Lyxhotell och lyxresorter - En introduktion
- Thread starter JacobGBG
- Startdatum
kristerj
Medlem
Jag delar helt Jacobs uppfattning, restaurangen är en upplevelse. Själva hotellet är bara speciellt så tillvida att man får sitta ner och och får något att dricka under incheckningen och att man följs till sitt rum. När vi var på SPA avdelningen så var det väldigt mycket folk där, vilket inte ger någon direkt lyxkänsla.
JacobGBG
Medlem
Det första beskedet jag fick vid invigningen var att Spa delen skulle endast vara för gäster. Nu är det så att det snarare blev öppet för allmänheten (till kost av 400:- ungf).
Där försvinner ju lite av exklusiviteten tyvärr.
Köksmästare Måns Backlund är någon som ni kommer se leverera stordåd internationellt i framtiden.
kristerj
Medlem
Personligen har jag bara bott på Shangri-La i Bangkok (i Krungtep-delen) och jag tycker nog att denna delen av hotellet kan klassas som ett äkta lyxhotell.
D
Deleted member 4971
Guest
Tycker du verkligen det? Personligen kände jag att det inte var mycket för världen när jag gick igenom och spanade där. Fast rummen kanske såg och ser lite bättre ut
EBGGOT
Medlem
Tycker du verkligen det? Personligen kände jag att det inte var mycket för världen när jag gick igenom och spanade där. Fast rummen kanske såg och ser lite bättre ut
Håller med, Shangri-La är ett bra hotell men inget lyxhotell imho ....
Lärde mig för några år sen att det där med stjärnor beror mest på ett antal objektiva rekvisit, har hotellet tvättservice? Är receptionen öppen 24h? etc.
Däremot den där subjektiva känslan av lyx, som sitter mer i design och bemötande, gick tydligen inte att mäta i stjärnor..
Vad tycker jag själv om lyxhotell? Ibland kan just nämnd personalfaktor om typ 4 på varje gäst bli lätt enerverande. Speciellt om beläggningen är låg och personalen uttråkad, då kan de lätt börja gå till excesser i ambition att visa vad de går för.
En gång i Asien råkade jag möta en vackert silverglänsande orm ute i gången mot restaurangen på en bättre resort. Lustigt nog troligen just för att stället var extremt lågbelagt, på de fullbelagda trestjärniga ställen jag normalt frekventerar har det aldrig hänt.
Det var ingen stor sak för mig som van asienresenär, men jag såg mig föranledd att varna en servitris jag mötte i motsatt riktning.
Därefter utbröt ett stort hallå. Staff kom springande för att ta reda på ormens signalement och vart den kunde tänkas ha rymt. Staff kom för att försäkra sig om att jag inte tagit fysisk skada.
Staff kom till rummet med direktionens ursäkter. Staff kom för att fråga om de kunde kompensera mig för detta trauma. Staff kom för att berätta att de nu fått direktionens fria händer, här skulle det jagas orm så det stod härliga till!
Även resten av vistelsen blev känslan att man var för påpassad påtaglig.
Även i Sverige går det ofta till överdrifter. I en svit ringde det i ett med div. erbjudanden; ville jag ha min bil tvättad mot avgift? Kunde en fruktkorg mot avgift vara av intresse? Kanske ville vi boka tid i spa:t?
Ofta får man känslan att man gör folk besvikna när man avböjer deras "erbjudanden" vilket inte bäddar för en avslappnad vistelse.
Det är inget fel med lyx, men ofta tycker jag det är intressantare med ställen med en stark atmosfär i väggarna. Som ett lätt nedgånget 150 år gammalt cityhotell fullt med marmor och patinerat ädelträ. Eller en resort med bungalows i mörk kolonialstil, där man kan fantisera att Hemmingway suttit och skrivit romaner.
Gillar man lyx, är lyxhotell värda priset? Knappast, ett one night stand innebär oftast att man slänger in väskan, snabbt ut på stan för middag o bus, sovmorgon med missad frukost, och sen är det dags att checka ut. Definitivt inte värt tusentals kronor extra.
Längre vistelser ger mer värde, men då börjar vi i regel prata om månadslöner som mestadels ska sovas bort.
Vill man likväl uppleva lyxen tycker jag en middag på stället ger betydligt bättre value for money, i regel kommer man undan med en bråkdel av vad själva sovandet kostar.
Som ex åker jag någon gång per år till Conrad Samui för en sen lunch/tidig middag vid deras pool. Brukar stanna på 5-600 kr för två inkl ett par drinkar (Vilket de flesta tycker är helt åt helvete dyrt!)
Men då får vi även tillgång till poolen/solstolar/handdukar/duschar, privat strand, brygga mm. Hade vi sovit över hade det gått på ca 10 000 kr.
Nu tog vi istället scootern hem till vår billiga resort i centralt läge vid en betydligt vackrare strand...
Däremot den där subjektiva känslan av lyx, som sitter mer i design och bemötande, gick tydligen inte att mäta i stjärnor..
Vad tycker jag själv om lyxhotell? Ibland kan just nämnd personalfaktor om typ 4 på varje gäst bli lätt enerverande. Speciellt om beläggningen är låg och personalen uttråkad, då kan de lätt börja gå till excesser i ambition att visa vad de går för.
En gång i Asien råkade jag möta en vackert silverglänsande orm ute i gången mot restaurangen på en bättre resort. Lustigt nog troligen just för att stället var extremt lågbelagt, på de fullbelagda trestjärniga ställen jag normalt frekventerar har det aldrig hänt.
Det var ingen stor sak för mig som van asienresenär, men jag såg mig föranledd att varna en servitris jag mötte i motsatt riktning.
Därefter utbröt ett stort hallå. Staff kom springande för att ta reda på ormens signalement och vart den kunde tänkas ha rymt. Staff kom för att försäkra sig om att jag inte tagit fysisk skada.
Staff kom till rummet med direktionens ursäkter. Staff kom för att fråga om de kunde kompensera mig för detta trauma. Staff kom för att berätta att de nu fått direktionens fria händer, här skulle det jagas orm så det stod härliga till!
Även resten av vistelsen blev känslan att man var för påpassad påtaglig.
Även i Sverige går det ofta till överdrifter. I en svit ringde det i ett med div. erbjudanden; ville jag ha min bil tvättad mot avgift? Kunde en fruktkorg mot avgift vara av intresse? Kanske ville vi boka tid i spa:t?
Ofta får man känslan att man gör folk besvikna när man avböjer deras "erbjudanden" vilket inte bäddar för en avslappnad vistelse.
Det är inget fel med lyx, men ofta tycker jag det är intressantare med ställen med en stark atmosfär i väggarna. Som ett lätt nedgånget 150 år gammalt cityhotell fullt med marmor och patinerat ädelträ. Eller en resort med bungalows i mörk kolonialstil, där man kan fantisera att Hemmingway suttit och skrivit romaner.
Gillar man lyx, är lyxhotell värda priset? Knappast, ett one night stand innebär oftast att man slänger in väskan, snabbt ut på stan för middag o bus, sovmorgon med missad frukost, och sen är det dags att checka ut. Definitivt inte värt tusentals kronor extra.
Längre vistelser ger mer värde, men då börjar vi i regel prata om månadslöner som mestadels ska sovas bort.
Vill man likväl uppleva lyxen tycker jag en middag på stället ger betydligt bättre value for money, i regel kommer man undan med en bråkdel av vad själva sovandet kostar.
Som ex åker jag någon gång per år till Conrad Samui för en sen lunch/tidig middag vid deras pool. Brukar stanna på 5-600 kr för två inkl ett par drinkar (Vilket de flesta tycker är helt åt helvete dyrt!)
Men då får vi även tillgång till poolen/solstolar/handdukar/duschar, privat strand, brygga mm. Hade vi sovit över hade det gått på ca 10 000 kr.
Nu tog vi istället scootern hem till vår billiga resort i centralt läge vid en betydligt vackrare strand...
The Towers på New York Palace tycker jag uppfyller detta. Sist jag var där så trollade de fram 4 flaskor (stora) Molton Brown Schampoo som inte tillverkas längre för att de visste att jag älskar just den serien. Sedan ringde de Molton Brown affären och bad dem lägga undan en annan typ av schampoo för att den var snarlik (utan att jag bad dem). Det var en fantastisk vistelse.