Segt från Köpenhamn, om jag hörde rätt så var dom tvungna att vänta på tillstånd från Istanbul innan dom kunde lyfta. När vi väl hade landat så blev vi stående innan vi kom fram till gaten. Vid gaten så blev det fel på dörr och/eller bryggan. Vi fick säkert vänta 20-30min på planet och klockan närmade sig 03.00 lokal tid, avgångstid för TK181 var 02.30 och enligt tk's hemsida så var det ingen försening på den flighten. När vi väl kommer ut så bussas vi till transferingången. Når vi kommer in genom dörrarna så ser vi våran gate, A1B, på skärmarna står det last call. Problemet var bara att det var en glasvägg mellan oss och gaten, nu jävlar var det bara att lägga benen på ryggen, som tur var så var det inte så långt. Vi fick visa boardingkort en våning upp och sen ner igen fast denna gång på rätt sida glasväggen och några raska steg senare så stog vi vid gaten. Personalen undrade vilken flight vi kom med och sen släppte dom ut oss till bussen som väntade. Äntligen, vi klarade det!
Väl på bussen fick vänta ca 15min och under den tiden ramlade det in flera passagerare, om jag ska gissa så pratade dom något östslaviskt språk. Efter en bussfärd på 5-10min så var vi äntligen framme vid planet, vänstersvängen efter att ha gått upp för trappen är alltid lika härlig. Vi stod på marken säkert en timma till efter det att vi klivit på, oklart om det klev på flera passagerare efter oss eller om vi väntade på något annat, 2h och 15min försenade så lyfte vi mot Mexiko city.
6.5h sömn, lite middag (eller lunch enligt klockan som fortfarande går på svensk tid) och en film så har vi nu 4h kvar till Mexiko city.
Som så många andra har vi fått flera resor inställda under dom senaste 2 åren, längtan efter att få komma iväg till värmen har varit enorm. Det känns skönt att äntligen vara på väg.
Måste avsluta med att det kändes snopet och lite uppfriskande att det inte var Covid-19 som höll på att sätta stopp för denna resa
