Från Solkusten till Stillahavskusten - Puffigny, AA MD-82/83 och många tier points

[Flying Finn]

Lägger till ett "i stunden"-inlägg:

Känslan av att sitta ombord BA Boeing 777-300ER vid gaten C66 på LHR T5 och flyget till MAD borde ha avgått redan för en 15 min sedan:
Känslan av att förseningen beror på att pilotens sitts var trasig, efter att reglaget gett upp och sittsen var i någon konstig ställning:
Känslan av att vi väntar på en annan sitts eller den samma, efter att sittsen förts bort från planet:

 

[Glenn E]

Hur är Sark?
Jag läste en bok av W G Hill som sa att den största offentliga utgiften de hade haft de senaste 20 åren (på 90 talet) var en offentlig toalett i hamnen. Och att det fanns en fängelsecell. Där satte man utländska skatte utredare som ställde en fråga för mycket. Och att ställa en fråga om någon som var skriven där är att ställa en fråga för mycket. Otroligt vad mycket som har förändrats på bara 20 år.

 

[Flying Finn]

Ännu en kort "i stunden"-uppdatering i inväntan på mera kött på benet i reportaget från mig:

Sitter på andra våningen i terminalen på AGP (Málaga) och här framför mig pågår ett gott exempel om vad LCC är i jämförelse till "normala"/traditionella bolag.

Både D8 (Kjoswegian) från OSL och FR (Fyfanair) från TSF (Treviso, nära Trieste - måste riktigt kolla vad för ort det riktigt är) ankom nyss till AGP. Båda taxade till en gate med brygga. Vad händer sen? Jo, båda planen parkerar utan något liv på bryggan. I stället rullar det fram trappor och en buss per flygplan - jo, en buss. Samtidigt så ankommer min AY A321 från Håfors-Vanda och taxar som vanligt till sin vardagliga gate och brygga, D42, som ligger närmast trapporna ner till ankomsthallen. Bryggan ansluter sig till framdörren som vanligt.

En del norrmän fick vänta typ en 15 min på att få åka buss till terminalen.

Nå, sådant är det när man åker low cost.

 

[Agö]

Nå, sådant är det när man åker low cost.

Haha, nej. Så är det att flyga till spanska charterflygplatser. Sådana där exempel har jag många från Malaga och Alicante.

 

[mha321]

Händer lite då och då med Lufthansa till Frankfurt också, och det är knappast att klassas som low cost. Men de gör det iofs inte regelmässigt - normalt ska man ju parkera någonstans vid landsgränsen och ta buss därifrån. Men om det är fullt på remote kan man få parkera vid en gate och få buss till arrival.

 

[Flying Finn]

Åter tillbaka i vardagen och har haft det skyndsamt. Har även varit tvungen att göra en tredje skadeanmälan om resan till AXA för AMEX Platinums reseförsäkring och sammanställa material som bilagor.

Jag försnillade igen en övernattning p.g.a. att jag mitt hotell (Four Points by Sheraton Los Angeles International Airport via Hotwire några dagar på förhand) i Los Angeles och jag möttes aldrig. Har nu slutat boka avbokningsbart, om det finns endast avbokningsrisk p.g.a. flygförändringar eller annat som försäkringen står för. Eftersom reseförsäkringen har tillsvidare fungerat bra utan självrisk, så jag har nu som policy att inte betala extra för avbokningsbart hotellrum i onödan.

Om något, så mitt BAEC-konto visar numera:

"You have achieved Gold membership."

Inte en resa i onödan alltså.

Vi återgår till El Salvador och reportaget fortsätter ännu i flera avsnitt, eftersom det tycks nu bli att skriva en hel del.

El Salvador

Orsaken till att jag valde El Salvador var ju AA förmånliga fare i affärsklass för en prislapp på ca. 600 € och en intjäning på 440 TPs. Andra alternativen skulle ha varit Honduras och Nicaragua. Jag tog inte i beaktan att det skulle bli att flyga en bra bit (~40 km) utanför staden och utan någon förbindelse med kollektivtrafik. Det blev en 60 $ (2 x 30) för transport till och från San Salvador från SAL (flygplatsen, sedan 2014: Aeropuerto Internacional Monseñor Óscar Arnulfo Romero - f.d. ärkebiskop för El Salvador, någon typ av kämpe för mänskliga rättigheter på lokalt plan, avlidit 1980).

På flygplatsen i El Salvador väntade min transport, som var överenskommen med hotellet och jag visste på förhand att det kommer att bli en 30 $ i kontant till San Salvador från flygplatsen. Väl framme på hotellet blev jag mottagen av hotellchefen, som var den enda som talade engelska på hotellet. I praktiken visade det sig inte blit ett problem under min vistelse, eftersom jag lärde mig spanska med Google Translate för att checka mig ut och beställa transport tillbaka till flygplatsen.

El Salvador ät ett land med stora inkomst- och förmögenhetsskillander. Landet hade ett 12 år långt inbördeskrig fram till 1992 och det finns beväpnade ligor. Skillanderna mellan områdena inom San Salvador är stora. P.g.a. landets säkerhetssituation hade jag under hela mitt besök vissa säkerhetsåtgäerder i kraft. De samma har hag utvecklat ursprungligen för Timor-Leste, men de är normal praxis för mig i alla länder med en ökad risk för att bli utsatt för rån, snattning eller misshandel/våld. I San Salvador är säkerhetsläget i praktiken stabilt och det innebär att våldet som sker är i första hand mellan ligorna eller så begår de större rån. T.ex. jag är inte värd deras presteringar. Utländningarna är inte direkt i deras intresse som målgrupp, vilket är till skillnad från t.ex. Honduras. Tegucigalpa lär inte vara direkt livsfarlig, men man måste vara alltid på alerten.

Mina grundläggande säkerhetsåtgärder som är inte specifika för San Salvador och som jag nu under ett par resor har utnyttjat:

• I fall det finns orsak att ta i beaktan var man övernattar i mån av personlig säkerhet, men landet för övrigt är inte speciellt osäkert i mån av ett öppet, beväpnat hot (t.ex. rebeller) eller en stor risk för terror typ t.ex. hotellbombattentatet i Bamako, Niger elle i nuläget Sri Lanka, så föredrar jag att bo på något hotell som inte är speciellt västerländskt eller stort (läs: ett hotell med många potentiella offer). Nu så valde jag ett hotell på ett bra läge i Colonia Escalón (en stadsdel med bättre status), men som inte var inte speciellt västerländskt. Jag har ingen exakt fakta som stöder min logik angående rån, men jag har försökt komma fram med något resonemang jag kan utnyttja när jag planerar mina resor.
  
• Följde med lokala nyketer och britternas reseråd innan min ankomst. Britternas lägesrapporter för läget i olika länder är enligt min mening realistiska och brukar vara detlajerade, men innehållet har inte så mycket onödig varsamhet och terrorskräck som amerikanernas motsvarande råd.
• Har i fickan i en plånbok med endast sådana ägodelar du kan ge en beväpnad rånare utan stora förluster, men som får rånaren att tro han fick allt. Kontanter i den mån som behövs för t.ex. mat och dryck under de närmaste timmarna, oberoende betalar jag med kreditkort. Dessutom några äkta kreditkort för att övertyga vid en snabb kontroll av att plånboken är inte tom och rånbytet kanske var det som gärningsmannen var ute efter. Kortena är dock spärrade eller giltigheten har tagit slut. Naturligtvis en slug rånare lägger märke till giltighetsdatumet, men i så fall är man troligen annors också redan rätt så SOL - d.v.s. utkomsten av läget är inte något att invänta sig med glädje.
  
• Eftersom en del smartare rånare kanske känner till att en del västerlänningar användervid midjan en dold ficka, i form av ett pengabälte, så använder jag en mera sällsynt lösning: ankelbälte/-ficka eller vad man nu skulle kalla det. Förutom att den synns eller känns inte, så är det mycket osannolikt att en beväpnad rånare skulle försöka hitta pengar på mitt ben, nere vid ankeln. I den fickan har jag kontanter, som jag kan vid behov flytta till plånboken i byxfickan. I samma dålda ficka har jag även ett stycke passkopior, i fall någon kräver att få se legitimation.
• Mina resebyxor från Bluffworks har en dåld bakficka med dragkedja, vilket gör att man kan i inte så där bara snylta mina fungerande betalkort, men som jag inte behöver överlämna direkt vid ett rån, eftersom plånboken borde som sådan tillfredsställa rånaren. Och för en vanlig ficktjuv är den dålda bakfickan alldeles för svår att komma in i.
• Betalar i första hand med Curve Black och som underliggande kort finns det ett kreditkort. I fall jag blir av med kortet vid ett rån eller någon skimmar korter, så kan spärra kortet med appen och så har jag alla kortnummer, plus telefonnummer för spärrtjänsterna, till hands. Även efter ett eventuellt rån så har jag ett extra kreditkort på reserv.
  
• Smarttelefonen och bärbara datorn är båda krypterade. Det är i princip fritt fram att plundra mig på dem, men du får inte tag på en mista fil från mig. Är inte säker på hur bra Androids kryptering på riktigt fungerar, men åtminstone min Thinkpad orsakar problem även för eventuella bananrepubliksmyndigheter.
  
• Har ett analogt armbandsur för resebruk, så jag kan följa med tiden lätt t.ex. ombord flygplan, men den är en Timex, så det lockar inte till sig onödigt intresse av fel typ. Dessutom så är det inte en så stor skada, i fall jag tappar den under resan eller någon vill absolut råna den. Har funderat på typ Omega för sådana destinationer där jag inte tänker lika mycket på min personliga förebyggande säkerhet.
• Min ryggsäck har små TSA-hänglås på alla dragkedjorna för att förhindra att någon snabbt lättjar på min egendom. Gör det även omöjligt att ta sig in i ryggsäcken på mitt hotellrum utan att det blir spår av det. Och i fall någon absolut vill in i ryggsäcken, så t.ex. datorn och passet är inte där. Beroende på rummet och vad jag lyckats göra utan verktyg (kan inte precis ha min "schweizare" med mig numera med endast handbagage, tack vare vissa stygga flygresenärer) för att lagra mina viktigaste ägodelar på ett säkert ställe. T.ex. en gång lyffte jag upp hela garderoben på ett hotellrum.
  
• Personligen uppehåller jag en mental beredskap med mottot: in omnia paratus - redo för allting. Jag blir inte lätt skraj av det börjar ske otrevligheter, eftersom jag har huvudsakligen i något skede innan resan eller under dess gång funderat vad de sannolika skenariorna är och har jag den behovliga beredskapen att hantera eventuella incidenter. Det lilla jordskalvet på flygplatsen gjorde mig inte rädd, men jag måste nog på tanke med framtida vistelser i länder med stor risk för jordsklav läsa på förhand mera instruktioner på något annat språk än spanska, i fall det skulle inträffa en stor jordbävning, typ magnitud 8.0 eller mera. Jag visste nog i princip vad jag borde göra vid ett sådant nödläge, men har aldrig mentalt tänkt över saken så mycket.

Är jag paranoid? Nej. Jag är en realist, som njuter av sina resor, även om jag har tänkt ut mina strategier för många olika slags eventualiteter. Men som sagt: in omnia paratus - i både gott och ondt.

Morrison Hotel de la Escalón

Mitt hotellrum för två nätter på detta hotell, som givit sig ***, kostade 105,36 $. Priset inkluderade även frukost, men det blev inte av att käka, eftersom jag var inte hungrig på morgonarna, vilket är rätt så typiskt för mig i ett tropiskt klimat. Även mitt hemliga vapen för att motstå vätskebrist, upprätthålla min elektrolytbalans och hålla magen i form är något som bidrar till apptiten är inte speciellt stor, förutom en mera bestående måltid på kvällen smakar sig.

Mitt hemliga vapen har beskrivits av The Lancet som kanske ett av det största medicinska genombråtten under 1900-talet ("potentially the most important medical advance of this century" - The Lancet, 5.8.1978). Det är inte någon t.ex. vaccinering eller antibiotika.

Den medvetna resenärens hemliga vapen mot klimatet: ORS - oral rehydration solution - vätskeersättningsblandning. Ingen speciellt rafflande eller avancerad grej, men något som har troligen räddat många miljoner människor. Natrium, kalium och glukos i rätt propotion som pulver, vilket blandas med vatten. ORS håller en i form och hindrar elektrolytbrist, samtidigt som den hindrar uttorkning genom diaré. ORS har utvecklats för att hindra barn från att dö p.g.a. vätskebrist. Jag själv använder ORS med WHO:s nyare formulär.

Diarrhoeal diseases are very common among young children and are a leading child killer in developing countries. About 1.2 million children die from dehydration due to diarrhoeal diseases, 80% of them in the first two years of life.

ORT now helps save more than 1 million children's lives each year, indicating substantial progress towards the goal of halving the child death rate from diarrhoeal diseases during this decade.

One of the first large-scale field applications of oral rehydration salts took place in 1971 during the Bangladesh war of independence when outbreaks of cholera swept through refugee camps. Of the 3,700 victims treated with ORS, over 96 per cent survived.

Som en extra nytta har jag personligen lagt märke till att man svettas betydligt mindre när man dricker ORS-mixtura under dagarna i tropiskt klimat (även i Finland har jag utnyttjat ORS, då jag har jobbat mitt arbetspass som volontär i solgass och temperaturen har varit nära +30C) och man svettas inte snabbt ut den vätskan man druckit. Mitt senaste lager av ORS var tillverkat av Sri Lankas statliga läkemedelsfabrik och nu ha jag från en spansk tillverkare nya påsar, som jag köpte på ett apotek i Málaga. På resan hade jag påsar av ett tyskt märke, men kompleterade mitt lager hemma för mina inkommande resor. Det är markant billigare än i Finland att köpa utomlands ORS-pulver. Som billigast har jag köpt ORS i Díli, Timor-Leste, då jag köpte indonesiska ORS-påsar för 10 centavos (0,10 $) per styck. Har inte ännu fått någon piratvara eller insmugglad kokainpulver.

I fall någon vill att ett gott råd för ett första världens problem, så bakfylla är ju en form av problem med elektrolytbalansen. Kan tippsa er att jag har "räddat" människor med ORS i sådana akuta nödsituationer.

Men tillbaka till mitt hotellrum!

Jag hade AC och det fanns inget fönster ut från rummet, så var ju behagligt inne på rummet hela min vistelse. Det var inget fel på renheten på rummet, mina lakan var rena/hela och det var inget att klaga om rummet, fast det var inget speciellt på västerländskt mått. Vattentrycket i duschen var inget att jubla över, men man kunde ta sig en dusch 24/7. Till en början tänkte jag få endast kallvatten, men även varmvattnet började rinna, när jag inte öppnade båda kranarna. Kan nog rekommendera er mitt hotell. Ett ekonomiskt alternativ under en TP run och läget är bra i jämförelse med dyrare alternativen. Det finns ju även västerländska hotell i San Salvador, men personligen tyckte jag att åtminstone Sheraton i Colonia San Benito verkade inte så modernt eller toppenalternativ, när jag promenerade förbi hotellet en gång. Alternativen i en mera västerländsk klass ligger huvudsakligen rätt så långt från det egentliga centrumet, medan mitt hotell var en god kompromiss på tanke med att jag ville promenera och utforska staden. Det finns naturligtvis taxi, men jag behövde inte förhandla några skjutsar nu och kunde röra mig fritt. Under mina dagar i San Salvador så promenerade jag ena dagen över 20 km.

El Salvador har 115 V/60 Hz nätström och utnyttjar de amerikanska NEMA-stickkontakterna, men så underligt nog värmepumpen för luftkonditioneringen var 220/230 V, fast uttaget var ostandard på tanke med att NEMA:s standard är för 110-120 V. Det största problemet på mitt rum var att alla vägguttag var ojordade och min Skross-adapter (designad i Schweiz, kan rekommendera deras produkter) är jordad, så det amerikanska kontaktdonet måste ha plats även för den 3. piggen - jordpiggen. Det löste sig med att ta sig till stolen och klättra lite, eftersom det fanns ett jordat vägguttag på rummet, vilket jag inte hade först noterat. En mycket elegant lösning:

På bilden synns även en av de grejerna jag provkörde under resan och som jag kom under fund med på basis av skriverier på FlyerTalk. En liten Wi-Fi-router för resebruk: TP-Link TL-WR902A. Den har stöd för 2,4 och 5 GHz. Även Ethernet-lokalnätverk går att koppla till den. Det finns en micro USB-anslutning för att försörja den med ström. Den här var praktisk för att dela en fast eller trådlös förbindelse på hotell. Speciellt under en vistelse på flera dygn behöver man inte skriva sig in flera gånger med sin bärbara dator och smarttelefon, utan det är bara att köra på alltid när man kommer in på rummet. Stöder även OpenVPN, men jag kör VPN alltid lokalt. Kan rekommendera modellen på basis av denna resa, även om inloggningsportalerna orsakar alltid ibland dröjsmål till en början av en ny förbindelse.

Det var rena slumpen, men Sveriges generalkonsulat (Consulado General de Suecia) låg på samma gata som mitt hotell. Vid en nödsituation skulle jag troligen belastat er utrikesdepartement med begäran om konsulärt bistånd, eftersom Finlands närmaste representant är på ambassaden i Bogotá. Det fanns även något annat behändigt på samma gata, vilket även det var en slump - Walmart. Apropå Sverige: det var nog något svenskt att huset hade ett husnummer. I praktiken ingen annan byggnad i staden hade synbart något husnummer. Det har inget adressystem med husnummer.

Ni kan lokalisera mitt hotell i San Salvador på OpenStreetMap via denna länk jag skapade: OpenStreetMap (gillar mera OSM-grafiken än t.ex. Google Maps). Kärnan (på kartan: Barrio El Centro) för huvudstaden ligger vid Palacio Nacional och stadens stora katedral. Staden är ju ingen turistort, så där med finns det ypperst få logialternativ vid närheten av egentliga centrum. Dessutom så är restaurangutbudet mera positionerade i de mera förnämare stadsdelarna i Zona Rosa, till vilken man räknar bl.a. Colonia San Benito och Colonia Escalón.

"Några" fakta, observationer och funderingar som är bra att ta i beaktan i samband med mina inkommande bilder från San Salvador, förutom även det som jag tidigare nämnde om:

• Landets officiella valuta är numera den amerikanska dollarn (USD), lik t.ex. Ecuador och Timor-Leste, men landet ger inte ut ens egna mynt, olikt mina exempelländer. Jag påträffade rätt så gamla mynt och fick flera 1 $-mynt som förbryllade mottagarna i USA som betalmedel, eftersom det har inte utgivits på flera år. Landet kan inte själv reglera sin inflation och konkurrenskraft genom en centralbank, så landet är rätt så beroende på hur det går får USD. Lik Timor-Leste, så orsakar det sina konsekvenser när valutan kan bli för dyr för de mera utsatta invånarna.
  
• I El Salvador har man synligt mycket inflytning från USA och landet är helt klart något man har som förebild. Man kanske även i en viss mån drömmer om en egen amerikansk dröm, beroende på hur väl man har det i sitt hemland. Och nu tänker jag inte på Trump och den ökända karavandebatten, utan sådana vardagliga och synliga saker som företagsnamn, reklamsloganer, dekaler på fordon, restaurangutbud o.s.v. El Salvador har tagit mycket kulturinflytande från amerikanskheten. Och naturligtvis importeras det mycket fordon, maskiner och annan teknik från USA eller av amerikanska företag, för det är ju en del av marknadsområdet Americas/LATAM. Mack, CAT, Ford, General Electric o.s.v. är vanliga varumärken.
• Folket är latinamerikaner, men landet har inte t.ex. någon egen stark matkultur lik Mexiko eller Peru, så matutbudet är där med mycket amerikanskt eller från andra länder. Alla kända amerikanska snabbmatskedjorna finns i landet och de stora matbutikerna är från USA eller Guatemala. Taco Bell, Wendy's, KFC, italiensk pizza, sushi, biffar, pasta m.fl. går att hitta lätt, men lokala papusor finns det mycket lite av att käka.
• Landet är rätt så konservativt med katolsk dominans och det råder i viss mån en mellanamerikansk machokultur lik i grannländerna, vilket jag tror åtminstone delvis understryker det beväpnade våldet. El Salvador är ett av de tre länder i världen, var abort är alltid ett brott. De två övriga är Nicaragua och Vatikanstaten, eftersom Chile förändrade sin lagstiftning 2017. Hundratal kvinnor har blivit fängslade för olika abortrelaterade brott ("According to the Agrupación Ciudadana por la Despenalización del Aborto (Citizens’ Coalition for the Decriminalization of Abortion), an El Salvador-based advocacy group, between 2000 and 2011, nearly 129 women were prosecuted for abortion-related crimes in the country, with 23 of these convictions being for receiving an illegal abortion and 26 for homicide." - Telesur). T.ex. en kvinna satt i fängelse sju år, fram till 2012, av ett straff på 30 år. Hon hade blivit felaktigt dömd för ett missfall på ett kaffeplantage, men fallet omprövades först efter flera år. Sju år i ett mellanamerikanskt fängelse för ett missfall är ju rent ohumant. Flera gravida kvinnor har avlidit p.g.a. den strikta lagen som förbjuder abort i alla situationer, även vid livshotande graviditeter.
• El Salvador är ett land var det inte lönar sig att besvära sig med den lokala polisen. Det är klokare att försöka undvika t.ex. fotografera dem - åtminstone synbart. Landet är ordagrant en bananrepublik, men till en viss mån även i ordspråksform. Och om du blir rånad, så rekommenderar jag att söka konsulär hjälp. Ingen polis stoppade mig, men jag nonchalerade alltid deras närvaro och promenerade på bara. I Colonia San Benito så skyddade polisens kostymklädda styrka troligen någon lokal VIP vid BMW:s någon typ av promotionstillställning. Jag blev inte hindrad från att promenera förbi, men kanske jag var så västerländsk. Det här var den andra kvällen i staden. Den sista dagen såg jag även en bilkolonn med poliseskort i Colonia Escalón. Det verkade nog inte precis inte så proffsigt, om inte polisen försökte indirekt få sin skyddsling beskjuten (med mafiosoröst: "you must pay for protection, you know"). De stannade i en korsning för en minut eller två, medan motorcykelpatrullen körde vidare. Det var nog något som man absolut inte ska göra in en kolonn för personskydd.
  
• P.g.a. den tidigare nämnda beväpnade brottsligheten, så beväpnade vakter finns vid alla banker och många sådana ställen var medelklassen (eller högre) brukar spendera tid - stormarkander, restauranger, hotell, biografer, nattklubbar o.s.v. Eller så finns något värdefullare att råna. T.o.m. ett kontormaskinsföretag hade beväpnad vakt. Beväpnat rån av kopieringsmaskiner (eller -papper? ) - allt ska man få i sig. Det svenska generalkonsulatet hade ingen vid dörren. Största delen av vakterna har hagelgevär och en del hade pistol eller revolver. En del hade även eller endast batong, men huvudsakligen var beredskapen för typ ett mindre gatukrig. Tror inte alla var precis goda på att hantera sitt vapen i en riktig situation, om de inte var vana från inbördeskriget. Åtminstone några av vakterna skulle jag troligen ha kunnat avväpna rätt så bra. (Jo, jag har intressanta funderingar för mig själv när jag går på staden. ) Vid järnvägsstationen och på vägen till SAL hade polisen stormgevär. På mitt hotell noterade jag att den andra arbetaren på nattpasset hade en revolver. Enligt Wikipedia är USA:s ambassad deras största i världen och den är som en befästning. Gick inte för att kolla saken.
  
• Kände jag mig otrygg i El Salvador? Nej. Kan jag rekommendera landet och huvudstaden för er övriga? Naturligtvis. Följ med lokal media. Ha en smarttelefon med insparade kartor för offlinebruk. Personligen har jag OsmAndPlus och Here WeGo. Om du är flera dagar, så t.ex. Tigos prepaid är billig. Då kan du t.ex. utnyttja Google Translate smidigt och det kan göra många situationer lättare att hantera, i fall du inte kan spanska. Sup inte för mycket, fast det finns ett god nattklubbsliv i San Salvador, som jag själv inte dock tog del av. Var förnuftig och var alltid mån av din omgivning. Håll låg profil, men var säker om dig själv och rör dig så att du ser ut att veta vad du gör. Osäkerhet är det som synns utåt, även om språket är inte gemensamt. Fast det är något så där machokultur bland många lokala, så många män var nästan livrädda för att hamna prata med mig. Jag skulle påstå att t.ex. Detroit, MI, och Nashville, TN, kan vara lika farliga som en del områden i San Salvador. Personligen gick jag dagtid öster om centrum, men skulle inte ha gjort det sent på kvällen.
  
• Det största synliga problemet: personbilismen som beror på den ekonomiska tillväxten och den ameriskanska tankegången om hur det är en del av vardagsdrömmen. Mexico City är säkert ett avgashelvete, men nog var även San Salvador en stad där jag för första gången har blivit deprimerad av smoggen och blev t.o.m. lite illamående av den som värst. Den är synlig när gamla ameriskanskimporterad dieselfordon (t.ex. de begagnade skolbussarna) bollmar sin svarta rök. Alla vill ha en egen bil, trafikstockningar är vardagliga och sker även om kvällarna, och bilarna är inte precis med EURO-klassade utsläpp... Snöt mig från min näsa grå snor. Om något, så åtminstone elproduktionen i landet tycks ha en god potential för en mera hållbar utveckling:

El Salvador is the country with the highest geothermal energy production in Central America. Total installed capacity in 2006 was 1,312 MW, of which 52% was thermal, 36% hydroelectric and 12% geothermal. The largest share of generation capacity (65%) was in private hands. In terms of evolution, installed capacity has almost doubled in the last 20 years and increased by 200 MW since the year 2000. Gross electricity generation in 2006 was 5,195 GWh, of which 40% came from traditional thermal sources, 38% from hydroelectricity, 20% from geothermal sources, and 2% from biomass.

På första kvällen vid monumentet Divino Salvador del Mundo ("Monument to the Saviour of The World"). Gatan i förgrunden är Alameda Franklin Delano Roosevelt, som är en av de stora avenyerna i staden. Klockan var 18:42 på bilden och ni kan observera hur trafiken i praktiken står:

En gammal amerikanska skolbuss som stadsbuss. Mycket typiskt för kollektivtrafiken i staden. Den här hade fått något fel och blockerade hela körbanan i många minuter, så allt latinotutande blev ju rätt så mångfaldigt.

Morgon i San Salvador och jag började min enda hela dag i staden. På väg till fots till ett museum i Colonia San Benito. Vyn kunde bra vara från en stad i t.ex. Florida i den första bilden. Den andra bilden är från samma gata, Alameda Manuel Enrique Araujo, i Colonia San Benito. El Salvador är inte ett rikt land, men ekonomin är växande, men inte i samma klass som t.ex. BRICS-länderna. Av länderna i Mellanamerika är Belize, Costa Rica och Panama de mera förmögna, medan El Salvador och Nicaragua är de fattigare. Honduras och Guatemala ligger väl något där emellan. Mycket färdigt och pågående nybygge finns i Zona Rosa, lik i den nedre bilden är huset till vänster i mitten på kommande.

El Salvador är ju rena Aviancalandet, lik hela Mellanamerika, förutom Panama med Copa. Avianca El Salvador (IATA: TA, f.d. TACA) markadsför synligt i gatubilden och de är en av två marktjänstleverantörer på SAL. Dubbla LifeMiles fram till 5.6 och så något tilläggsbonus. Nog har ni väl redan era resor bokade och avfärd på kommande nu? Gäller troligen hela Avianca. Återkommer till Avianca i ett senare inlägg om SAL, eftersom jag vet ni med *A är många här p.g.a. SK, så lovar ge en grundlig insyn till mina intryck om flygplatsen, som är en av Aviancas hubbar, och så även Aviancas lounge. (Hade tillträde med Priority Pass.)

Det blev ett så långt inlägg att jag avbryter här för idag. Mera igen inom 1-2 dygn. Har ännu tre veckor till min nästa resa, så innan dess är vi nog framme vid AY och AGP-HEL.

Hur är Sark?

Återkommer till frågan lite senare. Har nu tillgång till mina Sark-bilder igen. Kommer nog att återkomma till dig ännu.

 

[Flying Finn]

Ja, det här är en busskur, men bilden innehåller aktualiteter angående El Salvador och även av en så här trivial bild kommer jag att skriva något av intresse.

Den här är vid Avenida De La Revolucion och i bakgrunden Museo Nacional de Antropología Dr. David J. Guzmán, vart jag var på väg till fots i mitt förra inlägg. Jag besökte dock inte muséet efter att jag upptäckte de kommer troligen att inte tillåta min vattenflaska (fanns förbudsplakat för mat och dryck), så ville inte drick upp all mitt vatten bara för ett museibesök.

Jag vet inte vad för bruk den här busshållplatsen egentligen har, eftersom den var avspärrad från gatan. Kanske är den för chartertrafik eller så kommer de att demolera den. I fall ni tittar på busskuren lite noggrannare, så lägger ni märke till texten Donado por la República de China (Taiwán) och Republiken Kinas (ROC) flagga. Ja, El Salvador var fram till 2018 ett av de länder som inte diskuterade med den kommunistiska rebellederan Xi i Beijing (PRC), utan Kinas demokratiska regering i Taipei. Ett-Kina-politiken är ju frågan om vilket styre man accepterar som legitima Kina. Vi i Norden har ju valt PRC som vårt Kina, men med inofficiella förhållanden till ROC. Finland förstärkte sin ett-Kina-politik genom pandadiplomatin (det finns numera 2 st. sådana kreatur på zooet i Etseri (finska: Ähtäri - Etseri står sällan på någon karta) och den kommunikén som vid Xis besök 2017 undertecknades. Men det finns ju 17 länder som har inte valt Beijings ett-Kina-politik, utan för dem är republiken det som är Kina. T.ex. St. Lucia är ett av dessa länder och grannländerna till El Salvador. Så finns det ju även hel bunte med länder speciellt i Afrika som inte har något att göra med ROC, utan för dem existerar endast PRC och deras ett-Kina-politik är helt i linje med Beijing och deras grundlag, som ser Taiwan som en del av PRC.

2018 så gjorde El Salvador en U-sväng (vet ej hurdan ekonomisk morot de har fått) och valde att anknyta diplomatiska förhållanden med PRC, vilket medförde att numera Kina är rebelledaren Maos Kina och inte Kuomintangs exil-Kina. Där med insinuerar jag att busskurens framtid är inte så garanterad.

El Salvador Recognizes China in Blow to Taiwan - The New York Times

Den världsmedvetna resenären plåtade även Kina på St. Lucia 2016 (arkivbild):

Ja, jag har en tendens att fotografera sådana saker som inte är precis normala turistattraktioner. Har dock undvikit att fotografera t.ex. militära skyddsobjekt.

Standens största park (Parque Cuscatlán) var under en total renovering, så det blev inte någon trevlig parkstund, utan fick fortsätta dalta i asfaltsdjungeln. Som ni ser, så även parkrenoveringen är mycket beroende av utomstående stöd - Howard G. Buffett Foundation, Glasswing International (är en lokal organisation med anknytningar till USA) och USAID.

Nu börjar det se ut som riktiga El Salvador och San Salvador, och inte det mera polerade Zona Rosa med all fyrk. Följande två bilder är från gatan 4a Calle Oriente i centrum av staden. Det här billderna är några kvarter västerut från Palacio Nacional.

Nationalbiblioteket (Biblioteca Nacional) ligger vid sydkanten av torget - Plaza Gerardo Barrios, med Palacio Nacional och katedralen (Catedral de San Salvador). Som ni ser, så är det ju inte precis stora resurser man har.

Kolonialarkitektur finns det inte så mycket av i San Salvador, men i centrum finns det ett antal byggnader. El Salvador har varit självständigt sedan 1824 och som en del av den centralamerikanska republiken 1821-1824. Palacio Nacional är i kärnan av staden vid Plaza Gerardo Barrios och den är byggd 1905-1911. Som bäst pågår en grundrenovering av byggnaden. Jag har ingen kännedom om vad byggnaden ska användas för i framtiden. "The materials used were imported from several European countries including Germany, Italy and Belgium. The Palace's facilities were occupied by government offices until 1974." - Wikipedia.

Mitt på torget finns en staty med ex-presidenten Gerardo Barrios, som styrde 1861-1863. "Sovereignty did not signal the arrival of peace and prosperity for El Salvador; if anything, the new country experienced increased civil strife and international conflict for several decades after 1841. From that year until 1863, just one chief of state could claim continuous service that ran two full years." - Encyclopædia Britannica. Under Barrios period etablerade sig kaffeplantageindustrin. De skarpögda kan notera 2 st. San Salvadors stadsflaggor på båda sidorna av den nationella flaggan.

Polisens specialstyrkor var synliga både vid här på Plaza Gerardo Barrios och järvägsstationen. Alla var starkt beväpnade och en del dolde sin identitet med ansiktsmask, vilket tycks vara vanligt i Latinamerika. Man är väl orolig för att bli utsatt för hämnd i civil utanför jobbet, på tanke med ligor. Här vågade jag plåta en bild på lite längre avstånd, bland all folk.

Som sagt, så katolismen synns starkt i landet. Catedral de San Salvador vid torget. Besökte inte, för jag har blivit utkörd från katolska kyrkor tidigare i bl.a. Istanbul. Nöjde med att gå till matbutiken (Despensa Familiar) invid kyrkan och så satte jag mig på en bänk med vatten (0,25 $) och en liten 80 g Lays-påse (1,25 $). Hade i det skedet druckit den flaskan jag bl.a. hade med mig vid muséet. Det blev lite opraktiskt med alla mina butiksköp när jag hade 20 $ sedlar och mina köp var typ dos dollares (3 st. 0,75 l vattenflaskor för uno dollar och 2 st. 0,5 l Pepsi Light -läskflaskor för uno dollar på Dollarcity första dagen) eller så en 5-7 $.

Apropå prisnivån: min middag första kvällen dokumenterade jag inte med kameran, eftersom ni alla troligen vet hur Pizza Hut ser ut och vad en panpizza är för något. Det skulle varit en lika spännande bild som om jag skulle gått på Pizza Hut i Sthlm eller Gbg. Jag orkade inte börja söka något mera exotiskt och måste medge att jag hade inte varit på Pizza Hut i typ 3-4 år åtminstone, så en panpizza känndes lockande. En normal (liten panpizza med fyra små skivor) Meatlover kostade 6,99 $. Prövade även HutRolls som förrätt för 3,99 $.

Nå så tillbaka till katedralen...

Kolonialstil nära katedralen, invid ett annat torg (Plaza Libertad - måste tydligen uppdatera OSM idag, namnet fattas från kartan) med ett annat monument - Monumento a los Próceres (sorry, hittade ingen klok översättning). Monumentet har upprättas 1911 till 100-års jubiléet för den mellanamerikanska (Centroamérica) självständighetsrörelsen. Något värdt att notera är att länderna i Mellanamerika har hela sin självständighetstid sedan tidiga 1800-talet varit alltid mera eller mindre på högra sidan eller i mitten av den politiska kartan. Här och där har västerinriktade rebeller/partisaner varit i farten. bl.a. under El Salvadors inbördeskrig 1980-1992, men för övrigt har länderna varit mera amerikanskinriktade än Sydamerika.

Jag tidigare nämnde att jag promenerade dagtid österut från centrum. Efter några kvarter från Plaza Geraro Barrios och Plaza Libertad, så börjar staden bli mera uthärjad och man ser en stark kontrast mellan de olika delarna av staden. Förmögenheten och utvecklingen är starkt synligt närmast i västra delarna (d.v.s. Zona Rosa) av San Salvador och mera västerut i grannstaden Santa Tecla.

Hasta siempre, farbror Che.

Det fanns ingen säker förhandsinformation om FENADESAL (Ferrocarriles Nacionales de El Salvador) för tillfället har någon tågtrafik i landet - gods och/eller passagerare, eftersom t.ex. deras webbplats existerar inte längre. Där med hade jag ingen information på spanska eller engelska om det finns något att fotografera på järnvägsstationen öster om centrum. Jag gick till fots dit och konstaterade att tydligen är åtminstone stationen vid liv och även här finns militärpolisen/polisens specialstyrkor med stormgevär. Det fanns även spärr med smartkortsläsare, så något är det väl på gång och någon enstaka människa gick in på stationen. Jag försökte inte ta mig in på stationen, så det blev inga vidare observationer om järnvägstrafikens nuläge. Det har funnits lokaltåg inom landet. Spåret till Guatemala i väst existerar inte längre.

På tillbaka mot centrum. En lite modernare buss från den portugisiska tillverkaren Marcopolo.

Nationalteatern (Teatro Nacional) är även den, lik Palacio Nacional, från början av 1900-talet, men den har redan renoverats till sin ursprungliga stolthelt.

På väg västerut från centrum, i riktning mot Colonia Escalón och mitt hotell. Subway är inte bildens tema, utan gatuvyn med de gamla skolbussarna från USA (en del är även från Kanada).

Jag har inte studerat (ja, t.o.m. jag har inte läst allt om El Salvador ) i detalj affärsverksamheten i landet och hur landet får ihop sin GDP, men jag tippar åtminstone på att USD + amerikanvänligheten + spanskan + relativt god infrastruktur, ink. telekommunikationer, har en viss betydelse för varför Teleperformance har tusentals medarbetare i El Salvador på sex olika ställen (åtminstone San Salvador och Santa Tecla). Påträffade två av deras stora kontorsbyggnader. De var de största enstaka kontoren jag lade märke till. Under företagets namn står det: 15th anniversary in El Salvador. Jag kan bra tänka mig att många amerikanska företag (t.ex. American Airlines) kan ha sin kundservice på spanska i El Salvador, eftersom det finns ju miljontals (38,3 milj.) spansktalande kunder i USA, och Teleperformance kan vara deras partner. AA var naturligtvis ett exempel, men ni förstår nog vad jag är ute efter. På basis av Teleperformance webbplats söker de personal för teknisk support, telefonförsäljning och kundservice till El Salvador. Troligen finns det arbete både på engelska och spanska.

Som jag nämnde, så ett visst företag var rätt så praktiskt nära mitt hotell. Man kunde nästan tro att man är i Florida, men sloganen avslöjar var bilden är tagen. Nos sumamos para combatir el hambre y la desnutrición en El Salvador. Måste medge att det känns på något sett groteskt roande att amerikanska Walmart skulle vara lösningen till att El Salvador är inte så uthungrad och lida av undernäring. Sloganen är ju översatt: We join to fight hunger and malnutrition in El Salvador. Personligen inskaffade jag 1 l vattenflaskor för 0,41 $/st. Kunde inte motstå något från första världen: en kall 0,5 l Monster Ultra -energidryck, en motsvarande burk som hemma i Finland. 2,09 $. Butikade i sin helhet för 4,87 $. Billigt för mig, men dyrt för en stor del av befolkningen i landet.

Based on 2009 estimates, 37.8% of the population lives below the poverty line.

Den sista kvällen tänkte jag söka upp någon av restaurangerna i Zona Rosa. Efter att jag irrat i en timme, så bestämde jag mig för en biffrestaurang - Prime Steak House Panenka. Inte precis orginellt, men som sagt är landet inte starkt på egen lokal matkultur. Apropå, måste korrigera mitt tidigare utlåtande: den lokala maträtten är pupusa, inte papusa. Det blev intressant att kommunicera utan Google Translate, men jag lyckades nog med mina beställningar.

Förrätten var mexikansk och den var mycket bueno - chilinachos, mycket orginellt alltså. Huvudrätten blev en New York steak och beställde den medium, men köttet var nog det sämsta jag har någonsin beställt som en biff. Kanske finns det inte tillgång till kvalitetskött i landet. Notera att bubbelvattnet kom enda från Italien (San Pellegrino). Beställde lite onödigt mycket, men visste inte att förrätten skulle vara nästan lika stor som steken. Chilinachos 6,5 $, New York steak 24 $ och San Pellegrino 4 $. Restaurangen var för bättre folk på lokalt mått, men personligen tycker jag att den var inte så speciell som upplevelse. Men i ett land var typ amerikanska bulkrestauranger är normen, så kanske man inte kan förvänta sig så mycket? Skulle nog troligen fått en bättre motsvarighet för mina betalda pengar genom att gå på t.ex. Taco Bell.

Sista avsnittet om El Salvador kommer inom 1-2 dygn. Vi har ju ännu kvar Oregon och alla flyg tillbaka från SAL och PDX.

 

[Flying Finn]

Äntligen fortsätter reportaget igen. Vi blev i El Salvador i mitt förra inlägg och vi fortsätter från sista morgonen i San Salvador.

Jag hade redan lyft två gånger kontanter (USD) från Bank of Americas bankomater i Staterna under resan och måste nu lyfta ännu en tredje gång, eftersom jag ville ha dollar i reserv som kontanter. I Staterna kostade det 3 dollar per utlyftning att ta ut kontanter med Curve Black. Jag tänkte pröva att i fall det skulle vara gratis i El Salvador, så det var sista saken jag gjorde i staden innan min avfärd till flygplatsen, var jag måste vara ca. kl 11. Det finns mycket med bankfilialer i bl.a. Colonia Escalón, så jag visste att det borde inte bli ett problem. Prövade först med Scotiabank, men jag fick endast ett felmeddelande om att uttaget inte kan slutföras. Började fundera i fall Curve har något överraskande tekniskt avbrott, för inget förhandsplanerat hade informerats via appen. Valde sen i grannskapen på måfå Banco G&T Continental. Mmm, en G&T, det kan ju inte gå fel? Samma sak igen, men nu fick jag även ett kvitto.

TRANSACCION DECLINADA
072
FALLAS EN COMUNICACION

"Fan också", tänkte jag. Jag hade nog Visa-reservkortet och även underliggande MC-kortet för Curve Black med mig (eftersom jag visste inte ännu hur säkert Curve Black skulle fungera utrikes), men jag ville inte ge ännu upp, för jag ville ha mina dollarsedlar utan onödiga kostnader, när jag nu hade Curve Black för det. Bestämde mig för att ännu pröva en bankomat vid Banco Agrícola. Det var värt försöket:

GRACIAS POR PREFERIRNOS

Tydligen måste det varit något underligt tekniskt strul med Curves backend. Fick aldrid någon notis i appen om uttag, förutom den som lyckades, och även kreditkortsnotan var OK nu här hemma, så inget större problem inträffade. Värt att lägga märke till att alla tre bankomaterna skulle ha gett ut pengarna utan någon serviceavgift.

Återkom till hotellet efter bankomatvandringen och checkade mig ut från hotellet. Efter det blev det dags att åka med samma chaufför som vid ankomsten. Jag hade då under resan till San Salvador i bilen lagt märke till något jag ville dokumentera för den här reserapporten, så spanade under färden när rätt ställe närmar sig och uppmanade på spanska chauffören att stanna och vänta ett ögonblick.

Som jag tidigare skrev, så är El Salvador en del av Aviancariket. Inte är skylten precis HOLLYWOOD, men lite ditåt kanske? Notera chansen att få t.o.m. 10 000 LifeMiles för ett nytt kreditkort.

Jag tackade min chaufför och han fick igen en 30 $ för besväret. Troligen skulle jag kunna få för en 20-25 $ en riktig taxi, men det blev fortare så här, eftersom jag behövde inte promenera till t.ex. Alameda Franklin Delano Roosevelt eller Walmart för att hitta en ledig taxi. Det fanns nog rätt så mycket av dem, men för att upphandla ett pris lönar det sig att hitta en som är parkerad och väntar på att något skulle hända.

Incheckningshallen på SAL, automaterna är för AA. I fall någon skarpögd lägger märke till de olika dekalerna för flygbolagena, så TAG är Transportes Aéreos Guatemaltecos, det enda lokala flygbolaget i Guatemala med ruttflyg.

Det gick som jag förväntade mig - gick till disken och jag fick igen ett boardingkort med Schutzstaffel-behandling... SSSS - secondary security screening selectee. Har nu varit det alltid på väg till USA. Om det ännu inträffar vid min nästa resa, så måste jag överväga att ansöka om omprövningsnummer från DHS (Department of Homeland Security) i form av DHS TRIP -förfrågan, eftersom det börjar bli inte enformigt med att alltid bli behandlad som en suspekt resenär utan incheckade väskor. Som jag sade vid disken, så måste jag väl vara en drogkurir eller annors bara en "bad hombre."

På talan om bad hombres och mannen som uttalade det 2016, så nu häromdagen noterade jag att personen ifråga har i sin stora vishet gett beordran om att avsluta allt bistånd till Honduras, Guatemala och El Salvador. Han hotade här nyligen även att stänga gränsen till Mexiko, men endast det ekonomiska biståndet till Mellanamerika ska nu upphöra totalt. Och detta då p.g.a. att muren har inte fortskridit på mexikanernas bekostnad. Få se vad det sker med parken som USAID har gett stöd för och var i mitt tidigare inlägg. Tydligen har beslutet gjorts redan för en två månader sedan. Dock kongressen har inte ännu godkändt saken, så vitt jag vet. De tre länderna är de varifrån det har kommit mest mellanamerikanska immigranter ifrån.

“We are carrying out the President’s direction and ending FY (fiscal year) 2017 and FY 2018 foreign assistance programs for the Northern Triangle,” a State Department spokesperson said in a statement.

The State Department said it would “engage Congress in the process,” an apparent acknowledgement that it will need lawmakers’ approval to end the funding.

A U.S. House Appropriations Committee aide estimated that around $700 million of aid was affected.

Något som är värdt att veta, i fall man besöker SAL, är att El Salvador tar en skild nationell avgångsskatt för flygpassagerare och alla flygbolag (misstänker att speciellt LCCs, Volaris flyger till SAL) har inte inkluderat den i sina biljetter i sin helhet eller ens till en bråkdel. Jag måste medge att jag inte hade noterat på förhand, i fall jag hade skatten inkluderad med AA-biljetten eller inte, så jag var redo att punga ut pengar vid disken. Det visade sig att AA hade den inkluderad i sin helhet (bra gjort, AA!), men den hade stigit 2 $ efter att jag hade bokat. Jag fick då lov att betala 2 $ till. Hade betalat 18 $ vid biljettköpet. Eftersom mitt AMEX var närmare än kontanterna, så kassade jag in hela 1 Avios med att betala med kort.

Som jag tidigare beskrev det för er i ett snabbinlägg, så skedde det ett litet jordskalv just efter att jag passerat metalldetektorn. Magnituden var 5.9. Efter att byggnaden slutat skaka, så slutförde jag att packa upp mina ägodelar efter säkerhetskontrollen.

På flygplatsen finns det två olika lounger och båda går att besöka med Priority Pass. American Airlines har inte gjort något loungeavtal här. SAL är ju Avianca El Salvadors (f.d. TACA) hubb och där med finns det Aviancas lounge (Avianca Sala VIP) för *G och Aviancas affärsklass. Eftersom många av er är Eurobonus-lojala och har *G, så lovade jag att utförligt återkomma till loungen, i fall någon av er skulle råka besöka SAL. Dock jag förmodar att en rätt så liten minoritet här överhuvudtaget flyger med Avianca.

Ingågen till loungen:

Hamnade t.o.m. köa i receptionen:

Så att det inte finns någon tvivlan om saken, så måste jag medge att det är nog absolut inget värdt att vara avundsjuk för, när jag kunde t.o.m. besöka gratis Aviancas lounge i deras hub/bas med mitt Priority Pass. Och klaga aldrig om att SK skulle ha en trist lounge för sina SAS Plus -resenärer! I fall ni hör någon göra det, så rekommendera att de först prövar Avianca Sala VIP som statusmedlem. Den där fikaloungen i ARN T4 för inrikesflyg måste vara typ samma klass som den här. Nå, okej, på basis av att de har varit på morgonen något litet varmt matutbud, så är det här kanske en grad bättre? Medger att jag inte har besökt den där loungen i T4, men har ett gammalt intryck av den från BC.se för flera år sedan.

Inte var det här en stor besvikelse, men jag skulle nog haft det risigt i ekonomi med Avianca efter det här loungebesöket, i fall jag skulle ha endast *G. Jag hade ju inte ätit någon frukost på hotellet, utan förväntade mig få mat på flygplatsen och ombord AA i affärsklassen.

Loungen var nog lugn, prydlig och toaletterna var värdt besöket med Priority Pass. Något positivt i min recension - rena toaletter!

Matserveringen vid kl 10-10:30 tiden var inte precis något som man kalla storartad. Smörgåsarna (det är hela två stycken på bilden) kunde nog inte ha varit mycket mindre... Burkarna i kallskåpet var fördelen med loungen och jag t.o.m. följde loungens regler.

All food and beverages must be consumed inside the lounge.

Skulle nog inte varit svårt att smuggla ut de där mikroskopiska smörgåsarna även i ett större parti... Ni förstår dimensionerna när ni tittar på kaffeservetten.

Efter att jag frossat i Aviancas lounge i en 10 minuter och beundrat inredningen som närmast påminnde mig om Ikeas restauranger, så beslöt jag mig för att flytta mig till den andra loungen - AeroConnections VIP Lounge. Efter Aviancas lounge, så hade jag inte precis stora förväntningar med den andra loungen.

Ni kanske lägger märke till något av intresse på bilden på tanke med vilken lounge jag nyss besökte?

När jag kom in i den här loungen, så var mitt första intrycks "jaja, tydligen ingen mat här heller för mig." Troligen hade frukostserveringen slutat kl 10 och det hade blivit ett avbrott i matservicen. Detta visste jag ju inte, utan jag tog mig drickande och sökte mig ett ledigt bord. Under tiden jag funderade i fall det kommer att serveras något, så började kökspersonalen så småningom klart förbereda en buffet. Och det blev faktiskt dukat ett lunchbord med varma och kalla rätter.

Jag tog för mig nudlar och kryddig, friterad kyckling. Det smakade sig nog bra som lunch. Jag åt inte mycket, eftersom jag väntade mig en lunch ombord flyget om ca. en timme. Ger minus endast för oekologiska plastbestick i onödan.

Helt klart är denna lounge bättre än den andra. Frågade inte om den avgiftsbelagda á la carte-menyn eller baren. Det fanns t.o.m. ett spa i loungen! Dock inte gratis. En 8-10$ kostade behandlingarna på basis av prislistan. Det var inga kunder just då, så spabiträdet gick omkring och frågade efter kunder. Jag fick ett överraskande gott slutligt intryck av loungen. Inte precis samma klass kanske som t.ex. SATS Premier Lounge på SIN (har besökt endast en av dem dock), men absolut bättre än t.ex. Aspire Loungen på HEL T2. (Talar nu alltså endast om Priority Pass-utbud.)

Så blev det dags att ta sig till min gate med mitt SSSS-märkta boardingkort. Först gick jag genom en metalldetektor lik de övriga och mina prylar blev genomlysta som de övrigas. Efter det blev det i sin tur dags för min andra runda. Då blev det dock endast kontroll för sprängmedel. Han som kontrollerade mig beklagade att inte talar bra engelska, men jag sa att det gör inget, eftersom det är jag som är hotbilden tydligen. Det blev inte några frågor om min resa lik på ATH, före mitt flyg med AA till ORD.

Området efter USA-säkerhetskontrollen var inte precis stort och det var en lång kö med en åtta rullstolar (på bilden var det ännu endast sex) som skulle få pre boarding.

Gateskärmens grafik var ett trevligt litet tillägg:

Boardingen var klar i tid och det blev dags för pushbacken. Så blev det stopp efter att vi skuffats ut. Kaptenen anropade att vi måste gå tillbaka, eftersom en varningslampa har tändts. Så blev det dags för min första egentliga motgång under resan, som dock inte var katastrofal i slutändan. Vi parkerade inte vid samma gate, utan vi flyttade oss till en parkeringsplats/bussgate framför det pågående tilläggsbygget av terminalen (synns i bakgrunden på följande bild). I det här skedet förstod jag naturligtvis att det finns en stor risk för ett inhiberat flyg, beroende på hur stort det eventuella felet är. SAL är en s.k. outstation för AA, så det finns ingen lokal backup för underhåll.

Det som jag inte visste, men kom lite senare att lägga märke till när vi lyfte från landningsbanan, så var det ett AA flygplan var parkerat i en hangar på andra sidan flygplatsen för underhåll. Undrar om planet hade blivit dit någon dag tidigare p.g.a. något problem eller utnyttjade de billigare arbetskostnader i El Salvador för något underhållningsarbete? Dock det planet skulle nog inte troligen gått att utnyttja snabbt som ett ersättande plan.

Efter att kaptenen gjort det klar att det faktiskt är ett tekniskt fel och det kommer att undersökas, så började jag mentalt arbeta på en ny reservplan för mig själv, men utan tillgång till flygplatsens Wi-Fi eller någon lokal mobildata (hade ju inte skaffat ett kontantkort till landet för ett så kort besök) så kunde jag endast utnyttja den kunskapen jag hade mellan öronen. Vi var parkerade, dörren var öppen och ljuset för säkerhetsbältena var inte tändt, så det skulle ha varit fritt fram att utnyttja ExpertFlyer.

Jag brukar ha något hum om vilka Oneworld-bolag som trafikerar de flygplatser jag besöker och försöker även ha någon kunnskap om vad för destinationer som finns, i fall jag skulle ha behov av sådan information vid IRROPS och begränsad tillgång till Internet. Naturligtvis vet jag ju inte tidtabeller, flygnummer och platstillgång - tyvärr, jag är inte telepatisk. Under tiden vi väntade på att felet undersöktes, så hade jag preliminärt som plan B att försöka få IB (Iberia) SAL-MAD-LAX och så AA LAX-PDX, eftersom jag hade i incheckningshallen laggt märke till att Iberias flyg till MAD kommer att avgå på kvällen. Att flyga via Europa skulle ha varit rätt så galet, men det skulle eventuellt ha gått i genom med AA kundservice i telefon. Det finns mycket lite Oneworld-alternativ från SAL - MIA, DFW och MAD. Dock kunde jag ha försökt t.ex. AM (Aeromexico) till MEX, men jag skulle ha troligen förlorat TPs.

Under mina funderingar så kom jag direkt till den slutsatsen att jag är nu i första hand på en TP run, så att försnilla min övernattning i Los Angeles, CA, och kanske även min första natt i Oregon skulle vara en mindre förlust, än att inte får ihop mina TPs till BAEC Gold innan medlemsåret tar slut. Reseförsäkringen finns för att rädda de ekonomiska förlusterna, men det finns ingen FFP-statusförsäkring. Där med en routing via MAD skulle ha varit inte en enorm katastrof och närmast en chans att uppleva en skvattgalen omrouting via Europa. Dessutom så skulle det blivit 140 + 140 + 40 TPs, istället för 40 + 140 + 40 TPs. Och tänk på alla Avios.

Det andra alternativet skulle ha varit AA via DFW, men jag hade ingen aning när det flyget avgår och det var mera osannolikt att hinna byta till det flyget. Hade en minnesbild att det skulle ha varit kring samma tidpunkt. Dessutom så borde jag ha hunnit komma på en plan för att rädda benet med 140 TPs, t.ex. SAL-DFW-CLT/MIA/MCO-LAX-PDX eller vad än nu skulle ha varit tidtabellsmässigt möjligt. Det där skulle ha krävt ExpertFlyer. Som jag tidigare har insinuerat, så litar jag inte på s.k. original routing credit med AA och BAEC, eftersom det är AA som måste godkänna BAEC:s begäran om lojalitespoäng (TPs och Avios), inte BA. Det är alltid säkrare att försöka flyga det man vill ha.

I fall flyget via DFW skulle ha redan avgått, så skulle IB till MAD varit enda OW-flyget den dagen från SAL.

Sitter på min plats 2F ombord vår Boeing 737-800 NG från 2009 och följer med den lokala marktjänstens (lokala konkurrenten till Avianca) ageranden:

Som jag tidigare i tråden beskrev i mitt snabbinlägg, så felet hittades och åtgärdades. Jag såg mekanikern gå med en del som var kanske 20-30 cm lång och trådaktig/1-2 cm bred, så avionik-/hydraulikfelet berodde inte på en stor komponent. Men det var ju absolut bra att det gick att fixa i SAL och utan reservdelsbrist. Vi blev försenade några timmar och jag gick misste om mitt flyg MIA-LAX och även mitt hotell i LAX. (Har idag fått utslag från AXA och AMEX Platinum-kortförsäkringen har nu täckt "skadan" med mitt förlorade hotellrum.)

Måste påpeka att latinokabinpersonalen från MIA var mycket trevliga och de fick stämningen att hållas lugn ombord under hela väntetiden. Ingen kalabalik eller dylikt. Ingen frågade om eventuella förlorade förbindelser. Personligen väntade jag lugnt endast på besked om vi kan använda planet inom en resonabel tidsperiod eller blir det avstigning. Det som säkert underlättade situationen var den öppna framdörren och känslan av att planet har inte avgått, utan är parkerad. Main Cabin serverades vatten under väntetiden.

Även den elsalvadoriska markpersonalen är trevlig på SAL. I sin helhet måste jag medge att jag gillade flygplatsen. Inte precis ett DOH, DXB eller AUH, men det var en trevlig stämning och inget kaos. Säkerhetspersonalen var okej, marktjänsten var trevlig och immigrationsmyndigheten var trevlig/okej. Tullen var inte till besvär.

Nötter i inväntan på att felet hittats och lagats:

Och varför inte även en G&T?

Efter att vi lyfte, så var det naturligtvis dags för den egentliga dryckserveringen - "överraskande" igen en G&T och Diet Coke:

Så blev det dags med lunchserveringen och jag fick min förbeställda varmrätt:

Menyalternativen för flyget SAL-MIA var följande:

Som ni kan lägga märke, så är det ypperst få alternativ, vilket beror naturligtvis på att flyget måste ta med sig från MIA catering för två olika flyg och det är en narrowbody, så det finns inte så mycket med utrymme för cateringkärror. Jag hade förbeställt Grilled Beef (på bilden ovanför) och fick även den.

Jag är troligen rätt så snäll med mina cateringrecensioner och inte så kräsen, men personligen tycker jag att man måste även ta i beaktan vad som är resonabelt att förvänta sig på en rutt, där maten har avgått från köket en 4-5 timmar tidigare och du har begränsat med plats för olika matbrickor. Dessutom så är det ju inte en EY:s (Etihad) A380-800 med kock ombord i affärsklassen och First, så man kan ju inte precis förvänta sig så mycket. Jo, köttet var inget vidare, men inte smakade den illa och inte var den oätbar. Drullen jag glömde öppna den lilla burken med sås (menyn: chirmole sauce) för fotot. Har ingen minnesbild mera av såsens smak. Salsan med köttet var helt okej som idé. Från huvudrätten vill jag nämna att idén med bananskivorna var trevlig och de var inget fel på dem. Efterrätten var en liten paj med några äppelskivor, en halv jordgubbe och lite vispgrädde.

Det fanns många goda element i måltiden, men det varit lite undermåligt p.g.a. salladen och efterrätten. Kötten var nog troligen omöjligt att göra bättre ombord 737:n.

Eftersom mitt nästa inlägg kommer bl.a. att innehålla vad som hände med min routing när jag ankom MIA och hur jag resonerade, plus en hel del flyg, så lägger jag av här och återkommer. Det blir då troligen en skildring fram till PDX och kanske första dagen i Oregon.

 

[Flying Finn]

Sakta, men säkert fortsätter mitt reportage. Hoppas ni ännu orkar följa med!

Eftersom ingen kommenterade frågan jag ställde angående loungen på SAL, så ger jag er det rätta svaret: även Copa är *A, men bjuder inte på Aviancas lounge, utan den andra loungen (notera alltså logon utanför). Kanske de har förstått sig att Aviancas är inte så bra?

Som jag beskrev i ett tidigare inlägg, så gick jag misste om mitt flyg till LAX från MIA, p.g.a. att vi fick tekniskt fel (MX) på plattan i SAL. Där med förlorade jag min övernattning i Los Angeles, CA, på Four Points by Sheraton Los Angeles International Airport och även mitt morgonflyg med American Eagle, LAX-PDX.

Efter att mitt flyg från SAL till MIA hade landat, så beslöt jag inte för att stanna airside och gå direkt till transferdisken för AA. Jag hade inte kopplat upp för avgiftsbelagd Wi-Fi på flyget till MIA (jag gör det inte på alla flyg, närmast longhaul och speciellt utan någon datakvot), eftersom jag var inte säker hur mycket försenade vi skulle på riktigt förbli och jag tänkte studera ExpertFlyer i lugn och ro i foajén på flygplatsen i Miami, FL. Som en medveten resenär bör veta, så är det mycket rekommenderat att själv studera vilka alternativ man han för ett ertsättande flyg senare eller en ny routing. Det sparar tid för personalen när du kan kan vänligt komma med ett eget förslag och det kan underlätta att få en god lösning till ditt problem. Det är naturligtvis mycket peronde på hur man förhandlar och hurdana rättigheter personalen har.

Jag vet att många blir troligen uttråkade när jag kommer med långa haranger om att hur jag resonerar, men personligen tycker jag att en god reserapport ger nya insikter om att resa medvetet och man kan ge ett sammanhang för att beskriva hur man själv agerar för att få god reseupplevelse, i stället för att generellt predika om att vara smart som resenär. Nätet är fullt med PR-klassens slipade bilder och recensioner om t.ex. varma handdukar ombord. Personligen är jag mera intresserad av sådana petitesser eller nya platser, som vanligen brukar inte finnas med i bloggarnas och Youtubes recensioner/reportage. Jag kunde ha postat flera bilder från t.ex. BA Galleries -loungen i LHR T5 på vägen till ATH, men det skulle ha varit rätt så onödigt.

När jag ankom till MIA, så visste jag endast att jag vill infinna mig i Portland, OR, senast följande förmiddag, eftersom jag hade hyrbilen väntande. Dock var den inte förbetald, så jag var flexibel med när jag ankommer dit. Eftersom klockan i Florida var redan efter 19, så insåg jag att jag måste vara effektiv och ta i tu med att försöka garantera antingen samma routing eller så en som ger åtminstone 140 + 40 TPs, för att vara säker om att min intjäning inte minskar ännu mera (minskade redan en 20 + 100 TPs när jag måste bli av med AGP-MAD och JFK-PHX).

PDX är inte en flygplats med många alternativ med AA, i fall man vill tjäna in 140 TPs för ett transkontinentalt flyg. LAX och PHX är de enda logiska alternativen som bytespunkter, i fall man tar i beaktan endast AA i bokninsskedet. AA-fares ger ju endast tillgång till AA inom USA, medan t.ex. BA och LA ger tillgång även till AS (Alaska Airlines).

AA flyger till PDX från följande orter (notera att PHL är endast en säsongrutt och där med kunde jag inte utnyttja den nu):


Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper

Jag kollade först i fall det skulle finnas plats i inrikes-First på ett av de senare flygen till LAX, eftersom MIA-LAX trafikeras med ett stort antal flyg under dagen av AA, men alla platser var mindre överraskande upptagna i det skedet av kvällen. Där med måste jag inse att min övernattning i LA är förlorad. "Inget problem", tänkte jag, för därför har man ju reseförsäkring och kreditkort med egen försäkring.

Jag visste från mitt minne att det finns bara CLT-PDX som ger 140 TPs, genom att flyga direkt, så kollade upp den till följande med EF, men följande flyget var först nästa dag. Personligen var det sak samma för mig i det skedet var jag övernattar och jag visste att eventuellt skulle AA bjuda mig på hotell. Eftersom det var frågan om IRROPS p.g.a. ett tekniskt fel, så var jag säker på att även andra alternativ än AA kan komma till frågan. Jag visste från förut att förutom LAX och SEA, så även PDX är en hub för AS, och där med AS är kanske det lättaste alternativet att försäkra mitt sista ben till PDX. Och naturligtvis kom jag ihåg att AS ger Avios med BAEC, fast inte TPs (förutom som en BA-kodad codeshare).

Jag tittade på klockan och förstod att det måste fattas snabba beslut, för jag måste ju även bli ombiljetterad innan avgång. Jag kollade upp andra alternativ för 140 TPs till LAX (t.ex. CLT-LAX och PHL-LAX), men det fanns inte First-platser kvar. Dessutom så måste jag ta i beaktan att jag måste även flyga till min följande bytespunkt. Min utgångspunkt var att jag skulle försöka få 40 + 140 TPs med AA och så flyga som ett tredje flyg med AS inom Västkusten. LAX och SEA var de naturliga alternativen. Jag kollade inte alla alternativen till LAX från Västkusten, för jag hade inte realistiskt med tid för mitt vanliga finslipande, men åtminstone JFK-LAX var uteslutet p.g.a. platsbrist och jag skulle ha anlöpt PDX rätt så sent, först nästa kväll. Så råkade det sig att det fanns ännu plats nästa morgon ombord PHL-SEA, samma kväll fanns det ännu ett flyg MIA-CLT (eftersom båda är hubbar för AA) och AS flyger ju flera gånger om dagen SEA-PDX, så skrev jag ner mina flygnummer, packade ihop sakerna och började gå raskt till incheckningshallen.

Jag blev assisterad av en trevlig agent och hon lyckades boka mig om enligt mitt önskemål, men av någon orsok så hade hon inte tillgång till annat än ekonomiklassen ombord AA SEA-PDX, så jag blev biljetterad i bokningsklassen Y. Nästan en hel timme i svenssonklassen i ställer för First! Vilken skam. Det fanns nog lediga platser i First, men kanske AA har inte tillgång till A- o.s.v. bokningsklasserna även vid IRROPS-ombokning. Min nya routing medförde att jag anlände på PDX ungefär samma tid som om jag skulle ha flugit från LAX på morgonen. Där med behövde jag inte förändra min bokning med Hertz. Agenten på MIA kunder inte utfärda mig en hotellvoucher, men ho sa att jag kan få en sådan från flygplatsen (PHL) i Philly.

Så det blev då att flyga:


Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper

Det blev bråttom att hinna ombord mitt flyg, eftersom det hade tagit sin tid att söka upp nya alternativ till PDX och även ombiljetteringen tog ett tag. Jag hade inte tid att besöka någon lounge på MIA, utan jag fick skynda mig direkt till avgångsporten.

Eftersom flyget från MIA till PHL är kort, så serveras det ingen mat på rutten. Dessutom på en avgång efter kl 20 är det annors också ingen måltidsservice, förutom på vissa undantagsrutter. Där med blev det endast varma nötter, en G&T och Coke Zero för mig:

Bombay Sapphire är AA standardgin och den smakar sig bra för mig, även om det är inte en klassisk London-gin, utan något som IDV kom med på 80-talet och numera ägs av Bacardi.

Efter vi ankom till Philly, så var jag först av flygplanet och jag gick direkt till disken vid porten, eftersom den råkade vara bemannad då. Igen en trevlig och hjälpsam agent, som kunde ordna mig en voucher för hotell. Fick även en matkupong, med vilken jag käkade på morgonen en "ubåt" före mitt flyg.

Jag hade vid ankomsten lagt märke till att det finns en Marriott intill flygplatsbyggnaden, så frågade i fall det skulle vara möjligt att få rum där. Jag berättade att jag övernattade senast på Econolodge Philadelphia (det var också en layover på PHL över natten och jag skulle stanna endast typ 5-6 timmar, men då var det på egen kostnad som en planerad layover), men det hade varit riktigt sunkigt (bl.a. smutsiga handdukar i badrummet, främmande hår i mina lakan och det luktade tobak i ett rökfritt rum) och ville undvika samma öde. Hon kunde inte bjuda mig på Marriott, men gav mig en voucher till Wyndham Garden Hotel Philadelphia Airport. Hon sa att den borde inte vara dålig.

Wyndham Garden Hotel Philadelphia Airport

Ankom till hotellet ca. kl 1 på natten. Hade i det skedet en fem timmar tid på mig att sova. Men redan ombord minibussen förstod jag att det finns även andra som är på väg till hotellet p.g.a. American Airlines. Det tycktes vara något flyg från PHL som hade inställts och där med hade även de fått logi på hotellet, vilket jag inte viste vid disken, eftersom jag var ju den enda från MIA-PHL-flyget med behov för logiassistans. När jag kom fram till receptionsfoajén på Wyndam Garden, så insåg jag att det blir nog inte läggdags på ett tag... I Los Angeles skulle jag fått sova en 6-7 timmar...

AA4366 till SYR (Syracuse, NY), avgångstid kl 21:54, opererad med American Eagles Embraer 175, hade inte avgått och hade tydligen på basis av FR24 skjutits upp med 12 timmar till följande morgon. Passagerarna hade väntat ca. en timme efter avgångstiden innan det hade blivit klart att de inte avgår den kvällen. Så ni kan tänka er att det var "några" personer före mig i kön till receptionen, eftersom en Embraer 175 är ju inte någon liten Cessna, även om det är ett regionaljetplan. I receptionen arbetade den tiden på natten endast en person, så det gick ju inte precis snabbt, eftersom inga nyckelkort var färdigt programmerade o.s.v.

Jag väntade en 50 min i lobbyn för att nå receptionsdisken. Jag tyckte synd om nattreceptionisten, som måste försöka hantera ensam alla inkommande, rätt så misnöjda resenärer. Jag hade hela tiden en känsla av att få se om någon blir av trötthet och missnöje verbalt agressiv och börjar använda fult språk, närmast p.g.a. att hon vara muslim och hade hijab. Totalt orelevant på tanke med situationen och det var absolute inget fel på hennes mottagande, men människor har tyvärr ofta en tendens att provoceras av totalt orelevanta saker. Hon var helt klart amerikansfödd på basis av sin naturliga, östkustliga accent, men ni förstår nog vad jag tänker på. Amerikanska muslimer har inte varit precis i hög förakt sedan 2001 bland många andra amerikaner. Jag var glad att alla kunde bete sig och ingen visade någon ilska åt henne. Stämningen höll sig lugn, fast folk var klart trötta och utle på AA.

Något av intresse jag fick höra av henne var att flygbolagena betalar för hotellrummena per timme, inte per natt/dygn. Hah, inte visste jag att jag hanteras lik en bordellgäst eller som en gäst på sådana hotell som har fokus på kroppslig sysselsättning (det finns väl ingen försvenskning för love hotel ), åtminstone på tanke med prissättningsmodellen. (Rummet var nog så osnyggt/slitet att det kunde bra ha varit typ ett sjaskigt love hotel... )

Ja, som jag redan insinuerade, så inte var det här rummet heller något vidare, så nu har alla mina övernättningar tillsvidare i Philly varit mindre lyckade. Om något positivit, så den här gången betalade jag inte för ett korvöre för rummet. Annors skulle jag nog ha gjort en reklamation till Wyndham om mitt rum och krävt en 50 % tillbaka. Till skillnad från Econolodge, så nu var mina lakan och handdukar rena. Dock skulle jag inte tittat på madrassen eller dynorna med UV-ljus lik Gordon Ramsays inspektioner i Hotel Hell. Kanske de var helt OK, men jag fick ett rätt så nedslitet intryck av själva fastigheten (repor i vägg- och innertaksytor, utslitna detaljer i allmänna utrymmen och immiga fönsterrutor på rummet). Renheten var inte heller tiptop, så skulle nog inte t.ex. ha flyttat på sängen för att studera helgolvsmattan i sin helhet.

På bilderna ser det inte så illa ut och inte var det totalt hopplöst, men hotellet har absolut sett sina goda dagar. Inte precis ett semesterhotell och inte heller något jag skulle betala firmapengar för.

I fall ni hamnar på det här hotellet, så nog överlever ni en natt, men inte vill man stanna längre än en natt och då också bör man inte betala hutlöst för rummet. Hoppas jag någon gång får en positiv hotellupplevelse i Philly. Nej, inte ännu en tredje gång i något ruckel...

Personligen hade jag otur och väntar nu på att hotellet ska inhibera kortbetalningen för rummet. De hade mina kreditkortsuppgifter som garanti för rummet, men de hade tydligen debiterat mig hela priset, även fast jag hade min voucher och allt borde ha varit OK...

På morgonen var det dags att ta kl 6:00 minibussen till flygplatsen, Fick alltså sova hela tre timmar och var absolut mycket glad och kry på flygplatsen...

Tillägg: Inlägget blev kortare än planerat, p.g.a. pilot error. Jag tryckte i misstag Skapa inlägg-knappen för tidigt.

 

[Flying Finn]

Eftersom jag redan hade mitt boardingkort ufärdat i MIA, så gick jag direkt till airside på PHL. Detta var dock inte precis smidigt i jämförelse med största delen av flygplatserna i t.ex. Europa. PHL är ett av flygplatserna var en del av säkerhetskontrollerna har endast inspektionslinjer för resenärer med TSA PreCheck. När jag hittade den rätta kontrollpunkten för ossa utan TSA PreCheck, så var naturligtvis kön massiv. Jag har nog aldrig varit i en så här lång kö på någon flygplats. Man kunde inte ens se det egentliga kontrollpunktsområdet från ändan av kön! Som ni kan se på bilden, så var det en 30-50 m tills det egentliga köområdet ens började.

Om detta inte var redan tragikomiskt, så vad hände det till följande?

Jo, en TSA-arbetare kom till slutändan av kön, men endast till oss som stod efter trapporna ner till tågplatformen (till höger på bilden). Han sa att det är just ingen kö alls i den andra terminalen och uppmanade att följa honom dit. Naturligtvis förstod jag att det lönar sig vara kvick och skynda sig bort köhelvetet. Rutten till den andra terminalen var inte på något sett skyltat, utan en praktiskt genväg till fots längs med tågplatformen och efter en 50-70 m var det en trappsatts upp. Jag undrar hur länge jag skulle ha hamnat köa, om jag inte skulle ha utnyttjat den andra terminalen... Måste nog tycka att man känner sig som en andra klassens resenär, när man inte har tillgång till TSA PreCheck och där med mera kontrollpunktsresurser.

Det tycks vara så att TSA försöker få amerikanerna att skaffa sig åtminstone TSA PreCheck, om inte Global Entry, så att man kan pumpa folk mera på pengar. Tydligen räcker inte till 11. september -avgiften för att ordna tillräckliga resurser. Eller så är TSA-cirkuset inte resurssmart. Jag kan inte dra någon annan slutsats av detta och observationen baserar sig inte endast på PHL den här resan, men t.ex. situationen på ORD var inte kvällstiden så illa, så det blev inte av att nämna att tydligen endast en kontrollpunkt godkänner där mig utan TSA PreCheck. Eftersom jag inte har t.ex. ett tyskt eller kolumbianskt pass, så kan jag inte ansöka om Global Entry.

Det känns hederligt talat rätt så bortkastat med visumfriheten, när jag i varje fall måste köa till passkontrollen utan Global Entry och till säkerhetskontrollen utan TSA PreCheck. Eller kanske bör någon starta en utrikesrutt till typ JAC (Jackson Hole, WY) eller någon av de 15 andra flygplatserna med undantagsavtal med privat säkerhetskontroll. Jag måste nog vara lite för petitessnördig när jag vet att den mest trafikerade flygplatsen i Wyoming har privat säkerhetskontroll.. Inte för det, jag vet inte hur bra de 16 st. privatiserade kontrollerna fungerar. (Och så klagar vissa om big government... Förutom när det gäller DHS eller annat dylikt. Det var ju även de som stoppade expanderingen 2010 eller 2011.)

Nå, snart flyger jag från superkapitalistiska HEL med städbolaget SOL som leverantör för säkerhetskontrollen. Det blir - ack, så härligt smidigt med Premium Security (även AMEX Platinum godkänns, inte endast OWE - jo, även ett svenskt/danskt/norskt kort duger i T1 och T2).

Men tillbaka till resan och PHL!

Efter att jag var inne på airside, så hade jag en ca. halvtimme innan boarding skulle börja. Jag kände mig rätt så murrig efter att jag sovit endast 2-3 timmar och var utan kofein eller frukost. Det finns inget av intresse i mån av lounger på PHL för en som reser inom USA, i fall man inte har AMEX Platinum/Centurion. Det finns endast vilorum för Priority Pass-kortet. Personligen anser jag att flygplatsen är inte något vidare, utan en av de större knutpunkterna i USA jag ogillar. T.ex. personligen gillar jag mera CLT, även om loungeutbudet är inte bättre (0 st. Priority Pass, minus samma vilorum som på PHL) och Centurion Loungen är först på kommande. Personligen noterar jag inte AA Admirals Club, för de känns alltid så undermåliga i USA. Föredrar att köpa något i stället, t.ex. från Subway eller någon café.

Jag hade inte stora förväntningar med Centurion Loungen, för min upplevelse tycks alltid vara att matutbudet är litet eller så har man inte fyllt på med nytt. Samma problem var det här, fast det var frukosttid. Endast gröten var av intresse i buffén och även den var typ sämre än vad snabbgröt hemma skulle smaka. *garvar* Som tur nog var cappuccinon från kaffeautomaten helt OK, även om murriga jag först satte koppen under skummarmunstycket för espresso...

Som jag tidigare i tråden skrev, så numera räknar jag inte med hotellfrukost i USA, utan endast räknar med frukost på något café, flygplatsen eller väntar tills det är lunchtid. Även en loungefrukost i USA tycks alltid bli lite skral, om det inte är t.ex. AA Flagship Lounge. Måste mera medvetet ha mina routings i framtiden endast via flygplatser med en sådan, även om Centurion Loungerna är ju rätt så bra på amerikanskt mått.

Hur som haver, så tänker jag inte sluta med AMEX Platinum och fortsätter att rekommendera kortet - ja, även om jag inte får några referensbonus för nya medlemmar. Centurion Loungerna är en god förmån och kompletterar mitt OWE, eftersom det finns flygplatser som t.ex. LGA, SEA, LAS och PHL utan AA Flagship Lounge och man är inte alltid berättigad till någon OW-lounge. Flyger ni t.ex. 1-2 gånger om året till USA och har även hyrbil där, så rekommenderar jag varmt kortet. Personligen sparar jag när jag hyr från Hertz med endast trafikförsäkringen.

Jag vet diskussionen om AMEX på kreditkortsforumet och min input om temat i den här tråden kanske går bortkastad, men jag resonerar AMEX Platinum inte endast med tillgång till AMEX by Pontus (eller vad den nu heter igen, minnesavbrott), utan man ska komma ihåg loungerna i USA och i framtiden även LHR T3, även om ni flyger med BA från T5 till/från ARN, men kanske ni har en förbindelse i T3. Och så finns det ju t.ex. på HKG. Personligen har jag mindre överraskande inte ännu varit i loungen på ARN, men det kommer nog ännu en dag då jag flyger ex-ARN eller t.o.m. till ARN. Har inte varit på ARN i snart 4-5 år, men ändå gillar jag den, även om flygplatsen inte tycks få lovord. Kanske folk borde besöka mera t.ex. KTM, så skulle de börja värdesätta gamla, goda Arlanda mera?

Min frukost:

Jag visste att jag kommer bli serverad frukost ombord mitt flyg, men jag ville ha något i loungen, eftersom jag hade inte stora förväntningar angående min frukost från AA. Och det var nog helt rätt tänkt. Jag hade ju blivit omdirigerade med det här flyget PHL-SEA, så jag hade inte någon förbeställd rätt ombord. Omeletten var helt okej, men i sen helhet var frukosten lite skral. Och den s.k. grekiska yoghurten, som inte har sett någon Hellas, så var oätbar enligt min mening och jag har endast en gång ätit en sådan amerikansk burk på flyg - förblev även sista gången då. Äkta grekisk yoghurt, även från stora mejeribolaget Fage, smakar sig för mig, men sådan här underlig fakegrekisk... usch, nej. Någon hederligt nordisk yoghurt från Arla eller Valio skulle nog ha smakat sig i den stunden ypperst gott.

Ett litet minus: ingen bröd serverades, så smöret var bortkastat. Borde kanske skapa en tråd på FlyerTalk om brödservering, när en del tycks ta det så på allvar att en PDB bör alltid serveras.

Jag har en stark hypotes om att maten i inrikes-First hos AA skulle vara säkert bättre, om de skulle sluta med complimentary-cirkuset angående uppgraderingarna för AAdvantage-stamkunderna. Jag vet att folk förväntar sig den typ av förmån på den amerikanska marknaden, men som flygbolags-CEO skulle jag köra på och sluta sådant trams. En bättre måltidsservice i First skulle kunna göra det mera av intresse att betala för kabinen.

Flyget till SEA gick smidigt och det inträffade inget värdt att rapportera om. Flygplanet var en Airbus A321, eftersom det krävs räckvidd från planmodellen för en så lång rutt.

Alaska Airlines

Jag vet att det inte är något speciellt i USA att flyga AS och även många från BC.se har troligen flugit med AS, men jag vill ta och skriva om bolaget lite mera, eftersom bolaget har efter Virgin America-fusionen blivit allt mera attraktivt för oss européer, även om de inte flyger utanför Nord- och Mellanamerika. Jag skriver inte i första hand utförtligt om AS p.g.a. att det var mitt första flyg med bolaget, utan jag tycker bolaget är intressant (inte bara som ett placeringsobjekt) och det är bra att vi tar oss en titt på bolaget, eftersom AS kommer att bli allt mera dominerande när man tänker flyga i USA.

Först vill jag medge att jag är sedan 2019 en småplacerare i Alaska Air Group (NYSE:ALK). Jag går inte i detalj hur mycket jag har diversifierad kapital i bolagets aktier, men vi talar om belopp i klassen XXXX-XX XXX €/$. Där med är jag absolut ingen stor ägare, men har naturligtvis läst mig in på bolaget och övervägt den, även utanför det normala flygnörderiet på nätet.

Jag kommer att ge er ett löfte: mina åsikter ock skriverier om AS kommer aldrig att vara typ sådant man ser på Youtube när människor ska desperat vara "influencer" (eller vad det nu "under the influence"... ) och man är mentalt prostituerade för sina sponsorer o.s.v. Nix, kommer inte att sälja bort min äkta åsiktsfrihet, även om mina åsikter skulle orsaka att ni börjar köra på AS Mileage Plan, köpa AS-bonusmil och flyga 10-15 gånger om året i AS First. Naturligtvis är det ju kul, om ni gör det. Mina pengar, mina flygbiljetter (i framtiden hoppeligen även biljetter från mitt egna privatföretag, så i det fallet: min egna resepolicy) och mina egna val. Punkt och slut.

ALK är min första flygbolagsinvestering någonsin, men den baserar sig på en av mina favoriter av Warren Buffets teser: investera endast i sådant du förstår hur det fungerar. Nej, jag förstår inte endast flyg, men jag vet hur branschen fungerar, medan jag inte vet när t.ex. kosmetika är en potentiell placering. Jag har en rätt så god insyn på den nordamerikanska flygmarknaden och nu tänker jag inte endast på FlyerTalk, även om ett sådant forum ger indikationer från ett kundperspektiv om hur bra ett bolag tar hand om sin affärsverksamhet.

När jag visste att jag kommer att bli omdirigerad p.g.a. mitt problem med flyget SAL-MIA, så tanken om att flyga för första gången med AS - även i ekonomi, kändes mycket lockande. Jag har i mina planer för 2020 på kommande flera flyg med AS, men inte p.g.a. ett personligt ekonomiskt intresse, utan eskimonmannen med sin parka har intresserat mig ett bra tag. Jag har inte ännu haft några erfarenheter om deras service, men jag vet de har ny catering i sin First och de har blivit mycket bra värderade som ett amerikanskt flygbolat, så naturligtvis som flygentusiast blir man sugen på att pröva dem. Och så är det något med Alaska (AK, inte AS) som gör mig alltid fascinerad. (Nå ni kan säkert redan luska ut 1+1, d.v.s. vad Mr. Flying Finn tänker göra 2020...) Efter att jag tagit mig en liten del i ALK, så hade jag ett incicament för att pröva dem redan nu och inte vänta. Och eftersom ekonomiklassen är den var knäcket görs även i USA, så åtminstone en gång är det bra att se vad deras Y-upplevelse är. Och jag skulle komma att ha en riktig turistklassens upplevelse, eftersom jag hade fått mittplatsen, så det blev minimumbekvemhet på flyget.

Jag kommer strax ta upp intressanta detaljer angånde bolaget genom att besvara frågan: varför tror jag på Alaska Airlines?

Först vill jag understryka att jag naturligtvis förstår mig på siffror, men jag är inte blind för verksamheterna som mina investeringar driver, utan för mig är det viktigt att förståd vad som bolaget gör, hurdan vision de har och och är det något att skriva hem om de producerar - materiellt eller immateriellt. Jag placerar inte kortsiktigt som en day trader, utan jag vill faktiskt hålla till mina aktierposter i flera år, även om jag eventuellt säljer. Dessutom så ser jag inte placeringar endast på basis av siffror som något hållbart, även om det kan fungera och ge avkastning. Jag stirrar inte endast på t.ex. P/E-värdet. Man ska kunna anlita det som man placerat i. Det är en av mina personliga teser. Warren Buffet äter Heinz-ketchup (jo, han gör det - läser ni inte Berkshire Hathaways årsrapporter? ) och jag flyger med AS. I fall AS är skräp, så skulle jag inte köpa AS-aktier. Varför? Man måste kunna själv anlita det man äger. Förr eller senare går bolaget under, i fall kunderna inte anlitar dig, även om det ser bra ut i mån av siffrorna (som typ AA). Dessutom så får man en god känsla av att känna till det man har satt sina pengar i, även när man är endast en småinvesterare.

Jag kommer inte med några nuvarande exempel (förutom ALK), men av mina tidigaste investeringar kan jag nämna Scania AB som ett gott exemple på hur jag tänker och agerar. Naturligtvis måste jag alltid köra via Södertälje, när jag var i Sthlm. Man känner en viss inre stålthet om sin placeringsstrategi, när jag kunde se "mitt gjuteri" o.s.v. Och inte har min placeringslogik tydligen varit helt usel, även om jag inte fjäskar om den. Jag gjorde helt trevligt med knäck när Volkswagen-MAN ville köpa upp hela Scania AB. Mitt resonemang har gjort det möjligt för mig att t.ex. flyga premium privat.

Men tillbaka från Sverige till Amerika, även om det är en fin skylt och sommarkväll i Södertälje.

Orsakerna varför jag tycker att Alaska Airlines är av intresse:

• Den amerikanska flygmarknaden har inte samma miljömedvethetsrisker som Europa. Naturligtiv måste även amerikanerna börja tänka mera på sina utsläpp, men USA som ett land är nu och även långt i framtiden mycket beroende av att det finns ruttflyg. I nuläget är den amerikanska marknade mera skyddad än den europeiska, bl.a. p.g.a. bränslekostnaderna, ingen ny flygskatt inväntas, regulation mot utländska konkurrenter (olikt EU) och vikten av flygtrafiken.
• Jag är intresserad av ALK som placering från en strategisk synpunkt, eftersom de försöker inte konkurera i den tuffa LCC-kategorin med Spirit, Allegiant och Frontier, utan personligen tycker jag att de har troligen hittat en "sweet spot" på marknaden och de har en egen strategi, som inte baserar sig på att vara billigast, men ändå vara ett alternativ till AA, UA och DL - de tre stora.
• AS började en vågad, men intressant tillväxt när de köpte upp Virgin America. Ja, der var lite dyrt, men det finns en stor potential och det tar fram till 2020 före hela potentialen för synergi och tillväxt börjar bära frukt. Fusionen har gått utan större smärtor och det ser ut som om de klarat den bättre än när AA och US gick samman. Ännu idag är det ett problem för företagskulturen när t.ex. Doug Parker är från det andra bolaget.
• Det är sak samma att några på FlyerTalk är sura för att AS förnyar kabinen ombord sina Virgin-ärvda Airbus-flygplan. Det blir freschare och jag är nöjd med att de ökar på sittplatserna. Det är bara bra för beläggningen, eftersom mjukvaran hos AS är i varje fall bättre än hos de tre stora. Jag förväntar mig inte en stor förlust av kunder. Apropå Airbus: jag flög nu SEA-PDX med en Airbus A320 som var ännu med Virgin America-kabinen, så ni får se den i mitt inlägg ännu.
• AS har en bra Västkustbaserad strategi, för i sanningens namn så de stora förmögenheterna ligger inte i t.ex. Tennesee eller Michigan, utan knäcket finns nu och troligen även i framtiden starkt i Kalifornien och Washington. Texas är lite svårt att vinna över från speciellt AA, men kanske de så smånigom lyckas få lite bättre fotfäste även där.
• Olikt de övriga flygbolagena i USA, bortsett HA (Hawaiian Airlines), så har AS en etablerad hemmamarknad med en stark dominans. Även om det skulle gå risigt i de lägre 48, så den 49. delstaten är något som är mycket flygberoende och som starkt flyger med AS. AA och UA har endast säsongrutter för sommarturister, och DL flyger endast till ANC året rundt. Man blir inte rik på att trafikera i/till AK, men det finns en marknad och den kommer att finnas länge. AK är säker marknad för AS och de "kan" marknaden. Naturresurserna i AK kommer inte att ta slut på många år.
• AS har en bra kundstrategi för att sköta sin etablerade Alaska-marknad: Club 49. Delta har inga chanser att slå AS. Det är ett lojalitetsprogram för alla privatkunder bosatta i AK och det finns inga minimumkrav för att få nytta av att flyga AS. Du måste förnya ditt medlemsskap varje år, så du förlorar förmånen, i fall du flyttar permanent till t.ex. NM (ett rätt så radikalt exempel på tanke med klimat ). Club 49-medlemskapet utesluter inte Mileage Plan-medlemskap och t.ex. intjäningen av poäng. Club 49 ger bl.a. tillgång till gratis incheckad bagage (2 st.).
• Alaska Global Partners är en form av allians, som ändå inte är en allians, utan en begränsad partnerskap. Du behöver inte ta på dig samma risker som med att öppna hela ditt nätverk och ge lojalitetsförmåner till de övriga i alliansen. Det ger flexibilitet för att knyta partnerskap utanför alliansgränserna (t.ex. SQ, KQ, JL, och CX). Personligen är jag imponerad av vad AS har åstadkommit.
• AS har lyckats sälja rätt så bra av sin valuta till Mileage Plan-kunderna i form av regelbundna specialförmåner (40 eller 50 % bonus vid poängköp). Även kreditkortet har gått bra, även om de inte prackar på den lik AA.
  
• "For the 12th year in a row, Alaska Airlines is recognized as the highest ranked airline in customer satisfaction among traditional carriers in the J.D. Power 2019 North America Airline Satisfaction Study. Alaska won this year with its best score ever."
  
  Förutom att AS har ett gott rykte på t.ex. FlyerTalk och socialt media, så är de faktiskt goda på sin sak, vilket kan ju inte vara dåligt på tanke med att vara attraktiv. Jag börjar inte rabbla upp siffror, men resultatmässigt går det inte dåligt för AS, även om vi ännu väntar på ett nytt ekonomiskt rekord efter Virgin America-fusionen.
• AS har resultatbaserad belöning på alla nivåer för sin personal. Det är viktigt att man skapar en företagskultur var man inte bara talar om oss shareholders, utan det är frågan om os alla som är stakeholders. Whole Foods, Southwest Airlines och Waitrose är goda exempel på företagskultur var engageringen har varit ypperst lyckad.
  
• Något som AS är god på, lik HA eller f.d. Virgin America, är att skap en allmänn god "vibe" kring sin affärsverksamhet och göra det pop att välja din service. Det är något jag vittnatt om i mitt profesionella liv här på hemmaplan inom en helt annan bransch (nej, håller mig anonym här - fråga inte om bolaget) och i dagens värld är det en del av att bygga en stark brand. I dagens värld är det allt viktigare att vara en attraktiv och respekterad "corporate citizen" (urck, nu kommer jag inte på något svenskt begrepp för det - ni förlåter nog mig).
  
  "Leading the West Coast with 50% women on our board"
  
  "At Alaska, we’re proud to be the only airline – and only West Coast Fortune 500 company – to achieve gender parity among independent board directors."
  
  "In 2017, Alaska Air Group as a whole achieved company-wide gender balance."
  
  Personligen ogillar jag all tvång för att man ska ha X % på basis av kön, utan jag förväntar jämställdhet för alla köner, sexuella minoriteter o.s.v. på basis av bl.a. kunnskap och meriter. Men nu var det talan om hurdan "vibe" ett bolag har och hur deras intryck påverkar allmänhetens intresse att spendera.
  
  AS är officiell sammarbetspartner för sju prideparader:
  
  "Alaska will once again be the official airline of its hometown Seattle parade."
  
  "This year, Alaska has official partnerships with seven parades and employee groups will march in at least nine cities, starting in Portland on June 16. Anchorage follows on June 29, and the biggest parades Alaska sponsors — Seattle and San Francisco — both land on June 30, creating a West Coast logistical puzzle for GLOBE leaders as they choreograph floats, music, T-shirts and water for about 500 volunteers. San Diego’s march is just two weeks later on July 13, while Honolulu and Palm Springs parades come in the cooler fall months."
  
  "Rick Wise, an IT project manager who has worked at Alaska for 32 years, remembers making the pitch to company executives. “Other companies that were marching were the cool companies in town — Amazon, Microsoft, Nordstrom,” he says. “We’re one of the cool companies, too. We did not want to be left out.”"
  
  Håller 100 % med Rick. Det är frågan om att vara ett coolt bolag när man vill skapa en god "vibe" för bolaget. Det bär frukt i långa loppet.
• Förutom att AS har ett gott rykte, så har de en formgivning jag gillar. Deras namn är lätt att memorera, dera logo är unik och deras färger är frescha/energiska.
  
• Jag kunde ha köpt kärlek (NYSE:LUV), men jag tror mera på eskimon och hans parka.
• Sist, men inte minst vill jag dela med min favoritdia från AS nuvarande investerarpresentation, som jag tycker bra sammanfattar bolagets möjligheter i en bild.

(Källa för citat i min lista: Alaska Airlines nyheter och blogg.)

Dags för AS1404, SEA-PDX, efter all min predikan om Alaska Airlines.

Inväntar boarding utan någon som helst status- eller bokningsklassförmån:

Innan boarding började, så hade jag noterat att det föregående flyget till PDX hade inte ännu avgått och var försenat, så jag frågade gateagenten i fall det skulle finnas plats på det flyget, så jag skulle undvika mittplatsen. Jag gjorde det naturligtvis mycket snällt och diplomatiskt, utan att insinuera att jag var en viktig kund eller dylikt. Frågade även i fall AS1404 var fullt eller om det fanns möjlighet att byta plats, eftersom på nätet hade jag inte lyckats få fram min bokning med AS. Det fanns inte lediga platser på det andra flyget och även mitt flyg var fullt - naturligtvis bra för ekonomin, så det blev ingen annan sittplats för mig. Frågade även i fall hon ser mitt BAEC-nummer på bokningen, vilket det inte gjorde, så jag gav henne mitt BAEC Silver-kort och hon matade in kundnumret i AS system.

Hon var mycket vänlig och jag blev imponerad att hon välkomnade mig ombord som Mr. Flying Finn, även när jag hade ingen status med AS Mileage Plan och hade visat hennet ett BAEC-statuskort för att kolla krediteringen av poäng. Det här flyget med AS var det enda flyget under min resa som inter har get 500 Avios till mitt BAEC-konto, även om den borde ha gjort det. Detta beror troligen på att jag var biljetterad av AA och inte BA eller AS. Och så är det här boardingkortet försvunnet, så jag kan inte försöka kräva mina Avios per fax från BA. Nå, inte är det är katastrofalt. Jag fick ju under resan massor med extra Avios p.g.a. nya routingar och nya bokningsklasser (t.ex. LRH-MAD med BA blev i full fare-affärsklassen C, men återkommer till den episoden senare).

Jag blev även imponerad av hur AS skötte ombordstigningen i SEA. Mycket klar och tydlig visuell information, förutom även anropningarna. Grupperingarna fungerade utan något behov för en hel del tavlor lik AA. Southwest är det andra bolaget jag imponerad av i USA på tanke med ombordstigsningsgrupperingar. Det gick smidigt och vi avgick som planerat.

På min sittplats 22B. Kabinen är som sagt ännu modell Virgin America och därmed är det lite mera utrymme för fötterna i svenssonklassen, än vad det kommer att vara med Alaskas egna konfiguration. AVOD i stolryggen kommer att försvinna i ekonomikabinen och ersätts med gratis streaming lik t.ex. AA. Hade bra med utrymme och kunde bra tänka mig flyga i åtminstone 3-4 timmar i ekonomi med den här gamla kabinen. Framme i kabinen finns First med läderbänkarna som har orsakat gnäll på FlyerTalk, vilket jag i.o.f.s. förstår när de försvinner, men personligen ser jag det som positivt när ett flygplan får en ny interiör. First blir inte sämre ombord AS, utan den blir i mitt tycke endast lite annorlunda. Personligen tycker jag att vita läderbänkar är inte precis praktiska i flygplansbruk.

Jag var redo för min misär i ekonomi - i hela ~45 min. Inte BOB, utan BYOC - bring your own catering. Pepsi Light är från Subway på PHL (hade ju en voucher från AA) och småpåsarna är den andra måltiden ombord AA PHL-SEA.

En 128 mil, men 500 Avios p.g.a. minimumpoäng med AS och 100 % p.g.a. bokningsklassen Y (full fare-turistklass).

Jag hade en minnesbild att AS skulle vara helt BOB i ekonomiklassen, så jag blev rätt så överraskad när min egna catering visade sig vara onödig (inte för det, jag klarar mig fast 2-3 timmar utan något, men det hade samlat sig med gratis proviant under dagen ). Tydligen så är det dryckserveringen i ekonomi för alla, även om flyget är officiellt 55 min och vi är i luften ca. en halvtimme.

Jag skrev i mitt tidigare inlägg troligen fel om flyget mellan SEA och PDX med AS, vilket var ett minnesfel, så jag beklagar det. Men som sagt: 55 min är den officiella resetiden enligt tidtabellen för SEA-PDX och flygtiden är ungefär 30 min.

Nej, jag kommer inte skriva ett brev till styrelsen med orden "To the respectable directors of the board" och föreslå en "enhancement" av ekonomi och resonera med bl.a. att det skapas mindre skräp när det inte kommer metallburkar och servetter från gratisdryckerna. Gratis drycker hör bra till företagets profil, i fall ni tog en titt på min bilaga från IR-materialet.

PVR markandsfördes på servetten och det är en av AS semesterdestinationer i Mexiko. Kunde flyga med AY HEL-PVR under vintermånaderna och ansluta till AS för att flyga till t.ex. SAN, PDX och SEA. AY och AS har dock inga fares som tillåter en sådan routing med en och samma fare.

I sin helhet var personalen på marken och ombord trevliga och mitt första intryck förblev positiv. Väntar med intresse flera AS-upplevelser - även i First, och på längre flyg än den här gången.

Rekommenderar hoppeligen även i framtiden AS.

Väl framme i Portland var det dags att söka upp Hertz och utnyttja Ultimate Choice-servicen i form av självbetjäning fram till utfartsporten. Jag hade bokat en pickup, så jag förväntade mig att jag kommer att ha någon bil parkerad avskilt från Ultimate Choice-kategorierna. Gillar hur smidigt Hertz har gjort det med bl.a. informationstavlorna.

Ahh, där är den ju - mitt flexifuel-miljöfordon, modell Chevrolet Silverado 4WD, bensin-V6, 2018.

Hmm, det blev kanske ett rekordlångt inlägg...