Den Flygande Holländaren
- Thread starter Berglund
- Startdatum
Tomas E
Medlem
Det går inte att sätta ett pris på en sovmorgon!
gastronaut
Medlem
Sovmorgon sells, but who’s buying?Det går inte att sätta ett pris på en sovmorgon!
(Svar: Berglund)
Megadeath.
SilverJonten
Medlem
Jävligt lång sovmorgon…
NotRyan
Medlem
Ja, jag inser ju nu hur absurt det låter...
Big Birger
Medlem
Computer says "no".@Berglund kanske faktiskt har ett liv också
Pling plong
Pling plong
Jag hade mottagit två mail den 25 september.
Vid det här laget vet den erfarne läsaren vad detta brukar innebära, det var ju ändå coronahösten 2020:
Ämne: "Travel information"
Innehåll: "Dear Mr BERGLUND,
We are very sorry that your flight was cancelled because of the outbreak of the coronavirus (COVID-19). We’ve rebooked you onto another flight, please find your new flight details below. If you have a connecting flight, this will be rebooked as well in the coming days."
Man hade nu stängt Oslo Sandefjord Torp (TRF) och KLM hade bokat om mig på flygen till Oslo Gardemoen (OSL).
Jag har en god vän som coronahösten 2020 på grund av sitt arbete och mycket speciella omständigheter ofta reste till och från just Oslo Gardemoen. Han hade rapporterat om de noggranna covidkontrollerna vid ankomst som och hur många timmar som kunde gå åt i kö där. Att vända på Oslo Gardemoen under rådande omständigheter föreföll ett helt annorlunda och betydligt mycket mer riskfyllt projekt! Jag hade alla mina papper i ordning och Norges hälsoministerium tillät fortfarande inresa i landet för de som kunde uppvisa genomgången infektion och/eller antikroppar. När jag fick höra om köerna och vilken tid det kunde ta att komma igenom, då framstod detta som väldigt riskfyllt att försöka sig på!
KLM hade bokat om mig på:
KL1145, AMS-OSL, den 17 oktober kl 11:55 - 13:40
och tillbaka med
KL1146, OSL-AMS, den 17 oktober kl 14:15 - 16:05
Det såg ju bra ut i teorin. Men att försöka ge sig på att snurra, på en nu under coronaomständigheter okänd flygplats med endast 35 minuter till godo, det kändes tufft!
Det finns risker inte ens jag är beredd att ta men nog kunde det vara spännande att verkligen utmana systemet?!
I vanlig ordning slutade det med ett samtal till min kära Platinum Service Line (PSL) som svarade inom ett tiotal sekunder. Inga långa telefonköer här, såsom folk hade rapporterat om hos SAS vid samma tidpunkt. Skönt att få lite riktig prioritet, tänkte jag.
Jag hade lagt fram mitt ärende till PSL agenten som i vanlig ordning hade lyssnat och väldigt tillmötesgående föreslagit att boka om till hemresa direkt från Amsterdam till Stockholm på söndagen den 18 oktober kl 20:50 med KL1121.
Ombokningen av hemresan gjorde att det var fullt möjligt att låta det spricka på lördagen den 17 oktober. Naturligtvis var jag 100% beredd att tillbringa natten i norskt karantänhäkte om det nu verkligen skulle gå så långt men jag tänkte att på något sätt skall nog även detta gå. Jag visste inte riktigt exakt hur men jag var beredd och lite sugen på att chansa. Allt hade gått så bra på de tidigare resorna under hela hösten, jag hade blivit modigare och var nu väldigt säker på min sak. Det allra värsta som kunde hända i min värld var att den norska passpolisen, efter en natt i karantänshäkte, skulle skicka mig tillbaka hem till Arlanda med SAS direktkärra. Inte skall väl det ändå behöva hända, tänkte jag för mig själv. Jag har alla papper, jag följde de regler som fanns publicerade, jag såg hel och ren ut, jag kan och har alltid kunnat tala för mig och som allra sista utväg får jag väl visa dem hur många gånger jag gjort resan nu under coronahösten 2020...
Det här gjorde att jag var väldigt intresserad av att komma upp till Oslo Gardemoen denna lördag i oktober för att, än en gång, utmana och provocera systemet. Jag var sugen på att, återigen, få se hur rätt jag verkligen hade. Det är en sak att sitta trygg där hemma och läsa om det, tycka att det verkar vara enligt reglerna, det är - och framför allt var - en helt annan grej att resa, uppleva och tvingas bevisa det under coronahösten 2020.
Allt det där, var tankar som gick genom huvudet före det att jag boardat planet ner till Paris den 16 oktober, det var där det vände och det blev otrevligt. Framför allt gick också dem tankarna genom huvudet före den olycksaliga morgonen därpå, när jag försovit mig.
När jag stod där framme, hos agenten i biljettkassan på Paris Charles de Gaulle airport, och inte hade min allra bästa morgon någonsin, då kände jag mig en smula mindre äventyrlig, betydligt mycket mindre sugen på mer problem.
Jag tittade upp från mina papper som jag hade på disken framför mig, mötte hennes blick där bakom plexiglasskärmen och jag kunde nästan se hennes mungipor genom hennes munskydd när hon formulerade orden: ... Euro.
Det gick inte att höra vad hon sade, vad var det hon hade sagt? Vad sade hon att det skulle kosta? Hur dyrt skulle det här bli???
"Excuse me, could you please repeat that?" frågade jag så artigt jag bara kunde och närmast lade örat mot plexiglaset.
"Yes sir", svarade hon och jag spände öronen och lyssnade så noga jag bara kunde när hon sade...
Pling plong
Jag hade mottagit två mail den 25 september.
Vid det här laget vet den erfarne läsaren vad detta brukar innebära, det var ju ändå coronahösten 2020:
Ämne: "Travel information"
Innehåll: "Dear Mr BERGLUND,
We are very sorry that your flight was cancelled because of the outbreak of the coronavirus (COVID-19). We’ve rebooked you onto another flight, please find your new flight details below. If you have a connecting flight, this will be rebooked as well in the coming days."
Man hade nu stängt Oslo Sandefjord Torp (TRF) och KLM hade bokat om mig på flygen till Oslo Gardemoen (OSL).
Jag har en god vän som coronahösten 2020 på grund av sitt arbete och mycket speciella omständigheter ofta reste till och från just Oslo Gardemoen. Han hade rapporterat om de noggranna covidkontrollerna vid ankomst som och hur många timmar som kunde gå åt i kö där. Att vända på Oslo Gardemoen under rådande omständigheter föreföll ett helt annorlunda och betydligt mycket mer riskfyllt projekt! Jag hade alla mina papper i ordning och Norges hälsoministerium tillät fortfarande inresa i landet för de som kunde uppvisa genomgången infektion och/eller antikroppar. När jag fick höra om köerna och vilken tid det kunde ta att komma igenom, då framstod detta som väldigt riskfyllt att försöka sig på!
KLM hade bokat om mig på:
KL1145, AMS-OSL, den 17 oktober kl 11:55 - 13:40
och tillbaka med
KL1146, OSL-AMS, den 17 oktober kl 14:15 - 16:05
Det såg ju bra ut i teorin. Men att försöka ge sig på att snurra, på en nu under coronaomständigheter okänd flygplats med endast 35 minuter till godo, det kändes tufft!
Det finns risker inte ens jag är beredd att ta men nog kunde det vara spännande att verkligen utmana systemet?!
I vanlig ordning slutade det med ett samtal till min kära Platinum Service Line (PSL) som svarade inom ett tiotal sekunder. Inga långa telefonköer här, såsom folk hade rapporterat om hos SAS vid samma tidpunkt. Skönt att få lite riktig prioritet, tänkte jag.
Jag hade lagt fram mitt ärende till PSL agenten som i vanlig ordning hade lyssnat och väldigt tillmötesgående föreslagit att boka om till hemresa direkt från Amsterdam till Stockholm på söndagen den 18 oktober kl 20:50 med KL1121.
Ombokningen av hemresan gjorde att det var fullt möjligt att låta det spricka på lördagen den 17 oktober. Naturligtvis var jag 100% beredd att tillbringa natten i norskt karantänhäkte om det nu verkligen skulle gå så långt men jag tänkte att på något sätt skall nog även detta gå. Jag visste inte riktigt exakt hur men jag var beredd och lite sugen på att chansa. Allt hade gått så bra på de tidigare resorna under hela hösten, jag hade blivit modigare och var nu väldigt säker på min sak. Det allra värsta som kunde hända i min värld var att den norska passpolisen, efter en natt i karantänshäkte, skulle skicka mig tillbaka hem till Arlanda med SAS direktkärra. Inte skall väl det ändå behöva hända, tänkte jag för mig själv. Jag har alla papper, jag följde de regler som fanns publicerade, jag såg hel och ren ut, jag kan och har alltid kunnat tala för mig och som allra sista utväg får jag väl visa dem hur många gånger jag gjort resan nu under coronahösten 2020...
Det här gjorde att jag var väldigt intresserad av att komma upp till Oslo Gardemoen denna lördag i oktober för att, än en gång, utmana och provocera systemet. Jag var sugen på att, återigen, få se hur rätt jag verkligen hade. Det är en sak att sitta trygg där hemma och läsa om det, tycka att det verkar vara enligt reglerna, det är - och framför allt var - en helt annan grej att resa, uppleva och tvingas bevisa det under coronahösten 2020.
Allt det där, var tankar som gick genom huvudet före det att jag boardat planet ner till Paris den 16 oktober, det var där det vände och det blev otrevligt. Framför allt gick också dem tankarna genom huvudet före den olycksaliga morgonen därpå, när jag försovit mig.
När jag stod där framme, hos agenten i biljettkassan på Paris Charles de Gaulle airport, och inte hade min allra bästa morgon någonsin, då kände jag mig en smula mindre äventyrlig, betydligt mycket mindre sugen på mer problem.
Jag tittade upp från mina papper som jag hade på disken framför mig, mötte hennes blick där bakom plexiglasskärmen och jag kunde nästan se hennes mungipor genom hennes munskydd när hon formulerade orden: ... Euro.
Det gick inte att höra vad hon sade, vad var det hon hade sagt? Vad sade hon att det skulle kosta? Hur dyrt skulle det här bli???
"Excuse me, could you please repeat that?" frågade jag så artigt jag bara kunde och närmast lade örat mot plexiglaset.
"Yes sir", svarade hon och jag spände öronen och lyssnade så noga jag bara kunde när hon sade...