Medlemmarnas språkkunskaper - effekten av ett omfattande resande?

[Palazzi]

Kul att se att det finns fler språknördar!

Eftersom grundfrågan är vilka man behärskar har jag inte så mycket att komma med, men adderar lite
1. Vilket/vilka språk behärskar du?
Svenska och engelska.
Får man addera språk man inte behärskar får jag lista danska, norska, tyska, japanska.
Får man addera språk man absolut inte behärskar läger jag till Maori.

2. Varför har du kommit att tala detta språk?
Jag hoppar över att förklara svenska och engelska. Danska ligger väl närmst att behärska (om jag slipper tala, det ligger för nära svenska för att det inte ska låta konstigt för en dansk). När jag var liten var dansk TV så mycket bättre än svensk att språket fastnade perfekt. Jag läser och lyssnar i stort sett perfekt, skriver hjälpligt men talar alltså helst svenska med alla svåra ord utbytta till danska.
Sedan hade jag kunder i Norge med en lustig nynorsk dialekt som tydligen låg bra till för mitt uttal, så det fastnade också.
Tyska hade jag i högstadiet, och slarvade totalt med alla läxor. Men en del fastnade. Sedan var min farsa med i ett gäng som arrangerade svensk midsommar för svenskar bosatta i Berlin ett stor antal år i rad. Det påverkade tydligen så mycket att jag fortfarande kan följa en konversation eller ett tv-program hjälpligt.
Japanska kom som ett direkt resultat av resor. Efter första besöket i Japan bestämde jag mig för att på något sätt flytta dit, och insäg att jag först måste kunna tala. Vrålpluggade på universitetet ett år, nådde aldrig konversationsnivå och har efterhand tappat nästan allt. Kan väl numera bara staka mig igenom skyltar och höra verbet i meningen och avgöra tempus och artighetsnivå.

3. Påverkar dessa språkkunskaper ditt resandemönster? Privat och/eller i arbetet?
Inte direkt, eftersom jag behärska så få språk. Men tvärt om, kan man säga att språkkunskaperna påverkats av resandemönstret. Gillar jag en plats får jag oftast en stark önskan att lära språket. Maori är ett typexempel som jag fick en knäpp och försäkte lära mig efter en resa.

Problemet med språk är att det blir svårare och svårare ju äldre man blir. Någon sa att de såg fram emot ett pansionärs-projekt och även jag skulle gilla att ta upp japanskan och lite maori när tid uppstår, men är rädd för att man sitter med teflon-hjärna (där inget fastnar...) efter 65...

Är nog inga problem att lära sig efter denna ålder och de flesta undersökningar pekar på att det är motivation snarare än faktisk förmåga som avtar avsevärt med åren (viljan/orken att fortsätta förkovra sig inom något med stort motstånd)

Senaste rönen pekar på att efter man övergått från ungdom så är det egentligen ungefär lika svårt att lära sig livet ut. Några parametrar, som ofta är åldersrelaterade, är dock negativa.
1. Syresättning. Positivt för inlärning och såklart har de flesta äldre en lägre sådan (men håller man igång).
2. Motivation. De flesta når tillslut en platå där man nöjer sig med existerande kunskap och inte intresserar sig för nya rön. Imponerad av de som orkar fortsätta förkovra sig.
3. Som med alla muskler så kan långvarig frånvaro av träning göra det mycket jobbigt att komma tillbaka (som på gymmet).
Det är alltså svårt om man upptar språkstudier vid 65 år men inte studerat något sedan man var 26 år. Betoning på svårt men inte omöjligt, för det handlar som på gymmet om att orka med uppförsbacken innan man är ”tillbaka”.

Titta gärna, för motivation, på kanadensaren Steve Kaufmans Youtube-kanal. Han är 65-70år och studerar 3 språk åt gången.
Unikum och Polyglot, så kanske ingen man ska jämföra sig med.....men handfasta tips hur man lär sig språk

För egen del lär jag mig genom:
1. Läsa igenom frekvenslista av vanligaste orden i ett språk. Ungefär 5000 ord brukar vara en brytpunkt för att förstå 98% av kontext. Därefter kan inlärning ske utan ”översättning” sägs det.
Om man studerar 25 ord om dagen, och minns 20, så tar det knappt ett år.
För mig tar det 30min att lära mig detta, men kanske får man räkna med en timme om man inte gjort detta länge.

2. Grammatik. Ett par sidor summering med en grammatisk översikt.
Enklast träning sker i en app såsom Clozemaster eller liknande, då den påminner om övning. 5min om dagen sägs räcka.

3. Exponering för språket: Podcast, Netflix, musik och/eller resor. Kaufman föreslår podcast eller video med transkriberad text så man kan höra och se.

4. Försöka tala språket. Finns appar där man kan få professionell träning för 50-120kr/timme, i videmöten med språklärare. Och/eller appar som Tandem där man hittar de som vill lära sig ditt språk och utbyta kunskap.

De flesta är överens om att man vid 2h/dag, enligt ovan modell, kan lära sig ett språk nära flytande (det brukar likställas med en nivå kallad C1 och ska ej blandas ihop med modersmåls-nivå) på 12-18mån.
Men som kan utläsas kräver det STOR motivation att ta sig den ganska omfattande tiden.

Nu är mitt mål att åtminstone återfå flytande Tyska. Om motivation håller därefter så ska jag ge mig på Portugiska

 

[Valley]

Svenska, engelska, norska, tyskan blir återigen bättre. Spanskan har jag helt glömt bort.

Första 2 får väl räknas som standard idag. Tyska läste jag några år. Och i början av karriären jobbade jag i tyskt bolag som hade engelska som koncernspråk, så det var bara att prata tyska
Nu är jag partner med tyskt bolag så det börjar så sakteliga komma tillbaka.
Norska genom snart 35år med jobb mot och i Norge.
Spanska å franska läste jag i 3 år men allt är i princip bortglömt.
Kan hjälpligt läsa holländska men prata är tokkört

I övrigt. Väldigt snyggt initiativ @Palazzi

 

[erc]

1. Vilket/vilka språk behärskar du?
Har verkligen inga kunskaper som sticker ut. Svenska, norska, engelska och tyska. Anser mig behärska det svenska språket till fullo. Använder mig obehindrat av engelska även om det behövs lite avrostning för att komma igång med det verbala flytet. Lyssnar och läser norska utan problem men tycker det blir för parodiskt att föröka tala norska. Tyskan har verkligen blivit dammig och fungerar bara för enklare beställningar på restaurang eller vid förutsägbara reserelaterade konversationer. Kan dock läsa tyska hyfsat efter många års läsande av tysk motorlitteratur.

2. Varför har du kommit att tala detta språk?
Svenskan är modersmål och har präglats av språkmedveten uppväxt med skrivande föräldrar. Skäms inte för min värmländska dialekt men tonar ner den omedvetet vid behov.

Engelskan (amerikanskan) fick sig en boost i tonåren då jag spenderade en hel del tid i New Hampshire. När man börjar drömma på ett främmande språk händer det saker. Har sedan dess hållit engelskan vid liv tack vare IT-relaterade jobb under hela karriären och alla resor. Men - att befinna sig i ett land där engelskan är svag gör kunskapen en rejäl otjänst då man behöver anpassa sig nedåt i nivå.

Norskan är ständigt närvarande för de flesta värmlänningar och med norsk partner och extraboende i Oslo känns det nästan som ett andra hemspråk.

Tyskan från gymnasiet fick sig en injektion av frekvent vistelse i Österrike mellan 2002-2012. Dock är dialekten upp i de avlägsna delarna av Ötztal ingen lätt utmaning. Förstår - men kan knappt göra mig förstådd..

3. Påverkar dessa språkkunskaper ditt resandemönster? Privat och/eller i arbetet?
Utanför Sverige och Norge använder jag mig av engelska. Ja, även i Danmark då jag väldigt sällan spenderar lång tid där och aldrig kommer in i flytet. För att få saker att fungera brukar jag vara snabb med att lära mig grundläggande hövlighetsfraser på lokala språk. Ingen som varit på Fiji har väl undkommit det varma och trevliga hälsandet med "Bula".

Bristen på ens grundläggande ryska, japanska och kinesiska av alla de slag har förmodligen gjort att resandet påverkats negativt.

 

[marbe166]

1. Vilket/vilka språk behärskar du?
På behärskar-nivån lägger jag svenska, engelska, tyska, norska och danska. Holländska förstår jag en del och kan läsa någorlunda, men det är en bit kvar innan jag kan konversera.

2. Varför har du kommit att tala detta språk?
Jag är född och uppvuxen på västkusten och när jag var barn hade vi tillgång till en släktstuga i Dalafjällen, vilket gjorde att jag var ofta i både Norge och Danmark som barn. Dessutom har vi nära vänner till familjen som är från Nordirland, så engelskan kom jag också i kontakt med tidigt. Tyskan läste jag i skolan i sex år, och samtidigt hade jag möjligheten att följa F1 på RTL (tack Varberg Energi!), vilket gjorde att åtminstone hörförståelsen kom till användning under tonåren. Det var faktiskt till stor hjälp när jag 15 år efter studenten faktiskt flyttade till Tyskland.

Som svensk, boende i Tyskland sedan 7 år tillbaka och jobbande för EU så är svenska, engelska och tyska en del av min vardag. Arbetsspråket är engelska, men på en EU-institution hör man dagligen de flesta EU-språken, så min dagliga språkkontakt är stor. Det som jag dock märker är att jag oftare än jag vill tappar enkla ord på det språket jag talar för stunden, jag kan komma på ordet jag söker på de båda andra huvudspråken, men inte på det som konversationen förs på, vilket kan vara väldigt irriterande.

3. Påverkar dessa språkkunskaper ditt resandemönster? Privat och/eller i arbetet?
Inte i jobbet, där åker jag dit jag behöver, och privat är inte språket en avgörande faktor heller. Normalt sett så har jag lätt för språk, men när man hamnar i länder som inte använder det latinska alfabetet så blir det onekligen kämpigt. Kyrilliska alfabetet är ju lättast i det avseendet, men jag har en del kvar att jobba med där.

 

[ResenärenLars]

1. Vilket/vilka språk behärskar du?
Jag behärskar svenska, engelska och indonesiska bra i både tal och skrift. Har också pluggat franska men har inte använt det på många år. Har dock insett, efter att ha vistats i fransktalande miljö en stund, att det finns lagrat i bakhuvudet och att jag faktiskt fortfarande förstår mycket mer än vad jag tidigare trott. Dock känns det som att jag fortfarande har några steg kvar innan jag känner mig bekväm att prata. Förstår också både norska och danska men väljer att prata svenska med norrmän och danskar, vilket oftast fungerar. Ett fåtal gånger behöver jag möjligtvis slänga in ett danskt/norskt ord för att göra mig förstådd.
Har lärt mig arabiska alfabetet och kan klara enkel konversation. I övrigt så har jag försökt att lära mig artighetsfraser som "hej", "goddag", "hur mår du", "tack" etc på ett antal språk som t ex kinesiska, spanska, farsi och italienska, samt även på några lokala indonesiska språk som acehnesiska och javanesiska.

2. Varför har du kommit att tala detta språk?
Svenska: Modersmål
Engelska: Mycket resor sedan barnsben (inklusive boende utomlands i ett par år), skolan och numera dagliga konversationer i jobbet.
Indonesiska: Mitt favoritland som jag besökte första gången 1993 och sedan återkommit till nästan varje år. Har många indonesiska vänner.
Franska: Pluggade 5 år i grundskolan och gymnasiet
Arabiska: I vissa delar av indonesien har man traditionellt sett skrivit med det arabiska alfabetet som kompletterats med ett antal tecken för att få med de ljud som inte finns i arabiskan. Med ett intresse för indonesien så har jag även lärt mig detta. Dessutom så har jag både arabisktalande vänner och rest mycket i den regionen, vilket främst bidragit till att jag kan föra enkla konversationer.

Övriga ovan nämnda språk har snappats upp genom många resor till länder där dessa språk talas.

3. Påverkar dessa språkkunskaper ditt resandemönster? Privat och/eller i arbetet?
Här får svaret bli 'nej'. Det är snarare så att språkkunskaperna beror på och påverkas av resandemönstret. Eftersom jag reser mestadels i jobbet så är det självklart det behovet som styr vart jag reser.
Undantaget är väl Indonesien. Dit har jag aldrig rest i tjänsten utan enbart för nöjes skull, men jag vill nog ändå påstå att det främst är intresset för landet som får mig att resa dit och att språkkunskaperna är en konsekvens av det.

Generellt sett så måste jag säga att mitt språkintresse var ganska nära noll när jag gick i skolan. Det är först som vuxen som jag både insåg nyttan av språk men också hur spännande det är att försöka förstå ursprung och släktskap mellan språk. Man inser då hur sammanlänkad världen faktiskt är och hur mycket utbyte mellan människor och kulturer som pågått i hundratals, ja t o m tusentals år.

 

[NyfikenGrau]

Ännu en språknörd här, går nog relativt ofta hand i hand med resintresse...


1. Vilket/vilka språk behärskar du?
Modersmål svenska. Engelska och tyska flytande. Franska hyggligt. Ryska vissa grundkunskaper.
Sedan ger ju svenska läs- och hörförståelse i danska, norska, tyska läsförståelse i nederländska/afrikaans samt franska i framför allt italienska och i mindre utsträckning spanska/portugisiska. Och redan de skrala grundkunskaperna i ryska gör att man kan gissa sig till mycket i de flesta slaviska språk om det inte är för komplicerat, som skyltar i trafik och affärer.
Muntligt är en helt annan femma, exempelvis schweizertyska tycker jag är obegripligt, skulle säga att det ligger lika långt från standardtyska som färöiska från svenska..

2. Varför har du kommit att tala detta språk?
Alltid varit språkintresserad, hade kunnat bli fler språk om jag valt "humanistisk linje" på gymnasiet som det hette i början av 90-talet, men valde teknisk så det blev bara fortsättning på tyskan. Ingenjörsutbildningen på högskolan gjorde däremot att man lärde sig hela grekiska alfabetet, om än som variabler i fysikaliska beräkningar
Flyttade till Tyskland och lärde mig efterhand tycka det är naturligt att Clint Eastwood snackar tyska..Franskan lärde jag mig några år därefter och slutligen några veckors intensivkurs i ryska som tyvärr inte följdes upp pga för få deltagare så fortsättningskursen ställdes in.

3. Påverkar dessa språkkunskaper ditt resandemönster? Privat och/eller i arbetet?
Njae kanske lite...ska vi vara längre på ett ställe i Europa blir det ofta Frankrike för att det blir roligare när man kan språket, tyskan funkar bra i gamla Habsburg-länder i öst och i exempelvis Sydtyrolen i norra Italien, ibland i Elsass i Frankrike. Däremot gör språkkunskaper resorna ännu roligare inte bara för att man förstår vad som skrivs och sägs, men också för att man fattar det historiska sammanhanget och kulturen på platsen bättre, särskilt inom Europa.

Språk jag skulle vilja kunna: Fullända franskan och börja om med ryskan skulle vara nr 1. Kyrilliska alfabetet är lätt att lära och otroligt praktiskt jämfört med vårt då det har en bokstav för varje typ av "tje-ljud".
Grekiska av språknördskäl, otroligt fint och gammalt språk som ger mycket aha-upplevelser. Spanska av reseskäl (Latinamerika). Hade varit kul att ge sig på ett av de stora tunga utomeuropeiska som ren intellektuell utmaning, som japanska, kinesiska eller arabiska, men vet från språkvänner att de kräver en insats på en helt annan nivå, typ 4-5 år i landet för att ens bli "okej" på det. Vid det laget pratar man ett indoeuropeiskt språk flytande..
Språkinlärning följer ju oftast (tyvärr) en logaritmisk kurva så det är lätt att snabbt bli bättre i början, sedan blir det allt svårare när man kommer in på finslipningen och ända fram når man aldrig. Spanska är väl särskilt känt för att vara lätt i början och snabbt bli svårare när man kommer in på alla otaliga verbformer. Men "turistkunskaper" tror jag inte är svårt att nå i något indoeuropeiskt språk, så det lockar alltid att dra igång nåt nytt halvseriöst inlärningsprojekt!
Sedan går det ju också allt snabbare att börja på ett ytterligare besläktat språk om man redan har kunskaper i vissa andra. Flera här har t.ex. nämnt att de kan italienska. Kan man italienska och engelska så måste franska vara en barnlek

 

[intuition]

...Kan man italienska och engelska så måste franska vara en barnlek

Hehe, bortsett från uttalet då!
Och för hörförståelsen sätter tysta ljud och bindningar vissa käppar i hjulet skulle jag tro.


Men som någon sa till mig när jag tyckte holländska var oförståbart:
"Ah, det är bara att tänka att det är blandat tyska och engelska, uttalat på danska".
En lingvist lär protestera mot beskrivningen, men för mig hjälpte det att tänka lite så.

 

[jumbooze]

1. Vilket/vilka språk behärskar du?[/B]
Flytande: Svenska, Spanska, Engelska,
Bra nivå: Danska, Kinesiska ( eller kanske bra är att ta i numera då jag tappat mycket)
Hjälpligt: Tyska, Franska, Italienska och Portugisiska

2. Varför har du kommit att tala detta språk?
Svenska (uppväxt) Spanska (kärlek). Engelska (skolan, livet, arbete). Franska (familj i Belgien). Kinesiska( studier)

3. Påverkar dessa språkkunskaper ditt resandemönster? Privat och/eller i arbetet?
Nej, tycker att det är en utmaning att resa i länder där jag inte behärskar språket, samtidigt som jag upptäckt hur många som pratar lite kinesiska i Asien ( dvs i Thailand, Kambodja, Vietnam osv. )

 

[NyfikenGrau]

Hehe, bortsett från uttalet då!
Och för hörförståelsen sätter tysta ljud och bindningar vissa käppar i hjulet skulle jag tro.

Haha, jag tänkte att just engelska skulle ta hand om den där biten med att vara van vid konstiga uttal, då engelskan har bra mycket mer komplicerade och oregelbundna uttalsregler (och i värsta fall saknar dem helt) än franska. Eftersom vi är så vana vid engelska tänker vi inte så mycket på hur konstigt uttalet är. I franska finns åtminstone någorlunda tydliga regler för uttalet.
Bara som exempel, bokstaven a i engelska, ensam vokal i början av ord framför konsonant, rätt precis specifikation, kan uttalas som kort ö, långt a, kort ä, långt ä eller ey. Kanske finns fler varianter, bara de jag kommer på just nu

Vad gäller bindningar håller jag med dig, franskan kräver ofta att man har hela meningen klar för sig från början om man ska kunna uttala orden i den rätt, det kan vara lite småjobbigt ibland. Och tysta ljud, jo det finns en del ändelser med -ent som försvinner. För att se det positivt kan man säga att muntlig franska är ganska oberoende av hur t.ex. verben ändras efter person, allt låter likadant oavsett skriftlig ändelse

 

[stopover]

1. Vilket/vilka språk behärskar du?
Flytande: Svenska, Finska, Engelska
Bra nivå: Danska, Norska, Tyska

2. Varför har du kommit att tala detta språk?
Svenska/finska/engelska var språk som pratades hemma med familjen.
Tyskan kom med i bilden när vi flyttade runt i landet under min uppväxt - ett viktigt språk ifall man vill göra business i Europa.
Danska/norska - bott i CPH & Oslo

3. Påverkar dessa språkkunskaper ditt resandemönster? Privat och/eller i arbetet?
Inte riktigt. Under normala omständigheter så reser jag runt Europa varje vecka och tar 2-3 long hauls på årsbasis (jobb & privat).

Nu under pandemin så har jag börjat lära mig ryska. Ett spännande språk som öppnar upp för en bättre förståelse av (Östra) Europas historia, inte bara det som hänt/händer i Putinland.
за здоровье!