SK989
Medlem
För en vecka sedan ungefär skulle jag, Fru SK989 och SK989 jr 1 o 2 åka till Färöarna (på ett riktigt bra awardpris, 30 000 poäng för oss allihopa i Plus). Rutten var SAS från Arlanda med byte i Köpenhamn. Färöarna har ju en speciell status - de ligger inte i EU eller Schengen men omfattas av den nordiska passfriheten för nordbor. Om man reser dit från ett annat nordiskt land behövs - i teorin - bara någon form av id-handling med foto, såsom ett körkort, om man är nordisk medborgare. Dvs. vare sig pass eller nationellt id-kort är egentligen nödvändigt.
Nu är ju teori och praktik inte alltid samma sak, så för att undvika problem hade jag och Fru SK989 våra nationella id-kort med oss, de ligger ju alltid i våra plånböcker hur som helst. Barnen har ju bara pass, så för deras del fick det bli pass. Nu vart det dock inte så - ungefär samtidigt som taxin kom fram till Arlanda insåg jag att barnens pass ligger hemma nånstans. Att ordna provisoriska pass på Arlanda skulle vi inte hinna med. Hm... Vad göra? Vi bestämde oss för att chansa på att åka utan några som helst id-handlingar för barnen.
På Arlanda checkade vi in i automat o lämnade väskorna i self-drop. Inga problem där. Vid gaten på Arlanda för Köpenhamnsflyget ville ingen se id-handlingar o inte heller vid gaten på Kastrup för flyget till Färöarna. Puh. Nu återstod bara ankomsten till Färöarna - o inte heller där var det någon kontroll av något slag. Det fanns en tom passkontrollbur o en lika tom tullkontroll. Det här gick ju fint!
Inför hemresan skulle vi hinna ordna provisoriska pass åt barnen på svenska generalkonsulatet på Färöarna (hade kollat på nätet att ett sådant finns). Men det visade sig kosta hutlösa 1600 kr styck! Så vi sket i det o chansade på att det skulle gå lika smidigt att flyga hem utan några som helst id-handlingar. Och, tur för oss, det gick lika bra på hemvägen...
Nu är ju teori och praktik inte alltid samma sak, så för att undvika problem hade jag och Fru SK989 våra nationella id-kort med oss, de ligger ju alltid i våra plånböcker hur som helst. Barnen har ju bara pass, så för deras del fick det bli pass. Nu vart det dock inte så - ungefär samtidigt som taxin kom fram till Arlanda insåg jag att barnens pass ligger hemma nånstans. Att ordna provisoriska pass på Arlanda skulle vi inte hinna med. Hm... Vad göra? Vi bestämde oss för att chansa på att åka utan några som helst id-handlingar för barnen.
På Arlanda checkade vi in i automat o lämnade väskorna i self-drop. Inga problem där. Vid gaten på Arlanda för Köpenhamnsflyget ville ingen se id-handlingar o inte heller vid gaten på Kastrup för flyget till Färöarna. Puh. Nu återstod bara ankomsten till Färöarna - o inte heller där var det någon kontroll av något slag. Det fanns en tom passkontrollbur o en lika tom tullkontroll. Det här gick ju fint!
Inför hemresan skulle vi hinna ordna provisoriska pass åt barnen på svenska generalkonsulatet på Färöarna (hade kollat på nätet att ett sådant finns). Men det visade sig kosta hutlösa 1600 kr styck! Så vi sket i det o chansade på att det skulle gå lika smidigt att flyga hem utan några som helst id-handlingar. Och, tur för oss, det gick lika bra på hemvägen...