Smuffe
Medlem
Då har det gått lite över en månad sedan jag flyttade tillbaka till Sverige och Stockholm efter att ha bott i Manila i cirka 17 månader.
Jag som brukar vara långrandig och skriva mycket kommer hålla mig lite mer kortfattat i denna rapporten med mestadels bilder och kommentarer till dessa. (Yeah, right... Blir som vanligt mer text än vad brukligt bör vara och skall ske.
)
Rapporten blir uppdelad i fyra delar med inledning och första delen till Seoul, andra delen till Tokyo och Addis Ababa, tredje delen Addis och ölprovning samt sista delen från Addis till Stockholm.
Den tredje delen innehåller en ölrecension som jag skrev live under mitt dagsstopp i Addis Ababa. Gillar ni inte öl... Tough luck men scrolla gärna vidare.
Inledning:
Några av er minns att jag sökte all tänkbar info om rutten och bad om tips om hur jag skulle kunna få in lite över 9000 Turkish Miles & Smiles för att uppnå Elite Plus.
Sagt och gjort, utgångspunkten att ta mig till var Tokyo Narita för att ansluta till Ethiopian Airlines som skulle ta mig till Arlanda via Hong Kong, Addis Ababa och Oslo.
Som en bonus lyckades jag få en ansvarig på Air BIC Camera, en filial till elektronikbutikskedjan BIC Camera i Japan att ta in en Kenwood högtalare som varken fanns i butiken eller reservera online i deras webbutik. Japan... It's fabilous and awesome!
Nästa fundering var hur jag skulle ta mig mellan MNL och NRT...
Har jag ändå påbörjat en galen resa så kan jag lika gärna fortsätta var tanken.
Färdplanen blev följande:
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
MNL-TPE-ICN-NRT-HKG-ADD-OSL-ARN
Separat bokade biljetter direkt via EVA Air, Asiana och Ethiopian Airlines.
Ethiopians hemsida suger, spärrade mig från att gå in och se reservationen efter en massa strul med att betala min biljett med mitt svenska VISA-kort.
Det slutade med att jag behövde ta mig till ett av deras kontor i Manila för att betala kontant men mot en avgift...
EVA Air och Asiana fungerade klockrent utan strul.
Nåväl, biljetterna bokade, betalda och klara...
RESAN:
Jag jobbade mitt sista arbetspass (nåja, min statistik över ärenden var nog det lägsta under hela min anställning sedan jag började i maj 2016, men vad skulle de göra? Ge mig sparken?!
Jag var ju tvungen att säga hej då till kollegor och vänner osv.
Självklart avslutade jag mitt arbetspass med ett par San Mig Pale innan jag tog mig hemåt för att hämta väskor, ta en öl till och säga hejdå till min kollega som jag delat lägenhet med.
Därefter satte jag mig i en Grab till ett av mina favoritställen i Manila, en bluesbar med livemusik som heter The Roadhouse Manila Bay.
Ägaren har även ett Roadhouse i Macau. Väl värt ett besök i Manila så jag ser fram emot att besöka det som ligger i Macau.
Som sig bör, tvingade ena vakten som har blivit en vän att pallra sig ett par timmar hemifrån på sin lediga dag för att möta upp mig.
För en gång skull skulle han få vara gäst så jag bjöd på allt han ville käka och dricka, jag skulle ändå inte vara på flygplatsen förrän cirka 4 timmar senare.
Så, cirka en timme senare än planerat begav jag mig till flygplatsen fortfarande med god tid.
Grab-chauffören som kört mig till The Roadhouse plockade upp mig och mina fyra väskor i sin stora bil.
Ensam i incheckningen där en del strul började. Det tog runt 40 minuter att få alla väskor förutom min lilla väska med biljardkö incheckad hela vägen till Stockholm. De visste inte vilken bokningsklass det var på Asiana mellan Seoul och Tokyo...
Smått less tog jag fram datorn där jag skrivit ner det (nörden i mig vill ju veta hur många Miles som jag tjänar per flight...) och då var det helt ok, men biljardkön kunde endast flyga till ICN.
Well well, en stämpel i passet kändes ok.
Bilder med kommentarer:
The Roadhouse Manila Bay
Ovan å va gäst och dricka 1 liter draft...
Flight 1: MNL-TPE, EVA Air A321
Skön mood light nattetid efter klockan 03...
Erfaren som man är så bokar man de bästa platserna även i Eco...
Airbus 321 på dessa Intra Asia.
Snyggt ljus utanför när flygplatsen och staden lyser upp ett mulet Manila.
Taipei Taoyuan, TPE
Man hinner inte med mycket på lite drygt 50 min och ska ta sig förbi en säkerhetskontroll men ta mig tusan, klart som korvspad så SKA man förbi en av EVA Air's lounger för att käka frulle och en obligatorisk glass oavsett vad klockan är...
Jag tror att jag klockade besöket på cirkus 20 min, från rulltrappan upp från transit-säkerhetskontrollen, upp till loungen, hitta en plats, plocka frulle, käka, kolla klockan, inse att det börjar bli brådis men att det finns 4 minuter att hämta glass, ta kort, äta glass och bege mig till gaten.
Ett lätt regnigt Taipei på väg mot planet som ska ta mig till ICN för första gången...
Flight 2: TPE-ICN, EVA Air A321
Hello Kitty
Lätt fuktigt...
Helt ok asiatisk frukost ombord.
För att vara Eco så är det helt ok benutrymme.
(Jag vet, man "ska" vara fastspänd när man sitter ner...)
Sol...
ICN, sol och vår kärra som tog oss hit till satelitterminalen. SEOUL!!!
Seoul Incheon, ICN
Alltså, jag kunde inte förstå att jag var här... Förvisso endast i ett par timmar men men ändå.
Denna blev min profilbild på Facebook ett tag...
No shit... Tar jag bild på BC-taggen..? Självklart!
Vi landade i tid, smidigt med tåget till huvudterminalen (missade ett så jag hann gå på toa som fanns vid plattformen) och en förbryllad passkontrollant kunde inte få ihop varför jag skulle igenom för att en kort stund senare flyga vidare.
Men det var inga problem.
Säg att det tog omkring 25 minuter från det att planet tog mark så var jag igenom samt såg en plastlåda med min biljardkö-väska snurra på bandet bland de första väskorna.
Jag älskar när PRIORITY fungerar.
Kabinväska, biljardkö och jag begav oss ut från terminalen för att andas koreansk luft på runt 17 grader i solen och ta ovan selfies...
Tillbaka i avgångshallen frågade jag en säkerhetskontrollant om det var ok att ta med sig biljardkön som handbagage.
"No problem..." När hon väl förstod vad jag menade. Engelskan är ju inte så bra ibland.
Sagt och gjort, kom fram och allt var ok... trodde jag, tills det blev ett big "no-no" så jag blev eskorterad ut igen av en vänlig vakt där jag passerade de två säkerhetsdamerna som släppt in mig.
Lite seg pga stor sömnbrist så kändes det lite surt att ha slösat bort först 10 minuter av dyrbar loungetid med dusch å allt plus att det säkert skulle ta minst 45 minuter för att checka in biljardkön utan att veta om den skulle kunna ta sig till Arlanda i helt och rent skick via Addis Ababa.
Nåväl, jag hittade en av flygplatsens väsk- och godsinslagningstjänster. För $8 US så paketerade de väskan skyddat och fint inklusive bandade kartongen med en bandningsmaskin. Awesome!
Gick vidare till Asianas Star Alliance Gold incheckning och där var det inga problem att checka in paketet hela vägen till Arlanda efter att ha visat upp alla bagagetaggar.
Mycket nöjd efter att ha lämnat paketet på en vagn för specialbagage i incheckningsområdet gick jag till säkerhetskontrollen och vidare till Starbucks för att köpa mig en kaffemugg som jag samlar på.
Dessvärre hade de inte modellen så det blev inget.
MOT LOUNGEN!
Ett mycket vänligt välkomnande och blev hänvisad antingen till vänster eller höger om disken.
"Is there a shower?" frågar jag.
"Yes Sir, would you like to use it right now?"
"Yes Ma'am, if it is possible."
"Let me take your boarding card Sir, and here is the key. The showers are located over there to the right at the back on the right side."
Två vatten och en liten titt i loungen senare...
Jag vågade inte trycka på knappen med kvinnosymbolen... Med tanke på vad alla andra knappar gör och min erfarenhet av premiumbolag där samma symbol tillkallar en flygvärdinna som undrar vad man önskar så tänkte jag att någon kanske skulle knäcka på och hjälpa mig där jag befann mig i min nakenhet att torka mig någonstans där solen inte skiner...
Så jag lät det vara.
Jag måste säga att av de Gold-lounger, Business Class lounger och övriga lounger som jag har besökt så var det här den trevligaste.
Visserligen är EVA Air's Business Class lounge på TPE sjukt häftig med deras lounge på BKK riktigt bra, Singapore Airlines Silver Kris lounges på BKK och MNL trevliga och några på LHR grymma men...
Hade det inte varit för den extrema bristfälliga maten som var incognito och även önskvärt ett större dryckesutbud så hade jag rankat den till den bästa Business Class/Gold-loungen.
Får de till ett betydligt bättre och varierat matutbud och varför inte en liten bar med bartender likt Silver Kris så är den fenomenalt trevlig.
Mot Tokyo Narita med Asiana 767...
Här slutar del 1 pga klockslaget och antalet bilder.
Del 2 fortsätter inom kort...
Tack för att ni har följt med så här långt.
Jag som brukar vara långrandig och skriva mycket kommer hålla mig lite mer kortfattat i denna rapporten med mestadels bilder och kommentarer till dessa. (Yeah, right... Blir som vanligt mer text än vad brukligt bör vara och skall ske.
)Rapporten blir uppdelad i fyra delar med inledning och första delen till Seoul, andra delen till Tokyo och Addis Ababa, tredje delen Addis och ölprovning samt sista delen från Addis till Stockholm.
Den tredje delen innehåller en ölrecension som jag skrev live under mitt dagsstopp i Addis Ababa. Gillar ni inte öl... Tough luck men scrolla gärna vidare.
Inledning:
Några av er minns att jag sökte all tänkbar info om rutten och bad om tips om hur jag skulle kunna få in lite över 9000 Turkish Miles & Smiles för att uppnå Elite Plus.
Sagt och gjort, utgångspunkten att ta mig till var Tokyo Narita för att ansluta till Ethiopian Airlines som skulle ta mig till Arlanda via Hong Kong, Addis Ababa och Oslo.
Som en bonus lyckades jag få en ansvarig på Air BIC Camera, en filial till elektronikbutikskedjan BIC Camera i Japan att ta in en Kenwood högtalare som varken fanns i butiken eller reservera online i deras webbutik. Japan... It's fabilous and awesome!
Nästa fundering var hur jag skulle ta mig mellan MNL och NRT...
Har jag ändå påbörjat en galen resa så kan jag lika gärna fortsätta var tanken.
Färdplanen blev följande:
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
MNL-TPE-ICN-NRT-HKG-ADD-OSL-ARN
Separat bokade biljetter direkt via EVA Air, Asiana och Ethiopian Airlines.
Ethiopians hemsida suger, spärrade mig från att gå in och se reservationen efter en massa strul med att betala min biljett med mitt svenska VISA-kort.
Det slutade med att jag behövde ta mig till ett av deras kontor i Manila för att betala kontant men mot en avgift...
EVA Air och Asiana fungerade klockrent utan strul.
Nåväl, biljetterna bokade, betalda och klara...
RESAN:
Jag jobbade mitt sista arbetspass (nåja, min statistik över ärenden var nog det lägsta under hela min anställning sedan jag började i maj 2016, men vad skulle de göra? Ge mig sparken?!
Jag var ju tvungen att säga hej då till kollegor och vänner osv.
Självklart avslutade jag mitt arbetspass med ett par San Mig Pale innan jag tog mig hemåt för att hämta väskor, ta en öl till och säga hejdå till min kollega som jag delat lägenhet med.
Därefter satte jag mig i en Grab till ett av mina favoritställen i Manila, en bluesbar med livemusik som heter The Roadhouse Manila Bay.
Ägaren har även ett Roadhouse i Macau. Väl värt ett besök i Manila så jag ser fram emot att besöka det som ligger i Macau.
Som sig bör, tvingade ena vakten som har blivit en vän att pallra sig ett par timmar hemifrån på sin lediga dag för att möta upp mig.
För en gång skull skulle han få vara gäst så jag bjöd på allt han ville käka och dricka, jag skulle ändå inte vara på flygplatsen förrän cirka 4 timmar senare.
Så, cirka en timme senare än planerat begav jag mig till flygplatsen fortfarande med god tid.
Grab-chauffören som kört mig till The Roadhouse plockade upp mig och mina fyra väskor i sin stora bil.
Ensam i incheckningen där en del strul började. Det tog runt 40 minuter att få alla väskor förutom min lilla väska med biljardkö incheckad hela vägen till Stockholm. De visste inte vilken bokningsklass det var på Asiana mellan Seoul och Tokyo...
Smått less tog jag fram datorn där jag skrivit ner det (nörden i mig vill ju veta hur många Miles som jag tjänar per flight...) och då var det helt ok, men biljardkön kunde endast flyga till ICN.
Well well, en stämpel i passet kändes ok.
Bilder med kommentarer:
The Roadhouse Manila Bay
Ovan å va gäst och dricka 1 liter draft...
Flight 1: MNL-TPE, EVA Air A321
Skön mood light nattetid efter klockan 03...
Erfaren som man är så bokar man de bästa platserna även i Eco...
Airbus 321 på dessa Intra Asia.
Snyggt ljus utanför när flygplatsen och staden lyser upp ett mulet Manila.
Taipei Taoyuan, TPE
Man hinner inte med mycket på lite drygt 50 min och ska ta sig förbi en säkerhetskontroll men ta mig tusan, klart som korvspad så SKA man förbi en av EVA Air's lounger för att käka frulle och en obligatorisk glass oavsett vad klockan är...
Jag tror att jag klockade besöket på cirkus 20 min, från rulltrappan upp från transit-säkerhetskontrollen, upp till loungen, hitta en plats, plocka frulle, käka, kolla klockan, inse att det börjar bli brådis men att det finns 4 minuter att hämta glass, ta kort, äta glass och bege mig till gaten.
Ett lätt regnigt Taipei på väg mot planet som ska ta mig till ICN för första gången...
Flight 2: TPE-ICN, EVA Air A321
Hello Kitty
Lätt fuktigt...
Helt ok asiatisk frukost ombord.
För att vara Eco så är det helt ok benutrymme.
(Jag vet, man "ska" vara fastspänd när man sitter ner...)
Sol...
ICN, sol och vår kärra som tog oss hit till satelitterminalen. SEOUL!!!
Seoul Incheon, ICN
Alltså, jag kunde inte förstå att jag var här... Förvisso endast i ett par timmar men men ändå.
Denna blev min profilbild på Facebook ett tag...
No shit... Tar jag bild på BC-taggen..? Självklart!
Vi landade i tid, smidigt med tåget till huvudterminalen (missade ett så jag hann gå på toa som fanns vid plattformen) och en förbryllad passkontrollant kunde inte få ihop varför jag skulle igenom för att en kort stund senare flyga vidare.
Men det var inga problem.
Säg att det tog omkring 25 minuter från det att planet tog mark så var jag igenom samt såg en plastlåda med min biljardkö-väska snurra på bandet bland de första väskorna.
Jag älskar när PRIORITY fungerar.
Kabinväska, biljardkö och jag begav oss ut från terminalen för att andas koreansk luft på runt 17 grader i solen och ta ovan selfies...
Tillbaka i avgångshallen frågade jag en säkerhetskontrollant om det var ok att ta med sig biljardkön som handbagage.
"No problem..." När hon väl förstod vad jag menade. Engelskan är ju inte så bra ibland.
Sagt och gjort, kom fram och allt var ok... trodde jag, tills det blev ett big "no-no" så jag blev eskorterad ut igen av en vänlig vakt där jag passerade de två säkerhetsdamerna som släppt in mig.
Lite seg pga stor sömnbrist så kändes det lite surt att ha slösat bort först 10 minuter av dyrbar loungetid med dusch å allt plus att det säkert skulle ta minst 45 minuter för att checka in biljardkön utan att veta om den skulle kunna ta sig till Arlanda i helt och rent skick via Addis Ababa.
Nåväl, jag hittade en av flygplatsens väsk- och godsinslagningstjänster. För $8 US så paketerade de väskan skyddat och fint inklusive bandade kartongen med en bandningsmaskin. Awesome!
Gick vidare till Asianas Star Alliance Gold incheckning och där var det inga problem att checka in paketet hela vägen till Arlanda efter att ha visat upp alla bagagetaggar.
Mycket nöjd efter att ha lämnat paketet på en vagn för specialbagage i incheckningsområdet gick jag till säkerhetskontrollen och vidare till Starbucks för att köpa mig en kaffemugg som jag samlar på.
Dessvärre hade de inte modellen så det blev inget.
MOT LOUNGEN!
Ett mycket vänligt välkomnande och blev hänvisad antingen till vänster eller höger om disken.
"Is there a shower?" frågar jag.
"Yes Sir, would you like to use it right now?"
"Yes Ma'am, if it is possible."
"Let me take your boarding card Sir, and here is the key. The showers are located over there to the right at the back on the right side."
Två vatten och en liten titt i loungen senare...
Jag vågade inte trycka på knappen med kvinnosymbolen... Med tanke på vad alla andra knappar gör och min erfarenhet av premiumbolag där samma symbol tillkallar en flygvärdinna som undrar vad man önskar så tänkte jag att någon kanske skulle knäcka på och hjälpa mig där jag befann mig i min nakenhet att torka mig någonstans där solen inte skiner...
Så jag lät det vara.
Jag måste säga att av de Gold-lounger, Business Class lounger och övriga lounger som jag har besökt så var det här den trevligaste.
Visserligen är EVA Air's Business Class lounge på TPE sjukt häftig med deras lounge på BKK riktigt bra, Singapore Airlines Silver Kris lounges på BKK och MNL trevliga och några på LHR grymma men...
Hade det inte varit för den extrema bristfälliga maten som var incognito och även önskvärt ett större dryckesutbud så hade jag rankat den till den bästa Business Class/Gold-loungen.
Får de till ett betydligt bättre och varierat matutbud och varför inte en liten bar med bartender likt Silver Kris så är den fenomenalt trevlig.
Mot Tokyo Narita med Asiana 767...
Här slutar del 1 pga klockslaget och antalet bilder.
Del 2 fortsätter inom kort...
Tack för att ni har följt med så här långt.