Den Flygande Holländaren

Diskussion i 'Reserapporter' startad av Berglund, 2 November 2020.

  1. ekf

    ekf Medlem

    Land:
    Sverige Sverige
    Är det bara jag som sitter och väntar på den iterationen av resan som leder till nekad inresa och inskrivning i passpolisens svarta bok? ;)
     
    marbe166 gillar detta.
  2. Mr Basic

    Mr Basic Medlem

    Ort:
    Uppsala
    Land:
    Sverige Sverige
    Nej....:p
     
    ekf och marbe166 gillar detta.
  3. ekf

    ekf Medlem

    Land:
    Sverige Sverige
    Pling plong, är det inte snart dags att få läsa ett underbart kapitel till i denna berättelse? :)
     
    Janne V, HåkanssonJ och fcx gillar detta.
  4. Berglund

    Berglund Medlem

    Ort:
    ARN
    Land:
    Sverige Sverige
    AMS - TRF
    Lördag 19 september, kl 14:16, ankomst kl 15:47
    Flight AF 8311, Embraer 175, flögs av KLM Cityhopper, plats 1C

    Då var vi i luften och färden mot Oslo Sandefjord Torp hade precis tagit sin början.
    1331765D-06FD-4416-9FD6-3B6E8237F611.jpeg

    Kort efter starten var det dags för serveringen. Jag var för ovanlighetens skull inte helt ensam i businesskabinen utan fick sällskap av två singelpassagerare till. Jag var dock ensam om att sitta på rad 1 så jag fick i alla fall den stora förmånen att få välja först! Det fanns att välja på de två alternativen caesarsallad i låda eller caesarsallad utan låda! Lyxiga valmöjligheter och jag bestämde mig för att underlätta besättningens arbete och valde servering direkt i lådan:
    245921B7-FC89-42C6-AFE0-56250053ED34.jpeg Dagens efterrätt var aprikoskaka eller aprikosmuffins. Den var god och gick bra ihop med övrig mat. Allt som allt, en välkomponerad måltid även om jag föredrar varm mat. Bakom skynket var det minst tio tomma rader innan det satt passagerare. Vi kan inte ha varit mer än något tiotal totalt ombord.

    Klockan 15:40 hade vi påbörjat inflygningen och jag njöt av en fin inflygning över området, prefekt flygväder och mycket vackert:
    5B6846E7-EAB1-4BFC-9ECD-643E3917328A.jpeg

    Klockan 15:47 hade vi landat och hunnit taxa in den korta sträckan mot terminalen. Den uppmärksamma läsaren ser att det står "Torp" på den stora skylten strax till höger om mitten i bilden:
    D3956AA5-9F15-4E38-937C-800E51E3CAA1.jpeg

    Jag gjorde mig i ordning för helgens språngmarsch, tog fram alla dokument, pass och diverse utskrifter som jag hade med för att kunna visa att jag hade rätt i sak vid eventuell kontroll och borde släppas igenom. När den främre kabindörren väl öppnades bar det av ned för den mobila trappan med väskan i ena handen, tack o lov vägde den inte så mycket och dokumenten i den andra. Såg personen i den gula västen som skulle eskortera oss till rätt dörr, även om jag numera mycket väl visste att det var dörr 16 som vi skulle in i, och gick rakt mot henne. Dagen till ära var det en ung tjej, det här kan mycket väl ha varit hennes första jobb och rent chansmässigt skulle jag höfta hennes ålder till 20-25 år, svårt att avgöra bakom ansiktsmasken som ändå täcker en stor del av ansiktet. Hon tog täten och ledde rakt mot dörr 16, precis som väntat.

    Det var då det hände! Fram till denna punkt hade allt gått så bra...
     
    Last edited: 11 Februari 2021
    Thomasn, M.K, airbus380.se och 38 andra gillar detta.
  5. NotRyan

    NotRyan Medlem

    Hahaha, underbart att göra cliffhanger på samma sak två gånger :D
     
  6. NotRyan

    NotRyan Medlem

    Det här är troligen det bästa på BC sedan Jacobs episka sommarresor!
     
    airbus380.se, GOTATH, Mikeswede och 4 andra gillar detta.
  7. Berglund

    Berglund Medlem

    Ort:
    ARN
    Land:
    Sverige Sverige
    Oslo Sandefjord Torp - TRF
    Lördag den 19 september
    Det tog stopp 1

    Det var nu det tog stopp!

    Den unga kvinnan visade in mig i dörr 16 och ögonblickligen insåg jag att nu - blir det problem!

    Vi hade visserligen landat nästan en hel kvart före utsatt tid, jag hade i vanlig ordning lämnat planet som förste passagerare och nästan av mig själv satt högsta fart mot dörr 16 men av respekt för flygplatspersonalen höll jag mig några steg bakom henne.

    In genom dörr 16 och till min stora fasa möttes jag av åsynen:
    24F95F2D-F30B-4CE1-B253-C009B852449B.jpeg
    Wizzairkärran från Katowice hade landat strax före oss med massor av glada polacker, öststatare och andra resenärer. Om man betänker att det tidigare har tagit 4-10 minuter för mig att komma igenom passkontrollen, när jag inte bara varit först i kön. Jag är dessutom svensk, västerländsk man, vältalig med perfekt engelska och flytande svenska, har alla mina papper i ordning, med alla relevanta paragrafer och klausuler utskrivna med ett par stycken tydligt markerade med gul överstrykningspenna. Det framstod omedelbart och närmast som självklart att här kommer det inte att bli min tur på minst en halvtimme! Då gjorde jag ändå den tidskalkylen baserat på att det skulle gå lika snabbt för de glada resenärerna framför mig som det tidigare gått för mig själv. Om man bara försämrar kalkylen en liten smula, baserat på språkförbistring, lägre grad av regelefterlevnad, mindre förberedda passagerare och så vidare skulle jag få stå här i kön ännu längre. Bilden ovan visar kö i rummet som leder in till själva passkontrollen och där inne var det också folk i kö.

    Det här gick naturligtvis inte alls för sig!
    Jag tänkte inte missa planet "hem" till Amsterdam för övernattning i mitt extra stora, fina hotellrum. Imorgon söndag var ju dessutom min fridag. Med sen direktresa hem till Stockholm skulle jag såhär på sensommaren få en heldag i centrala Amsterdam. Det är ofta en underbar tid nere i centraleuropa och jag hade verkligen sett fram emot att få strosa omkring, njuta av lite öl, byggnaderna och härligt solsken. Något jag inte alls var lika sugen på, var att tillbringa dagen, kvällen och eventuellt även söndagen på ett norskt karantänhotell.

    Hur skulle jag nu göra? Någon Priviumkö, fast track eller annan prioritykö fanns här absolut inte:
    Det gällde att ta ett exekutivt beslut på sekunden, övriga passagerare från min KLM flygning kom gåendes bakom mig. Om jag inte tog min plats i kön nu, bakom passagerarna från Wizzflighten skulle jag definitivt inte komma igenom på de ungefär 30 minuter som jag hade tillgodo, tills planet mot Amsterdam skulle gå igen.

    Det var ingenting att be för - kö är inte för mig!
    Jag vände i dörren och småsprang efter den unga kvinnan i den gula västen som lett vägen från planet fram till terminalen och dörr 16. Omedelbart berättade jag att - jag behöver hjälp!
    - "I need to be up on the very same aircraft I just arrived on" sade jag med boardingpass till min nya flight i högsta hugg.

    Nu började pulsen stiga även på mig själv. Härligt! Äntligen lite press igen, för nu var det på riktigt. Jag lever för ögonblick som dessa och jag kände mig i stunden väldigt levande:
    Jag var fullt medveten om att nu provocerade jag systemet och reglerna - igen! Nu var jag, återigen, i en sådan situation där jag var i starkt behov av hjälp från en utomstående och allt, verkligen allt, handlade om att snabbt presentera ett begripligt problem, på ett rimligt sätt och förmå personen att gilla mig tillräckligt för att sedan välja att hjälpa mig:
    Den unga kvinnan i gul väst tvekade lite, sade att jag måste gå tillbaka till dörr 16. Jag förklarade glatt bakom min ansiktsmask att om jag ställer mig i kön, då kommer jag garanterat inte att hinna. Drömscenariot som jag själv såg framför mig var att hon, mer eller mindre på eget bevåg, här ute på plattan, skulle leda mig på utsidan av terminalen, förbi passkontrollen och att hon själv sedan skulle ta mitt boardingkort, gå in till gatepersonalen och boarda mig där medan jag snällt väntade kvar ute på plattan. Allt för att hon sedan skulle knuffa upp mig på planet och vara av med mig och problemet.

    Det hände inte.

    Istället ropade den unga kvinnan över plattan efter sin seniora kollega. En kvinna i kanske femtioårsåldern kommer snabbt gåendes och vi gick henne till mötes ute på plattan. Igen deklarerar jag mitt ärende och tänker att nu gäller det att inte verka mystisk eller hemliga gubben. I det här läget är jag djupt beroende av att hon snabbt börjar gilla mig för att hon ska vara villig att hjälpa till. Jag lägger mig platt och säger som det är, att jag är här för att samla flygpoäng och måste med det enda och sista planet tillbaka till Amsterdam idag - annars fastnar jag här. Hon tyckte att det här lät skumt och väldigt mystiskt men uttryckte en smula tveksamt att "jag har hört talas om sådana som dig". Jag förblev tyst, stod bara där och försökte se så söt ut jag bara någonsin kunde där bakom min ansiktsmask.

    - "Följ mig!" sade hon och satte raskt fart tillbaka mot terminalen. Hon nämnde att jag måste under alla villkor igenom passkontrollen, inga undantag! Framme vid terminalen drog hon sitt passerkort vid en annan dörr, den ledde in precis framför raden med passkontrollanter och med hög myndig stämma placerar hon in mig först i kön, direkt efter den personen som stod framför passkontrollanten nu. Något snack om att själv välja båset med den snyggaste passkontrollanten var det definitivt inte tal om vid det här tillfället:
    Istället fick jag ta det som anvisades. Det blev en "fullvuxen" manlig passkontrollant. Han är nog är den personen här på flygplatsen som alltid tar två bullar i fikarummet på fredagar, om vi säger så...

    Ur askan i elden, här tog det stopp - igen!
     
    Last edited: 13 Februari 2021
    Thomasn, Sir Lemon, Olle K och 42 andra gillar detta.
  8. Big Birger

    Big Birger Medlem

    Ort:
    Stockholm
    Land:
    Sverige Sverige
    Googlade "cliffhanger" och hittade en bild på @Berglund . Väntar på spännande fortsättning!
     
    ekf, Berglund, Jonas Bäckman och 16 andra gillar detta.
  9. Berglund

    Berglund Medlem

    Ort:
    ARN
    Land:
    Sverige Sverige
    Oslo Sandefjord Torp - TRF
    Lördag den 19 september
    Det tog stopp 2

    Det var nu det tog stopp - igen!

    Han gillade mig inte alls! Den "fika-glada" norska passkontrollanten satt och pöste i sin hytt. Han gillade mig verkligen inte. Någonting retade honom, om det var att jag hade - med god och tacksam hjälp av flygplatspersonalen - trängt mig först i kön, om det var min självklara attityd med vilken jag bara förutsatte att jag skulle komma igenom, om det var min stora hög med olika papper som jag presenterade direkt tillsammans med mitt pass - det vet jag inte.

    -"Are you from Sweden?" frågade han.
    Jodå, det var och är jag ju. Det visar om inte annat mitt pass som jag precis har gett dig, tänkte jag tyst. Det stod genast klart att den här passkontrollanten och jag aldrig skulle komma att fira nyårsafton ihop, kemin fungerade verkligen inte och det skar sig ordentligt, direkt.

    -"Gränsen är stängd" deklarerade han högt och med myndig basröst.
    Jojo, jag är naturligtvis fullt medveten om att gränsen är stängd, svarade jag, men nu är det såhär att eftersom jag har haft corona och därefter i tre olika tester påvisat antikroppar faller jag i en särskild undantagsgrupp, definierad av det norska hälsoministeriet själva.

    Det var ungefär här som han blev osäker. Samtidigt som jag själv hade superbråttom tvingades jag jobba stenhårt inom mig själv för att hålla nerver, röst och hela mitt yttre lugnt. Till inget pris i världen ville jag ge den här passkontrollanten någon anledning att ta mig åt sidan och hålla mig kvar. Då skulle jag missa planet tillbaka. Jag var glad och tacksam för att vi hade landat nästan en hel kvart före utsatt tid men tiden försvann väldigt fort för mig just nu!

    Passkontrollanten frågade var jag bodde och slog upp min adress på Google Maps! Helt klart var det något med mig som triggade hans intresse och samtidigt starka ogillande av mig. Han fortsatte att fråga och jag gjorde mitt bästa för att behålla lugnet och svara sakligt, varje gång. Han hade säkert tio olika frågor till mig och det blev inte bättre när jag, i all ärlighet, påtalade att jag varit här tre gånger redan den senaste månaden och visade min KLM app på telefonen med de tidigare resorna. Jag berättade om de dubbla poängen och att jag var här för att samla flygpoäng. Det köpte han inte alls. Jag kände att nu är det inte långt borta att han plockar mig åt sidan för utfrågning och i värsta fall lämnar över mig till tullen för visitering. Något sådant hade jag verkligen vare sig tid eller lust till!

    Jag verkligen hatar när myndighetspersoner, som har makt över mig och min situation, har fel. Ännu mer så när jag vet att de har fel och att jag har rätt. Det här var ett sådant fall. Visserligen stod det på det norska hälsoministeriets webbsida att man var tvungen att ha ett PCR-test som visade genomgången coronainfektion och antikroppar, utav alla mina test hade jag inte just exakt ett sådant men två av mina test var blodprov som skickats på labbanalys och ett var snabbtest. Här hade passkontrollanten kunnat slå ner på mina argument, om han hade känt till reglerna och helt korrekt nekat mig inresa. Jag hade inte för avsikt att hjälpa honom med den argumentationen utan vidhöll att här är tre av varandra oberoende tester, med ett par veckor mellan sig, som alla påvisar antikroppar och menade att det var skäl nog för honom att släppa igenom mig.

    Passkontrollanten blev sur och försökte på alla sätt krångla men vi kom till ett läge där han inte hade fler frågor och det blev tyst mellan oss. Jag försökte se så söt och älskvärd ut som möjligt där bakom mitt munskydd, med hopp om att han skulle falla till föga och släppa igenom mig. Vi bara tittade på varandra. Då plockade han upp ett äss ur ärmen och ringde en vän!

    Jag antar att det var passkontrollantens överordnade som, på något sätt som bryter mot en mängd fysikaliska lagar, kom in i den trånga hytten där min passkontrollant redan tog upp allt befintligt utrymme. Två kroppar som samtidigt upptar samma plats, Einstein hade varit minst sagt fascinerad! Riktigt hur det gick till hann jag aldrig reda ut.

    Klockan fortsatte att gå och jag tänkte att nu har jag fått en ny chans, med en ny person. Nu måste jag få denne att gilla mig och det måste gå undan! Helt fräckt avbröt jag min tidigare passkontrollant som satt på stolen och flämtade fram orden för att försöka förklara för sin överordnade vem jag var och vad problemet var. Jag tog ton, talade med fast och lugn stämma som inte låter sig avbrytas och pratade helt fräckt över honom, direkt till den överordnade.

    Efter lite snabbt övervägande hade jag gjort bedömningen att det får bära eller brista, nu kör jag. Antingen kommer jag igenom eller så tar de mig, då får jag väl tillbringa eftermiddagen och troligtvis natten i norskt häkte eller på något snofsigt karantänhotell. Det var inget trevligt scenario, jag ville förstås tillbaka till Amsterdam för att sova i mitt stora fina rum för att sedan ha hela söndagen till att strosa runt i centrala Amsterdam. Njuta av en öl i den vackra sensommarsolen och återigen få ta del av den mycket speciella arkitekturen som finns där. Mysiga små gränder och de många kanalerna.

    Jag såg inte ens till min gamle passkontrollant utan fokuserade fullständigt på den nytillkomne. Sakligt och ordentligt berättade jag om flygpoängen, att jag varit här förut och att det till och med gick alldeles utmärkt för min del att de nekade mig inresa - bara de följde mig ut till planet som strax skulle gå tillbaka till Amsterdam. Jag hade visserligen sett fram emot en snabb teknisk paus på flygplatsen men det är inte utan att man får vara beredd att göra uppoffringar!

    Den överordnade lyssnade på mig, gjorde någon slagning i datorn och hittade ingen anledning stark nog att kvarhålla mig eller neka mig inresa. Det verkade helt enkelt troligt att min historia stämde och efter visst knorrande från min förste passkontrollant - lät det mig gå!

    Nu var god råd dyra!

    Jag var fortfarande tvungen att hinna ut i ankomsthallen, vända och rusa in genom säkerhetskontrollen, genom tax free butiken och ut till gaten. Det var verkligen stressigt nu!

    Jag var i varje fall glad för att jag hade valt att lämna dator, elektronik och vätskor kvar på hotellrummet i Hoofdorp, det gjorde att säkerhetskontrollen i alla fall gick några sekunder snabbare att genomföra. Som vanligt vid den här tiden var det ingen kö och en ensam Securitasvakt bemannade den enda linjen som fanns här. Jag ställer gärna upp på slumpvisa kontroller men den här gången klarade jag mig utan något sådant och var snabbt ute på andra sidan. Nu gällde det!

    Jag kom ut i avgångshallen kl 16:08 och såg följande kö:
    7CDE4B55-7C22-48EB-BE44-282248ED1193.jpeg
    Nu kändes det ändå lugnt. Jag skulle hinna med planet tillbaka! Det strulade med flera personers boarding och en handfull passagerare ombads att gå åt sidan, lite märkligt tänkte jag, planet kan väl knappast vara fullt?

    Jag bordades klockan 16:20, då var jag sist men före de som fått kliva åt sidan:
    297DDE4E-14B2-4F6B-BC5F-91D7C2705512.jpeg

    Strax därefter var jag ute på plattan, glad och lycklig över att - återigen - ha kommit igenom passkontrollen:
    825DB767-47EB-44A4-A194-85BE6C6C43AE.jpeg
    Men den här gången var det på håret, det kunde mycket väl ha tagit stopp här idag.

    Jag blev ensam i businesskabinen och ser från min plats hur de sista personerna kommer ombord, klockan 16:32 tog jag följande bild:
    EC42608E-911A-4F24-9A09-77B358E9E962.jpeg
    Då ska man komma ihåg att vi hade ordinarie avgångstid klockan 16:30. Nåja, inga problem tänkte jag. Några minuter hit eller dit gör ingen skillnad, jag kommer tillbaka till Amsterdam i god tid i vilket fall som helst. Det var vad jag trodde, då. Lyckligt ovetandes om vad som komma skulle.

    Totalt var vi ungefär 15 passagerare ombord, långt ifrån fullt, snarare sorgligt tomt! I samband med att siste passagerare hade boardat ropades det som vanligt ut i högtalarsystemet: "Boarding completed" men den främre dörren stängdes inte. Med ens fick jag en otäck känsla av att något var fel!

    Klockan 16:35 försvann plötsligt allt lyset ombord på flygplanet. Den främre dörren var i fullt öppet läge och trappan var fortfarande dockad mot flygplanskroppen.

    Kaptenen kom ut i den mörka kabinen, frågade om alla kunde höra honom, började sedan tala och nu såg det mörkt ut...

    Det var här det tog stopp - igen!
     
    Last edited: 21 Februari 2021
    Thomasn, MartinH, majer och 47 andra gillar detta.
  10. Big Birger

    Big Birger Medlem

    Ort:
    Stockholm
    Land:
    Sverige Sverige
    Väntar redan på spännande fortsättning. :)
     
    NotRyan, ekf, Doctor-X och 1 annan gillar detta.

Dela sidan

BusinessClass Logo

Hej och välkommen till BusinessClass!

Prenumerera på vårt gratis nyhetsbrev för att få uppdateringar och nyheter om vad som händer runtom i världen och på BusinessClass.

I'm already subscribed
×
BusinessClass Logo

Välkommen till utskickslistan!

Glöm inte att kontrollera din epost och bekräfta din prenumeration.

BusinessClass Logo

Gå med i BusinessClass-gemenskapen!

Gilla oss på Facebook för att få de senaste nyheterna från BusinessClass direkt i ditt flöde.

Bli medlem och delta i våra diskussioner, ställ frågor och dela med dig av din kunskap och dina erfarenheter.

Bli medlem nu!
×