fcx
Medlem
Här kommer första filmklippet, helt oredigerat och von Trier-skakigt. Filmat från jumpseat vid takeoff.
SAS MD80 - Final takeoff - YouTube
SAS MD80 - Final takeoff - YouTube
Vi som flög SE-DIR "Nora Viking" till Oslo 26:e oktober 2013
- Thread starter palmen
- Startdatum
Det hela börjar på flygningen från Köpenhamn till Stockholm. Kaptenen hälsar alla välkomna och berättar att detta är planets sista flygning till Stockholm innan det kommer gå till museum i Oslo. Kaptenen välkomnar alla passagerare ombord och särskilt de som kommer följa flygplanets sista flygningar under dagen. Bakom mig hör jag en röst säga: Vem fan skulle få för sig att göra något sånt? Tyst för mig själv tänker jag...cirka 120 personer! 
Kaptenen taxar och precis innan han ställer upp på banan säger han till passagerarna att njuta, för detta kommer vara sista gången de får höra motorerna från ett riktigt flygplan. Flygningen mot Arlanda flyter på väl. Allting är precis som vanligt. Flygvärdinnorna är på strålande humör och tycker det är riktigt kul att vi följer med hela dagen. Vi landar och jag går fram i cockpit och växlar ett par ord med kapten och styrman som är väldigt glada över att få vara med på de sista flygningarna samtidigt som det är vemodigt.
Visa bifogad bild 20993
Väl på Arlanda träffar jag lite välkända ansikten, träffar även Björnström som det nästan känns som man känner även om vi aldrig träffats och bara växlat ett par PM genom åren. Han har ingen aning om vem jag är, men jag har stenkoll på honom. Jag är hans hemliga stalker! Jag har följt hans bloggar och alla hans andra hittepå genom åren.
Innan vi boarder planet så står alla flygnördar (inkl. jag själv) och tar foto på planet. De vanliga passagerarna som står i kö för att boarda märker att något är på gång. För visst brukar folk fotografera flygplanet man ska åka med. Däremot brukar folk inte trängas vid fönstret för att komma fram och ta foto på det.
Visa bifogad bild 20995
Vi bordar flygplanet och sidan om mig får jag en kille på 5 år och hans mamma. De ska åka till USA och märker av den goda stämningen ombord. SAS har lagt ut information om MD-80 och Airbus på alla säten ombord, de undrar vad det är för något. Jag berättar då att detta är den allra sista kommersiella flygningen med SAS MD-80. En flygplansmodell som de nyttjat i närmare 30 år.
Visa bifogad bild 20994
Utanför fönstret står SAS-personal och fotograferar planet. Inte en eller två stycken, utan det känns som om varenda en som är i närheten av planet stannar upp och tar ett foto. Till och med när vi taxar så ser jag en kille stanna med sin lilla bagagebil, gå ut ur den och ta foto på planet.
Visa bifogad bild 20996
Under tiden vi taxar så berättar kaptenen att detta är den sista kommersiella flygningen med SAS MD-80 och att den sen ska på museum. Kaptenen ställer upp på startbanan och säger ännu en gång åt oss att njuta och lyssna, sådana här motorer kommer aldrig mer tillverkas säger han. Kaptenen ger full gas, man hör hur motorerna varvar upp och vrålar! Flygplanet rör inte på sig...kaptenen har lagt till bromsen! När motorerna går för fullt så släpper kaptenen bromsen och med en smäll så sticker flygplanet iväg. När de når take off speed så drar de yoken emot sig och vi lyfter men grejen är den att vi lyfter inte så som man brukar göra, snällt och stilla. Planet lyfter med en kraftig angle of attack, något jag aldrig varit med om förr och jag har flugit mycket i min dagar och mycket MD-80! Man hör folk ombord, hur de skrattar och njuter av uppvisningen och de allra flesta förstår nog att det här är något man inte gör i vanliga fall.
Växlar ett par ord med en flygvärdinna och hon sa att där var en flygrädd som nästan dog på kuppen av starten.
Här är starten på Arlanda filmad från marken.
Plane spotting at Arlanda (Last SAS md-80 flight and more) VERY FOGGY - YouTube
När vi nått vår marschhöjd fortsätter flygningen som vanligt. Stämningen ombord är god och innan man vet ordet av så landar vi i Köpenhamn med applåderande passagerare. Första gången jag varit med om folk som applåderar när man landar! De "normala" passagerarna ombord måste tro att vi är tokiga!
Sista landningen med MD-80 i Köpenhamn.
Very Last SAS McDonnell Douglas MD-80 Commercial Flight Lands at CPH [HD] - YouTube
Under tiden vi taxar tillbaka till gaten så gör kaptenen ett par pådrag med motorerna varpå han får bromsa in igen för att inte komma för fort. Han är bara tvungen att leka lite till, känna kraften från motorerna en gång till innan han går över till Airbus. Till min besvikelse så möts vi inte av någon vattensalut på Köpenhamn. Något man brukar göra vid pensionering av flygplan.
Efter landningen går vi så alla till loungen i Köpenhamn där SAS reserverat en egen del till oss. Där serverades det dricka och lite mat för den som önskade. Kapten och besättning inför den allra sista flygningen med MD-80 dök upp och berättade om flygningen. Han berättade även om hur det var att flyga med MD-80. Han jämförde flygplanet med en kvinna. Finn sa att MD-80 var en pålitlig tjej. Smekte man henne medhårs så gjorde hon som man ville, man blev belönad och ställde alltid upp för en även fast hon då och då kunde vara en bitch. Airbus var som att vara med en kvinna som var out of your league. Hon sa hela tiden till dig vad du skulle göra och ville du göra något som hon inte ville att du skulle göra, då fick du inte. Försökte du göra något som hon inte ville att du skulle göra, då gick det inte. Men behandlade man henne rätt och gjorde allt som hon sa så var hon snäll, sofistikerad och rar. Boeing...Boeing var som att masturbera. Det är trevligt och allt det där...tills man blir påkommen!
(någon har säkert film på vad Finn sa exakt)
I loungen pratar Finn på om MD-80 och hur han ÄR Mr MD-80. Han har flugit flest timmar av ALLA i SAS med MD-80. Han har aldrig flugit något annat! Kaptenen från Stockholmsflygningen säger att Finn verkligen är värd den sista flygningen.
Någon bland passagerarna frågar om starten från Stockholm. Han tyckte det var en väldigt brant stigning. Finn tittar då på kaptenen från Stockholmsflygningen och han skakar på axlarna och säger "it just happened" och alla skrattar. Finn berättar vidare vilken kämpe MD-80 är. Hur den kan stiga och hur en av hans kollegor steg med över 40 graders lutning en gång. Jag ska visa vad flygplanet går för sa han och kort därefter gick vi till gaten.
Väl i planet är där fruktansvärt god stämning. Alla är glada och nördsnacket är på hög nivå!
Jag sätter igång min iPad och startar ett program som jag använder när jag flyger små propellerplan. Programmet registrerar hur man flyger med hjälp av iPadens gps. När vi taxar ut så ser vi samma sak som vi såg i Stockholm - varenda en man ser från SAS står och tar bilder på planet. Till och med flygvärdinnorna har med kameror för att föreviga denna flygning.
Vi taxar ut till startbanan och Finn ger full gas. När vi når take off speed så lyfter vi, vi lyfter så in i helvete! Jag är inte flygrädd men jag måste erkänna att jag tyckte det var lite obehagligt. Hade jag haft växel i mina fickor så hade det ramlat ut. Finn visar verkligen vad flygplanet går för! Hade varit kul att veta vilken angle of attack vi hade vid starten. Den var helt klart ingen normal start och hade den gjorts bland vanliga passagerare hade nog en och annan börjat gråta!
När vi kommer upp på 2000 fot så trycker Finn ned nosen så att man känner hur bältet stramas åt och det kittlar i magen. Sen fortsätter färden i 260 knop på 2000 fot, VFR! När jag flyger runt och leker med propellerplan så brukar jag ligga på de höjderna runt 2000 fot, VFR! Galet! Planet flyger över Själland, Fyn och Jylland - allt på en höjd av 2000 fot (600 meter) och i en hastighet runt 260 knop (500 km/h). Han gör ett par 360 över Århus stad där fotografer samlats för att ta foto på SAS sista flygning med MD-80. Han gör branta svängar och lämnar sen Århus för att göra en en flyby på 1500 fot över Tirstrup flygplats (Århus).
Lägg märke till hastigheten och höjden!
Flygvärdinnorna måste haft det jobbigt. I kabinen sprang folk fram och tillbaka och skulle prata med alla. Alla ville in i cockpit och ta bilder. Som flygintresserad så stod jag säkert 30 minuter i cockpit och iakttog allt de gjorde. Helt underbart att få komma in och titta! Jag ville knappt gå därifrån när vi skulle gå in och landa!
Sjunkande, på väg in mot Oslo på 5200 fot.
Inför landning så gör Finn en flyby över Gardemoen. Det märks att han verkligen inte vill landa! Det var sagt att vi skulle flyga runt 1 timme och 35 minuter, vi var nu uppe i en bit över 2 timmar! Till rungande applåder landar så SAS sista MD-80 på Gardemoens flygplats där det sen ska in på SAS flygmuseum. Taxande till plattan möts det av brandkåren som duschar planet!
Efter landningen släpper SAS loss passagerarna till att göra vad de vill. Alla far runt flygplanet och fotograferar. I vanliga fall får man inte gå nära planet. Hade jag velat hade jag säkert fått klättra upp på vingen och ställa mig!
Efter en timme så säger tillsist personalen på Gardemoen till oss att nu får det vara nog. Riktigt kul att få gå runt flygplanet och titta, pilla, peta och känna!
För en del så var resan slut och för andra så var ännu en resa inbokad - privatjet!
På plattan stod en Bombardier Legacy 604 som flugit Justin Bieber, Bryan Adams, Kungen och Bill Clinton. Med andra ord inte en liten jet som man får krypa in i för att kunna sätta sig utan en rejäl pjäs som går loss på närmare 200 miljoner kronor! Vid start är det som en riktig sportbil. MD-80 hade tryck under starten men det går absolut inte att jämföra med det här. Vilken start och vad tyst det är i kabinen!
I planet serverades det Moët ur fina glas och de andra fick kanapéer. Jag missade det för jag hade såklart gått fram i cockpit för att titta. Man får ta sina chanser. Dörren är ju alltid stängd!
Efter flygningen med privatjeten så stod hon där, alldeles ensam i det dunkla ljuset - Nora Viking har gjort sin sista flygning.
Stort tack till alla på Businessclass som fick ihop det här. Bara den grejen att Björnström belastade sitt Amex! (hur många poäng fick du på den där lilla belastningen på kortet)
Stort tack till SAS - man märkte att de verkligen tyckte det var kul!
En helt underbar dag med fantastisk flygning!
TACK!
Kaptenen taxar och precis innan han ställer upp på banan säger han till passagerarna att njuta, för detta kommer vara sista gången de får höra motorerna från ett riktigt flygplan. Flygningen mot Arlanda flyter på väl. Allting är precis som vanligt. Flygvärdinnorna är på strålande humör och tycker det är riktigt kul att vi följer med hela dagen. Vi landar och jag går fram i cockpit och växlar ett par ord med kapten och styrman som är väldigt glada över att få vara med på de sista flygningarna samtidigt som det är vemodigt.Visa bifogad bild 20993
Väl på Arlanda träffar jag lite välkända ansikten, träffar även Björnström som det nästan känns som man känner även om vi aldrig träffats och bara växlat ett par PM genom åren. Han har ingen aning om vem jag är, men jag har stenkoll på honom. Jag är hans hemliga stalker!
Jag har följt hans bloggar och alla hans andra hittepå genom åren.Innan vi boarder planet så står alla flygnördar (inkl. jag själv) och tar foto på planet. De vanliga passagerarna som står i kö för att boarda märker att något är på gång. För visst brukar folk fotografera flygplanet man ska åka med. Däremot brukar folk inte trängas vid fönstret för att komma fram och ta foto på det.
Visa bifogad bild 20995
Vi bordar flygplanet och sidan om mig får jag en kille på 5 år och hans mamma. De ska åka till USA och märker av den goda stämningen ombord. SAS har lagt ut information om MD-80 och Airbus på alla säten ombord, de undrar vad det är för något. Jag berättar då att detta är den allra sista kommersiella flygningen med SAS MD-80. En flygplansmodell som de nyttjat i närmare 30 år.
Visa bifogad bild 20994
Utanför fönstret står SAS-personal och fotograferar planet. Inte en eller två stycken, utan det känns som om varenda en som är i närheten av planet stannar upp och tar ett foto. Till och med när vi taxar så ser jag en kille stanna med sin lilla bagagebil, gå ut ur den och ta foto på planet.
Visa bifogad bild 20996
Under tiden vi taxar så berättar kaptenen att detta är den sista kommersiella flygningen med SAS MD-80 och att den sen ska på museum. Kaptenen ställer upp på startbanan och säger ännu en gång åt oss att njuta och lyssna, sådana här motorer kommer aldrig mer tillverkas säger han. Kaptenen ger full gas, man hör hur motorerna varvar upp och vrålar! Flygplanet rör inte på sig...kaptenen har lagt till bromsen! När motorerna går för fullt så släpper kaptenen bromsen och med en smäll så sticker flygplanet iväg. När de når take off speed så drar de yoken emot sig och vi lyfter men grejen är den att vi lyfter inte så som man brukar göra, snällt och stilla. Planet lyfter med en kraftig angle of attack, något jag aldrig varit med om förr och jag har flugit mycket i min dagar och mycket MD-80! Man hör folk ombord, hur de skrattar och njuter av uppvisningen och de allra flesta förstår nog att det här är något man inte gör i vanliga fall.
Växlar ett par ord med en flygvärdinna och hon sa att där var en flygrädd som nästan dog på kuppen av starten.
Här är starten på Arlanda filmad från marken.
Plane spotting at Arlanda (Last SAS md-80 flight and more) VERY FOGGY - YouTube
När vi nått vår marschhöjd fortsätter flygningen som vanligt. Stämningen ombord är god och innan man vet ordet av så landar vi i Köpenhamn med applåderande passagerare. Första gången jag varit med om folk som applåderar när man landar! De "normala" passagerarna ombord måste tro att vi är tokiga!
Sista landningen med MD-80 i Köpenhamn.
Very Last SAS McDonnell Douglas MD-80 Commercial Flight Lands at CPH [HD] - YouTube
Under tiden vi taxar tillbaka till gaten så gör kaptenen ett par pådrag med motorerna varpå han får bromsa in igen för att inte komma för fort. Han är bara tvungen att leka lite till, känna kraften från motorerna en gång till innan han går över till Airbus. Till min besvikelse så möts vi inte av någon vattensalut på Köpenhamn. Något man brukar göra vid pensionering av flygplan.
Efter landningen går vi så alla till loungen i Köpenhamn där SAS reserverat en egen del till oss. Där serverades det dricka och lite mat för den som önskade. Kapten och besättning inför den allra sista flygningen med MD-80 dök upp och berättade om flygningen. Han berättade även om hur det var att flyga med MD-80. Han jämförde flygplanet med en kvinna. Finn sa att MD-80 var en pålitlig tjej. Smekte man henne medhårs så gjorde hon som man ville, man blev belönad och ställde alltid upp för en även fast hon då och då kunde vara en bitch. Airbus var som att vara med en kvinna som var out of your league. Hon sa hela tiden till dig vad du skulle göra och ville du göra något som hon inte ville att du skulle göra, då fick du inte. Försökte du göra något som hon inte ville att du skulle göra, då gick det inte. Men behandlade man henne rätt och gjorde allt som hon sa så var hon snäll, sofistikerad och rar. Boeing...Boeing var som att masturbera. Det är trevligt och allt det där...tills man blir påkommen!
(någon har säkert film på vad Finn sa exakt)
I loungen pratar Finn på om MD-80 och hur han ÄR Mr MD-80. Han har flugit flest timmar av ALLA i SAS med MD-80. Han har aldrig flugit något annat! Kaptenen från Stockholmsflygningen säger att Finn verkligen är värd den sista flygningen.
Någon bland passagerarna frågar om starten från Stockholm. Han tyckte det var en väldigt brant stigning. Finn tittar då på kaptenen från Stockholmsflygningen och han skakar på axlarna och säger "it just happened" och alla skrattar. Finn berättar vidare vilken kämpe MD-80 är. Hur den kan stiga och hur en av hans kollegor steg med över 40 graders lutning en gång. Jag ska visa vad flygplanet går för sa han och kort därefter gick vi till gaten.
Väl i planet är där fruktansvärt god stämning. Alla är glada och nördsnacket är på hög nivå!
Jag sätter igång min iPad och startar ett program som jag använder när jag flyger små propellerplan. Programmet registrerar hur man flyger med hjälp av iPadens gps. När vi taxar ut så ser vi samma sak som vi såg i Stockholm - varenda en man ser från SAS står och tar bilder på planet. Till och med flygvärdinnorna har med kameror för att föreviga denna flygning.
Vi taxar ut till startbanan och Finn ger full gas. När vi når take off speed så lyfter vi, vi lyfter så in i helvete! Jag är inte flygrädd men jag måste erkänna att jag tyckte det var lite obehagligt. Hade jag haft växel i mina fickor så hade det ramlat ut. Finn visar verkligen vad flygplanet går för! Hade varit kul att veta vilken angle of attack vi hade vid starten. Den var helt klart ingen normal start och hade den gjorts bland vanliga passagerare hade nog en och annan börjat gråta!
När vi kommer upp på 2000 fot så trycker Finn ned nosen så att man känner hur bältet stramas åt och det kittlar i magen. Sen fortsätter färden i 260 knop på 2000 fot, VFR! När jag flyger runt och leker med propellerplan så brukar jag ligga på de höjderna runt 2000 fot, VFR! Galet! Planet flyger över Själland, Fyn och Jylland - allt på en höjd av 2000 fot (600 meter) och i en hastighet runt 260 knop (500 km/h). Han gör ett par 360 över Århus stad där fotografer samlats för att ta foto på SAS sista flygning med MD-80. Han gör branta svängar och lämnar sen Århus för att göra en en flyby på 1500 fot över Tirstrup flygplats (Århus).
Lägg märke till hastigheten och höjden!
Flygvärdinnorna måste haft det jobbigt. I kabinen sprang folk fram och tillbaka och skulle prata med alla. Alla ville in i cockpit och ta bilder. Som flygintresserad så stod jag säkert 30 minuter i cockpit och iakttog allt de gjorde. Helt underbart att få komma in och titta! Jag ville knappt gå därifrån när vi skulle gå in och landa!
Sjunkande, på väg in mot Oslo på 5200 fot.
Inför landning så gör Finn en flyby över Gardemoen. Det märks att han verkligen inte vill landa! Det var sagt att vi skulle flyga runt 1 timme och 35 minuter, vi var nu uppe i en bit över 2 timmar! Till rungande applåder landar så SAS sista MD-80 på Gardemoens flygplats där det sen ska in på SAS flygmuseum. Taxande till plattan möts det av brandkåren som duschar planet!
Efter landningen släpper SAS loss passagerarna till att göra vad de vill. Alla far runt flygplanet och fotograferar. I vanliga fall får man inte gå nära planet. Hade jag velat hade jag säkert fått klättra upp på vingen och ställa mig!
Efter en timme så säger tillsist personalen på Gardemoen till oss att nu får det vara nog. Riktigt kul att få gå runt flygplanet och titta, pilla, peta och känna!
För en del så var resan slut och för andra så var ännu en resa inbokad - privatjet!
På plattan stod en Bombardier Legacy 604 som flugit Justin Bieber, Bryan Adams, Kungen och Bill Clinton. Med andra ord inte en liten jet som man får krypa in i för att kunna sätta sig utan en rejäl pjäs som går loss på närmare 200 miljoner kronor! Vid start är det som en riktig sportbil. MD-80 hade tryck under starten men det går absolut inte att jämföra med det här. Vilken start och vad tyst det är i kabinen!
I planet serverades det Moët ur fina glas och de andra fick kanapéer. Jag missade det för jag hade såklart gått fram i cockpit för att titta. Man får ta sina chanser. Dörren är ju alltid stängd!
Efter flygningen med privatjeten så stod hon där, alldeles ensam i det dunkla ljuset - Nora Viking har gjort sin sista flygning.
Stort tack till alla på Businessclass som fick ihop det här. Bara den grejen att Björnström belastade sitt Amex! (hur många poäng fick du på den där lilla belastningen på kortet
) Stort tack till SAS - man märkte att de verkligen tyckte det var kul!
En helt underbar dag med fantastisk flygning!
TACK!
Attachments
Last edited:
En oförglömlig flygning! Tack Martin och BC.se för ett underbart arrangemang.
Mycket roligt att flyga på 2000 fot och det märks verkligen att piloterna verkligen njöt av att få leka med planet. Finn hade en grym angle of attack vid take-off, vore intressant att veta vad den var... Väldigt roligt att de flög helt manuellt hela vägen. Cred till SAS och besättningen för servicen och flygupplevelsen.
Mycket roligt att flyga på 2000 fot och det märks verkligen att piloterna verkligen njöt av att få leka med planet. Finn hade en grym angle of attack vid take-off, vore intressant att veta vad den var... Väldigt roligt att de flög helt manuellt hela vägen. Cred till SAS och besättningen för servicen och flygupplevelsen.
