@Berglund underbart skrivit.
Som jag har skrivit förut, så tacksam att jag får del av detta genom BC

 

Jag stämmer in med resten, jättekul att följa dina galna resor, [mention]Berglund [/mention]!

 

Amsterdam Schiphol Airport - AMS
Lördag den 19 september 2020



Eftersom jag var hungrig här och nu tänkte jag - borde jag äta här på flygplatsen innan jag åker till hotellet eller är jag sugen på lite fler Hiltonpoäng genom att köpa deras microugnsuppvärmda fryspizza för €13? Kom ihåg att det var dubbla Hiltonpoäng under den här perioden! Men inte ens jag föll i den fällan och värderade istället det större utbudet som trots allt fanns tillgängligt på Schiphol Plaza. Serveringen på hotellet var ytterst begränsad vid den här tidpunkten.

Nu erbjuder inte Privium loungen på Schiphol någon ankomstlounge utan det är enbart inför avgång. Men eftersom jag redan började bli ett bekant ansikte här, frågade jag artigt i entrén och gjorde helt klart att jag var medveten om att jag egentligen, enligt reglerna, inte var välkommen här men skulle vilja ladda min mobil och kanske ta något att dricka. Det gick det alldeles utmärkt för sig och jag hälsades välkomen. Generöst nog erbjöds jag den fulla menyn och hade kunnat välja något att äta. Det var bara jag och två andra gäster här, helt klart var känslan att personalen hade tråkigt och hellre bjöd på lite mat för att få något att göra än att stå helt sysslolösa. Det var bussigt av dem men jag valde att bara dricka lite apelsinjuice och några glas vatten. Jag lade rabarber på den lilla "grottan" och vilade lite medan mobilen laddade upp sig. Den riktigt uppmärksamma läsaren ser pass och Privium lounge kortet på bordet:


När jag lämnade Privium loungen strax efter kl 20 hade flera matställen på flygplatsen redan börjat stänga. Ett pålitligt ställe som fortfarande höll öppet var Burger King:


Efter maten gick jag några meter bort till stationen, åkte ned för rulltrappan och tog tåget som gick kl 20:48 tillbaka till hotellet i Hoofdorp. Några minuter senare var jag hemma på mitt hotellrum igen. Verkligen mycket smidigt när man tar rätt utgång från tågstationen!


Söndag den 20 september 2020
Min fridag i Amsterdam

Jag vaknade tidigt. Idag fanns det mycket att göra! Efter en ordentlig frukost, varsamt hopplockad av personalen med handskar och munskydd, lade jag lite tid på att se till att det andra hotellrummet, det som jag inte skulle behålla själv, såg använt ut. Rev av lite toapapper för att inte vikningen på yttersta toapappersbiten skulle sitta kvar, hämtade lite skräp från mitt eget rum och slängde i den här papperskorgen:

Jag passade på att duscha i det här rummet och använde några av handdukarna. Flyttade fjärrkontrollen, ställde ett glas vatten invid sängen och rev lite i lakanen så att det om inte annat skulle bli betydligt enklare för hotellstädet att få loss dem.



Läser man Hiltonforumet på Flyer Talk finns det åtskilliga historier om folk som försökt checka in bara för att få nätter och poäng men där de blivit tvångsutcheckade efter några dagar då rummet sett oanvänt och övergivet ut. För att undvika det fick jag se till att lämna lite spår, såsom en papperskorg med lite skräp i men jag var noga med att det inte skulle bli någon betungande städning för hotellstäd, utan tvärtom såg rummet använt ut men på det hela taget lättstädat. Hela upplägget underlättades naturligtvis av att hotellpersonalen inte gick in i rummen vid den här tiden annat än en gång per vecka, eller på direkt förfrågan från gästen, allt i ett försök att minska smittspridningen.

När jag var nöjd med spåren i det andra rummet gick jag över till mitt eget rum och ordnade mina saker där för att kunna lämna rummet ståendes i en vecka, tills jag planerade att återkomma nästa helg, den 26 september. Rummet såg bebott ut men ordningsamt.


Jag lämnade kvar min reseladdare för datorn, min extraväska, hängde in en äldre sommarjacka som jag annars bara har på landet och sparade en dricka i den bruna pappåsen som man ser till höger om TVn:


Det här tog en stund att ordna, packa och göra sig i ordning. Helt klart var rummet inte övergivet! Jag packade ner datorn och det som jag ville ha med mig i min ombordväska och tänkte göra ett kortare stopp på flygplatsen som jag ändå skulle åka förbi med tåget. På flygplatsen tänkte jag utnyttja de utmärkta möjligheterna i KLM Crown Lounge 52 att låsa in väskan i en av boxarna. På så sätt kunde jag få min dag i Amsterdam helt utan bagage och samtidigt kunna plocka upp det väldigt smidigt strax innan jag skulle flyga hem senare på kvällen. Klockan 11:42 lämnade jag hotellet denna fantastiskt soliga söndagsförmiddag, som ni ser är det verkligen inte långt till tågstationen, uppgången till perrongen ligger under bron som man ser i slutet av bilden:


Väl på flygplatsen var det inte mycket folk men fortfarande väldigt, väldigt smidigt att snabbt ta sig igenom säkerhets- och passkontrollen med hjälp av Priviumkortet som ser till att jag hamnar först i kön. Skönt!



Vidare upp till säkerhetskontrollen och därefter den mycket snabba passkontrollen med iris-scannern:



Jag tog en snabbtur genom KLM Crown Lounge 52 och jag tror att jag räknade ihop hela tjugofem passagerare på plats. Tragiskt! Här är baren på övre plan:


Uteplatsen, det var en underbart vacker dag!


Jag vågar nästan påstå att det var ungefär lika många loungevärdar på plats som passagerare. Jag låste in min väska i mitt favoritskåp, utnyttjade de fina toaletterna och lämnade sedan flygplatsen för vidare färd in mot centrala Amsterdam med tågen som går precis hela tiden. Helt okej stolar på de här tågen, rent och fräscht ombord. Ett trevligt färdmedel som helt klart rekommenderas! Väldigt smidigt att det ligger direkt under flygplatsen. Ytterst föredömligt!

 

Det är verkligen öken att inte kunna resa, men att få uppleva dina galna reseäventyr är en oas i eländet. Tack för att du tar dig tid att skriva och dela med dig. Väntar på nästa del.

 

Söndag den 20 september 2020
Min fridag i Amsterdam, del 2

Hotellet hade försett mig med ett papper som listade vilka krav som gällde vid den här tiden, dels på hotellet men även ute i samhället som helhet. Där stod bland annat att det var munskyddskrav ute på stan. Jag hade redan munskydd på mina tågresor här i Amsterdam, på flygplatsen och på flygen, i jackfickan hade jag ett par stycken i en sådan liten plastpåse som man får i säkerhetskontrollen på flygplatserna. Det hade redan blivit en vana att bära runt några munskydd för man vet aldrig när man behöver dem eller när det är krav på att man ska ha ett. När jag så kom in till Amsterdams centralstation tänkte jag att förvisso att nu vore det skönt att ta av munskyddet men är man gäst här, får man ändå respektera de regler som gäller i Amsterdam. Jag gick ut från stationen och gick mot vattnet. Här får man noga se upp för den stora cykelbanan där det konstant kommer cyklar, ofta i ganska hög fart. Amsterdam är verkligen en cykelstad och jag tror att man måste ha sett och upplevt det själv för att verkligen förstå hur central och djupt rotad cykeln är i den här staden. Särskilda cykelparkeringar i underjordiska garage vid de olika tågstationerna för att inte tala om de gigantiska utomhusparkeringarna:



På andra sidan centralstationen såg jag kanalbåtarna och kunde inte låta bli att fotografera Strömma Kanalbolagets skylt, tydligen sköter de trafiken här också:


Det var en underbar dag och jag satte mig på ett trevligt litet fik längs en av kanalerna, njöt av solen och fipplade lite med mobilen. Passade på att ringa till Flying Blues Platinumlinje för att få XP och UXP poäng även för de två flygresor som jag hade bokat denna helg men nu fattades eftersom de hade blivit inställda. Jag hade bokat en resa med totalt sex flyg, när meddelandet kom om inställt flyg bokade jag om så att jag bara fick fyra flyg. Än så länge hade jag endast flugit tre sträckor av dessa fyra och hade en kvar för att komma hem till Stockholm senare på kvällen. Normalt skall man inte kunna be om att få justeringar innan man flugit färdigt hela biljetten men eftersom jag kunde göra troligt att jag skulle ta flyget hem senare samma kväll gjordes det ett undantag. Agenten ordnade detta direkt i telefonen och räknade även ut hur många miles det var jag hade gått miste om. Såg till min förtjusning att poängen kom in genast:

De 900 UXP poäng som man ser i bilden är inklusive de poäng som jag tjänade in under kalenderåret 2019. På ett sätt skulle man därför kunna säga att jag nu, vid detta tillfälle, var halvvägs till det ultimata målet - att bli Flying Blue Ultimate. Jag hade dock fler resor kvar som jag behövde göra för att nå dit än vad jag redan hade genomfört. Det skulle krävas fem kompletta 180 UXP poängsresor till, mellan slutet av september och den 31 december 2020. Det är inte utan att jag började känna en viss press, skulle jag verkligen hinna? Skulle detta vara möjligt att genomföra? Som tröst hade jag ändå samlat ihop 847 XP poäng, som i sig skulle förlänga min vanliga Platinumstatus i nästan tre år framöver. Vid ett misslyckande med målet att bli Ultimate, då är ett antal år med förlängning av Platinum i varje fall helt okej som tröstpris.

En underbar dag, glada människor, härliga uteserveringar, cyklar överallt och - kanske viktigast av allt - ingen hade munskydd på sig!!! When in Rome, så även jag tog av mig mitt och kastade i närmaste papperskorg. Frihet!!!


Jag hittade ett ställe som serverade pannkakor med lönnsirap och beställde två stycken. Tyvärr smakade dem inte riktigt så som jag hade föreställt mig, antagligen innehöll dem inte tillräckligt mycket socker! Medan jag satt där på uteserveringen kikade jag upp och ned längs gatan på de omkringliggande affärerna. Pengar gör ingen lycklig, heter det ju men just här kanske det fungerar för affären hette "Kauf Dich Glücklich":


Någon som inte var lika lycklig, oavsett om hon hade pengar eller inte var Anne Frank. Förra gången jag var här i Amsterdam var det en avgrundsdjupt lång kö för att besöka Anne Frank museet eller som det heter Anne Frank Huis. Då som nu fick jag vända i dörren. Jag tänkte att nu under corona kanske det skulle vara mindre turister och jodå, det var det men antalet samtidiga besökare var också hårt begränsat. Man behövde numera beställa biljetter till olika tider i förväg via nätet. Det gick överhuvudtaget inte att köpa biljett på plats. Jag hade inte reserverat biljett och tid på nätet så även denna gång fick jag nöja mig med att ha gått runt utanför huset:


Jag fick istället gå och kika på kanalerna, de vackra husen och vad jag uppfattade som väldigt många Volvobilar. Jag har inte varit så ofta i Amsterdam att jag kan säga om det blivit fler eller färre men jag reagerade på att jag såg väldigt många Volvobilar. Det kändes definitivt som om det var fler här än hemma i Stockholm.


Efter en stund blev jag både trött i benen och torr i strupen. Vilken tur att det går att åtgärda i en trevlig stad och en synnerligen trevlig dag som denna! Jag tog ett av borden precis invid kanalen, drack min öl och kikade på de många småbåtarna som kom puttrandes förbi i kanalen.


När jag skulle betala visade det sig att det här lilla ölstället inte tog utländska kort! Ägaren och jag provade men det gick inte, inte ens mitt svenska debitkort från min vanliga bank i Sverige fungerade. Pinsamt! Jag var skyldig €3.80 för ölen och hade inga kontanter på mig. Självklart erbjöd jag mig att lämna mitt ID kort och gå bort till närmaste bankomat. Nej nej, sade ägaren, det är lugnt. Se bara till att komma tillbaka hit nästa gång du är i stan och berätta för alla dina vänner om mitt ställe här. Det blev att jag fastnade med honom i säkert 20 minuter och vi pratade språk, resor och livet i största allmänhet. För att uppfylla mitt löfte om att berätta om hans ställe tänker jag nu göra hejdlös reklam för hans ölställe här:

Café Pieper
Prinsengracht 424
1016 JC Amsterdam
Telefon: +31 (0) 20 6 26 47 75
Här kan du läsa vad andra tycker, jag har ingen koppling till denna webbsida själv:
Café Pieper in Amsterdam: reviews, address | World's Best Bars

Gillar du min berättelse och är i Amsterdam, gå gärna förbi och stöd den här fantastiskt språkkunnige, trevlige och väldigt pragmatiske herren som driver stället som har anor sedan 1665! Jag rekommenderar en lika varm skön sommardag som när jag själv hade vägarna förbi - och du - kom ihåg att ta med kontanter eller ett debitkort från en holländsk bank, bara Visa eller Mastercard accepteras! Jag skämdes än en gång för att jag inte hade ens ett par Euro på mig, det har jag nästan alltid när jag är ute och reser. Denna dag hade jag, i mina förberedelser, packat ned dem snyggt i min ombordväska som normalt alltid följer mig. Nu låg den inlåst i KLM Crown Lounge 52. Innan jag gick bad jag att få hans visitkort och tänkte att jag får posta €5 i ett kuvert när jag kommer hem. Eftersom jag håller mina löften, kommer jag mest definitivt att återkomma i vilket fall som helst!

Jag fortsatte min promenad längs kanalerna och jag uppskattar verkligen de charmiga husen, deras karakteristiska arkitektur och de delbara halvdörrar som finns här. Att kunna ha "dörren öppen" utan att den för den sakens skull är vidöppen ut mot gatan känns annorlunda, kontinentalt och väldigt charmigt. Det hade aldrig fungerat i vårt kalla klimat i Norden men här passar det alldeles utmärkt! Stora fönsterpartier som släpper in rikliga mängder ljus är också något som tilltalar mig.


Det var en helt underbar dag som jag inte hade kunnat föreställa mig på något bättre vis, annat än att jag då möjligen kunde ha haft en €5 Euro sedel på mig. Dagens höjdpunkt återstod dock fortfarande!

 

Jag undrar lite vad dagens höjdpunkt var?!

 

Att de tittar på frågan med upgrade vouchers.

 

På tal om att köpa sig (förstklassig) lycka så när jag var i Amsterdam senast (enda gången som jag lämnat flygplatsen) så sprang jag på två eller tre butiker som ENBART säljer badankor....

 

Söndag den 20 september 2020
Min fridag i Amsterdam, del 3

Sommardagen var varm, gräset var grönt och människor var glada! Jag var trött och lite varm efter att ha gått längs kanalerna i fullt solsken under ett par timmar.

Det var dags för Afternoon tea!

Jag hade inte gjort upp några särskilda planer för dagen utan hela meningen var att strosa runt, ta den väg som jag fick för mig och stanna där och när det passade. I bakhuvudet närde jag i varje fall en liten, viss förhoppning om att gick jag motsols med Amsterdam Centraal som utgångspunkt, då kunde jag ha en chans att hinna komma till Amsterdams största innergård lagom tills det var dags att dricka te. "Ske din vilja fram, såsom i himmelen, så ock på jorden..."


Jag gick till dubbeltrappan under den mörkblå/svarta flaggan i mitten av bilden.

Jag gick till Waldorf Astoria Amsterdam.



Här finns en stor och trevlig innergård, som hotellet själva benämner som den största innergården i Amsterdam och den skall också vara världsarsskyddad av UNESCO.


Eftersom hotellet är ganska litet och exklusivt är det verkligen inte svängdörr med någon sorts allmänhetens åkning på insidan. Det är i sanning ingen turistattraktion. Portvakten eller rent av portvakterna hälsar artigt välkommen men när de inte känner igen en frågar de om ens ärende. Jag förklarade att jag har bott här tidigare och nu undrade om det möjligen fanns plats i restaurangdelen, som kallas Peacock Alley, för att jag skulle kunna köra lite Afternoon Tea. Det fanns det och jag hälsades välkommen in.

Så här i pandemitider var det inte några som helst problem med att få bord och jag anvisades till och med en hel soffgrupp helt för mig själv! Bakom mig satt ett större sällskap med en ohemult bråkig unge, utöver dem noterade jag ett knappt tiotal sällskap om två personer vardera. Alla noggrant utspridda och med lämpligt avstånd mellan borden. Det gjorde det svårt för mig att ta egna bilder utan att för den sakens skull riskera att få med någon annan, bland annat därför har jag lånat några bilder från hotellets egen webbsida här ovan. Jag ville inte riskera att få med andra på mina bilder utan drack mitt te och åt de utsökta kakorna som serverades i en sådan mängd att jag aldrig, inte ens en hungrig dag, hade kunnat äta dem allihopa vid ett tillfälle. Hade jag fått en hel dag på mig, då hade jag nog kunnat mojsa ned dem men inte vid en enda servering. Helt klart var det portionerat för minst två personer!

När jag var klar gick jag ut en sväng i den vackra trädgården och njöt av det porlande vattnet ur fontänen, lugnet och den väldigt rogivande atmosfären.




Dagen till ära, jag var ju ändå halvvägs till Flying Blue Platinum Ultimate nu med mina 900 UXP poäng, firade jag med ett glas champagne som jag fick beställa där inne och själv bära ut i trädgården. Det var bara jag och en person till i den stora trädgården, kändes ordentligt lyxigt att ha så mycket plats, lugn och ro för sig själv! För att undkomma solen en stund gick jag in i det lilla lusthuset som står ungefär i mitten av trädgården.

Där fanns det vattenglas och en tapp från vilken man kunde fylla på sitt vattenglas. Skönt att sitta i lite skugga, låta kroppen vila och fylla på med lite vatten.

Jag insåg att jag nog inte skulle hinna med särskilt många fler utflyktsmål så väl tillbaka inne i hotellet slog jag mig ned i soffgruppen igen och beställde en öl. Här blev jag väldigt positivt överraskad, det är trots allt ett topphotell med hög svansföring. För ett glas Heineken betalade jag väldigt rimliga €4.50 Euro. Väldigt trevligt med live pianist i ena hörnan, avslappnat och väldigt, väldigt trevligt!
Upplev atmosfären och lyssna till pianot här!

Det billiga ölpriset fick jag fira med att ta ett glas till!
Vill du fortsätta lyssna klickar du här!

Medan jag satt här och drack öl, undersökte jag vilka möjligheter till framtida resor som fanns. Att ha 900 UXP poäng var ju visserligen bra men om jag inte fick ihop ytterligare 900 UXP poäng före årsskiftet skulle allt ha varit närmast förgäves. Bortsett från alla de underbara äventyr och upplevelser jag fått med mig på vägen! Därför planerade jag nu, här i soffan på Waldorf Astoria Amsterdam, kommande resor. Till min fasa såg jag att det mycket riktigt inte längre gick att köpa resor till Oslo Sandefjord Torp! Nu var det slut!!! Det fanns inte längre några biljetter på rutten AMS-TRF! Paniken växte inom mig! Värdet på de resor jag redan hade bokat ökade omedelbart, men hur skulle detta gå? Tänk vilken otrolig nesa det hade varit att komma iväg på de resor jag väl har bokat men sedan fortfarande fattas några hundratal UXP poäng och fortfarande misslyckas. Tankarna började snurra, vart kan man resa, vilka länder släpper in mig utan krångliga testkrav? Det här upptod mycket av min tankekraft!

När jag druckit upp ölen började det bli dags att gå. Men först ett besök på de flådiga toaletterna:

Alltid extra trevligt med hoprullade handdukar i frotté istället för pappershanddukar. Ett klart kvalitetstecken!

Jag kände att jag har redan varit på Amsterdams flygplats tillräckligt många gånger nu under en kort period så jag hade bestämt mig för att äta middag på någon uteservering här inne i Amsterdam, njuta av den kvardröjande sommarvärmen och faktiskt få vara ute - inte bara inne i hotellmiljöer, flygplatser och flygplan. På väg från Waldorf Astoria Amsterdam mot Amsterdam Centraal hittade jag ett litet ställe som gladeligen serverade mig en utmärkt biff med tillhörande potatisgratäng. De hade inte så många andra gäster varför jag fick helt superb service och uppmärksamhet. Gott, trevligt och avslappnat att sitta ute på trottoaren och se folk som vandrade förbi.

Vandrade efter middagen genom ett, fortfarande, sommarsoligt Amsterdam och hann ta några bilder till:





Amsterdam Centraal:


Slutligen var det mask på och blippa mitt tågkort för att komma in genom spärrarna. Klockan 18:53 tog jag tåget mot Rotterdam Centraal för att sedan hoppa av ute på Schiphol Airport:


Redan klockan 19:22 satt jag ner i Privium loungen och hade fått en liten sallad, några oliver och ett glas apelsinjuice serverat på en bricka framför mig:


Klockan 19:50 lämnade jag Privium loungen och gick upp för trappan till säkerhetskontrollen. Jag hämtade min väska i KLM Crown Lounge 52 efter lite strul med att komma in. Eftersom jag redan hade varit i loungen en gång tidigare idag fick de kontrollera manuellt. För personalens och passagerarnas säkerhet är det numera en plexiglasskiva mellan oss och kvinnan som skulle kontrollera mitt boardingpass fick absolut inte röra min mobil enligt de bestämmelser som hade tagits fram. Efter lite krångel lyste det grönt och jag hälsades välkommen. Hämtade väskan, tog ett glas vatten och laddade min telefon några minuter.

Flyget till Stockholm gick förstås från Schengerndelen av flygplatsen och jag befann mig i den internationella delen, vilket betydde att jag behövde göra ny passkontroll. Det skedde klockan 20:14. Med mitt nya fina Priviumkort var jag igenom, från start till mål, på mindre än 20 sekunder. Kolla följande video som jag tog, från ankomsten till den första grinden, där kortets giltighet kontrolleras, insläppet sker sedan till irisscannern som därefter verifierar en och öppnar grindarna in i Europa och Schengern! Se den skakiga videon som delvis är upp och ned, lystra särskilt noga efter de betryggande orden: "Thank you. You have been identified".

Väldigt skönt när passkontrollen går så snabbt! Nu återstod Den Långa Vandringen. Som vanligt avgick stockholmsflyget långt bort i terminaldelen. Jag kan väl, såhär i efterhand, också erkänna att jag kanske lämnade loungen med lite väl snäv marginal. Nu blev det bråttom och jag fick raska på ganska ordentligt. Planet skulle gå kl 20:50 och är man inte vid gaten minst 20 minuter före avgångstiden har flygbolaget rätt att neka en ombordstigning.

Klockan 20:24 hann jag i varje fall stanna för en bild av de stora upplysta bokstäverna "SO GO ON" som står när man svängt höger runt hörnet som leder ut mot den yttersta piren.

Jag vet inte om de står här som någon slags uppmuntran för de av oss som har gått, gått och gått för att slutligen komma nästan hela vägen fram eller om det bara är utsmyckning som råkat hamna just här.

Slutligen klockan 20:28 hann jag fram till gaten, det är inte utan att pulsen går upp en smula när skyltarna blinkar "gate closing" medan man fortfarande är uppe i själva terminalgången:

Det gick bra, den här gången också. Klockan 20:46 bad de oss att slå på flight mode, dörren stängdes och vi var med en gång på väg mot Stockholm där vi landade klockan 22:41. Flygningen i sig är inget att rapportera om annat än att vi bara var några få i businesskabinen, det serverades klassisk caesarsallad med tillhörande små vinflaskor. Därefter tog jag på mig masken igen och vilade lite i min stol.

Landningen klockan 22:41 gjorde att jag hann med det sista Arlanda Express från flygplatsen som på söndagar avgår vid klockan 23:05 nu under cononapandemin.


Kom slutligen hem, lugnt, fint och säkert. Mycket glad och lycklig över min lyckade resehelg, min dag i Amsterdam och tacksam över att få leva och ens ha möjligheten att uppleva allt det här!

 

Mycket bra @Berglund Jag visste inte före den här tråden att du är en så pass bra berättare!