Business Class Syndrome

[pep]

Hahah, så olika vi människor är, jag kommer iaf tänka,
jag njöt av livet (skumpan/kaviaren/hummern) i fulla drag när jag var yngre och testade first class och
får ta de med mig när lederna värker om en så där 30 år
Sen om det blir havregrynsgröt då det är en annan femma - den som lever får se.

Jeg nyder bz/class i fulde drag, hver detalje, hvert minut. Men jeg har også opdaget at når det bliver en selvfølge at flyve business bliver det rutine, og man glemmer at værdsætte det fuldt ud (dvs. man begynder at overveje - efter man er landet - om ikke det var bedre at have prisdifferencen i baglommen....) Derfor skal jeg generelt flyve mere i Economy end business. Herved forstærkes oplevelsen af business...
Endvidere kan man perfektionere economy oplevelsen vha. at booke sig ind på halvtomme fly og måske tage sig 3-4 sæder og flade ud. Bringe champagneglassene med ombord, medbringe sine qualitets øretelefoner og nyde lounges, guldstatus, m.m.

Economy is not dead - but at times it smells a bit funny....- Thats when a business treat gives you a kick!

 

[henrik l]

Misstänker även att en hel del har drabbats av den ännu elakare varianten: "First Class Syndrome". Första tecknet på det är när man är bokad i business på en kärra som även innehåller en F-kabin och man känner en liten lätt besvikelse att man inte blev uppgraderad

 

[NotRyan]

Misstänker även att en hel del har drabbats av den ännu elakare varianten: "First Class Syndrome". Första tecknet på det är när man är bokad i business på en kärra som även innehåller en F-kabin och man känner en liten lätt besvikelse att man inte blev uppgraderad

Det värsta var flighten Singapore-Manila där dom ju kör 2-klass numera, och jag kom på mig själv att vara besviken över att inte kunna boka First. Och då är det Singapore Airlines vars Business jag hellre skulle välja i luften än Thai First.... Då är man beyond return....

 

[Cristoffer Cedergren]

Såhär ett dygn efter min första flight på länge på över 2 h i economy så har jag börjat fundera på varför det inte finns mer widebody-plan intra Europa. Vaknade tidigt imorde kallsvettig, och även om Aegean economy var riktigt nice så kändes det som en bortkastad helg att ha spenderat 7 timmar i ett vanligt economysäte. Jag har helt enkelt blivit hooked på att ligga ner och flyga. Med andra ord, sjukdomen har nu blivit kronisk

 

[Dr. Miles]

Det verkar som att många har blivit av med Busienss Class Syndrome men har fått First Class Syndrome istället.
Hur gör ni med rehabilitering?

 

[Delayed]

Det verkar som att många har blivit av med Busienss Class Syndrome men har fått First Class Syndrome istället.
Hur gör ni med rehabilitering?

Jag har klarat mig men min gissning är att man behöver avvänjning, exempelvis genom att tvinga sig till kanske ett femtiotal resor i businessklass med allt vad det innebär i form av simplare champagne och kanske inte ens någon kaviar. Plågsamt? Självklart, men det är alltid jobbigt att bli av med ett beroende.

 

[jumbooze]

Det verkar som att många har blivit av med Busienss Class Syndrome men har fått First Class Syndrome istället.
Hur gör ni med rehabilitering?

Upprepade flygningar med LCC inom EU och eller USA är ju en säker kur,
tänk dig Spirit & Frontier tills du skulle njuta av en normal flygning oavsett bolag

 

[Cristoffer Cedergren]

2 timmar full service i Turkish Airlines Economy på nödutgångsplats gav ändå nån liten tanke om att "det här kanske inte är så fel ändå, skulle nog klara ett par 5-6 timmar till". Bra habilitering, efter ett år med bara business på longhaul.

 

[blobloblo]

Det verkar som att många har blivit av med Busienss Class Syndrome men har fått First Class Syndrome istället.
Hur gör ni med rehabilitering?

Åker SAS go hem från Frankfurt. Gärna mittensäte.

 

[Senator]

Det verkar som att många har blivit av med Busienss Class Syndrome men har fått First Class Syndrome istället.
Hur gör ni med rehabilitering?

Jag förstår inte frågan. Varför skall FCS och BCS botas?