Först och främst behöver vi bara vara överens om att det fanns redundans. Tvärtemot vad media tidigt gick ut med igår blev inga radarskärmar svarta i kontrollcentralen på Arlanda. Men eftersom två ordinarie av varandra oberoende kanaler till radarstationerna slutade fungera, fanns bara den tredje kvar. Det är väl redundans om något.
Dock tillåter varken regelverket eller sunt förnuft att man kör på som vanligt i det läget. Därför sattes nollrate till luftrummet som sköts av Stockholmscentralen. Noll-rate meddelas alltså till CFMU (Central Flow Management Unit) i Bryssel, och det innebär i princip att inga flyg som startar inom Europa och berör Svenskt luftrum norr om Jönköping tillåts starta.
Under tiden utökades bland annat minimiseparationerna på finalen på Arlanda från vanliga 2,5 NM till 4NM som en extra buffert. All trafik som redan var i luften fick i lugn och ro fortsätta till sin destination och landa precis som vanligt. Flygledarna hade precis lika bra koll på all flygtrafiken som vanligt. Enda skillnaden var att om något skulle hända med den kvarvarande radarlinan skulle det "bli svart" på skärmen.
Därför togs checklistor fram för detta eventuella scenario, samt vissa taktiska förberedelser gjordes.
Trafik som startat från destinationer utanför Europa berördes inte av 0-raten och inte heller "överflygare".
När sedan problemet avhjälpts kan man inte heller bara tuta och köra som vanligt. Man meddelade därför CFMU att 20% av normal kapacitet var en acceptabel nivå till att börja med.
Först och främst måste man vara säker på att systemet verkligen är ok. Sedan vill man dessutom undvika sk. bunching-effekter som kan uppstå om man haft stopp och sedan släpper på all trafik på en gång. Det går helt enkelt inte.
Under eftermiddag och kväll hävde LFV trafikrestriktionerna till CFMU stegvis ner till noll. Dock innebär inte detta att kaoset upphör. Piloter får meddelanden om att de får starta snart, men har släppt av alla passagerare. Flygbolag får reda på att deras flyg snart får åka, men har inte nån besättning kvar eftersom deras tid har gått ut. Vissa flyg ställs in, pax ska bokas om osv osv.
Dessutom drabbades Arlanda av det väldigt sällsynta problemet att i princip alla gater var upptagna samtidigt som trafik i viss mängd började komma in. Logistiken kring att få iväg flyg var svår på så många nivåer att det helt enkelt inte startade flygplan i samma takt som det landade, varför man om jag förstod det rätt inte kunde öka på landningskapaciteten så mycket som man egentligen borde ha kunnat.
Ja jag vet inte om nån hänger med här, men jämför med situationen efter det stora askmolnet. Även om detta var i betydligt mindre skala. Ett stopp i flygtrafiken innebär stora logistiska utmaningar att det helt enkelt inte går att bara köra igång igen.
Sammanfattningsvis
Ursprungsfelet låg hos Telia och sedan har det blivit spinoff-effekter, först internt inom LFVs system. Sedan när detta var avhjälpt fortsatte många av problemen på flygplatserna ändå. Dels pga att man av försiktighetsskäl och flygsäkerhetsskäl inte genast återgår till normal kapacitet utan tar detta stegvis. Dels pga stora logistiska utmaningar hos flygbolagen som uppstår efter ett längre avbrott.