SAS flyger inte längre med sina Dash 8 turboprop efter ett antal problem och incidenter men några månader innan flygplanstypen togs ur flottan fick jag en chans att ”uppgradera” från Business Class till jumpseat i cockpit.
Bolag: SAS
Sträcka: Düsseldorf-Stockholm Arlanda
Flygplan: Bombardier Dash 8-Q400
Text och bilder: Martin Björnström
Jag anlände med PrivatAir från Newark tidigt på morgonen och efter en morgonkaffe i Senator loungen var det dags att åka hem till Stockholm.
På plattan väntade en Dash 8 turboprop med kul slogan på sidan: ”The world is round. Your destination unmissable. Welcome aboard”. Typiskt SAS.
Jag var placerad på 1A och hade första raden för mig själv. Flygvärdinnan satt mittemot mig vid start och vi fick en chans att prata. Hon pekade på det lilla planet med omvänd rödakorset logotyp och jag berättade att det var PrivatAir planet jag precis landat med. Hon blev väldigt nyfiken och ville höra allt om min flight.
När man sitter längst fram i planet är ljudnivån bara något högre än vid en flygning med till exempel Boeing 737. Men några rader bakom mig har man propellern precis intill fönstret och då låter det en hel del.
Efter en rejäl frukost kom flygvärdinnan tillbaka och berättade att kapten ville höra mer om PrivatAir planet och hon undrade om jag ville sitta i cockpit en stund.
Jag blev positivt förvånad över hur fräsch och modern glascockpit var med stora paneler precis som i en större Airbus.
Kapten och styrman var väldigt intresserade av mina flygäventyr och dom där fem minuterna i cockpit blev snabbt över en timme och vi närmade oss Stockholm. Vad svarar man på frågan ”vill du vara med i cockpit vid landning?”. Självklart! Jättekul att följa radiotrafiken, checklistor och allt annat spännande som pågår när vi närmade oss Arlanda.
Runway in sight!
Jag passade på att filma landningen – här är en två minuter lång filmsnutt:
Snart taxade vi till gaten och jag kände mig jättenöjd över att ha fått en sådan upplevelse serverad av SAS besättningen. Trots Business Class biljett och plats 1A var jumpseat mycket bättre.
Trevligt reportage. Att sitta på jumpseat i cockpit är roligt. Jag har gjort det på F100 och på B737. När jag flög som steward ett år på Sterling så var ju favoritsysselsättningen när man flög passivt att sitta i cockpit under start/landning.
Har ocks gjort jumpseat på SAS MD87. Kan bara hålla med om att det är otroligt häftigt när de drar på vid start och man känner trycket i ryggen men knappt hör motorerna alls (AAL-CPH).
Det var trevligt att läsa någon annan har också haft möjligheten att prova Jump-seat. Själv haft möjligheten 4 gånger att sitta på Jump-seat. <br />
<br />
Under tiden då vi fortfarande hade SAS ID biljetter för tjänsteresor på jobbet (Jetpak) så om de inte hade plats på kabinen fick man plats från Cockpit eller bredvid en trevlig flygvärd/-inna. Kan säga att flyga med SAS MD81 och sitta i cockpit på en Jump-seat kan jag säga är en upplevelse. Planen som annars låter mycket var super tyst i cockpit. Routen var ARN-HEL under en lagom sen höst kväll så landningen till HEL flygplats var super häftig på grund av man såg också TLL flygplatsen i horisonten. Det var lite annat än att jump-seat längst bak på planet mellan toaletterna och motorerna i en SAS MD87 på route ARN-CPH. <br />
<br />
Senast fick jag sitta i cockpit var det i våras med Norwegian och route var igen ARN-HEL. Då var planet en B738. Måste säga att det var inte lika tyst som klassiska MD planen. Tack min bästa vän som jobbar på DY. ;-)<br />
<br />
Jag hoppas andra får också samma möjlighet som jag och Martin fått.
Jag kan tillägga att min film på Youtube fick en fantastisk mängd visningar i samband med Dash incidenterna – det var många som googlade på just SAS Dash då 🙂
Kul läsning! Pre- 9/11 brukade jag fråga om det gick bra att besöka cockpit. Gick nästan alltid bra och fick flera gånger stanna kvar i jumpseat bl.a. in till LHR, ARN och MMX. Jumpseat till LHR var otroligt. Massa trafik i luften och magisk vy över London.