David
Medlem
Jag har under en tid kikat på möjligheter att få prova First Class. Detta fanns inte ens på kartan pre-BC.se, men nu plötsligt så mycket närmre. Då jag råkade ha en biljett CKG-PEK-CPH-GOT med Air China/SAS i F/C ”över” passade det utmärkt att göra en one-way award över till Kina för att kamma hem en liten laddning poäng på en redan betald resa som inom kort skulle förfalla pga. max stay. Faktum var att det faktiskt var på precis sista dagen på giltighetstiden jag hade bokat min resa.
Det var alltså slutet på november 2012 och hela två månader sedan jag hade flyttat hem från Kina och faktiska inte flugit någonting så jag såg verkligen fram emot detta. Routing över till Chongqing var satt GOT-CPH-FRA-PEK-CKG där resan inom Europa var bokad med SAS i C och inrikes Kina satt jag i Y med Air China. Bra blandning av klasser och flygtyperna skulle också komma att variera – CRJ900, MD-82, B777-300ER och slutligen en gammal trött B737.
Då jag behöver åka precis dessa dagar pga. annat i kalendern så passade Air China utmärkt då jag med mitt Phoenix Miles guldkort kunde ansöka om en awardplats just denna dag. Efter lite agent roulette fick jag en plats i F genererad och blev 90,000 km fattigare. Resten av biljetterna var inga problem att få tag på.
Det blev inga bilder tagna alls förutom under FRA-PEK, ursäkta den stora mängden text.
Jag anlände GOT i god tid och ställde mig i Businessclass/Drop-off-kön där det var tre personer före. Jag hade glömt mitt boardingkort i skrivaren på jobbet men eftersom jag ändå skulle checka in bagage (har ännu inte kommit så långt i utvecklingen att jag använder mig av incheckningsmaskinerna på mina få flygningar och antar att det där saknas priotaggar) var det ju bara att be om ett riktigt boardingkort. Något som jag oftast vill ha ändå. Bagaget taggades till Peking, snabbt och smidigt men utan något direkt leende. Hon nämnde när hon såg att jag skulle flyga Air China F FRA-PEK att de minsann börjar skärpa till sig lite men att t.ex. Aeroflot fortfarande är total katastrof. Jag orkade inte argumentera detta men baserat på en del reserapporter här på BC.se verkar Aeroflot inte vara helt illa, iaf inte i luften.
Kunde denna dag ta fast track och smög genom detta förbi ett tiotal andra passagerare. Gick för första gången igenom det nya shoppingområdet på GOT och det var en upplyftande upplevelse. Inte för att jag shoppar speciellt mycket men det kändes ljust och modernt. Området utanför loungen var dock motsatsen då det fortfarande var en byggarbetsplats.
Efter en stunds slappande i SAS Business Lounge kom MarcusC en snabb sväng förbi loungen innan han skulle ge sig av mot FCL…
Jag sitter på 01A och vandrade ombord i princip sist. Det blev som vanligt en croissant och jag blev nog serverad den sista frukostportionen för jag fick ost och skinka på min samt juice att dricka medan grannen hade någon form av räkröra och vatten. Jag drog det längsta strået tror jag minsann.
Vi anlände gate B16 på Kastrup och även om det var en kort layover så promenerade jag bort till SAS Scandinavian Lounge för vätskekontroll. Såg inga andra BC-tags så efter en koll på flight-tavlan och en Tuborg så promenerade jag iväg till nästa flygning – som avgår från B15.
Denna flygning fick jag lite extra utrymme då jag sitter på 01A och 01C ombord denna MD-82 var tom. Första rad gav även trevligt med utrymme framåt. Serveringen var en kall måltid på kött och kronärtskocka och till det bröd, ost och kex. Jag valde att dricka ett rött vin, Vignobles Paul Mas. Under flygningen tyckte jag mig se en Korean Air 747 i motsatt riktning, kanske på väg ner eller kanske på lägre cruising altitude – vem vet.
Väl nere på marken taxade vi i en evighet och stannade till slut på remote stand och fick ta buss till gate. Under taxning utropades såklart att denna flygning anlände före tidtabell vilket ju inte är sant om man mäter från gate till gate. Då var vi sena vill jag minnas.
Det var inte helt lättnavigerat på FRA men kom till slut rätt. Jag såg nog lite vilsen ut för en herre som jobbade på flygplatsen kom och frågade om jag ville ha hjälp att hitta och gav mig sedan anvisning till Air Chinas incheckningsdiskar. Hans anvisning var dock fel och jag hamnade hos Asiana och ANA. Det tog mig dock inte speciellt lång tid att hitta till Air China nu när jag var i rätt hall.
Jag blev snabbt och enkelt incheckad till Peking men de kunde inte checka in mig på inrikesflighten än. Jag fick även åter bekräftat, vad jag tidigare frågat här på BC.se, att det inte blev FCL utan Senator Lounge för min del.
Senatorloungen var det ju inga större fel på men det är klart att det kändes lite snopet att inte få börja resan i en F-lounge speciellt när man kommer in i denna lounge även på ekonomibiljett med guldkort. Skall dock inte klaga, jag visste ju om detta sedan tidigare. Tog några bitar mat och lite att dricka och 10 i boarding promenerade jag ut.
Fick stå en stund och vänta i det sedvanliga kaoset som brukar uppstå kring kineser och köer. Sedan var det dags att boarda.
Jag kom ombord och blev pekad till bortre sidan av planet när jag angav min plats. Det tog en liten stund men sedan kom en ung F/A och hängde in min kavaj i garderoben, varje stol har en egen men det hade jag inte uppfattat. Hon kom sedan med tofflor (i stl 42, bara 4 stl för små), ett amenity kit märkt L’Occitane och en pyjamas i en liten tygpåse. I stolen låg redan två (?) noise reduction-hörlurar och den sedvanliga säkerhetsinformationen och några andra broschyrer.
Jag flyger den senaste av Air Chinas inredningsvarianter, den finns ombord samtliga B777-300ER och där kallas First för Forbidden Pavillion och Business för Capital Pavillion.
Det dök inom kort upp en varm handduk samt en liten skål med nötter. Därefter en bricka med vatten, juice och champagne. Ett självklart val - champagne. Dock smakade den lite annorlunda och jag insåg att det låg ett bär i glaset.
Strax innan vi lyfte delade ett tredje par hörlurar (??) samt middags- och vinmenyer ut. Jag kunde även i detta skede se att första klass endast skulle bli halvfull. Jag hade tre medresenärer, alla Kineser, spridda över kabinen. Stolen på andra sidan gången förblev tom.
Det erbjöds kinesisk och västerländsk meny och fanns att läsa på tre språk – kinesiska, engelska och tyska. Även om det känns som om man skall äta maten från nationen vars flag carrier man åker med så valde jag den västerländska menyn. Jag vet att jag sällan uppskattat det kinesiska matalternativet ombord Air China. Detta var vad som fanns att läsa på den västerländska menyn:
På den kinesiska menyn var kanapéerna, det vegetariska huvudrättsalternativet samt frukt/dessert samma. Huvudrätten bestod av fyra olika mindre huvudrätter (braised seafood, steamed codfish, dush with chili, sauteed vegetables och ris) vilket gav en omväxlande matupplevelse, såsom det oftast gör i Kina när man delar många rätter ifrån mitten på bordet.
Väl uppe på höjd lades en vit duk på bordet och det dukades upp med en liten blomma och ett vattenglas samt de två kanapéer som nämnts i menyn. Jag fortsatte med champagne, denna gång utan bär, och läste i menyn att det var en Cattier Brut de erbjöd.
Strax därefter kom förrätten och i trevlig takt avlöste den ena rätten den andra. Inte för stressigt men samtidigt behövde man inte vänta speciellt länge mellan rätterna.
Till varmrätten blev det ett rött vilket spilldes lite vid upphällning. Med ett leende och några ord på kinesiska blev det dock en händelse som kom att skapa en mer personlig och inte riktigt lika tyst och allvarlig relation oss emellan, under resten av måltiden iaf.
Måste säga att maten hade de verkligen lyckats med. Jag har ätit en hel del god mat i luften men detta var faktiskt ett strå vassare än det mesta – men så är det First Class också, även om jag äter västerländskt ombord ett kinesiskt flygbolag.
Jag avslutade med en kopp kaffe och ett glas Glenfiddich Special Reserve 15y och sjönk ner i fåtöljen med lite IFE.
Hittills en ganska opersonlig men god och hårdvarumässigt excellent flygning. Jag tog och drog på mig pyjamasen, som förvånande inte var speciellt mycket för liten, inför läggdags och bad om att få stolen på andra sidan gången bäddad till säng.
Hade svårt att sova, sängen var skön och tillräckligt lång även för mig som är 2m men jag var uppe i varv ganska rejält. Det blev också ganska varmt i kabinen. Småslumrade lite en stund sedan satte jag mig i stolen och kollade vidare på TV. F/A passerade en eller två gånger och jag bad att få ytterligare en flaska vatten. Även om jag var vaken större delen av natten var det ingen crew som faktiskt kom ut och frågade om jag behövde något vilket jag tycker är lite konstigt.
Strax var det dags för frukost. Jag hade sedan tidigare valt western breakfast, har aldrig varit något stort fan av det kinesiska dito. Återigen dukades bordet upp med vit duk och allting serverades från galley.
När serveringen var över började flygningen närma sig sitt slut.
Jag tyckte det var underligt att det inte fanns någon F/A i F mellan det att skylten för bältena släckts och vi gick av. Jacob kommenterade detta på en C-flygning och jag hade verkligen förväntat mig mer närvaro i kabin under en flygning i F.
Rutinartat tackades vi vid avstigning vilket skedde från dörr 2L. Jag har förvisso inte flugit F innan men jag hade förväntat mig ett bra välkomnande speciellt då vi anländer hemmabasen och vanligtvis skönt ground handling, transporter etc bra med Air China.
Vi fyra i F gick av och en person blev genast separerad och tagen till en buss märkt VIP, vi andra gick mot en annan minibuss men då det blev lite trängsel vid välkomnandet av VIP precis vid trappan så kom jag lite på efterkälken och blev anvisad till en annan buss... den jag skulle åkt med (tillsammans med de andra två resterande passagerarna från F) körde iväg precis när jag kommit fram till den. Förvirringen var total. Personalen på den bussen måste trott att jag åkte C, halva kabinen tryckte ju på bakom när det blev lite trångt i trappan. Detta gjorde att det blev rejält tjockt i den andra minibussen då C-pax knödde in sig rejält. Har mest ankommit med mindre flygplan och då är det alltid gott om plats för F och statuspassagerare i minibussen.
När vi anlände med minibussen kom vi ut i en väldigt tom terminal, det var t.o.m. så att när vi kom fram till Immigration var jag och en annan resenär ensamma vid diskarna för utlänningar vilket gjorde att formaliteterna kring immigrationen gick väldigt fort.
Jag fick stå och vänta på bagaget en liten stund, resultat av en snabb hantering i immigrationen och gick sedan bort till transferdiskarna där det också var helt tomt på andra passagerare. Jag fick snabbt hjälp att checka in mig sista biten till Chongqing och då på min favoritplats (i ekonomi) 11L. Bagaget taggades om och jag blev önskad en trevlig resa och stegade bort mot rulltrapporna som skulle ta mig till säkerhetskontrollen för inrikespassagerare.
Även vid säkerhetskontrollen var det ganska glest med folk och jag brydde mig inte om att gå till fast track utan ställde mig som nummer tre i en kö nära ingången till området. Jag blev då vinkad till sidan och pekad tre diskar längre bort där det var tomt, något jag hade missat.
Loungen var som vanligt lite mer än halvfull men jag hittade en plats att sitta utan bordsgranne även om detta var kortvarigt. En liten muffins och en vatten blev intaget och sedan var det dags att gå till boarding. Resan PEK-CKG var väldigt händelselös och jag slumrade mig igenom denna. Åt inget då jag stämt träff med fd. kollegor för ett restaurangbesök med hotpot.
Checkade in sent på JW Marriott, my home away from home, och fick en uppgradering till svit på 38:e vån samt personligt telefonsamtal och välkomnande av hotellchefen lagom till att jag anlände på rummet. Han hade valt just detta rum då det står en Hästenssäng här och han trodde att jag skulle sova gott i den. Med ett retail value på 400,000 rmb får vi väl hoppas det. Det står ytterligare en säng i Royal eller Presidential suite och dessa används som demosängar för potentiella Hästenskunder i Chongqing.
Det var alltså slutet på november 2012 och hela två månader sedan jag hade flyttat hem från Kina och faktiska inte flugit någonting så jag såg verkligen fram emot detta. Routing över till Chongqing var satt GOT-CPH-FRA-PEK-CKG där resan inom Europa var bokad med SAS i C och inrikes Kina satt jag i Y med Air China. Bra blandning av klasser och flygtyperna skulle också komma att variera – CRJ900, MD-82, B777-300ER och slutligen en gammal trött B737.
Då jag behöver åka precis dessa dagar pga. annat i kalendern så passade Air China utmärkt då jag med mitt Phoenix Miles guldkort kunde ansöka om en awardplats just denna dag. Efter lite agent roulette fick jag en plats i F genererad och blev 90,000 km fattigare. Resten av biljetterna var inga problem att få tag på.
Det blev inga bilder tagna alls förutom under FRA-PEK, ursäkta den stora mängden text.
Jag anlände GOT i god tid och ställde mig i Businessclass/Drop-off-kön där det var tre personer före. Jag hade glömt mitt boardingkort i skrivaren på jobbet men eftersom jag ändå skulle checka in bagage (har ännu inte kommit så långt i utvecklingen att jag använder mig av incheckningsmaskinerna på mina få flygningar och antar att det där saknas priotaggar) var det ju bara att be om ett riktigt boardingkort. Något som jag oftast vill ha ändå. Bagaget taggades till Peking, snabbt och smidigt men utan något direkt leende. Hon nämnde när hon såg att jag skulle flyga Air China F FRA-PEK att de minsann börjar skärpa till sig lite men att t.ex. Aeroflot fortfarande är total katastrof. Jag orkade inte argumentera detta men baserat på en del reserapporter här på BC.se verkar Aeroflot inte vara helt illa, iaf inte i luften.
Kunde denna dag ta fast track och smög genom detta förbi ett tiotal andra passagerare. Gick för första gången igenom det nya shoppingområdet på GOT och det var en upplyftande upplevelse. Inte för att jag shoppar speciellt mycket men det kändes ljust och modernt. Området utanför loungen var dock motsatsen då det fortfarande var en byggarbetsplats.
Efter en stunds slappande i SAS Business Lounge kom MarcusC en snabb sväng förbi loungen innan han skulle ge sig av mot FCL…
Jag sitter på 01A och vandrade ombord i princip sist. Det blev som vanligt en croissant och jag blev nog serverad den sista frukostportionen för jag fick ost och skinka på min samt juice att dricka medan grannen hade någon form av räkröra och vatten. Jag drog det längsta strået tror jag minsann.
Vi anlände gate B16 på Kastrup och även om det var en kort layover så promenerade jag bort till SAS Scandinavian Lounge för vätskekontroll. Såg inga andra BC-tags så efter en koll på flight-tavlan och en Tuborg så promenerade jag iväg till nästa flygning – som avgår från B15.
Denna flygning fick jag lite extra utrymme då jag sitter på 01A och 01C ombord denna MD-82 var tom. Första rad gav även trevligt med utrymme framåt. Serveringen var en kall måltid på kött och kronärtskocka och till det bröd, ost och kex. Jag valde att dricka ett rött vin, Vignobles Paul Mas. Under flygningen tyckte jag mig se en Korean Air 747 i motsatt riktning, kanske på väg ner eller kanske på lägre cruising altitude – vem vet.
Väl nere på marken taxade vi i en evighet och stannade till slut på remote stand och fick ta buss till gate. Under taxning utropades såklart att denna flygning anlände före tidtabell vilket ju inte är sant om man mäter från gate till gate. Då var vi sena vill jag minnas.
Det var inte helt lättnavigerat på FRA men kom till slut rätt. Jag såg nog lite vilsen ut för en herre som jobbade på flygplatsen kom och frågade om jag ville ha hjälp att hitta och gav mig sedan anvisning till Air Chinas incheckningsdiskar. Hans anvisning var dock fel och jag hamnade hos Asiana och ANA. Det tog mig dock inte speciellt lång tid att hitta till Air China nu när jag var i rätt hall.
Jag blev snabbt och enkelt incheckad till Peking men de kunde inte checka in mig på inrikesflighten än. Jag fick även åter bekräftat, vad jag tidigare frågat här på BC.se, att det inte blev FCL utan Senator Lounge för min del.
Senatorloungen var det ju inga större fel på men det är klart att det kändes lite snopet att inte få börja resan i en F-lounge speciellt när man kommer in i denna lounge även på ekonomibiljett med guldkort. Skall dock inte klaga, jag visste ju om detta sedan tidigare. Tog några bitar mat och lite att dricka och 10 i boarding promenerade jag ut.
Fick stå en stund och vänta i det sedvanliga kaoset som brukar uppstå kring kineser och köer. Sedan var det dags att boarda.
Jag kom ombord och blev pekad till bortre sidan av planet när jag angav min plats. Det tog en liten stund men sedan kom en ung F/A och hängde in min kavaj i garderoben, varje stol har en egen men det hade jag inte uppfattat. Hon kom sedan med tofflor (i stl 42, bara 4 stl för små), ett amenity kit märkt L’Occitane och en pyjamas i en liten tygpåse. I stolen låg redan två (?) noise reduction-hörlurar och den sedvanliga säkerhetsinformationen och några andra broschyrer.
Jag flyger den senaste av Air Chinas inredningsvarianter, den finns ombord samtliga B777-300ER och där kallas First för Forbidden Pavillion och Business för Capital Pavillion.
Det dök inom kort upp en varm handduk samt en liten skål med nötter. Därefter en bricka med vatten, juice och champagne. Ett självklart val - champagne. Dock smakade den lite annorlunda och jag insåg att det låg ett bär i glaset.
Strax innan vi lyfte delade ett tredje par hörlurar (??) samt middags- och vinmenyer ut. Jag kunde även i detta skede se att första klass endast skulle bli halvfull. Jag hade tre medresenärer, alla Kineser, spridda över kabinen. Stolen på andra sidan gången förblev tom.
Det erbjöds kinesisk och västerländsk meny och fanns att läsa på tre språk – kinesiska, engelska och tyska. Även om det känns som om man skall äta maten från nationen vars flag carrier man åker med så valde jag den västerländska menyn. Jag vet att jag sällan uppskattat det kinesiska matalternativet ombord Air China. Detta var vad som fanns att läsa på den västerländska menyn:
På den kinesiska menyn var kanapéerna, det vegetariska huvudrättsalternativet samt frukt/dessert samma. Huvudrätten bestod av fyra olika mindre huvudrätter (braised seafood, steamed codfish, dush with chili, sauteed vegetables och ris) vilket gav en omväxlande matupplevelse, såsom det oftast gör i Kina när man delar många rätter ifrån mitten på bordet.
Väl uppe på höjd lades en vit duk på bordet och det dukades upp med en liten blomma och ett vattenglas samt de två kanapéer som nämnts i menyn. Jag fortsatte med champagne, denna gång utan bär, och läste i menyn att det var en Cattier Brut de erbjöd.
Strax därefter kom förrätten och i trevlig takt avlöste den ena rätten den andra. Inte för stressigt men samtidigt behövde man inte vänta speciellt länge mellan rätterna.
Till varmrätten blev det ett rött vilket spilldes lite vid upphällning. Med ett leende och några ord på kinesiska blev det dock en händelse som kom att skapa en mer personlig och inte riktigt lika tyst och allvarlig relation oss emellan, under resten av måltiden iaf.
Måste säga att maten hade de verkligen lyckats med. Jag har ätit en hel del god mat i luften men detta var faktiskt ett strå vassare än det mesta – men så är det First Class också, även om jag äter västerländskt ombord ett kinesiskt flygbolag.
Jag avslutade med en kopp kaffe och ett glas Glenfiddich Special Reserve 15y och sjönk ner i fåtöljen med lite IFE.
Hittills en ganska opersonlig men god och hårdvarumässigt excellent flygning. Jag tog och drog på mig pyjamasen, som förvånande inte var speciellt mycket för liten, inför läggdags och bad om att få stolen på andra sidan gången bäddad till säng.
Hade svårt att sova, sängen var skön och tillräckligt lång även för mig som är 2m men jag var uppe i varv ganska rejält. Det blev också ganska varmt i kabinen. Småslumrade lite en stund sedan satte jag mig i stolen och kollade vidare på TV. F/A passerade en eller två gånger och jag bad att få ytterligare en flaska vatten. Även om jag var vaken större delen av natten var det ingen crew som faktiskt kom ut och frågade om jag behövde något vilket jag tycker är lite konstigt.
Strax var det dags för frukost. Jag hade sedan tidigare valt western breakfast, har aldrig varit något stort fan av det kinesiska dito. Återigen dukades bordet upp med vit duk och allting serverades från galley.
När serveringen var över började flygningen närma sig sitt slut.
Jag tyckte det var underligt att det inte fanns någon F/A i F mellan det att skylten för bältena släckts och vi gick av. Jacob kommenterade detta på en C-flygning och jag hade verkligen förväntat mig mer närvaro i kabin under en flygning i F.
Rutinartat tackades vi vid avstigning vilket skedde från dörr 2L. Jag har förvisso inte flugit F innan men jag hade förväntat mig ett bra välkomnande speciellt då vi anländer hemmabasen och vanligtvis skönt ground handling, transporter etc bra med Air China.
Vi fyra i F gick av och en person blev genast separerad och tagen till en buss märkt VIP, vi andra gick mot en annan minibuss men då det blev lite trängsel vid välkomnandet av VIP precis vid trappan så kom jag lite på efterkälken och blev anvisad till en annan buss... den jag skulle åkt med (tillsammans med de andra två resterande passagerarna från F) körde iväg precis när jag kommit fram till den. Förvirringen var total. Personalen på den bussen måste trott att jag åkte C, halva kabinen tryckte ju på bakom när det blev lite trångt i trappan. Detta gjorde att det blev rejält tjockt i den andra minibussen då C-pax knödde in sig rejält. Har mest ankommit med mindre flygplan och då är det alltid gott om plats för F och statuspassagerare i minibussen.
När vi anlände med minibussen kom vi ut i en väldigt tom terminal, det var t.o.m. så att när vi kom fram till Immigration var jag och en annan resenär ensamma vid diskarna för utlänningar vilket gjorde att formaliteterna kring immigrationen gick väldigt fort.
Jag fick stå och vänta på bagaget en liten stund, resultat av en snabb hantering i immigrationen och gick sedan bort till transferdiskarna där det också var helt tomt på andra passagerare. Jag fick snabbt hjälp att checka in mig sista biten till Chongqing och då på min favoritplats (i ekonomi) 11L. Bagaget taggades om och jag blev önskad en trevlig resa och stegade bort mot rulltrapporna som skulle ta mig till säkerhetskontrollen för inrikespassagerare.
Även vid säkerhetskontrollen var det ganska glest med folk och jag brydde mig inte om att gå till fast track utan ställde mig som nummer tre i en kö nära ingången till området. Jag blev då vinkad till sidan och pekad tre diskar längre bort där det var tomt, något jag hade missat.
Loungen var som vanligt lite mer än halvfull men jag hittade en plats att sitta utan bordsgranne även om detta var kortvarigt. En liten muffins och en vatten blev intaget och sedan var det dags att gå till boarding. Resan PEK-CKG var väldigt händelselös och jag slumrade mig igenom denna. Åt inget då jag stämt träff med fd. kollegor för ett restaurangbesök med hotpot.
Checkade in sent på JW Marriott, my home away from home, och fick en uppgradering till svit på 38:e vån samt personligt telefonsamtal och välkomnande av hotellchefen lagom till att jag anlände på rummet. Han hade valt just detta rum då det står en Hästenssäng här och han trodde att jag skulle sova gott i den. Med ett retail value på 400,000 rmb får vi väl hoppas det. Det står ytterligare en säng i Royal eller Presidential suite och dessa används som demosängar för potentiella Hästenskunder i Chongqing.
Last edited:
Maten ser mycket god ut, även på bild, men det låter lite tråkigt att närvaron inte var där ens i F... det är ju sådant som gör hela flygningen, oftast.
