Den Flygande Holländaren
- Thread starter Berglund
- Startdatum
Lördag den 17 oktober 2020
Paris Charles de Gaulle - CDG
Desto dyrare det är att göra misstag, desto färre gånger unnar man sig den lyxen!
Del 2
Det var viktigt för mig just att få återansluta till resan. På grund av det ändrade Olsoflyget hade jag tillåtits omboka hemresan till en mer direkt variant och jag skulle få en heldag i Amsterdam - igen. Mysigt, tänkte jag när jag gjorde ombokningen! Samtidigt var jag väl medveten om att jag skulle få Original Routing Credit av framför allt de statuspoängen, XP och UXP, som min originalrutt hade gett. Full utdelning, till ingen extra kostnad, mer tid på marken i Amsterdam - i ett Holland som vid det här laget fortfarande var öppet och välkomnande. I alla fall tänkte jag så när jag gjorde ombokningen. På grund av Original Routing Credit var det väldigt viktigt för mig att just få återansluta till den påbörjade resan. Mardrömmen hade varit att behöva betala en ny biljett men istället bara åka raka vägen hem till Stockholm Arlanda. Det skulle, i business, då ha gett 30 XP/UXP plus de 30 XP/UXP som jag hade fått för resan ned till Paris, 60 totalt. Jämför det mot att få 180 XP/UXP för de sex flighter jag från början hade bokat och som jag visste att jag skulle få om jag efter fullgjorda flygningar ringde Flying Blues kundtjänst och begärde Original Routing Credit.
Man ska samtidigt ha i åtanke att det vid det här laget stängdes flygrutter kors och tvärs över Europa. Varje vecka stängdes mängder med rutter och inte nog med det utan även från en dag till en annan drogs flyglinjer in. Hela länder stängdes ned! Det fanns helt enkelt inte många flygrutter kvar att boka, det var inte många länder som fortfarande tog emot resenärer. Europa stängde ned.
Med det i åtanke, blev det ännu viktigare att få till en återanslutning till den resa jag hade påbörjat. Skulle jag ha någon chans alls att nå Flying Blue Ultimate krävdes det att jag åkte de flyg som fanns att tillgå och som gick till länder där jag skulle vara välkommen eller i varje fall kunna prata mig igenom passkontrollen och tillbaka ut till det vändande planet. Jag var beredd att sitta en natt, möjligen två, i karantänhäkte - lite offer får man vara beredd på - men jag hade ingen möjlighet att spendera mer än en till två dagar på det viset. Därför var det viktigt för mig att hålla mig till högutvecklade västländer där man både talar och förstår mycket god engelska, där mitt svenska pass värderas just så högt och där det finns någon sorts möjlighet att överklaga om man inte blir insläppt såsom jag räknat. Bara tanken att passpoliser och andra myndighetspersoner i Öst-/Sydeuropa skulle kunna få för sig att neka en bara för att de antingen inte förstår eller inte kan uttrycka sig själva på engelska, gjorde att dessa länder - i den mån de fortfarande var öppna - gick bort. Det var inte en risk jag var villig att ta. Det var tvärtom starkt fokus på det "gamla Väst". Jag kollade flera gånger i veckan vilka flyg som ens fanns kvar, det var inte särskilt många som nu fanns kvar att välja på. Började man dessutom väga in någon form av prisvariabel i det hela, fanns det snabbt ännu färre rutter att välja på. Jag hade helt ställt in mig på att jag verkligen, verkligen - nästan till vilket pris som helst MÅSTE återansluta till den resa som jag hade missat flyget till.
Jag var beredd att öppna börsen - djupt!
Den uniformerade Air France agenten bakom pulpeten förstod att jag hade svårt att höra henne genom hennes munskydd och plexiglaset som skiljde oss åt. Hon klickade på skriv ut och gick och hämtade ett papper, hon greppade en rosa överstrykningspenna och började mycket pedagogiskt stryka över ett antal av raderna.
Medan hon gjorde det tänkte jag tyst för mig själv, vad är värdet på det här - egentligen?
Borde jag inte bara glömma allt, be om en plats på första bästa plan hem till Stockholm, åka hem och lägga mig, dra något gammalt över mig och ge upp drömmen? Den var ju närmast utopisk, under normala omständigheter i princip "omöjlig" att nå - i alla falla med mina förutsättningar. Det här var kanske bara en vacker dröm ändå? Jag hade haft roligt, jag hade njutit av mina ensamma resor. Jag hade fått uppleva ett Europa som stängde ned, jag hade fått se munskyddsefterlevnaden - som varierade skarpt. Det var och är ett unikt tillfälle i Europeisk historia, ja även i världshistorien. Sällan eller aldrig har väl i princip hela flygindustrin avstannat så som den gjorde, under så lång tid, som vid detta tillfälle. Vad är egentligen värdet av ett plastkort i en annan färg? Är det inte lite tramsigt att hålla på? Bättre att lägga ned projektet, ge upp och spara pengarna till något bättre?!
Var gick min gräns? Hur mycket skulle jag vara beredd att betala? Var tackar jag nej till det guldkantade erbjudandet om att få återansluta till resan? Har jag någon sådan gräns? Är tiotusen kronor okej? Är tjugotusen? Om hon säger trettiotusen kronor, vad säger jag då? Var går gränsen, egentligen? Mitt Amexkort tål debiteringen men någonstans måste man ändå stoppa pengarullningen, jag är ju inte gjord av pengar och har trots allt inte obegränsat av dem. Om jag skulle låta den här återanslutningen kosta, säg trettiotusen kronor, då har man verkligen gjort sig "pot committed" som man säger i poker. När man har så mycket pengar redan investerade i potten att det helt enkelt är värt resten av pengarna man har framför sig också, just för att potten är så pass stor att ens chansen att vinna alltihop - klart uppväger risken/kostnaden.
Jag behövde en resa till efter den här, om jag nu fick återansluta. Annars skulle jag behöva två resor till. Vad skulle dessa i så fall kosta? Vansinne! Borde jag inte bara lägga ned projektet och glömma alltihop?! Säga som det var, att Europa hade förändrats - radikalt - på de ungefärliga tre månader som hade förflutit sedan slutet av juli 2020 när jag hade bokat den första resan. Det var en helt ny verklighet, en ganska otrevlig verklighet med tungt beväpnade poliser utposterade, med passkontroller som i sanning kan sägas vara värda namnet - kontroll - var det verkligen! Det hade kanske gått att gå i mål med drömmen om Flying Blue Ultimate om bara världen och framför allt Europa hade fått vara som det var sommaren 2020, men inget av det vi kände till från den sommaren var längre sant. Det var en helt ny värld, en helt annan verklighet nu. Nya spelregler och väldigt, väldigt mycket svårare! Många satt hemma, med reseförbud från arbetsgivare eller från sig själva/familjen, jag var ute, vecka efter vecka och levde den här verkligheten. Jag såg förändringen på nära håll, jag upplevde hur Europa stängde ned. Jag upplevde hur kontrollerna tilltog och blev närmast totala. Paris flygplats föreföll belägrad av de tungt beväpnade poliserna. Det var inte meningen att man skulle vara här!
Air France agenten sträckte över pappret och jag letade snabbt igenom raderna efter vad det hela skulle kosta:
€866 Euro!!!
Paris Charles de Gaulle - CDG
Desto dyrare det är att göra misstag, desto färre gånger unnar man sig den lyxen!
Del 2
Det var viktigt för mig just att få återansluta till resan. På grund av det ändrade Olsoflyget hade jag tillåtits omboka hemresan till en mer direkt variant och jag skulle få en heldag i Amsterdam - igen. Mysigt, tänkte jag när jag gjorde ombokningen! Samtidigt var jag väl medveten om att jag skulle få Original Routing Credit av framför allt de statuspoängen, XP och UXP, som min originalrutt hade gett. Full utdelning, till ingen extra kostnad, mer tid på marken i Amsterdam - i ett Holland som vid det här laget fortfarande var öppet och välkomnande. I alla fall tänkte jag så när jag gjorde ombokningen. På grund av Original Routing Credit var det väldigt viktigt för mig att just få återansluta till den påbörjade resan. Mardrömmen hade varit att behöva betala en ny biljett men istället bara åka raka vägen hem till Stockholm Arlanda. Det skulle, i business, då ha gett 30 XP/UXP plus de 30 XP/UXP som jag hade fått för resan ned till Paris, 60 totalt. Jämför det mot att få 180 XP/UXP för de sex flighter jag från början hade bokat och som jag visste att jag skulle få om jag efter fullgjorda flygningar ringde Flying Blues kundtjänst och begärde Original Routing Credit.
Man ska samtidigt ha i åtanke att det vid det här laget stängdes flygrutter kors och tvärs över Europa. Varje vecka stängdes mängder med rutter och inte nog med det utan även från en dag till en annan drogs flyglinjer in. Hela länder stängdes ned! Det fanns helt enkelt inte många flygrutter kvar att boka, det var inte många länder som fortfarande tog emot resenärer. Europa stängde ned.
Med det i åtanke, blev det ännu viktigare att få till en återanslutning till den resa jag hade påbörjat. Skulle jag ha någon chans alls att nå Flying Blue Ultimate krävdes det att jag åkte de flyg som fanns att tillgå och som gick till länder där jag skulle vara välkommen eller i varje fall kunna prata mig igenom passkontrollen och tillbaka ut till det vändande planet. Jag var beredd att sitta en natt, möjligen två, i karantänhäkte - lite offer får man vara beredd på - men jag hade ingen möjlighet att spendera mer än en till två dagar på det viset. Därför var det viktigt för mig att hålla mig till högutvecklade västländer där man både talar och förstår mycket god engelska, där mitt svenska pass värderas just så högt och där det finns någon sorts möjlighet att överklaga om man inte blir insläppt såsom jag räknat. Bara tanken att passpoliser och andra myndighetspersoner i Öst-/Sydeuropa skulle kunna få för sig att neka en bara för att de antingen inte förstår eller inte kan uttrycka sig själva på engelska, gjorde att dessa länder - i den mån de fortfarande var öppna - gick bort. Det var inte en risk jag var villig att ta. Det var tvärtom starkt fokus på det "gamla Väst". Jag kollade flera gånger i veckan vilka flyg som ens fanns kvar, det var inte särskilt många som nu fanns kvar att välja på. Började man dessutom väga in någon form av prisvariabel i det hela, fanns det snabbt ännu färre rutter att välja på. Jag hade helt ställt in mig på att jag verkligen, verkligen - nästan till vilket pris som helst MÅSTE återansluta till den resa som jag hade missat flyget till.
Jag var beredd att öppna börsen - djupt!
Den uniformerade Air France agenten bakom pulpeten förstod att jag hade svårt att höra henne genom hennes munskydd och plexiglaset som skiljde oss åt. Hon klickade på skriv ut och gick och hämtade ett papper, hon greppade en rosa överstrykningspenna och började mycket pedagogiskt stryka över ett antal av raderna.
Medan hon gjorde det tänkte jag tyst för mig själv, vad är värdet på det här - egentligen?
Borde jag inte bara glömma allt, be om en plats på första bästa plan hem till Stockholm, åka hem och lägga mig, dra något gammalt över mig och ge upp drömmen? Den var ju närmast utopisk, under normala omständigheter i princip "omöjlig" att nå - i alla falla med mina förutsättningar. Det här var kanske bara en vacker dröm ändå? Jag hade haft roligt, jag hade njutit av mina ensamma resor. Jag hade fått uppleva ett Europa som stängde ned, jag hade fått se munskyddsefterlevnaden - som varierade skarpt. Det var och är ett unikt tillfälle i Europeisk historia, ja även i världshistorien. Sällan eller aldrig har väl i princip hela flygindustrin avstannat så som den gjorde, under så lång tid, som vid detta tillfälle. Vad är egentligen värdet av ett plastkort i en annan färg? Är det inte lite tramsigt att hålla på? Bättre att lägga ned projektet, ge upp och spara pengarna till något bättre?!
Var gick min gräns? Hur mycket skulle jag vara beredd att betala? Var tackar jag nej till det guldkantade erbjudandet om att få återansluta till resan? Har jag någon sådan gräns? Är tiotusen kronor okej? Är tjugotusen? Om hon säger trettiotusen kronor, vad säger jag då? Var går gränsen, egentligen? Mitt Amexkort tål debiteringen men någonstans måste man ändå stoppa pengarullningen, jag är ju inte gjord av pengar och har trots allt inte obegränsat av dem. Om jag skulle låta den här återanslutningen kosta, säg trettiotusen kronor, då har man verkligen gjort sig "pot committed" som man säger i poker. När man har så mycket pengar redan investerade i potten att det helt enkelt är värt resten av pengarna man har framför sig också, just för att potten är så pass stor att ens chansen att vinna alltihop - klart uppväger risken/kostnaden.
Jag behövde en resa till efter den här, om jag nu fick återansluta. Annars skulle jag behöva två resor till. Vad skulle dessa i så fall kosta? Vansinne! Borde jag inte bara lägga ned projektet och glömma alltihop?! Säga som det var, att Europa hade förändrats - radikalt - på de ungefärliga tre månader som hade förflutit sedan slutet av juli 2020 när jag hade bokat den första resan. Det var en helt ny verklighet, en ganska otrevlig verklighet med tungt beväpnade poliser utposterade, med passkontroller som i sanning kan sägas vara värda namnet - kontroll - var det verkligen! Det hade kanske gått att gå i mål med drömmen om Flying Blue Ultimate om bara världen och framför allt Europa hade fått vara som det var sommaren 2020, men inget av det vi kände till från den sommaren var längre sant. Det var en helt ny värld, en helt annan verklighet nu. Nya spelregler och väldigt, väldigt mycket svårare! Många satt hemma, med reseförbud från arbetsgivare eller från sig själva/familjen, jag var ute, vecka efter vecka och levde den här verkligheten. Jag såg förändringen på nära håll, jag upplevde hur Europa stängde ned. Jag upplevde hur kontrollerna tilltog och blev närmast totala. Paris flygplats föreföll belägrad av de tungt beväpnade poliserna. Det var inte meningen att man skulle vara här!
Air France agenten sträckte över pappret och jag letade snabbt igenom raderna efter vad det hela skulle kosta:
€866 Euro!!!
Last edited:
Andreas.Net
Medlem
Väntar med spänning på fortsättningen.
Hade det varit jag som stått där så hade jag langat fram mitt amex och bitit i det sura äpplet....
Hade det varit jag som stått där så hade jag langat fram mitt amex och bitit i det sura äpplet....
