Dessutom att begränsa längden till *max* 20 tecken är ju riktigt fånigt. Då tvingas man ju byta till sämre än man hade tidigare..
Ännu en av mina käpphästar...
Förr i tiden var minne dyrt och därför skulle all kodning, lösenord etc begränsas. Därför skapades exempelvis det svenska personnumret med 10 tecken (610712-012) som snart fick en kontrollsiffra (610712-0121), dvs 11 tecken. Varför hade man inte tänkt på sekelsiffror som vi numera har (196107120121), dvs 12 tkn. Jo, för när man fyller hundra byts minustecknet ut mot ett plus. (610712+0121). På det här sättet sparade man 10% (med kontrollsiffra 9%) av minnet. För minne var dyrt. På liknande sätt begränsades lösenord till så få tecken som möjligt, och därigenom infördes att man måste blanda in andra tecken än bokstäver för att göra det komplext inom minnesbegränsningarna. Därför var det nödvändigt att blanda in #%}*!
Numera är minne billigt, och man kan ha hur långa lösenord som helst. Tyvärr finns det här taNke$#tt3t kvAr ho$ k0dknaCkarna. Även fast det gör lösenorden sämre. Det är en evolutionär rest som finns kvar, ett sorts meme som idag mer gör skada än nytta.
Tack
fcx för den illustrativa bilden!
Fotnot:
Floppydisk 5¼" hade 180 kB (klippte man upp ett jack kunde man använda båda sidor; 360 kB) kostade 10 kr. 70-tal.
Floppydisk 3½" hade 720 kB, kostade 15 kr. 80-tal.
CD-ROM rymmer 740 MB, kostade 20 kr. 90-tal. Idag kostar 4 kr.
USB-sticka rymmer 512 MB, kostade 400 kr. 00-tal. Idag kostar USB 8 GB 70 kr.
Prisutveckling går från 55.000 kr/GB till 9 kr/GB. Dagens minne kostar alltså 0,15‰ av gårdagens. Obeaktat inflation (som mer än dubblerar gårdagens priser jämfört med dagens). Trots denna prisutveckling (prisavveckling?) finns det hos en del lösenords-ansvariga tankesättet att minne är dyrt.