Senaste nytt

Jumpseat och en dag på Arlanda

Singapore

Medlem
Sen kväll eller tidig morgon?

En kylig morgon i mars vaknade jag upp och kollade ut genom mitt fönster. När jag tänker efter så är det nog fel att säga att jag vaknade, det kändes snarare som en sen kväll eller tidig morgon. Den avverkade natten spenderade jag genom att ligga och fundera över det som komma skall denna dag. Spåren av snön sedan vintern är näst intill obefintliga och jag kollar upp i himmelen för att se om det är bra väder för flygning, för idag ska jag träffa min mentor "Lasse" på Arlanda. ”Lasse” jobbar som kapten på Boeing 737 på SAS. Efter att jag kollat upp i himmelen konstaterar jag att vädret ser bra ut, samtidigt som jag gör mig i ordning för dagens kommande äventyr.

Kvällen innan

Det hela började egentligen kvällen innan, med en SMS-konversation med min mentor ”Lasse”. Han berättade att kaptenen på flighten till Arlanda inte hade svarat på mailet med förfrågan om vi kunde sitta i cockpit. Således uteblev våra förhoppningar om att åka med i jumpseat. Meningen med dagen var förövrigt att vi skulle upp och träffa "Lasse" på Arlanda och lära känna varandra i och med uppdraget ”en dag på jobbet”. Jag gick sedan till sängen för att sova, men det visade sig vara näst intill omöjligt.


Oväntat möte

Jag gick upp runt 5-tiden på morgonen. Jag försökte ta något att äta och gjorde mig i ordning. Något mer bagage än handbagage var det inte tal om, eftersom jag bara skulle vara uppe över dagen. Mamma skjutsade i väg mig och min bror till flygplatsen och vi sa snabbt adjö. När vi gick in genom entrén så fick jag den där extraordinära intima känslan som en flygfantast alltid får när man är på en flygplats. Det första mina ögon lade beslag på var piloterna på flighten, som vi skulle åka med. Vi fortsatte mot säkerhetskontrollen, passerade den och satte oss på en bänk och väntade. Strax därefter kom piloterna och kom fram till oss och vi började en dialog.

- Är det ni som är Kevin och Robin? frågade kaptenen.
- Ja, det stämmer, replikerade jag.
- Ville ni åka med i cockpiten?
- Ja, det vore roligt.
- Flygvärdinnorna vet om det, så syns vi sen. Ni får komma överens om vem som ska sitta den första halvan av flighten.

Om jag ska vara uppriktig så var jag förvånad att de kom fram till oss och att de hade läst mailet, vilken härlig överraskning.

SEAT CO

Medan piloterna gick ut för att förbereda flygningen så gick jag och min bror och väntade på att ombordstigningen skulle starta. Flertalet av passagerarna hade som vanligt bråttom och det blev snabbt en lång kö. Vi ställde oss längst bak i kön, när en flygvärdinna från SAS plötsligt såg oss och sade ”Kevin och Robin, ni kan komma fram här istället”. Den mycket vänliga flygvärdinnan gav mig ett kvitto där det stod SEAT CO Stockholm Petersson Kevin. Jag fortsatte mot planet och jag gick till den främre delen och visade upp mitt kvitto för flygvärdinnan. Hon tog kvittot och jag gick in i cockpiten. Efter att ha spelat en del flight simulator tordes jag var familjär med en cockpit, men ack så fel jag hade. Mitt initiala intryck var att det var trängre än jag inbillat mig. Hur det ser ut i en cockpit behöver jag nog inte beskriva, för att det är en massa knappar vet väl alla. Det bör tilläggas att det var en Boeing 737-800, vilket inte var en fördel sätt till min längd. Jag måste erkänna att jag stundtals kände mig lite i vägen pga. jag är tämligen lång.

Förvirring i cockpit

Jag började snacka med kapten och styrman, som visade mig hur man hur man fällde ner min stol, jumpseat. För er som inte vet vad det är så är det en nedfällbar stol bakom piloternas säten som kan användas som en slags extra bosättningsplats. Detta var uppriktigt talat ingen lätt uppgift för en nybörjare, men efter om och men gick det tämligen bra. Kaptenen på flighten visade mig några knappar på autopiloten, som jag är tämligen familjär vid sedan jag spelat flight simulator i ett antal år. Kaptenen sa sedan ”Det här Kevin, är en klocka” och pekade på klockan. Själv visste jag inte vad jag skulle säga. Den indikerade i alla fall att det var några minuter kvar till avgång och kaptenen sa att vi skulle lyfta tidigare än estimerat. Det högsta hönset bland flygvärdinnorna kom in med en lapp till kapten, som angav hur många passagerare som fanns ombord. De båda två var lite konfunderade över hur många det egentligen var ombord och om min plats i cockpit var inräknad eller ej. Efter en kortfattad diskussion kunde de emellertid lösa problemet. En av markpersonalen gav en ytterligare lapp till kaptenen genom whiskey-luckan och snackade genom headset. Efter klartecken från tornet började vi taxa ut. Vi närmande oss startbanan och stannade precis innan, enligt tornets instruktioner. ”Taxi lights off, landing lights on, clear for takeoff", sa en av piloterna. Vi körde nu ut till startbanan och började accelerera. När vi kommit upp i v1 började vi rotera och strax därefter sa en av piloterna ”gear up”.

Spillt kaffe i cockpit

Den tidigare mörka utsikten ändras snabbt efter take off till en ljusare sådan. Vår position gjorde att vi svängde över Öland och styrman frågade om det var Öland som han betraktade på sin högra sida och vi instämde. Flygningen mellan Kalmar och Stockholm är en onekligen kort sådan med sina 55 minuter. Detta betydde att serveringen ägde rum ganska snabbt efter avgång. Efter ett samtal från en av flygvärdinnorna så öppnade en av piloterna dörren till cockpit och flygvärdinnan kom in med frukosten. Dagen innan hade jag läst om ett plan som tvingats landa pga. av spillt kaffe i cockpiten, så ni kan kanske lista ut vad jag tänkte på när flygvärdinnan bad mig räcka över en välfylld kaffemugg till styrman. När det var läge passade jag på att fråga lite om deras bakgrunder och miljöarbetet på SAS. Efter det var jag tvungen att byta plats med min bror Robin och sätta mig i ett mer ordinärt passagerarsäte.

Första mötet med min mentor

Landningen var onekligen en prickfri sådan. Efter att ha lagt min väska i cockpiten så väntade jag tills att allt folk hade gått ut, så jag kunde gå tillbaka till cockpiten. Jag hämtade väskan och följde med piloterna till basen, som de kallar det. På vägen ringde min mentor och frågade vart vi är och dök snarligen upp och vi började snacka lite. Efter en kort diskussion begav vi oss till markbasen för de anställda på SAS. Markbasen fungerar som en plats där piloterna och kabinpersonalen har sin briefing och där man kan logga in i ett datorprogram och kolla väder och uppgifter för flygningen. Vi fortsatte sedan rundvandringen till en lokal, som jag inte riktigt vet vad man kallar den för. Man kan säga att det här var den administrativa kärnan inuti Arlanda. Man löste problem som t.ex. sätta in och ersätta plan osv, alltså sådant som man inte tänker på, utan tror sker automatiskt på en flygplats och man inte har en aning om.

Oxford Aviation Academy

"Lasse" ville visa oss Oxford Aviation Academy, vilket vi var glada för. Efter en trevlig lunch på restaurangen så bestämde vi oss för att försöka få en titt på simulatorerna. När vi kom dit hade vi turen att träffa två av den mycket trevliga personalen och blev erbjudna en guidad tur. Vilken tur vi måste haft, tänkte jag. Vi fick tillåtelse att gå in och sitta i varenda simulator som inte var upptagen, vilket var riktigt häftigt. När vi provsatt oss i en Boeing 767 simulator, kom en kille som jag uppfattade var något av en tekniker på Oxford Aviation Academy. Han frågade mig och min bror om vi inte ville provflyga den och vi tackade givetvis inte nej. Efter att ha testat en start och en landning så gick vi vidare. När vi vandrade i en av korridorerna kollade jag på några av klistermärkena på skåpen, som indikerade vilka flygbolag som har utbildat piloter på skolan. Jag frågade snabbt om mitt favoritflygbolag Singapore Airlines hade varit där, men de sa "nej, det har de inte, men vi har haft ett flertal andra flygbolag här som t.ex. Aerosvit från Ungern. Som den flygnörd som jag är så var jag tvungen att poängtera att de är i från Ukraina.

Hemresa

Vi fick sedan vi tillåtelse att gå in i ett rum, där man kunde öva sina kunskaper om instrumenten i cockpit med hjälp av ett datorprogram. Efter att ha inpräntat ytterligare kunskaper om instrumentpanelen, så fortsatte vi tillbaka till inrikesterminalen på Arlanda. Vi tackade vår mentor Lars så hjärtligt för den alldeles underbara dagen och gick igenom säkerhetskontrollen och vidare till vår gate, där vårt plan som skulle ta oss tillbaka till Kalmar väntade. Tiden gick ganska snabbt innan vi kom upp i luften. På hemresan flög vi i stället med Golden Air och en ATR-72, vilket man har satt in i stället för SAS på vissa flighter. Efter att piloterna satt ”hjulen i marken” gick vi vidare till terminalen och blev skjutsade hem. Något som däremot inte följde med hem var mina tankar, som fortfarande var på Arlanda.

Otrolig dag

Summa summarum var det en helt otrolig dag och uppriktigt talat en av de bästa dagarna i mitt liv. När jag tänker tillbaka så minns jag allt trevligt folk som jag träffade och synnerhet all personal på SAS och Oxford Aviation Academy. Det är givetvis svårt att välja ut några utstickande grejer en sådan här dag, men att sitta med i jumpseat under en flygning och att testa Boeing 767 simulatorn på Oxford Aviation Academy, var tämligen ouppnåbart. Jag menar, vad är ett bättre sätt att få en inblick, än att hänga med en dag i verkligheten? Att jag glömde systemkameran hemma är något som jag grämer, men ändå inte. Jag menar, dessa upplevelser kommer för alltid sitta kvar i bilder i mina hornhinnor och inte minst i minnet.

Till sist vill jag tacka "Lasse", SAS och Oxford Aviation Academy för denna oförglömliga dag.

MVH Singapore





Bilder kommer inom sinom tid.
 
Last edited:

Singapore

Medlem
Om ni har någon fråga går det bra att skicka via PM. Jag skulle gladeligen uppskatta ifall ni "gillar" eller skriver en kommentar ifall ni tycker rapporten är bra.
 
Last edited:
Toppen