Så var det dags för en ny LH first resa för Holloman. Tidigare har de gått till Seattle med klart flygfokuserat innehåll på destinationen och Toronto som var lite mer impulsivt och saknade lite därför riktig planering av innehållet på plats även om det blev en NHL match (min första).
Jag behövde en poängboost för att inte missa EBD och tiden håller på att rinna ut så jag slog på stort med en betald resa istället för att försöka få till det på poäng. Den här gången bar det av till Washington DC med B747-8i. På plats hade jag tänkt hinna med National Air & Space Museum både inne i stan och ute vid Dulles. En guidad Segway tur är var bokad liksom en NBA match på lördagen och NHL match mellan Capitols och Rangers på söndagen.
Dagen (om man nu kan kalla det dag så okristligt tidigt) började med att klockan ringde klockan 04:30 efter en natt som innehållit allt för lite sömn (mer beroende på resfeber än sen sänggång). Efter en snabb dusch och rakning plingar det till i telefonen och ett SMS från Cabforce påminner om att bilen från Limousine Stockholm kommer om en kvart. Efter att ha ställt ut väskorna och satt i gång värmaren till fruns bil (med tanke på den friska temperaturen på -17 grader) så hoppar jag in i den fräscha Mercedes E klass (tror jag) som anlänt punktligt fem minuter före bokad tid. En snabb resa ut till Arlanda senare (inte mycket trafik så dags på morgonen) så stegar jag fram till SAS business disk (Guld/first disken var obemannad) och blir direkt incheckad fram till slutdestinationen. SAS-damen satte på en HON tag på väskan (tidigare har jag varit med om att de använt vanlig priority tag men att väskan vid ankomst fått ny tag).
Fast tracken är i princip tom så utan dröjsmål har den passerats och jag styr kosan bort mot SAS loungen. Eftersom jag räknar med flera frukostar under vägen så tar jag bara en kopp the i loungen och förser mig med en DI och SvD (minns inte om vi kom fram till om det var OK att ta med dem från loungen i tråden som diskuterades nyligen, men jag har alltid sett det som OK att ta med dagstidningar). Efter cirka en kvart beger jag mig bort till F piren och första flighten på resan. Boarding påbörjas klockan 06:10 och det verkar vara en fungerande priority boarding med tanke på att sällskapet som provade att passera först vänligt men bestämt ombads kliva åt sidan och vänta. Jag kliver ombord som nummer tre och lastar snabbt in mina väskor och jacka ovanför min plats på 2F. När boardingen är avslutad verkar planet hyfsat fullt inklusive ett TV-team med Christine Melttzer och Carina Berg (de satt i business och resten av teamet försvann back till ekonomi såvitt jag kunde se).
Efter avisning och lite väntan på taxibanorna så lyfter vi cirka 15 minuter efter utsatt avgångstid. Kaptenen meddelar dock att han räknar med att vi kommer landa på utsatt ankomsttid 08:50 i Frankfurt. Kort efter att skylten för säkerhetsbätena släckts påbörjas serveringen. För första gången annat än på just first benen med LH så tilltallas jag som Herr Holloman. Även min radgranne tilltalas med namn vilket inte de på raden bakom gjorde så jag gissar att de har koll på antingen status eller att jag var bokad i First på följande sträcka.
Frukosten som serveras var ganska oinspirerad (så pass att jag inte orkade fota den) med lite kallskuret och vindruvor. Återigen räknade jag med en rejäl frukost i FCT så jag åt upp druvorna, en croissant och två skivor salami. Efter det försökte jag ta igen lite sömn som jag förlorat under natten. Radgrannen på andra sidan gången gjorde det dock svårt då han drog timmerstockar som inte var att leka med redan före start.
På utsatt tid landade vi i Frankfurt och till min förtret taxade vi in till en gate (första gången förutom med en SAS flight för mig). Det blev med andra ord ingen limousintransport från planet utan jag fick tillämpa apostlahästarna från gaten bort till FCT. Det blev lite längre än från där jag tidigare blivit avsläppt med limousinen, men snart stod jag så vid pärleporten (hissen upp till ingången).
Efter en sedvanligt snabb säkerhetskontroll så lämnade min värdinna av mig med beskedet att hon skulle komma och hämta mig klockan 12:10 vilket var cirka 4 timmar senare. Jag övervägde om jag skulle ta en dusch före frukost, men bestämde mig för att jag inte orkade det utan gick direkt på frukost i restaurangdelen.
Insåg efter frukosten att min kropp tyckte det var för tidigt med alkohol så jag fortsatte med the och sen en Cola och wasabinötter (ingen dusch och ingen alkohol, börjar jag bli blasé på FCT redan hemska tanke?).
Inte långt innan det var dags för avfärd kunde jag känna på doften att lunchen börjat serveras. Jag beslöt mig dock för att vänta tills maten ombord.
Ungefär på utlovad tid kom min värdinna och meddelade att det var dags att bege sig en trappa ner för transport ut till planet. När jag hämtat passet i passkontrollen fick jag besked av värdinnan att jag skulle få sällskap av en till passagerare ut till planet. Efter ett par minuter kom även han ner och vi hoppade in i en fullsmetad Mercedes S klass.
På vägen ut passerade vi den 747-8i som målats i retrofärgerna och som jag hoppats få flyga. Två dagar efter att jag kommit hem fick den gå ner i Boston på väg från IAD på grund av en spricka i en vindruta så det kanske var lika bra. Det blev istället ”der Siegerflieger” (vilket stod näst högst på min lista) som vi stannade vid. När vi parkerat gled en till limousine upp bredvid vår med en till passagerare (jag antar att han kom från FCL). Vi klev in i hissen och jag och passageraren från min limousine klev av på våning 2 medan den tredje passageraren åkte en våning till.
Min medpassagerare gjorde högersväng in i business och jag gjorde ensam den berömda vänstersvängen. När jag tittat på lediga platser under tiden innan avfärd var det bokat på 1K utöver min bokning på 1A, men vid incheckningen var det bara min stol som var bokad så jag hade börjat hoppas på en ensamflygning i First. Ganska snart efter att jag kommit in i kabinen kom dock en flygvärdinna in med en till passagerare bakifrån business (upgrade?).
Jag tog emot av en trevlig manlig flygvärd som erbjöd sig att ta mina väskor och jacka bak till skåpen varje passagerare har vid ingången. Amenity kit, (Rimowa), tofflor och pyjamas delades ut och jag fick även direkt frågan om jag ville ha lite champagne innan avfärd vilket jag såklart inte tackade nej till. Jag noterade inte på flaskan vilken sort det var, men enligt menyn ska det ha varit en Cuvée Grand Siècle. Med tanke på att de serverade en Tattinger Grand Cru Brut Prélude på efterrätten senare så kan det även ha varit den. Hursomhelst var den god och jag hann få påfyllning två gånger innan vi var klara för start. Tillsammans med de klassiska makademianötterna så kändes det helt rätt.
Efter en mindre försening taxade vi bort mot startbanan. Jag reflekterade över att det kändes udda att sitta så långt fram (framför noshjulet och piloterna). Svängarna på taxibanorna kändes väldigt vida. Tidigare har jag bara flugit 747 långt bak i ekonomi med SAS och på övervåningen på en LH 744.
Efter att ha sett en 744 dra iväg före oss i ett moln av vatten så var det vår tur. Nu kändes det ännu mer att jag satt i princip ovanpå noshjulet. Det var väldigt stötigt och rätt högljutt, men så fort vi kommit upp och hjulen fällts in så slogs jag över hur tyst det var i kabinen.
Inte långt efter start började serveringen med ett nytt glass champagne och en amuse bouche bestående av en räka med någon röra på. Antingen är det jag som inte förstår fine dining eller också hade de glömt ta ut den ur frysen i tid för den var stenhård.
Medan jag mumsade i mig den kom pursern och presenterade sig. Eftersom vi bara var två som delade på kabinen så meddelade han att de kunde bädda upp 1K som säng åt mig om jag ville.
Sittandes med ett glas champagne betraktade jag utkiken och hann på kort tid se fem andra plan som korsade vår väg i luften. Det är alltid lika häftigt när man möter ett annat plan på nära håll. När man sitter i nosen på en 747 utan någon annan passagerare på andra siden gången blir det ännu häftigare när man ser planet passera från höger till vänster.
Strax kom den klassiska kaviarserveringen vilket satt som en smäck tillsammans med ett påfyllt champagneglas.
De åtföljande tre förrätterna på en tallrik var lite för tjusiga för att jag skulle känna att de var något jag skulle ha beställt på en meny men det mesta gick ändå ner. De bestod av en rökt torsk med räddisglass (!), en beef tartar och Topinambour med solrosrön och bergamott vilket var någon form av vegetariskt alternativ som smakade sådär.
Innan huvudrätten serverades en sorbet med lite druvor som täcktes över av den ovannämnda Tattinger. Trots min skepsism över att det kunde vara gott så smakade det över förväntan.
Till huvudrätt valde jag lammkotletter med örter, turkisk kål och Couscous. Den smakade smaskens med ett glas 2007 Chateau Larmande Saint-Emelion Grand Cru Classé.
Efter det orkade jag inte med någon dessert och ingen av alternativen lockade mig ändå (Osttallrik, Pear Helena Nordic Style och Everything Orange vilket bestod av pumpa, parisian carrot och Soured Milk Ice cream).
När maten var avdukad satt jag mitt glas rödvin och njöt av livet. Satte på lite musik från telefonen och hamnade på ”klassiska” Almost Paradise med Mike Reno och Ann Wilson från filmen Footloose. Den kändes rätt passande just då med klarblå himmel utanför fönstret, benen utsträckta och en känsla att just då var livet väldigt OK. Nästa låt som följde var Alone med Bee Gees vilket fick mig att känna lite saknad efter fru Holloman och de två juniorerna i familjen Holloman. Jag älskar att åka iväg på de här äventyren, men jag saknar dem baske mig nästan innan jag lämnat huset. Jag antar att det är baksidan man får leva med som flygnörd på mileage run.
Efter en stund kom flygvärdinnan och frågade om jag ville ha 1K uppbäddad vilket jag tackade ja till eftersom jag planerade en liten lur senare.
När magen hunnit vila en stund kom hon tillbaka och frågade om jag möjligen kände för lite choklad vilket jag inte kunde tacka nej till. Jag bad även om ett glas Johnnie Walker Blue Label. Jag är ingen stor Whiskeydrickare, men den var faktiskt riktigt god.
Efter att ha tömt whiskeyglaset kändes det som om det var läge att vila ögonen inför ankomsten så jag flyttade över till 1K och drog på mig Boselurarna med lämplig musik. Jag tycker Lufthansas stolar är lite för hårda och har diverse hårda kanter som gör det lite obekvämt att sova trots dynan de lägger på. Trots det lyckades jag dåsa ett tag tills återkommande turbulens fick mig att ge upp. Är det så att det guppar mer längst fram i planet? Jag upplevde det som om att oscillationerna kändes mer än vad jag är van vid längre bak.
När skakningarna fått mig att ge upp sovandet valde jag att börja se på House of Cards säsong 3 som jag inte hunnit igenom på Netflix hemma. Förfriskningar blev av det alkoholfria slaget. Det var inga fem sekunder som väl @agehall använde som måttstock på ett asiatiskt bolag, men flygvärdinnan kom snabbt nog när jag ville ha påfyllning.
Ungefär en timme före ankomst serverades en lättare måltid bestående av diverse hors d'oeuvres. Jag valde två olika varianter med lax på, en minibagelliknande med skinka och färskost samt en variant med någon odefinierad röra på. Alla tre smakade väldigt bra. Vid det här laget hade kroppen tröttnat på alkohol så det blev en cola till maten följt av en kanna the.
Snart nog började detannonseras att vi närmade oss landning och att bälten skulle tas på, bord fällas undan och så vidare. En reflektion både från idag och från tidigare Firstflygningar är att det är klart mer flexibelt med att plocka undan och sitta på sin plats i det läget. Den här gången kom till och med flygvärden och tackade för att jag flög med Lufthansa och erbjöd ett glas champagne som avslut. Det handlade nog främst om att han hade en öppnat flaska som han ville göra slut på, men det uppskattades. Även Pursern kom sedan förbi och tackade.
Även vid landning överraskades jag av hur mycket det kändes när noshjulet fälldes ner och senare tog mark.
När vi dockat vid gaten och det var dags att kliva av blockerade flygvärdinnorna för businesspassagerarna tills vi i First klivit av. Jag hade läst att Lufthansa har infört en ny rutin där man som passagerare i First tas emot vid gaten och får åka egen bil till immigration istället för att åka de mobila ”bussarna” och visst stämde det. I gången när vi kommit in i själva terminalen möttes vi av en Lufthansarepresentant som hade en skylt med våra namn på. Vi visades ner för en trappa och ut på rampen där en minibuss väntade på att köra oss över till IAB.
När vi kommit in i byggnaden lämnade representanten oss och lovade att möta upp med vårt bagage efter immigration.
Det var hyfsat lång kö för amerikanska medborgare och oss med ESTA, men det rann på rätt snabbt och det fungerade smidigt med att få ett kvitto från maskinen utan kryss på. Min medpassagerare i First hade Global Entry så han hade försvunnit när jag kom igenom och även Lufthansarepresentanten lyste med sin frånvaro, men min väska stod och väntade bredvid bandet.
Jag tog en delad shuttle in till stan och kom hyfsat snabbt (med tanke på att det var fredagsrusning fram till JW Marriott precis bredvid Vita Huset.
Incheckningen gick snabbt och rummet var helt OK. Jag hade läst att folk kommenterat de sneda dörrarna utan tröskel och detvisade sig vara väldigt sant. På väg från hissen passerade jag ett par sviter där det var närmare två centimeters glipa undertill på ena sidan av dörrarna
Jag skrev den här rapporten under flygningen (vilket märktes på språk och stavfel på det som skrevs efter bubbel och vin till maten). Eventuellt följer en rapport om hemresan fast från den har jag inga bilder då det dels var fullt i kabinen och jag somnade rätt snabbt.
Jag behövde en poängboost för att inte missa EBD och tiden håller på att rinna ut så jag slog på stort med en betald resa istället för att försöka få till det på poäng. Den här gången bar det av till Washington DC med B747-8i. På plats hade jag tänkt hinna med National Air & Space Museum både inne i stan och ute vid Dulles. En guidad Segway tur är var bokad liksom en NBA match på lördagen och NHL match mellan Capitols och Rangers på söndagen.
Dagen (om man nu kan kalla det dag så okristligt tidigt) började med att klockan ringde klockan 04:30 efter en natt som innehållit allt för lite sömn (mer beroende på resfeber än sen sänggång). Efter en snabb dusch och rakning plingar det till i telefonen och ett SMS från Cabforce påminner om att bilen från Limousine Stockholm kommer om en kvart. Efter att ha ställt ut väskorna och satt i gång värmaren till fruns bil (med tanke på den friska temperaturen på -17 grader) så hoppar jag in i den fräscha Mercedes E klass (tror jag) som anlänt punktligt fem minuter före bokad tid. En snabb resa ut till Arlanda senare (inte mycket trafik så dags på morgonen) så stegar jag fram till SAS business disk (Guld/first disken var obemannad) och blir direkt incheckad fram till slutdestinationen. SAS-damen satte på en HON tag på väskan (tidigare har jag varit med om att de använt vanlig priority tag men att väskan vid ankomst fått ny tag).
Fast tracken är i princip tom så utan dröjsmål har den passerats och jag styr kosan bort mot SAS loungen. Eftersom jag räknar med flera frukostar under vägen så tar jag bara en kopp the i loungen och förser mig med en DI och SvD (minns inte om vi kom fram till om det var OK att ta med dem från loungen i tråden som diskuterades nyligen, men jag har alltid sett det som OK att ta med dagstidningar). Efter cirka en kvart beger jag mig bort till F piren och första flighten på resan. Boarding påbörjas klockan 06:10 och det verkar vara en fungerande priority boarding med tanke på att sällskapet som provade att passera först vänligt men bestämt ombads kliva åt sidan och vänta. Jag kliver ombord som nummer tre och lastar snabbt in mina väskor och jacka ovanför min plats på 2F. När boardingen är avslutad verkar planet hyfsat fullt inklusive ett TV-team med Christine Melttzer och Carina Berg (de satt i business och resten av teamet försvann back till ekonomi såvitt jag kunde se).
Efter avisning och lite väntan på taxibanorna så lyfter vi cirka 15 minuter efter utsatt avgångstid. Kaptenen meddelar dock att han räknar med att vi kommer landa på utsatt ankomsttid 08:50 i Frankfurt. Kort efter att skylten för säkerhetsbätena släckts påbörjas serveringen. För första gången annat än på just first benen med LH så tilltallas jag som Herr Holloman. Även min radgranne tilltalas med namn vilket inte de på raden bakom gjorde så jag gissar att de har koll på antingen status eller att jag var bokad i First på följande sträcka.
Frukosten som serveras var ganska oinspirerad (så pass att jag inte orkade fota den) med lite kallskuret och vindruvor. Återigen räknade jag med en rejäl frukost i FCT så jag åt upp druvorna, en croissant och två skivor salami. Efter det försökte jag ta igen lite sömn som jag förlorat under natten. Radgrannen på andra sidan gången gjorde det dock svårt då han drog timmerstockar som inte var att leka med redan före start.
På utsatt tid landade vi i Frankfurt och till min förtret taxade vi in till en gate (första gången förutom med en SAS flight för mig). Det blev med andra ord ingen limousintransport från planet utan jag fick tillämpa apostlahästarna från gaten bort till FCT. Det blev lite längre än från där jag tidigare blivit avsläppt med limousinen, men snart stod jag så vid pärleporten (hissen upp till ingången).
Efter en sedvanligt snabb säkerhetskontroll så lämnade min värdinna av mig med beskedet att hon skulle komma och hämta mig klockan 12:10 vilket var cirka 4 timmar senare. Jag övervägde om jag skulle ta en dusch före frukost, men bestämde mig för att jag inte orkade det utan gick direkt på frukost i restaurangdelen.
Insåg efter frukosten att min kropp tyckte det var för tidigt med alkohol så jag fortsatte med the och sen en Cola och wasabinötter (ingen dusch och ingen alkohol, börjar jag bli blasé på FCT redan hemska tanke?).
Inte långt innan det var dags för avfärd kunde jag känna på doften att lunchen börjat serveras. Jag beslöt mig dock för att vänta tills maten ombord.
Ungefär på utlovad tid kom min värdinna och meddelade att det var dags att bege sig en trappa ner för transport ut till planet. När jag hämtat passet i passkontrollen fick jag besked av värdinnan att jag skulle få sällskap av en till passagerare ut till planet. Efter ett par minuter kom även han ner och vi hoppade in i en fullsmetad Mercedes S klass.
På vägen ut passerade vi den 747-8i som målats i retrofärgerna och som jag hoppats få flyga. Två dagar efter att jag kommit hem fick den gå ner i Boston på väg från IAD på grund av en spricka i en vindruta så det kanske var lika bra. Det blev istället ”der Siegerflieger” (vilket stod näst högst på min lista) som vi stannade vid. När vi parkerat gled en till limousine upp bredvid vår med en till passagerare (jag antar att han kom från FCL). Vi klev in i hissen och jag och passageraren från min limousine klev av på våning 2 medan den tredje passageraren åkte en våning till.
Min medpassagerare gjorde högersväng in i business och jag gjorde ensam den berömda vänstersvängen. När jag tittat på lediga platser under tiden innan avfärd var det bokat på 1K utöver min bokning på 1A, men vid incheckningen var det bara min stol som var bokad så jag hade börjat hoppas på en ensamflygning i First. Ganska snart efter att jag kommit in i kabinen kom dock en flygvärdinna in med en till passagerare bakifrån business (upgrade?).
Jag tog emot av en trevlig manlig flygvärd som erbjöd sig att ta mina väskor och jacka bak till skåpen varje passagerare har vid ingången. Amenity kit, (Rimowa), tofflor och pyjamas delades ut och jag fick även direkt frågan om jag ville ha lite champagne innan avfärd vilket jag såklart inte tackade nej till. Jag noterade inte på flaskan vilken sort det var, men enligt menyn ska det ha varit en Cuvée Grand Siècle. Med tanke på att de serverade en Tattinger Grand Cru Brut Prélude på efterrätten senare så kan det även ha varit den. Hursomhelst var den god och jag hann få påfyllning två gånger innan vi var klara för start. Tillsammans med de klassiska makademianötterna så kändes det helt rätt.
Efter en mindre försening taxade vi bort mot startbanan. Jag reflekterade över att det kändes udda att sitta så långt fram (framför noshjulet och piloterna). Svängarna på taxibanorna kändes väldigt vida. Tidigare har jag bara flugit 747 långt bak i ekonomi med SAS och på övervåningen på en LH 744.
Efter att ha sett en 744 dra iväg före oss i ett moln av vatten så var det vår tur. Nu kändes det ännu mer att jag satt i princip ovanpå noshjulet. Det var väldigt stötigt och rätt högljutt, men så fort vi kommit upp och hjulen fällts in så slogs jag över hur tyst det var i kabinen.
Inte långt efter start började serveringen med ett nytt glass champagne och en amuse bouche bestående av en räka med någon röra på. Antingen är det jag som inte förstår fine dining eller också hade de glömt ta ut den ur frysen i tid för den var stenhård.
Medan jag mumsade i mig den kom pursern och presenterade sig. Eftersom vi bara var två som delade på kabinen så meddelade han att de kunde bädda upp 1K som säng åt mig om jag ville.
Sittandes med ett glas champagne betraktade jag utkiken och hann på kort tid se fem andra plan som korsade vår väg i luften. Det är alltid lika häftigt när man möter ett annat plan på nära håll. När man sitter i nosen på en 747 utan någon annan passagerare på andra siden gången blir det ännu häftigare när man ser planet passera från höger till vänster.
Strax kom den klassiska kaviarserveringen vilket satt som en smäck tillsammans med ett påfyllt champagneglas.
De åtföljande tre förrätterna på en tallrik var lite för tjusiga för att jag skulle känna att de var något jag skulle ha beställt på en meny men det mesta gick ändå ner. De bestod av en rökt torsk med räddisglass (!), en beef tartar och Topinambour med solrosrön och bergamott vilket var någon form av vegetariskt alternativ som smakade sådär.
Innan huvudrätten serverades en sorbet med lite druvor som täcktes över av den ovannämnda Tattinger. Trots min skepsism över att det kunde vara gott så smakade det över förväntan.
Till huvudrätt valde jag lammkotletter med örter, turkisk kål och Couscous. Den smakade smaskens med ett glas 2007 Chateau Larmande Saint-Emelion Grand Cru Classé.
Efter det orkade jag inte med någon dessert och ingen av alternativen lockade mig ändå (Osttallrik, Pear Helena Nordic Style och Everything Orange vilket bestod av pumpa, parisian carrot och Soured Milk Ice cream).
När maten var avdukad satt jag mitt glas rödvin och njöt av livet. Satte på lite musik från telefonen och hamnade på ”klassiska” Almost Paradise med Mike Reno och Ann Wilson från filmen Footloose. Den kändes rätt passande just då med klarblå himmel utanför fönstret, benen utsträckta och en känsla att just då var livet väldigt OK. Nästa låt som följde var Alone med Bee Gees vilket fick mig att känna lite saknad efter fru Holloman och de två juniorerna i familjen Holloman. Jag älskar att åka iväg på de här äventyren, men jag saknar dem baske mig nästan innan jag lämnat huset. Jag antar att det är baksidan man får leva med som flygnörd på mileage run.
Efter en stund kom flygvärdinnan och frågade om jag ville ha 1K uppbäddad vilket jag tackade ja till eftersom jag planerade en liten lur senare.
När magen hunnit vila en stund kom hon tillbaka och frågade om jag möjligen kände för lite choklad vilket jag inte kunde tacka nej till. Jag bad även om ett glas Johnnie Walker Blue Label. Jag är ingen stor Whiskeydrickare, men den var faktiskt riktigt god.
Efter att ha tömt whiskeyglaset kändes det som om det var läge att vila ögonen inför ankomsten så jag flyttade över till 1K och drog på mig Boselurarna med lämplig musik. Jag tycker Lufthansas stolar är lite för hårda och har diverse hårda kanter som gör det lite obekvämt att sova trots dynan de lägger på. Trots det lyckades jag dåsa ett tag tills återkommande turbulens fick mig att ge upp. Är det så att det guppar mer längst fram i planet? Jag upplevde det som om att oscillationerna kändes mer än vad jag är van vid längre bak.
När skakningarna fått mig att ge upp sovandet valde jag att börja se på House of Cards säsong 3 som jag inte hunnit igenom på Netflix hemma. Förfriskningar blev av det alkoholfria slaget. Det var inga fem sekunder som väl @agehall använde som måttstock på ett asiatiskt bolag, men flygvärdinnan kom snabbt nog när jag ville ha påfyllning.
Ungefär en timme före ankomst serverades en lättare måltid bestående av diverse hors d'oeuvres. Jag valde två olika varianter med lax på, en minibagelliknande med skinka och färskost samt en variant med någon odefinierad röra på. Alla tre smakade väldigt bra. Vid det här laget hade kroppen tröttnat på alkohol så det blev en cola till maten följt av en kanna the.
Snart nog började detannonseras att vi närmade oss landning och att bälten skulle tas på, bord fällas undan och så vidare. En reflektion både från idag och från tidigare Firstflygningar är att det är klart mer flexibelt med att plocka undan och sitta på sin plats i det läget. Den här gången kom till och med flygvärden och tackade för att jag flög med Lufthansa och erbjöd ett glas champagne som avslut. Det handlade nog främst om att han hade en öppnat flaska som han ville göra slut på, men det uppskattades. Även Pursern kom sedan förbi och tackade.
Även vid landning överraskades jag av hur mycket det kändes när noshjulet fälldes ner och senare tog mark.
När vi dockat vid gaten och det var dags att kliva av blockerade flygvärdinnorna för businesspassagerarna tills vi i First klivit av. Jag hade läst att Lufthansa har infört en ny rutin där man som passagerare i First tas emot vid gaten och får åka egen bil till immigration istället för att åka de mobila ”bussarna” och visst stämde det. I gången när vi kommit in i själva terminalen möttes vi av en Lufthansarepresentant som hade en skylt med våra namn på. Vi visades ner för en trappa och ut på rampen där en minibuss väntade på att köra oss över till IAB.
När vi kommit in i byggnaden lämnade representanten oss och lovade att möta upp med vårt bagage efter immigration.
Det var hyfsat lång kö för amerikanska medborgare och oss med ESTA, men det rann på rätt snabbt och det fungerade smidigt med att få ett kvitto från maskinen utan kryss på. Min medpassagerare i First hade Global Entry så han hade försvunnit när jag kom igenom och även Lufthansarepresentanten lyste med sin frånvaro, men min väska stod och väntade bredvid bandet.
Jag tog en delad shuttle in till stan och kom hyfsat snabbt (med tanke på att det var fredagsrusning fram till JW Marriott precis bredvid Vita Huset.
Incheckningen gick snabbt och rummet var helt OK. Jag hade läst att folk kommenterat de sneda dörrarna utan tröskel och detvisade sig vara väldigt sant. På väg från hissen passerade jag ett par sviter där det var närmare två centimeters glipa undertill på ena sidan av dörrarna
Jag skrev den här rapporten under flygningen (vilket märktes på språk och stavfel på det som skrevs efter bubbel och vin till maten). Eventuellt följer en rapport om hemresan fast från den har jag inga bilder då det dels var fullt i kabinen och jag somnade rätt snabbt.
Last edited:
