Taggen
Medlem
Bra poäng, praktiskt tänkande.
[Definitivt inte 100% live] Mot Hong Kong kamrater!
- Thread starter Taggen
- Startdatum
pep
Medlem
Jeg tror det er et urinal? Proev lykken!
Underhållning. Tack!
Taggen
Medlem
Så placerades alltså baken ytterligare en gång i LH’s första klass stol och ja, den är bekväm helt klart. Denna gång var dock inte funktionaliteten 100% då läslampan inte fungerade. Vi var totalt enbart tre personer i kabinen och de två andra satt på rad 1 i mittensätena så hela rad 2 var till mig. Detta innebar givetvis att sängen bäddades i en separat stol.
Besättningen som servade första klass denna kväll var nog LH’s mest seniora besättning då samtliga dessa paranta damer nog började närma sig pensionen med stormsteg. Jag hade inte tur denna gång då det inte fanns intresse eller kunskaper att föra en konversation på engelska med damen som hade min gång. Jag fann dessutom att hon pratade tyska med mig vid flera tillfällen trots att vi hälsade på engelska. Nu begriper jag en del tyska men jag tycker att det är förbannat arrogant beteende. Det är några år sedan tysk=übermenchen var en vedertagen sanning. Hon skäpte sig dock och körde sedan det mesta på engelska men jösses vad de behöver lite yngre och hungrigare förmågor i första klass. Jag förstår att de har en strikt senioritetslista men jag undrar om det alltid är av godo för kunderna. Kanske beror det på att de tyska direktörerna som trots allt är de flesta och viktigaste kunderna vill ha det så och inte någon snärta/snärt som förvisso pratar både tyska och engelska men inte står i begrepp att vinna dessa grånande herrars respekt. Trist att man måste kunna flytande tyska för att njuta av LH först klass fullt ut.
Jaja, nog med raljerande. Dessa punkter har redan avverkats så många gånger på BC.
Necessären denna gång innehöll tyvärr samma skräp som vanligt och de hade en slags låda som iofs såg användbar ut men med ett stort pråligt kromfärgat Lufthansa First Class-emblem som gjorde det lite avtändande att spara.
Ett stort plus denna gång var dock tofflorna som nog var de bästa jag fått på ett flygplan. De tas tillvara på. Extremt sköna.
Det är mycket bättre att erbjuda något som gästerna vill behålla istället för skräp.
Jag behöll också den bajsbruna pyjamasen som satt bra. Dessutom har de lärt av SQ vilken typ av byxor som är bra så nu var det mer pyjamasbyxor snarare än joggingbyxor.
Maten har redan avverkats men som sagt frukosten gick att äta denna gång.
Någon tysk shopping blev det inte efter den här bilden.
Den bruna nationen
Efter landningen möttes jag av en ung man med en skylt med mitt namn på som skulle föreställa någon form av eskort(!) Hans jobb var att föra mitt handbagage till säkerhetskontrollen för transitpassagerare och där sa han att han inte kunde ta mig längre. Förstod inte riktigt meningen med detta men byråkratiska regler satte väl stopp som vanligt. Han adderade som ni förstått 0 i värde då han inte kunde ta mig igenom säkerhetskontrollen utan väl där fanns ingen fast track eller snabbare hantering så det var bara att ställa sig i kö. En hel hög med frågetecken framför mig som hade 0 framförhållning så väskor fick öppnas och varenda lite burk analyseras. De öppnade min väska också pga. att jag hade hårvax (nej, inte flytande) och en deodorant (nej, inte flytande den heller) inpackat i väskan. Jag kom igenom till slut och du vet du är i Kina när du ser följande skyltar.
Bra att veta
Speciellt att inte hoppa i hissen är viktigt.
Inte helt säker på vad som menas.
Denna var klistrad runt hela loungen. Tydligen vanligt att folk faller ner.
Kanske inte helt rätt ordval. Så många tar väl inte rulltrapporna.
Nödvändig skylt när affären låg runt hörnet.
Några timmar att slå ihjäl så började med att kolla shoppingen och ja, kineser vet hur man kränger dyr sprit i schyssta flarror.
Dyraste cognacen jag hittade gick på 196 000 Yen, alltså över 200 000 SEK. Fin julsprit som sagt.
Luktar bäver och surkål gör man efter 9 timmar i luften så det var dags för en dusch så jag gick bort till första class loungen i T2 men där blev det stopp då båda duscharna var out-of-service så det blev till att knalla bort till business-loungen och när jag fick en fungerande dusch så kunde jag förstå varför en kinesisk dusch var out-of-order ibland.
Stylish
Skönaste är väl den gul-svarta tejpen på golvet.
Inte helt lätt att lista ut.
Halvbra hantverk.
Jodå så att...
Konstinstallation
Howard fick sträcka på fjädrarna iaf.
Nåväl, ren blev jag till slut och luktade nu nytvättat badlakan. Bort till första klass loungen igen och hitta en position. Utsikten var bra och det var gott om plats samt att du kunde äta en del av maten men resten är bara mediokert på sin höjd. Långt ifrån första klass och kändes mer som en PP-lounge fast inte lika mycket folk. SQ och LH (räknar inte CA) som kör ordentlig första klass till PEK borde klia sig i huvudet och fundera på hur pinsamt det är när de som lägger upp 50 000 för en flygbiljett hamnar här.
Jag var förvarnad dock så förväntningarna låg under -276 grader Kelvin så någon chock var det inte tal om. Lite förvånad dock att O’Learys hittat till Kina men så är det med globalisering.
Till slut var det dags att lämna Chinatown och dra vidare till nästa köpcentra, Singapore. En åtta år gammal A380 väntade vid gaten och sedermera utrustad med gamla Suites. Jag hade flugit nya Suites i början av oktober så nu var det dags att jämföra. Ingen speciell markupplevelse för suites på PEK, det stod klart tidigt. Det enda som påminde om att jag skulle åka lite finare än alla andra var att iaf. En purser möte mig precis innan jag klev på planet för att eskortera mig till min plats vilken kan var svår att hitta när det är 12 platser. Det är så många säten att hålla reda på och då är det skönt att ha någon som visar vägen.
Mera kommer men sova först!
Besättningen som servade första klass denna kväll var nog LH’s mest seniora besättning då samtliga dessa paranta damer nog började närma sig pensionen med stormsteg. Jag hade inte tur denna gång då det inte fanns intresse eller kunskaper att föra en konversation på engelska med damen som hade min gång. Jag fann dessutom att hon pratade tyska med mig vid flera tillfällen trots att vi hälsade på engelska. Nu begriper jag en del tyska men jag tycker att det är förbannat arrogant beteende. Det är några år sedan tysk=übermenchen var en vedertagen sanning. Hon skäpte sig dock och körde sedan det mesta på engelska men jösses vad de behöver lite yngre och hungrigare förmågor i första klass. Jag förstår att de har en strikt senioritetslista men jag undrar om det alltid är av godo för kunderna. Kanske beror det på att de tyska direktörerna som trots allt är de flesta och viktigaste kunderna vill ha det så och inte någon snärta/snärt som förvisso pratar både tyska och engelska men inte står i begrepp att vinna dessa grånande herrars respekt. Trist att man måste kunna flytande tyska för att njuta av LH först klass fullt ut.
Jaja, nog med raljerande. Dessa punkter har redan avverkats så många gånger på BC.
Necessären denna gång innehöll tyvärr samma skräp som vanligt och de hade en slags låda som iofs såg användbar ut men med ett stort pråligt kromfärgat Lufthansa First Class-emblem som gjorde det lite avtändande att spara.
Ett stort plus denna gång var dock tofflorna som nog var de bästa jag fått på ett flygplan. De tas tillvara på. Extremt sköna.
Det är mycket bättre att erbjuda något som gästerna vill behålla istället för skräp.
Jag behöll också den bajsbruna pyjamasen som satt bra. Dessutom har de lärt av SQ vilken typ av byxor som är bra så nu var det mer pyjamasbyxor snarare än joggingbyxor.
Maten har redan avverkats men som sagt frukosten gick att äta denna gång.
Någon tysk shopping blev det inte efter den här bilden.
Howard han kröka han också innan vi började inflygningen mot Beijing med vacker arkitektur som synes. Får det svanska miljonprogrammet att framstå som ett kvarter i mängden.
Den bruna nationen
Efter landningen möttes jag av en ung man med en skylt med mitt namn på som skulle föreställa någon form av eskort(!) Hans jobb var att föra mitt handbagage till säkerhetskontrollen för transitpassagerare och där sa han att han inte kunde ta mig längre. Förstod inte riktigt meningen med detta men byråkratiska regler satte väl stopp som vanligt. Han adderade som ni förstått 0 i värde då han inte kunde ta mig igenom säkerhetskontrollen utan väl där fanns ingen fast track eller snabbare hantering så det var bara att ställa sig i kö. En hel hög med frågetecken framför mig som hade 0 framförhållning så väskor fick öppnas och varenda lite burk analyseras. De öppnade min väska också pga. att jag hade hårvax (nej, inte flytande) och en deodorant (nej, inte flytande den heller) inpackat i väskan. Jag kom igenom till slut och du vet du är i Kina när du ser följande skyltar.
Bra att veta
Speciellt att inte hoppa i hissen är viktigt.
Inte helt säker på vad som menas.
Denna var klistrad runt hela loungen. Tydligen vanligt att folk faller ner.
Kanske inte helt rätt ordval. Så många tar väl inte rulltrapporna.
Nödvändig skylt när affären låg runt hörnet.
Några timmar att slå ihjäl så började med att kolla shoppingen och ja, kineser vet hur man kränger dyr sprit i schyssta flarror.
Dyraste cognacen jag hittade gick på 196 000 Yen, alltså över 200 000 SEK. Fin julsprit som sagt.
Luktar bäver och surkål gör man efter 9 timmar i luften så det var dags för en dusch så jag gick bort till första class loungen i T2 men där blev det stopp då båda duscharna var out-of-service så det blev till att knalla bort till business-loungen och när jag fick en fungerande dusch så kunde jag förstå varför en kinesisk dusch var out-of-order ibland.
Stylish
Skönaste är väl den gul-svarta tejpen på golvet.
Inte helt lätt att lista ut.
Halvbra hantverk.
Jodå så att...
Konstinstallation
Howard fick sträcka på fjädrarna iaf.
Nåväl, ren blev jag till slut och luktade nu nytvättat badlakan. Bort till första klass loungen igen och hitta en position. Utsikten var bra och det var gott om plats samt att du kunde äta en del av maten men resten är bara mediokert på sin höjd. Långt ifrån första klass och kändes mer som en PP-lounge fast inte lika mycket folk. SQ och LH (räknar inte CA) som kör ordentlig första klass till PEK borde klia sig i huvudet och fundera på hur pinsamt det är när de som lägger upp 50 000 för en flygbiljett hamnar här.
Jag var förvarnad dock så förväntningarna låg under -276 grader Kelvin så någon chock var det inte tal om. Lite förvånad dock att O’Learys hittat till Kina men så är det med globalisering.
Till slut var det dags att lämna Chinatown och dra vidare till nästa köpcentra, Singapore. En åtta år gammal A380 väntade vid gaten och sedermera utrustad med gamla Suites. Jag hade flugit nya Suites i början av oktober så nu var det dags att jämföra. Ingen speciell markupplevelse för suites på PEK, det stod klart tidigt. Det enda som påminde om att jag skulle åka lite finare än alla andra var att iaf. En purser möte mig precis innan jag klev på planet för att eskortera mig till min plats vilken kan var svår att hitta när det är 12 platser. Det är så många säten att hålla reda på och då är det skönt att ha någon som visar vägen.
Mera kommer men sova först!
Golfkillen
Medlem
Håller med, därför är det ju smartare att gå till Polaris-loungen...
Taggen
Medlem
Fast jag var där innan Polarisloungen fanns så det hade varit svårt.
Johan Gott
Medlem
Jag håller med dig. Du kanske har koll på det, men det är intressant att detta faktiskt är en PP-lounge också.
Tack för en jättetrevlig rapport!
Golfkillen
Medlem
Onekligen så är det en försvårande omständighet.