanj med $15 rabatt på 4 resor (då vi var 2 och hade 2 mobiler vardera så räckte det dock bra).

Första besöket var på enda vingården i New York state som bara gör mousserande vin, Sparkling Pointe. Vi hade testat ett av deras viner för 3 eller 4 år sedan vid ett besökt på Eleven Madison Park och varit väldigt nöjda. Allt vin görs med champagnemetoden och vinmakeren är fransman från Champagne. De håller fortsatt väldigt hög kvalitet på deras mousserande vin men sen är det ändå svårt att argumentera för att det är bra värde för pengarna då man kan få ganska mycket för $30-35 USD som deras instegsvin kostar. Snackade dock lite med dem så fick prova en hel del utan att betala och fick även köpa lite vin till bättre pris (kan ha hjälpt att vi hade med oss visitkort från vår sidoverksamhet där vi importerar vin). Köpte deras Brut och även deras prestigevin Seduction (den senare har lagrats 8 år på jästavfällning och det märks smakmässigt, den har imponerande djup och komplexitet).

IMG_3688.jpg IMG_3698.jpgIMG_3699.jpgIMG_3700.jpg

Efter ganska lång väntan fick vi tag på en bil från Lyft och tog oss vidare till Lieb Cellars, de har ett väldigt trevligt tasting room där de utöver sina egna viner även serverar vin från systervingården Bridge Lane Cellars. Bridge Lane är mer massmarknad med vin på burk och bag-in-box (även på flaska) men väldigt snyggt designade. Liebs viner var helt ok men inte något fantastiskt, var dock trevligt att sitta ut och äta lite lokalt producerad ost och sippa på vinerna. Toppvinerna här var deras Merlot och Cabernet Franc. De var väldigt stolta över sin Pinot Blanc men jag var inte alls imponerad av den.

IMG_3702.jpgIMG_3703.jpgFullSizeRender (15).jpg

Sista vingårdsstoppet för dagen var Kontakosta Winery, väldigt vacker byggnad och man fick ta med sig vin ner till stranden om man ville. Ganska bra vitt vin som de kallade field blend men som vid diskussion med dem visade sig vara en vanlig blend (dvs de har inte växt på samma lilla lot utan samlats in från flera olika blandats i efterhand), deras off-dry riesling var också helt ok men deras toppnivå av rött var det som imponerade mest både deras Cabernet Franc och Merlot. Hade sen tänkt svänga förbi baren på Lin’s Beach House men fick info om att de bara har baren öppet vissa dagar (alltid tors-lör men i övrigt lite beroende på beläggning). De var trevliga nog att slå en signal dit för att kolla och det visade sig vara stängt så blev tillbaka till Greenport.

FullSizeRender (17).jpg
IMG_3714.jpgIMG_3715.jpgFullSizeRender (16).jpg

Till middag valde vi att gå till en halvhemlig bar som heter Brix&Rye och dricka drinkar och dela på en pizza. Helt ok drinkar men inte samma toppklass som man hittar på de bästa barerna inne i NYC (eller för den delen Stockholm, London, Tokyo etc) men god pizza. Vi hade tänkte svänga förbi de lokala bryggeriet bredvid men de stänger kl 19 så fick bli ett besök på en lokal pub som hette Industry Standard. De serverade en del lokal öl så blev en pint vardera där och lite mer mat innan det var dags att efter en promenad utmed vattnet lägga ned för dagen.

IMG_3739.JPGFullSizeRender (18).jpgIMG_3732.jpgIMG_3734.jpgIMG_3735.jpg IMG_3736.jpg

Hotellet bjöd på enklare frukost av amerikansk stil men var också trevligt. Supertrevlig personal som skötte serveringen så var väldigt avslappnad start på dagen.

FullSizeRender (19).jpg

Vi hann även med att utforska kaffeutbudet i Greenport när vi promenerade runt där. Ett av de nyöppnade designhotellen hade ett riktigt snyggt café, the Merchants Wife hette det. Tyvärr var det snyggt och med bra kaffebönor (från ett Brooklynbaserat rosteri) men riktigt dåligt ändå. Baristan visste helt klart inte vad han gjorde så var nästan redo att be att få komma bakom disken och visa hur man gör.

IMG_3744.jpg IMG_3748.jpgIMG_3745.jpg

Skippade dock att ta över hans jobb men tog en promenad utmed hamnen och på huvudgatan bort till Bruce & Sons som hade rekommenderats till oss som det ställe som har bäst brunch i stan. Vi var inte hungriga men testade kaffet som också där var riktigt dåligt. Maten såg dock väldigt trevlig ut men de har bara öppet på dagtid så inget ställe att äta middag på.

IMG_3751 (2).jpg

Sista försöket till vettigt kaffe var på Aldo’s som rostar eget kaffe. De rostade när jag kom in och såg direkt att jag inte skulle gilla det, de rostar i den italienska stilen (dvs bränner bönorna så att det oavsett kvalitet från början smakar samma sak). Vet att många gillar det men inte alls min stil och förstår inte varför ett ställe som faktiskt köper in bra råkaffe (vilket Aldo’s verkade göra) rostar på det sättet. I Italien finns det ju en anledning till att man gör på det sättet då man köper in dåligt råkaffe och därmed måste rosta så mörkt för att dölja defekterna (och kunna hålla priset lågt) men baristorna i Italien är ofta duktiga och får ut det bästa av den undermåliga kvaliteten de har att jobba med.. Som tur var hade vi utrustning för att göra eget kaffe så hann med en egenbryggd kopp innan det var dags för dagens vingårdsbesök.

FullSizeRender (20).jpg

Vi brukar inte åka på rundturer men hade denna gång valt att boka in en tour från Vintage Tours. Jag var lite tveksam till att köra en guidad tur men då vi båda ville dricka vin och inte visste innan vi kom ut till Long Island hur Lyft och Uber skulle funka så hade vi bokat denna. Vi blev inte alls besvikna då Jo-Ann som äger det och håller i alla tours var helt öppen för att välja exakt de vingårdar vi ville besöka. Vi mailade lite fram och tillbaka veckorna innan innan vi skulle komma och interaktionen med Jo-Ann gjorde att jag kände mig väldigt trygg. Hon kör också maximalt 14 personer på sina tours och den dagen vi skulle åka vara vi 5 personer totalt så blev väldigt bra. Det är tydligen mestadels mer folk på helgerna, mitt i veckan var det väldigt lugnt.

Första besöket var på en av de äldsta vingårdarna på Long Island, Palmer. De har gjort vin sedan tidigt 80-tal på Long Island men förra året såldes vingården till grannarna som gör vin under namnet Paumanok. Vad jag förstod så tänker de fortsätta med de två olika namnen men kanske ha lite olika fokus på dem. De hade ett bra upplägg där man fick gå och kolla runt på mycket av produktionen och även inga problem att kolla in vinrankorna. Testade 6 olika viner där men var lite besviken på nivån, deras old roots Merlot som var deras prestigevin var ganska bra men inte alls värt priset. De gjorde även ett ok mousserande men inte alls lika bra som det som Sparkling Pointe gör. Intressant att testa deras mer, för Long Island, udda varianter såsom deras Aromatico som var en blend av Muscat och Malvasia och deras Albariño. Tyvärr föll de mer in i kategorin av intressant att ha testat än bra. Tror de kan få till bra Malvasia på sikt men de är verkligen inte där nu.

FullSizeRender (21).jpg
IMG_3783.jpgIMG_3784.jpgFullSizeRender (22).jpg IMG_3777.jpg

Nästa stopp var Clovis Point där vi också åt lunch som Jo-Ann hade beställt från ett lokalt bageri. Riktigt bra mackor, överraskad över kvaliteten på lunch som ordnats på en guidad tur, och trevligt att kunna sitta ute och njuta av mat samtidigt som vi provade oss igenom flera av vinerna från Clovis Point. De var klart bättre än Palmer men utan att nå riktigt de höjder jag hade hoppats på. Än en gång var det de röda som imponerade, deras vin som kallas Archeology som är en blandning av Merlot, Cabernet Franc, Petit Verdot, Cabernet Sauvignon och Syrah var bäst men deras Chardonnay var också trevlig. Kul att snacka lite med vinmakaren här, fick lite insikt i hur de arbetade här. De fokuserade på ganska låg produktion (3 ton per acre) för att hålla kvaliteten och det märks, det försökte några år med högre uttag (5-6 ton) och fick testa några äldre viner där de gjort det och skillnaden var enorm. Verkar även som det inte alls finns någon skepsis mot malolaktisk jäsning även för de vita vinerna utan i princip alla på Long Island gör det även för vita viner. Jag har inte starka åsikter kring det men har träffat många vinmakare som har extremt starka känslor kring det (mestadels de som inte gillar det).

IMG_3785.jpg IMG_3786.jpgIMG_3788.jpgIMG_3793.jpgIMG_3798.jpg

Därefter blev det vidare till Bedell Cellars, ytterligare en vingård som har trevlig lokal. De kändes dock mycket mer proffsiga och var mer av en proffsigt artig känsla här. De experimenterar en del med olika druvsorter och en del olika produktionsmetoder. De lagrar t ex en del av vinerna i amforor och de har även några betongägg, tyvärr var de nyligen inköpta så fick inte testa några vinor som gått igenom den processen. Fick höra att de också var till salu då ägaren (som ej var aktiv i själva vintillverkningen) nyligen gått bort. De vill tydligen ha $18 miljoner så om det finns några här med pengar över och intresse för vin så är det bara att slå till.

IMG_3800.jpg IMG_3801.jpgIMG_3803.jpg IMG_3805.jpg

Sista besöket för dagen var det jag såg fram emot mest, One Woman Wines. Precis som namnet antyder är det en kvinna som gör alla vinerna och äger vingården. Dagens bästa viner intogs här, riktigt kul när man också blir överraskad och får andra sina egna uppfattningar. Jag är oftast inte så förtjust i viner som legat på för mycket ek och framförallt inte nya ekfat så blev lite skeptisk när hon berättade att hon bara använder ny ek och bara använder faten en gång innan de säljs vidare. Vinerna var trots detta väldigt välbalanserade och eken slog inte alls igenom för mycket. En riktigt bra Sauvignon Blanc men även bra Gewurztraminer och Grüner Veltliner och som vanligt på Long Island imponerar Cabernet Franc och Merlot. Blev några flaskor med hem härifrån.

FullSizeRender (23).jpgIMG_3809.jpg

På vägen tillbaka till Greenport så blev det en sväng förbi några av stränderna och vi stannade även vid en av gårdarna som säljer sina egenodlade grönsaker, frukt etc. Traditionellt har området varit ett jordbruksområde men sen vinodling kom igång på 1970-talet och när det blev populärt för ca 20 år sedan så har flera gårdar försvunnit och priset på mark har gått upp rejält så många säljer. De bakade även pajer med egenodlade ingredienser, väldigt gott men som vanligt i USA så är portionerna större än man behöver. Riktigt bra vingårdsrundtur avslutades och vi var riktigt nöjda så för den som vill göra något annat vid ett New York-besök så rekommenderas att anlita Jo-Ann och Vintage Tours. Det går att hinna med det som en dagstur från Manhattan också.

IMG_3810.jpg

Kvällen avslutades med lite bad i poolen och sen middag på lokal pub First&South. Var inte dåligt men knappast värt att rekommendera för maten i alla fall. Käkade lite mac n cheese och någon form av sliders men trevligt ställe att sitta ute på och sippa på en öl.

IMG_3812.jpgIMG_3813.jpg

Vi var därefter ganska klara med Greenport så morgonen efter bar det av tillbaka till Manhattan. VI hade funderingar kring att ta tåget då det kändes som det skulle kunna vara trevligare än bussen men det gick bara 3 tåg om dagen och det krävdes också minst 1 byte och restiden var ca 1h längre än med buss så vi valde bussen tillbaka också. För den andra delen av vistelsen på Manhattan var det Novotel Times Square som gällde. Det var en helt annan serviceupplevelse än på Sofitel. Vi blev väldigt trevligt välkomnade, fick vouchers för välkomstdrink förklaring av att de inte har några sviter men vi uppgraderades till 32:a våningen och fick välja vilken utsikt vi ville ha. Välkomstbrev och premiuminternet-koder samt welcome gift som dök upp på rummet ca 10 min efter att vi checkat in. Hotellet är dock ett standard Novotel så ganska trist inredning men det var rent och fräscht.

Ingen poäng att hänga på hotellet så stack ut för lite sen lunch, var riktigt hungriga så blev ett ställe jag varit på för flera år sedan som jag då tyckte var ganska bra. Det är ett japanskt ställe som kör ganska billiga enklare rätter, det heter Donburiya. Käkade en yakiniku bowl och katsu-don. Det var inte alls dåligt men lite intetsägande så skulle inte gå tillbaka men vi var i alla fall mätta.

IMG_3826.jpgIMG_3829.jpg

Därefter blev det som vanligt en kopp kaffe, denna gång cold brew igen (på en annan av Birch Coffee’s ställen) då det var varmt och en promenad mot Central Park. Gillar att promenera runt där en stund men brukar ofta göra det tidigare på dagen och nu på tidig eftermiddag och i fint väder var det helt överfullt. Man blev också ungefär varannan minut tillfrågad om man ville hyra cykel. Vi besöker alltid samma ställe i central park då det faktiskt var där vi gifte oss för flera år sedan. Nu var det tyvärr inte lika trevligt då värmen gett en algblommning så vattnet var starkt grönt men man kunde ändå se en del små sköldpaddor som simmade runt där.
IMG_3838.jpg IMG_3840.jpgCentralParkBW1.jpg

Efter promenad i central park så svängde vi förbi Box Kite Coffee, som är ett litet hål i väggen men som kanske serverar bäst kaffe på Manhattan. De handbrygger kaffet men gör även bra espresso. Inget ställe man hänger på längre stunder men bra att ta med sig en kopp ifrån. Om man ändå är i området så kan man passa på att svänga förbi 67 Wine & Sprits, en väldigt bra vinbutik på upper west side. Vi hade inget särskilt planerat att köpa men ville bara kolla in för att se vad de har och fick med oss en flaska Gruet, ett mousserande som görs med champagnemetoden i New Mexico. Väl värt att prova om man gillar champagne och inte har testat dem. Det finns även en del andra bra vinbutiker men vi hade inte lust att släpa för mycket med oss men för den som är intresserad rekommenderas även Chambers Street Wine, Tribeca Wine Merchants, Pasanella & Son Vintners, Flatiron Wine & Spirits, Union Square Wine & Spritis och Crush Wine & Spirits. Finns massa fler men dessa är de jag oftast har handlat från på senare tid. Kan också rekommendera att kolla in Trader Joe´s vinbutik (för de som inte känner till Trader Joe så är det tyska lågprismatkedjan Aldi’s amerikanska butiker – de är dock väldigt trevliga och bra), de har ibland en del saker till extremt bra priser.

IMG_3844.jpg

Det blev självklart mer kaffe innan middagen (vad annars) men inget som direkt imponerade stort. Det trevligaste var ett ställe som heter Rex men vi var även förbi Irving Farm. Vi svängde också förbi en av de mest välrenommerade vinbarerna i NYC, Aldo Sohm. De har en bra vinlista, trevlig och kunnig personal. Det går även att äta där med enklare mellanrätter och lite snacks. Vi åt lite charkuterier till vinet. Tycker stället var helt ok men förstår inte varför det skulle vara ett av de bättre i sådan stor stad som New York. Miljön kändes inte heller så charmig, de har en väldigt luftig lokal men lyckas ändå få den att kännas lite mörk och murrig och inredningen känns lite halvsunkig hotellobby a la Marriot eller Hilton från 90-tal.

IMG_3845.jpg

IMG_3824.jpg

AldoSohm.jpg

Till middag hade vi bokat in Legacy Records där Arvid Rosengren är sommelier och delägare. Arvid har vunnit sommelier-VM och jobbade tidigare på Charlie Bird (som har samma ägare som Legacy Records) som jag varit på och varit väldigt nöjd med. Vi började kvällen i baren på övervåningen, där är huvudansvarige bartendern en som varit med tidigt på klassiska speakeasy-stället PDT och de serverade grymma drinkar. Om vi inte hade haft en middagsbokning hade det lätt kunnat bli flera drinkar här. Bra service att det inte var något problem att flytta med notan ned till restaurangen, ska vara en självklarhet men är inte alltid det. Väldigt trevligt och kunnig personal som serverade under hela kvällen, klockrena rekommendationer av vin. Vi frågade även om storlekarna på portiorna och servitrisen som var från Polen så direkt att om man inte är amerikan behöver man inte 3 rätter, uppskattar den ärligheten. Maten höll riktigt hög klass, inte stjärnklass men precis snäppet under och tryffelpastan var riktigt bra. Det märks också att man har bra sommelier då vinlistan höll mycket hög klass, ganska klassisk med mycket bra traditionella europeiska viner men även bra saker från en del mindre kända regioner. Lite förvånande så finns det inte så mycket amerikanskt på listan men det verkar vara lite genomgående så i New York.

IMG_3870.jpg IMG_3882.jpgIMG_3883.jpgIMG_3885.jpgIMG_3889.jpg

Vi testade även innan vi gav upp för kvällen Milo’s Wine Bar, en vinbar som fokuserar på bara grekiska viner som ligger i Hudson Yards. Kul koncept och mycket bra utbud av grekiska viner på glas. De hade ca 20-30 olika viner på glas och massor som jag aldrig hade hört talas om. Däremot var service rent katastrofal vad gäller kunskapsnivån. Vi frågade lite om vinerna, bad om beskrivningar av vilken stil de var (torra, söta, kraftfulla etc). Vår måttligt intresserade servitör svarade saker som ”It’s a white”, ”It’s very nice” och på frågan om ett mousserande vin var gjort med champagne-metoden var svaret ”Yes, it is like a prosecco”. Vi insåg ganska snabbt att vi inte snackade samma språk och frågade om det fanns en sommelier men svaret var att han hade gått hem för dagen. Vi fick till slut prova lite olika saker för att själva bilda oss en uppfattning. Intressanta viner men hade nog inte gått tillbaka ändå då jag gärna vill kunna få lite mer information om vinerna, i synnerhet för regioner där jag själv inte kan så mycket om druvsorterna, terroir etc.

IMG_20190725_224210.jpgIMG_20190725_224215.jpgIMG_3892.jpg IMG_3893.jpg

Fredagen var den dag vi hade bestämt oss för att tillbringa helt i Brooklyn. Kom igång lite långsamt så pallrade oss ner för frukost kring 8.30 och insåg direkt att det var en miss, det var totalt kaos och fullsmockat med barnfamiljer och folk som verkar vara på semester en gång per år och är helt omedvetna om att det finns andra omkring dem,. Det kör bordsplacering och kön rörde sig knappt. Var dock hungriga så stod och väntade 15 minuter på bord, frukosten i sig var helt okej men när jag själv inte reser med barn vill jag inte vara omgiven av barnfamiljer. Inget ont om barnfamiljer eller barn på så sätt men det var lätt kaotiskt, stökigt och hög ljudnivå. Fick i oss lite mat och lämnade sedan snabbt för att ta oss mot Brooklyn.

Första stoppet i Brooklyn var Partner’s coffee och deras rosteri. Det är alltså gamla Toby’s Estate, har inte riktigt koll på om Toby’s Estate i USA har sålts eller om det bara handlar om re-branding. I Singapore och Australien hette de i alla fall så sent som i januari fortfarande Toby’s Estate och vill nästan minnas att jag i juni såg Toby’s Estate i japan också. Bra kaffe och trevligt med lite handbryggt, dock helt fullt med folk som satt med laptops och tog upp plats för 2-3 personer själva. Vi passade även på att kolla in ny bekantskap för mig, Devoción coffee, snygg lokal och helt ok kaffe men de behöver skärpa till sig i handbryggningen då det blev överextrakherat.

IMG_3894.jpg IMG_3896.jpgPartnersCoffee1.jpg IMG_3932.jpgIMG_3933.jpg

Sen var det dags för finlunch på Meadowsweet, de har en stjärna och serverar någon form av medelhavsmat med amerikanska influenser. Väldigt billigt för att ha en michelinstjärna och genomgående bra kvalitet på maten. Servicen var på hugget och det var genuint trevligt ställe. Pastan var riktigt bra och förrätterna fräscha. Vi skippade dessert då de bara hade chokladdessert och det är inte det jag generellt gillar mest när det kommer till dessert, och i synnerhet inte när det är så varmt.

FullSizeRender.jpg IMG_3914.jpgIMG_3909.jpgIMG_3920.jpgMeadowSweet3.jpg

Resten av tiden mellan lunch och middag ägnades åt att promenera runt, dricka kaffe i massor och äta glass. De ställen som är extra värda att nämna och som bör besökas är Marlow & Sons som är ett supertrevligt ställe oavsett tid på dagen. De har bra kaffe men också bra brunch och på kvällarna gör de bra cocktails och har bra öl- och vinlista samt god mat. Helt enkelt ett trevligt ställe. Vi passade sedan på att besöka Oddfellows för glass. De har härligt annorlunda glass så blev en med smak av bacon, bourbon och persika och en kula med mer normal kokos&kaffe. Har ätit mycket gott och udda där tidigare så alltid värt ett besök om man gillar glass och annorlunda smakkombinationer. Glassen avnjöts i den trevliga Domino Park nere vid vattnet. Sey Coffee är också värt att nämna de rostar sitt eget kaffe och har en ljus och fräsch lokal som bjuder in till att sitta och njuta i. Det fanns också ett flertal andra trevliga kaffeställen i Brooklyn, genomsnittskvaliten avsevärt högre än på Manhattan men går sannolikt hand i hand med antalet hipster per capita :)

IMG_3925.jpg IMG_3926.jpgIMG_3935.jpg IMG_3936.jpgIMG_3939.jpgSyeCoffee.jpg
IMG_3939.jpg IMG_3940.jpgIMG_3941.jpg

Middagen intogs på Four Horsemen, en bistro och vinbar som är extremt populär. Rekommenderar att boka bord alternativt hänga på låset när de öppnar för att få plats, i alla fall om det är helg. Maten levererar starkt här men vinerna var faktiskt lite ojämna. Vi körde per glas så var inget problem att smaka lite och sen välja något annat. Vissa var riktigt bra men en del föll mer i kategorin intressant och funky och då vill jag inte ha ett helt glas av det, i synnerhet inte amerikanska glas. De hällde väldigt generösa glas här så vi bad om halvglas för att kunna prova mer men ett amerikanskt halvglas verkar vara mer än ett vanligt glas med vin i Sverige. Service var lite upp och ner, 2 av 3 som skötte vårt bord var bra men en var lite oengagerad och när jag kollade notan vid betalning så hade den som vara oengagerad när beställning för 2 glas vin tagits upp också varit slarvig vid inknappning av beställningen så vi hade 2 flaskor på notan. Fixades direkt när vi påtalade det men var ändå lite så där. Four Horsemen rekommenderas dock ändå starkt, de har en lista med vin på glas som hela tiden ändras och maten är väldigt vällagad. Pilgrimsmusslorna var riktigt bra och de lyckades även perfekt med kalvbrässen.

IMG_3946.jpg IMG_3945.jpgIMG_3944.jpg IMG_3947.jpgIMG_3948.jpgIMG_3952.jpg IMG_3953.jpgIMG_3955.jpg IMG_3957.jpgIMG_3959.jpg

Sista dagen i NYC kom alldeles för fort, det är dock en heldag då flyget går vid 23-tiden. Vi ville även hinna till frukost tidigare efter gårdagens debacle så vi var nere vid 07.30 och då var det lugnt och skönt. Vi hade inte så mycket konkreta planer för dagen annat än att handla lite och sen njuta av sista dagen i stan. Vi var tvungna att göra ett besök på Disney Store för att hitta något åt den familjemedlem som inte var med på resan, de har en butik vid Times Square och vi hade gått förbi den några gånger tidigare under resan och det hade då varit totalt kaos med massor av folk där så nu var vi där när de öppnade. Om man måste gå dit så är det bästa tiden. De öppnar dock först kl 09.00 så vi intog en kopp kaffe på Bluestone lane runt hörnet medan vi väntade.

IMG_3966.jpg IMG_3967.jpg

Vädret inbjöd faktiskt till att promenera så vi gick ned mot East Village då vi hade lite planer för lunch i området. Vi hade också fått tips om att besöka NYC Coffee Project. Det är ett väldigt litet café som tar sitt kaffe på stort allvar. Vi testade deras nitro cold brew taster, om man inte druckit nitro cold brew så kan jag rekommendera att testa. Det är kaffe som man fört in (infuse) kväve i och serverar från fat. Känslan när man dricker det är att konsistensen är lite tjock och påminner lite om Guiness. Smaken är också väldigt koncentrerad. Hos NYC Coffee Project serverar man en svart och en med mjölk så man kan se hur smaken utvecklas. Vi testade även deras handbryggda kenyan.

IMG_3968.jpg IMG_3969.jpgFullSizeRender.jpgIMG_3978.jpg IMG_3981.jpg

Efter kaffet var det dags för ett besök på David Chang’s Momofuku Noodle Bar. Om man inte vill slänga ut några hundra dollar per skalle för att äta på hans lyxkrog Momofuku Ko så är det ett bra sätt att få testa hans mat (men kan rekommendera båda liksom hans dessertbutiker spridda över stan(. Vi kom dit 10 min innan de öppnade och det var redan ett 20-tal personer i kö i gassande sol. Vi fick dock plats direkt och var snabba med att beställa så vi inte behövde vänta länge innan maten stod framför oss. Vi körde klassiska rätter här, deras pork belly bao och sen 2 olika sorters ramen (en kyckling och en fläsk). Superbra kvalitet, inte i klass med de bästa i Japan men ändå riktigt bra.

Momof.jpgMomof1.jpgIMG_3994.jpg

Sen blev det ett snabb besökt på Third Rail Coffee, de har i alla fall sen jag var där för första gången levererat stabilt kaffe. Tycker fortfarande det är ganska bra så värt ett besök om man är i närheten, men inte värt en omväg. Trots lunch så fanns det plats för lite mer glass, ett annat bra ställe som vi testade var Ample Hills Creamery, de kör också lite udda smaker. De vi åt var ”Breakfast Trash” som är en massa olika sorters söta flingor i glassen och ”State Fair” som var popcorn och caramel. Inte lika bra som Oddfellows (eller en annan favorit, the Big Gay Ice Cream Shop) men helt ok.

IMG_4004.jpg IMG_3998.jpgIMG_3999.jpg

Även om vi hade ett sent flyg så är man lite i väntan på avresa och vi hade bara sen utcheckning till kl 16 så vi svängde förbi hotellet och packade det sista innan vi gav oss ut för en tidig middag innan vi skulle ut till JFK för hemresa. Vi hade tyvärr av snålhet valt att flyga hem ifrån JFK (det fanns bra priset från EWR men vi hittade de absolut bästa med hemresa från JFK). Insåg inte då att TAP flyger från Terminal 5 eller det som kallas Jet Blue-terminalen och inte ens har en lounge där (och inte heller erbjuder fast track). TAP har också något förvirrande information om hur man ska förhålla sig till incheckning, de har information om att de öppnar incheckningsdisken på JFK 2 timmar innan avgång men rekommenderar också i mail innan avresa att man ska vara på plats minst 3h innan. Försökte få svar från TAP på twitter om när de faktiskt öppnar men de hänvisade med länk till sidan som anger att de öppnar 2h innan och sen också att de trots allt rekommenderar att man ska vara där 3h innan. Vi ville dock kolla in TWA hotellet (som sitter ihop med Terminal 5) så bestämde oss för att vara där i god tid.

Innan det hann vi dock med snabb middag på Xi’an Famous Foods, en kinesisk kedja som gör riktigt bra handgjorda nudlar. De är mest kända för sin rätt med spicy lamb och nudlar. Fantastiskt god men inget för den som inte gillar starkt. Det är verkligen bra kick i den men riktigt bra. De gör alla nudlar för hand i respektive restaurang. Väldigt prisvärt också så bra ställe att äta i dessa tider med dyr dollar. Sista snabba koppar kaffe så vi kan klara resan tillbaka utan tillgång till vettigt kaffe blev take-away från Bluestone Lane, inte för att de är bäst utan för att de låg rätt till.

Xian.jpg

Därefter tog vi oss ut till JFK och vi var där ganska exakt 3.5h innan avgång. Vi såg direkt incheckningsdiskarna för TAP. De var stängda men kön till economy-incheckning var redan ca 30-40 meter lång. Till business var kön endast 2 personer så ställde oss där. Det fanns personal bakom disken så gick fram och frågade om vad som gällde avseende när de öppnar och fick svaret ”I’m not the manager so I don’t know” och när jag frågade om när det normalt brukar öppna så var svaret igen ”I don’t know”. Vi ville dock veta om vi skulle stå och vänta eller gå till TWA först så frågade om hon i alla fall kunde säga om hon tror det är 5 min, 30 min eller 1h då TAP anger 2h innan på hemsida men fick då svaret att ”Just wait and see, it could be 5 min or 2 hours”, då bröt hennes kollega (som faktiskt var trevlig) och sa att de öppnar inom 10 min. Lite trist attityd från de andra personalen. De öppnade dock mycket riktigt drygt 5 min senare och som tur var fick vi den trevliga incheckningsagenten (de hade 2 pers som hanterade business class och 2 pers som hanterade economy).

Därefter gick vi över till TWA-hotellet. Det är fantastiskt, kan rekommendera alla som gillar retrodesign att gå dit. De har gjort ett riktigt bra jobb med att återskapa 60/70-talskänslan och baserat på bilderna jag sett från tidigare så tror jag att Eero Saarinen som designade det fortfarande hade gillat det. De har flera barer och restauranger, om vi inte hade ätit innan så hade vi nog testat Jean-Georges restaurang där. Den coolaste är Connie, som är en cocktailbar i ett gammalt flygplan (en Lockheed Starliner L-1449). Man får också gå runt och ta foton och många gjorde det. Det var även mycket personal från flera flygbolag som gick runt och fotade saker. Snackade med en äldre amerikansk pilot som var där och tog bilder och kollade runt, han sa att han själv under tidigt 80-tal flugit samma flygplansmodell. Det är extremt snyggt och kul men service skakar ordentligt. De har relativt nyligen öppnat (tidigare under 2019) och verkar fortsatt ha lite uppstartsproblem. Kan dock starkt rekommendera ett besök om inte bara för att kolla in det snyggt designade hotellet och barerna. Om jag flyger till eller från JFK någon gång är jag sugen på att testa att bo på hotellet också.
IMG_4014.jpg IMG_4017.jpgIMG_4018.jpgIMG_4026.jpgIMG_4021.jpgIMG_4022.jpgIMG_4023.jpgTWA.jpg

Därefter var det äntligen dags att bege oss mot hemresan. Det var lång kö för att ta sig igenom security men det var hyfsat effektivt i alla fall men tog nästan 30 min att ta sig igenom. Vi hann sen bara kolla runt lite snabbt innan det var dags för ordnad priority boarding. Kabinen kändes halvmodern, inte nyaste modellen så var mestadels 2-2-2 (vissa rader hade ensamma platser och helt fullt. Vi hade tur som hade platser bredvid varandra. Det var ett flertal sällskap som spridits ut på olika platser. Personalen försökte få folk att byta, i synnerhet var det en kvinna med 3 barn där de alla hade spridits ut som de förståeligt ville få att sitta tillsammans. Hela den delen tog ca 30 min då folk inte direkt ville byta. Lite segt då det var sen avgång men vi hade i alla fall mousserande vin i glaset (inte champagne då TAP bara kör portugisiskt vin), de fyllde även på så de skötte kabinen bra.

Vi kom till slut iväg, lite irriterande så var inte IFE igång förrän vi hade nått cruising altitude. De erbjöds inte heller någon wifi på detta flyg. Inte något jag behövde men trevligt när det finns. Konstaterade att hörlurarna inte var särskilt bra, så slutade med att jag använde mina egna noice cancelling-lurar istället. Amenity kit var ganska standard, de körde strumpor i portugusiska flaggans färger.
IMG_4035.jpgIMG_4036.jpgIMG_4043.jpg
Väl uppe i luften så var de föredömligt snabba med att servera maten då jag hade indikerat att jag tänkte sova, också på denna TAP-flygning var maten förvånansvärt bra. Biffen var bra, soppan var också trevlig och passade mig bra med färsk frukt till dessert. Det erbjuds också ost och choklad om man ville ha. Jag testade ett till av vinerna (Malvasian) som också var trevligt. Önskade att jag hade haft mer energi att utforska vinlistan då det fanns en hel del som jag var intresserad av att prova men prioriterad sömn istället. Åt ganska snabbt då jag tänkte sova en stund och kabinpersonalen frågade också om man ville bli väckt för frukost. Ingen madrass erbjöds men ett bra täcke och kudde. Jag sov väldigt bra och tyckte att stolen var bekvämare att sova i än Uniteds. Var lite irriterad över att de inte riktigt släckte ned mer än ca 1.5 under mitten av flygning, det var ju en nattflygning men serveringen verkade vara igång ganska länge och sen började frukostservering tidigt. Jag var halvvaken för frukost men skippade den (åt en croissant) då jag tänkte äta i loungen istället.
IMG_4037.jpg IMG_4038.jpgIMG_4039.jpg IMG_4040.jpgIMG_4041.jpgIMG_4044.jpg

VI landade faktiskt innan utsatt tid och även om vi behövde åka buss vid ankomst så var vi snabbt i loungen efter smidig security och passkontroll. Åt lite enklare mat men skippade alkoholen, måste dock säga att de drinkar som bartendern mixade såg goda ut. Jag tycker även matutbudet är ok för att vara en europeisk business lounge men de dras med problem med för mycket folk under peak-tiderna och är inte förtjust i att folk ligger och sover och tar upp plats för 3-4 personer när det är ont om plats i loungen.

Nästa del av resan var tillbaka till Oslo, än en gång välorganiserad prio boarding av TAP. De verkar kunna den delen. Från Lissabon hade de faktiskt 4 boardinggrupper; en för business och star alliance gold, sen en för de som bara reser med litet handbaggage (som får plats under stolen framför) och därefter två olika grupper för economy. Slapp buss denna gång och de hade bra ordning på boardingen så kom iväg i tid. Bra och rapp service i business, gardinen stängd hela tiden. Maten var också bra denna gång, pastan såg kanske inte så aptitlig ut men var riktigt god. Köttet var också bra. Generellt imponerad av TAPs intra-Europa produkt och skulle definitivt se det som värt att köpa den för ev framtida resor till Lissabon då det är en ganska lång resa.

IMG_4046.jpg
IMG_4045.jpg

I Oslo så var baggagehanteringen mindre imponerande, vi kom först ned till baggagebandet och stod då ”last bag on belt” och det fanns inte en enda väska där. Gick bort och snackade med baggagedisken och fick först besked att det nog inte kommit med något baggage men sen ändrade de sig till att vissa väskor kommit med. Våra väskor kom dock efter en stund, tog de direkt upp till SAS incheckningen och checkade in den för hemresan kvällen efter och gav oss en av in mot stan igen.

Att hitta någonstans att äta på en söndag i slutet av juli i Oslo visade sig inte helt lätt men vi hade en del idéer, dessa kom dock på skam då det kom in ett rejält regnoväder och vi insåg att vi checkat in paraplyerna, hotellet hade inte heller några paraplyer att låna ut (Comfort Hotel Borsparken, vistelsen bokad för de poäng man fick när man ansökte om Nordic Choice Mastercard) och det gick inte att få tag på en taxi. Det blev snabbrusch till centralstationen där medioker middag intogs på Royal Gastropub innan det var dags att sova. Var faktiskt lite sliten efter resan, brukar inte alls beröras av långresor och tidsskillnader men åldern börjar kanske ta ut sin rätt.

Dagen efter innebar lite jobb men hann också med att dricka kaffe på Supreme Roastworks innan vi åkte hem till Stockholm. Det är ett av flera bra ställen i Oslo och ett bra alternativ om Tim Wendelboe är överfullt. Både deras kaffe från Kenya och Etiopien var väldigt bra. Flygtoget imponerande inte heller denna gång då det igen var försenat, vet inte om det är standard men lite förvånad då jag mer jämför med Arlanda Express där det sällan är förseningar. Därefter relativt händelsefattig hemresa i SAS Go och vid ankomst blev det snabb middag i SAS loungen då vi inte hade energi att gå och handla och sen laga någon mat när vi kommer hem. Då vi också hade incheckat baggage var det perfekt timing att 20 min senare komma ner till baggagebandet precis när våra väskor kom som första väskor på bandet.
IMG_4060.jpgIMG_4048.jpgIMG_4047.jpg

Det avslutar huvuddelen av denna reserapport, tänkt skriva någon sammanfattande kommentar också men tack till alla som följt och kommit med positiv feedback. Var en väldigt trevlig resa men tror nästa New York-resa dröjer ett tag, även om det är en trevlig stad var slutsatsen att vi har en massa andra ställen vi tycker är bättre på olika sätt.

Tänkte avsluta med en liten sammanfattning av TAP i business class. Jag var överraskad av kvaliteten intra-Europa, det är jämfört med övriga jag flugit i business (eller motsvarande högsta klass som erbjuds, t ex Plus för SAS) inom Europa de senaste åren. De andra bolag jag flugit de senaste ca 2 åren inom Europa i Business är Austrian, British Airways, Brussels Airlines, Finnair, KLM, Lot, Lufthansa, SAS, Swiss och Turkish (räknar inte Singapore Airlines hoppet från Stockholm till Moskva). Jämfört med dessa tycker jag att TAP står sig bra, har haft bra upplevelser med Austrian, Finnair och Turkish också.

I övrigt så tycker jag att TAP var dåliga i servicen på flygplatsen, hantering av förseningar och än så länge imponerar inte klagomålshanteringen heller.

Ombordprodukten long-haul är ok och för priset vi betalade kan jag inte klaga men om priset inte är en faktor så skulle jag nog inte välja dem istället för särskilt många andra Star Alliance-bolag. Det är möjligt att deras nya kabin på A330-900Neo är bättre men innan den används frekvent så skulle jag inte riktigt känna för att flyga dem igen. Det sagt så är jag, i alla fall när jag själv betalar, till viss del priskänslig så om jag hittar samma nivå på pris igen så kan det nog ändå bli så att jag flyger dem igen.

Tack för alla positiva kommentarer och hoppas att det varit intressant. Tyckte själv att det var ganska kul att skriva ned det, gav en chans att återuppleva det igen. Om tiden finns så ska jag även försöka skriva liknande reserapport för tidiga sommarresan till Tokyo (ich eventuellt också vårresan till Taiwan).

Kan ju även uppdatera att det verkar som att TAP tänker ta ansvar för förseningen. Jag har inte sett några pengar än men fick ett samtal idag med erbjudande om €750 per person i vouchers istället för €600 i pengar. Valde pengarna då jag inte ser mig resa med TAP igen i närtid (vouchers skulle behöva användas för bokning inom 6 mån och resan skulle behöva påbörjas inom 12 mån). De har även sagt att de kommer ersätta rimliga utlägg efter att de studerat kvitton närmare.

Lite överraskad över att de trots allt agerade så relativt snabbt men det var ju inte utan att jag gjorde en del påstötningar. Tror jag vet vad det var som till slut fungerade så om någon annan har problem att få respons från TAP (man har ju läst om en del som fått vänta nästan 1 år på att få första svaret) så kan ni skicka ett privat meddelande till mig så kan jag berätta exakt vad jag gjorde.