Senaste nytt

Berglund

Medlem
Lördag den 17 oktober 2020
Dagen då historien kunde tagit slut


CDG - AMS

Lördag 17 oktober, kl 12:41, ankomst kl 13:45
Flight AF 1740, Airbus A320, flögs av Air France, plats: 2D

Jag sitter uteslutande till vänster ombord på flygplan då jag föredrar att få serveringen från min högra sida. På dagens flygning fanns det inga sådana platser kvar och jag fick ta det som överhuvudtaget var ledig. 2D fick duga på denna korta flygning mellan Paris och Amsterdam. Jag var egentligen mest glad över att det fanns plats överhuvudtaget!

När jag hade lämnat loungen för att gå och boarda planet hade jag passerat ett område som var avgränsat:
23A08C74-4542-47CB-B818-E1F81D557098.jpeg
Drömmarna hade kommit tillbaka och i tider av fulla lounger, med kapacitetstak och nekade passagerare - då hade en egen, avskild hörna av loungen varit alldeles utmärkt! Jag kände att min investering på €479 Euro i att fortsätta jaga drömmen om Ultimate - var helt riktig! Det här var rätt beslut, jag ville verkligen inte låta drömmen dö här och nu idag. Inte över ett så pass enkelt misstag som en felaktigt inställd väckarklocka och en krånglande mobil. Jag hade klarat mig runt betydligt större hinder än så på mina resor denna coronahöst 2020, det var inte något såhär pass simpelt som skulle få välta allt över ända. Liten tuva välter ofta stora lass, går ordspråket, men just det här lasset tänkte inte låta sig vältas av sådan liten tuva. Nä, €479 Euro för att räta upp skeppet igen kändes, faktiskt, på det hela taget som riktigt billigt!

Under tiden vi boardade planet hade det också kommit en pansarbil körandes mot bagagelastarna, den hade stannat i direkt anslutning till dem och ur den hade det klivit beväpnade vakter som bar metallfärgade boxar som lastades in i planet.
E6713214-057A-4CFD-BEBF-4B7714A39CCF.jpeg

315E58FE-6A4F-4BEE-B4B4-550F2463294F.jpeg
Tydligen skulle vi frakta någonting av högt värde.

Flygningen i sig finns det inte så mycket att säga om. Serveringen var spartansk. Jag var under omständigheterna inte ett dugg sugen på något alkoholhaltigt och nöjde mig med vatten, coca cola och en kaffe. Det var inga problem att få dessa tre drycker att räcka dagens korta entimmes flygning till Amsterdam. Jag hade hoppats på att få i alla fall något lite robustare i matväg, även om jag mycket väl visste att det inte serverades under rådande omständigheter. Maten i loungen gick väl an men var inte samma sorts stadiga mat jag vant mig vid genom åren. Det började nu kännas i magen att det var ett antal timmar sedan jag hade ätit frukost!

Vi landade på Amsterdam Schiphol Airport och taxade utan problem in till gaten. Nu var jag hungrig! Man ska komma ihåg att Europa vid den här tidpunkten höll på att stänga ned. Länder stängdes, flygrutter stängdes, utegångsförbud infördes, restauranger stängdes, förbud mot att servera alkohol under vissa tider på dygnet infördes. Nederländerna skall ändå ha en eloge för att man länge, länge tillät transfer på Amsterdam Schiphol Airport för de som verkligen behövde vara ute och resa i dessa tider. Länge höll man öppet för transferpassagerare och höll, framför allt KLMs long haul flygningar igång. Självklart låg det i landet intresse att det nationella flygbolaget skulle klara sig genom pandemin men det var också en tjänst för ett så pass fritt och öppet Europa som man nu kunde tänka sig under omständigheterna. Nederländerna gjorde definitivt vad man kunde för att fortsätta att hålla dörren öppen och flyget igång!

På Amsterdam Schiphol Airport hade det från och med den 14 oktober införts förbud mot att sitta och äta före security, med andra ord ute på det stora torget Schiphol Plaza:
52F87030-0599-42B9-9EC9-7FFFD3BF4E37.png

Allting stängde senast klockan 20:00 alla dagar, allt utom dagligvaruaffären Albert Heijn som hade fått undantag. Mellan klockan 20:00 och 07:00 var det också totalt alkoholförbud på flygplatsen, både före och efter securityn, även inne i loungerna. Europa hade definitivt börjat stänga ned, man gjorde vad man kunde för att folk inte skulle vara ute och röra på sig. Man tog coronaviruset och dess härjningar på allvar och agerade därefter.

Jag var ordentligt hungrig och köpte med mig en hamburgermeny från Burger King. Take away var fortfarande tillåtet dagtid men några sittplatser var det inte tal om att kunna använda!
2970864E-8A8B-4076-9C1E-4105AC07AF83.jpeg

2308F1B2-46FB-4F15-99F2-F09EA3FB3663.jpeg

Det var verkligen inte mycket folk som var i rörelse. Om Paris CDG hade varit dödens väntrum så var Schiphol Plaza verkligen inte långt därifrån heller.
D40812F8-165D-4D27-A111-72201C8B301E.jpeg
Normalt är här alltid folk i rörelse, i princip helt oavsett tidpunkt på dygnet. Nu var här stora, öppna och fria ytor på ett mycket ödsligt sätt.

Tågtrafiken fungerade och upprätthölls fortfarande här i Amsterdam på ett mycket föredömligt sätt! Naturligtvis med munskyddskrav ombord på tågen men det gjorde inget om det nu var det som gjorde det möjligt att hålla tågtrafiken igång. Klockan 14:32 klev jag på tåget och några minuter senare stod jag, återigen, som så mången går förut, på stationen Amsterdam Zuid. Det var en lite murrig oktobereftermiddag där regnet hängde i luften. Jag var glad att promenaden till hotellet inte var särskilt lång.
23B84DDE-2D79-48DE-A9ED-146044BBB818.jpeg

7A39D4E9-48ED-4AAE-A903-858C505AB55F.jpeg

AA33C11E-ED23-4EE6-9874-CB1E128AA09B.jpeg
Det var ändå ganska fint, löven på träden hade börjat skifta färg och lagom till klockan 15:00 nådde jag fram till Hilton Amsterdam.
DDF46C3D-5990-456C-8281-E356C417C6E0.jpeg

F966B614-0D12-477E-8E5D-E9268407F882.jpeg

9CC44C1A-4668-4FBE-BE3F-D467C3985D71.jpeg

Läs här om när jag senast var på plats den 29 augusti 2020. Hotellet bjöd på sedvanlig uppgradering till juniorsvit med fin utsikt mot kanalen.
DCDA4188-5629-41A2-BB49-393DCC63F10A.jpeg

F79F4F1C-4B4D-48CC-97B7-331D86CA720A.jpeg

C4935FAE-0AAA-4CE1-949C-38F209990DE0.jpeg

AB316E46-4465-4C24-B14C-A430D066BE0A.jpeg

0D63247E-6E4B-40B6-AA4D-859512D1FE46.jpeg
Jag gillar den här kanalutsikten bättre men det legendariska rum 702 vetter ut mot parken, det var ju det här med "ett av världens mest kända hotellrum" Nåja, nästa gång kanske!

Jag ringde ned till restaurangen och bad att få Diamonddrinkarna och dagens tilltugg levererade på en liten vagn direkt till mitt rum. Det gjorde dem så gärna för en så pass uppskattad och återkommande gäst som mig! Personalen får egentligen inte lov att gå in i rummen medan man själv är där nu under corona men Freddy som kom med vagnen kände snabbt igen mig och valde att göra ett undantag. Mycket vänligt erbjöd han sig att köra serveringsvagnen hela vägen in till soffan. Synnerligen vänligt! Samtidigt som han kom in med vagnen hade jag hunnit ansluta till:
Inofficiell BusinessClass.se virtuell träff lördagen den 17 oktober 2020 kl. 16.00

Det blev en trevlig kväll med några få vänner som hade anslutit till den virtuella BC träffen. Därefter gled jag ned till Half Moon cocktail lounge. Den ligger på hotellets baksida, ut mot vattnet och här spenderade jag resten av kvällen i en av de stora fåtöljerna vid panoramafönsterna. Utsikten över kanalen och de båtar som låg förtöjda precis utanför gjorde mig gott sällskap. Brasan knastrade borta i hörnan och det var bara jag och två gäster till här.
2DBFB88B-BDDD-4449-88F3-16D34D985B7E.jpeg
Tomt och ödsligt men gott om plats.
28B2FD94-DDDE-4BC3-90FF-2B420735600D.jpeg

0A68570F-2DD1-4B64-8613-024D4DB21E0B.jpeg
Väldigt coronasäkert ur ett sådant perspektiv och på det hela taget en lugn och fin avslutning på en dag som hade började allt annat än lugnt!

Jag lämnade till slut Half Moon loungen och gled upp på rummet. Bäddade ned mig under täcket, läste ett kapitel ur min bok och somnade kort därefter. Jag sov gott hela natten, precis som jag brukar och vaknade till...
 
Last edited:

GOTBound

Medlem
Lördag den 17 oktober 2020
Dagen då historien kunde tagit slut


CDG - AMS

Lördag 17 oktober, kl 12:41, ankomst kl 13:45
Flight AF 1740, Airbus A320, flögs av Air France, plats: 2D

Jag sitter uteslutande till vänster ombord på flygplan då jag föredrar att få serveringen från min högra sida. På dagens flygning fanns det inga sådana platser kvar och jag fick ta det som överhuvudtaget var ledig. 2D fick duga på denna korta flygning mellan Paris och Amsterdam. Jag var egentligen mest glad över att det fanns plats överhuvudtaget!

När jag hade lämnat loungen för att gå och boarda planet hade jag passerat ett område som var avgränsat:
Visa bifogad bild 124102
Drömmarna hade kommit tillbaka och i tider av fulla lounger, med kapacitetstak och nekade passagerare - då hade en egen, avskild hörna av loungen varit alldeles utmärkt! Jag kände att min investering på €479 Euro i att fortsätta jaga drömmen om Ultimate - var helt riktig! Det här var rätt beslut, jag ville verkligen inte låta drömmen dö här och nu idag. Inte över ett så pass enkelt misstag som en felaktigt inställd väckarklocka och en krånglande mobil. Jag hade klarat mig runt betydligt större hinder än så på mina resor denna coronahöst 2020, det var inte något såhär pass simpelt som skulle få välta allt över ända. Liten tuva välter ofta stora lass, går ordspråket, men just det här lasset tänkte inte låta sig vältas av sådan liten tuva. Nä, €479 Euro för att räta upp skeppet igen kändes, faktiskt, på det hela taget som riktigt billigt!

Under tiden vi boardade planet hade det också kommit en pansarbil körandes mot bagagelastarna, den hade stannat i direkt anslutning till dem och ur den hade det klivit beväpnade vakter som bar metallfärgade boxar som lastades in i planet.
Visa bifogad bild 124103

Visa bifogad bild 124104
Tydligen skulle vi frakta någonting av högt värde.

Flygningen i sig finns det inte så mycket att säga om. Serveringen var spartansk. Jag var under omständigheterna inte ett dugg sugen på något alkoholhaltigt och nöjde mig med vatten, coca cola och en kaffe. Det var inga problem att få dessa tre drycker att räcka dagens korta entimmes flygning till Amsterdam. Jag hade hoppats på att få i alla fall något lite robustare i matväg, även om jag mycket väl visste att det inte serverades under rådande omständigheter. Maten i loungen gick väl an men var inte samma sorts stadiga mat jag vant mig vid genom åren. Det började nu kännas i magen att det var ett antal timmar sedan jag hade ätit frukost!

Vi landade på Amsterdam Schiphol Airport och taxade utan problem in till gaten. Nu var jag hungrig! Man ska komma ihåg att Europa vid den här tidpunkten höll på att stänga ned. Länder stängdes, flygrutter stängdes, utegångsförbud infördes, restauranger stängdes, förbud mot att servera alkohol under vissa tider på dygnet infördes. Nederländerna skall ändå ha en eloge för att man länge, länge tillät transfer på Amsterdam Schiphol Airport för de som verkligen behövde vara ute och resa i dessa tider. Länge höll man öppet för transferpassagerare och höll, framför allt KLMs long haul flygningar igång. Självklart låg det i landet intresse att det nationella flygbolaget skulle klara sig genom pandemin men det var också en tjänst för ett så pass fritt och öppet Europa som man nu kunde tänka sig under omständigheterna. Nederländerna gjorde definitivt vad man kunde för att fortsätta att hålla dörren öppen och flyget igång!

På Amsterdam Schiphol Airport hade det från och med den 14 oktober införts förbud mot att sitta och äta före security, med andra ord ute på det stora torget Schiphol Plaza:
Visa bifogad bild 124105

Allting stängde senast klockan 20:00 alla dagar, allt utom dagligvaruaffären Albert Heijn som hade fått undantag. Mellan klockan 20:00 och 07:00 var det också totalt alkoholförbud på flygplatsen, både före och efter securityn, även inne i loungerna. Europa hade definitivt börjat stänga ned, man gjorde vad man kunde för att folk inte skulle vara ute och röra på sig. Man tog coronaviruset och dess härjningar på allvar och agerade därefter.

Jag var ordentligt hungrig och köpte med mig en hamburgermeny från Burger King. Take away var fortfarande tillåtet dagtid men några sittplatser var det inte tal om att kunna använda!
Visa bifogad bild 124106

Visa bifogad bild 124107

Det var verkligen inte mycket folk som var i rörelse. Om Paris CDG hade varit dödens väntrum så var Schiphol Plaza verkligen inte långt därifrån heller.
Visa bifogad bild 124108
Normalt är här alltid folk i rörelse, i princip helt oavsett tidpunkt på dygnet. Nu var här stora, öppna och fria ytor på ett mycket ödsligt sätt.

Tågtrafiken fungerade och upprätthölls fortfarande här i Amsterdam på ett mycket föredömligt sätt! Naturligtvis med munskyddskrav ombord på tågen men det gjorde inget om det nu var det som gjorde det möjligt att hålla tågtrafiken igång. Klockan 14:32 klev jag på tåget och några minuter senare stod jag, återigen, som så mången går förut, på stationen Amsterdam Zuid. Det var en lite murrig oktobereftermiddag där regnet hängde i luften. Jag var glad att promenaden till hotellet inte var särskilt lång.
Visa bifogad bild 124109

Visa bifogad bild 124110

Visa bifogad bild 124111
Det var ändå ganska fint, löven på träden hade börjat skifta färg och lagom till klockan 15:00 nådde jag fram till Hilton Amsterdam.
Visa bifogad bild 124112

Visa bifogad bild 124129

Visa bifogad bild 124128

Hotellet bjöd på sedvanlig uppgradering till juniorsvit med fin utsikt mot kanalen.
Visa bifogad bild 124113

Visa bifogad bild 124114

Visa bifogad bild 124115

Visa bifogad bild 124116

Visa bifogad bild 124117
Jag gillar den här kanalutsikten bättre men det legendariska rum 702 vetter ut mot parken, det var ju det här med "ett av världens mest kända hotellrum" Nåja, nästa gång kanske!

Jag ringde ned till restaurangen och bad att få Diamonddrinkarna och dagens tilltugg levererade på en liten vagn direkt till mitt rum. Det gjorde dem så gärna för en så pass uppskattad och återkommande gäst som mig! Personalen får egentligen inte lov att gå in i rummen medan man själv är där nu under corona men Freddy som kom med vagnen kände snabbt igen mig och valde att göra ett undantag. Mycket vänligt erbjöd han sig att köra serveringsvagnen hela vägen in till soffan. Synnerligen vänligt! Samtidigt som han kom in med vagnen hade jag hunnit ansluta till:
Inofficiell BusinessClass.se virtuell träff lördagen den 17 oktober 2020 kl. 16.00

Det blev en trevlig kväll med några få vänner som hade anslutit till den virtuella BC träffen. Därefter gled jag ned till Half Moon cocktail lounge. Den ligger på hotellets baksida, ut mot vattnet och här spenderade jag resten av kvällen i en av de stora fåtöljerna vid panoramafönsterna. Utsikten över kanalen och de båtar som låg förtöjda precis utanför gjorde mig gott sällskap.
Visa bifogad bild 124127
Brasan knastrade borta i hörnan och det var bara jag och två gäster till här.
Visa bifogad bild 124130
Tomt och ödsligt men gott om plats.
Visa bifogad bild 124131

Visa bifogad bild 124132
Väldigt coronasäkert ur ett sådant perspektiv och på det hela taget en lugn och fin avslutning på en dag som hade började allt annat än lugnt!

Jag lämnade tillslut Half Moon cocktail loungen och gled upp på rummet. Läste ett kapitel i min bok, bäddade ned mig under täcket och somnade kort därefter. Jag sov gott hela natten, precis som jag brukar och vaknade till...
Bra skrivet, nu vet jag inte vad ditt day time job är men som skribent för ett resemagasin [om sådana finns kvar] hade du inte gjort bort dig, jag gillar din disposition i dina berättelser.

Det är samtidigt med med en smula vemod jag läser ditt inlägg ikväll med tanke på att känslan jag har är att vit rör oss mot en liknande situation i Europa än en gång.
 

Berglund

Medlem
Söndag den 18 oktober 2020
Historien tog inte slut den 17:e oktober 2020...



Jag vaknade av mig själv, ingen larmklocka eller annat behövdes... Jag hade dock kollat innan jag gick till sängs kvällen innan att den larmklocka som stod vid sängen gick rätt, det gjorde den! Duschade i lugn och ro, klädde på mig och gick ned för att äta den underbara frukosten.

Direkt utanför rummet såg jag vagnen med gårdagskvällens servering.
4A1C28C4-E4BA-48A1-9522-AC91CC039095.jpeg
Att den stod kvar berättade två saker för mig, dels att ingen har brytt sig om att hämta vagnen och dels att ingen gått brandrond förbi här i korridoren på hela natten. Det kändes inte bra men nu såhär i coronatider får man vara glad att hotellet överhuvudtaget höll öppet! Jag ska inte klaga, tänkte jag och gick ned till frukosten som serverades i den fina restaurangen/matsalen Roberto's. Vita linneservetter, vita underlägg, kaffe och apelsinjuice som hälls upp åt en, a la carte meny som man får välja ifrån avseende hur man vill ha sina ägg tillagade samt ett antal sidobeställningar. Utöver det fanns också en väldigt fin frukostbuffé som man själv fick välja och plocka ifrån. Jag njöt i stort som smått och satt i princip kvar tills de slängde ut mig.
58F07F6E-94C0-4211-BFB9-DD69ACE29D0C.jpeg

Det regnade utanför fönsterna, vilket var lite av en missräkning. Jag hade räknat med en lika fin fridag i Amsterdam som jag hade haft den 20 september 2020, något som jag tidigare berättat om här och om Waldorf Astoria Amsterdam här. Idag var det istället 13 grader varmt och regn, inte riktigt samma sorts fina dag.
5CA93022-9E96-4DD0-BE5F-0091CBB66BF6.png

Jag kände inte för att ge mig ut och bli blöt inför kvällen flygning. Jag hade viktigt möte på måndagsmorgonen och kunde inte riskera att dyka upp där kall och förkyld. Istället valde jag att dröja mig kvar på hotellet. Jag fixade sen utcheckning hos Ivana och Craig i receptionen, alltid lika charmiga och välvilliga! Särskilt nu i coronatider var det inga som helst problem för dem att tillgodose mina önskemål om sen utcheckning. De flesta våningsplanen på hotellet var stängda. Om de mot förmodan skulle behöva massa lediga rum var det bara att slå på strömmen till dessa våningsplan och börja dela ut rummen. Alltså, inga som helst problem för mig att få behålla min juniorsvit hela dagen om jag så ville. Flyget skulle inte gå förrän klockan 20:50, jag kände direkt att det blir en heldag på hotellet! En pool att slänga sig i hade varit trevlig, i brist på sådan fick det bli bokläsning, mat&dryck, vila och lite surfande på exempelvis businessclass.se.

Jag började fundera på om jag kanske, trots allt, skulle ta mig samman och skriva ihop en liten reseberättelse om mina öden och äventyr under hösten 2020. Jo, det kunde kanske vara kul tänkte jag, men om det nu inte blir någon mer resa, om jag slutar 150 UXP poäng för kort - då skulle ju hela historien vara förgäves?! Vem vill läsa om en förlorare? Historien skrivs trots allt av vinnare! Vad skulle hända om jag inte lyckades prata till mig alla de UXP poäng som jag trots allt räknat med från den här helgen flygningar och sedan inte lyckades hitta en resa till med minst fem flygningar före nyår 2020? Det skulle ju vara att erkänna att jag misslyckats, krypa till korset, vika ned sig. Jag må vara många saker - förlorare är inte en av dem!

Jag sov, åt och vilade mig i form. Kring klockan 16 började jag packa ihop mina saker. Det var lika bra att lämna hotellrummet nu. I vanlig ordning såg jag till att lämna rummet i mycket bra skick:
774744D2-2F2C-4BEE-A8CE-F29D26E509EE.jpeg

459EC6DA-1344-4FF1-BCB3-B92C3D1259D7.jpeg

F4D9BD52-9AEB-437F-B4A1-A0C3BDB1AAFB.jpeg

Det var inte jag som hade hakat av haspen som höll ihop sängarna och hur jag än betedde mig fick jag den inte att passa. Fotograferade den och tänkte att jag säger till nere i receptionen, så kanske de kan fixa innan nästa gäst kommer. De har trots allt väldigt gott om rum just nu och folk som jobbar här behöver säkert något att göra. Om inte annat håller det moralen uppe, att faktiskt göra nytta och utföra meningsfulla arbetsuppgifter.
04B22863-C2B9-4AEA-88A5-EB3DD33A4898.jpeg

Jag gjorde mig i ordning och tog mig ned till Half Moon lounge.
183A453B-6793-4A48-AC7A-3CA174BE4209.jpeg
Som vanligt numera under corona fick jag omedelbart plats i en av de stora fåtöljerna vid de stora panoramafönsterna.
8953C920-4818-4B41-8C1A-9CE941EEC04A.jpeg
Det var en bra dag, jag ville gärna börja men en klassisk gin&tonic.
FCE3CBBE-243A-40EB-A3EE-BE2CED968A4B.jpeg

3FE47E06-67B7-454E-925C-36D4421B3B9F.jpeg
Utsikten gick inte att klaga på, det hade lättat upp och skiftat väderlek fullständigt.

Jag satt helt själv i loungen och njöt av min drink, lugnet och livet i största allmänhet. Beställde in lite skinka och ost som förrätt och tilltugg. Det tog inte lång stund för dem att ta in en full tallrik:
1A353A37-A1A2-49EC-AF70-CEB6E8B79C0D.jpeg

Men jag var mera hungrig, tänkte att om det här skulle bli min sista resa innan Europa stänger ned fullständigt - då vill jag ändå minnas denna dag! Jag beställde in en bit oxfilé med pommes frites.
71CEFC9D-3501-48C4-A82A-FD8B3BE64A8A.jpeg
Trevligt rödvin serverades till anrättningen och jag njöt i stora drag. God mat, god dryck, gott om tid och en dag helt för mig själv! Ingen som helst stress. Tomas Ledin sjöng en gång "låt alla världens telefoner ringa, vi har stängt för idag", det var ungefär så jag kände. Hilton Amsterdam hade kvällen innan haft ett festligt "uppgraderingsalternativ" i Hiltonappen, man kunde välja att köpa sig en €40 Euro voucher för endast €20 Euro. Det blir bra pris på maten tänkte jag och bokade det alternativet. Rent fynd om man som jag ändå skulle äta på restaurangen, särskilt när en så fin köttbit serverades!

89EEA43A-D619-4657-89C7-0ACDF76412F6.jpeg
Regnmolnen började torna upp sig igen. Klockan 18:42 var det dags att lämna för att återigen börja gå mot tågstationen Amsterdam Zuid.

D186A12F-9376-4709-918F-5686F46B0C94.jpeg
Hotellet erbjuder egna cyklar, märkta med John & Yoko bike, för att hedra minnet av deras bed-in-peace 1969.

B37F576E-BF5D-4FDB-9D5F-C8B49DB2C010.jpeg

6DE8CB9F-E96F-43A7-AA82-49B5B0B8298C.jpeg
Efter en njutningsfull promenad, där jag klarade mig helt från regnet, i sakta mak genom gamla syd (Oud Zuid) kom jag efter dryga 20 minuters promenad och sightseeing fram till stationen.
C2390DF1-AA8B-457E-81FA-2420981D9D6F.jpeg

F23AA53A-ABEC-465B-94CD-95437B427534.jpeg

BEE4C35E-D54E-44CC-BB52-4302F452672D.jpeg
Döm om min förvåning när det, lagom till att jag kom upp på perrongen klockan 19:11 rullar in ett tåg som passerar flygplatsen, på sin väg mot mot Hoofddorp.
A50124E2-5C7A-4374-8610-3FBD8921023D.jpeg
Det blev precis noll minuter väntetid för mig! Fyra minuter senare rullade vi in till Amsterdam Schiphol Airport Station!

Jag kom upp till incheckningen och möttes, till min förvåning, av att det inte gick att checka in - alls. Det fungerade inte i appen, det fungerade inte i automaterna och det fungerade heller inte i SkyPriority disken! Normala resenärer hade fått panik, jag tänkte mest att det här blir ju kul att se hur de tänker lösa! Jag fick ta mig bort till KLMs servicedisk som tackolov också hade en SkyPriority disk. Jag misstänkte att det hela hade med min nya biljett att göra, att nu när jag skulle resa på den återinsatta biljetten var det något som inte blivit biljetterat eller aktiverat på rätt sätt. Den vanlige incheckningsagenten kunde varken se eller förstå det resonemanget men borta i servicedisken gick det snabbt att ordna upp och jag hade snart ett giltigt boardingpass i handen. Klockan var 19:50, boarding var utsatt till klockan 20:22 för avfärd till klockan 20:50. Jag var inte igenom security än men vis av erfarenhet och väl medveten om att Privium "nog" kommer lösa det här åt mig gick jag till Privium loungen:
98FA4B59-EADA-48B4-8485-398F04933CB9.jpeg
Jag beställde min mat och tog en av de sköna fåtöljerna, satte mig tillrätta och mindes tillbaka när jag satt här den 6:e september 2020 och bokade en majoritet av mina resor. Inte heller hade jag glömt bort hur den kvällens hemresa, den 6 september, hade bjudit på en ordentlig räddningsplanka signerad Privium!

JORDENS KÖ ! ! !

Den välbekanta rösten några 10-tal sekunder senare - You have been identified - och spärren in mot säkerhetskontrollen öppnades!


Gud ske pris och tack!!!

Vilken fantastisk gudagåva detta med Privium är ändå! Jag förstår om det låter som om jag gör obegränsad reklam för Priviummedlemskapet nu men i den här situationen var det verkligen guld värt. Jag gick i den särskilda, av metallstänger avgränsade, gångraden som leder fram till säkerhetskontrollen. Yttervägen på min vänstra sida och långa led med folk på min högra, som jag bara går förbi, i min gångrad stod det ju ingen och det var bara att marschera på - skönt! Nu skulle jag ändå få en chans att hinna med mitt plan ikväll!

Det gick närmast att ta på stämningen här inne i hallen där uppskattningsvis flera hundra människor stod och köade - och det var inte trevligt. Min gångrad ledde fram till säkerhetskontrollen med några meter till godo, jag ställde mig där och väntade på min tur. Det var nämligen fullt vid de två stationer inför röntgenapparaten där folk packar ned alla sina grejer i små plastlådor. Då harklar sig någon på min högra sida. Det är en man, möjligtvis en handfull år äldre än mig själv men av ungefär samma ålder, vikt och storlek. Han såg inte glad ut och sade något på holländska i ett tonläge som jag inte alls uppskattade.

Nu talar jag tyvärr väldigt dålig holländska och jag insåg snabbt att gå in i någon sorts diskussion med den här mannen, här och nu ikväll kommer inte leda till något gott för mig själv. Jag valde därför att ignorera honom, stod kvar på min plats, som var ett halvt steg framför hans egen position. Min gångrad kom nämligen fram och slutade strax före hans egen. Då växlade han över till engelska och sade något om att han minsann stod i kö och att det var andra bakom honom. Då kunde jag inte hålla mig utan förklarade kort att "Yes, but I am Privium".

- "We're all premium", svarade mannen, märkbart surt och synnerligen irriterat.

Här tror jag att han avsåg att han och alla andra bakom honom var SkyPriority. Den kön har jag själv stått i många gånger, den är förbehållen de med Flying Blue Guld och Platinum status och går bevisligen snabbare än vanliga kön. Jag insåg att han måste vara obekant med Privium och deras löfte till mig som kund/medlem - att jag kommer först i kön. Idag var en sådan dag när detta behövdes. Att "komma först i kön" när det är noll personer i kö har uppenbarligen ett mycket lågt värde. Att få gå i Privium- och diplomatkön har ett högt värde, när köerna är långa! Det är ju det man har det till, en dag när det är tomt kan jag strunta i vilket, då kan jag stå i vilken kö som helst.

Jag kände inte för att läxa upp honom och inte heller kände jag mig särskilt vänligt inställd till att släppa fram honom framför mig själv. Mannen hade ju visserligen stått först i den kön och säkert väntat på att en station skulle bli ledig så att han kunde packa upp sina grejer på bandet in mot röntgenapparaten. Det finns tre sådana små stationer vid varje röntgenapparat på Schiphols flygplats. Mittenstationen, station nummer 2, hålls stängd nu på grund av corona för att skapa mer distans mellan personerna vid station 1 och station 3. Jag tyckte inte om hans tonläge och den hotfulla stämningen infann sig snabbt - otrevligt var det redan sedan innan.

Helt sonika valde jag att stå kvar, låste blicken framåt och ignorerade mannen snett bakom mig som nu började tråka mig med kommentarer om att "ohhh, are you so important?" och "maybe you have an important plane to catch?". Låt honom hållas tänkte jag, för går jag in i polemik med honom kommer det bara att ta tid och kanske det rent av lockar till sig vakterna. Då är det definitivt kört för mig att hinna med planet hem. Mannen gav sig inte utan fortsatte att tråka, jag fortsatte kolla rakt fram - naturligtvis var det en barnfamilj med vagn och ett närmast obegränsat antal väskor framme vid röntgenapparaten. Det tog tid! Jag hann tänka tanken, vad händer om det smäller här nu? Vad händer om han blir våldsam och rör mig? Hur ska jag bäst agera då?

Jag valde att demonstrativt ta ett extra steg framåt, för att verkligen markera att nästa station som blir ledig har jag för avsikt att ta. Vakterna som sköter om processen är tack o lov fullt medvetna om Privium och så fort en station blev ledig för mig, lyfte vakten blicken åt mitt håll och nickade åt mig. Jag vände mig till vakten, log med hela mitt ansikte bakom mitt munskydd och sade ett överdrivet vänligt "Thank you Sir, you have a nice night!" och skyndade mig fram.

Naturligtvis blev det mer problem med barnfamiljen framför, trots alla deras väskor, vagn och allt, verkade båda föräldrarna och barnen ha fickorna fulla med metallföremål, det pep och det pep igen. Den otrevlige mannen bakom mig blev framvinkad till den andra stationen och kunde inte hålla sig från att fälla fler sura kommentarer. Jag låste blicken framåt och ignorerade honom fullständigt. I samma ögonblick som metallbågen blev ledig klev jag upp, sträckte armarna nedåt och lite ut från kroppen, höll ut fingrarna så som den ritade figuren visar att man ska göra och vips så var jag igenom.

Det föreföll helt sonika som gott om tid för lite mat i Privium loungen på utsidan av säkerhetskontrollen vid 19:50 när boarding skulle börja klockan 20:22! Jag visste ju att jag skulle hinna. Det fick bli en hel kvart i Priviumloungen och jag hann äta en liten bit:
7015FB34-4E44-492D-A07A-59F27FB89EFE.jpeg
Klockan 20:05 lämnade jag Priviumloungen, osäker på om jag skulle komma tillbaka det här året. Europa höll ju som sagt på att stänga ned.

Dryga tio minuter efter att ha lämnat Priviumloungen befann jag mig på insidan av säkerhets- och passkontrollen, på det stora golvet i lounge 2. Här ekade ödsligt tomt!
8F9648E6-17B6-43A1-BFC4-69D7B5A33A92.jpeg
Bilddokument över Coronahösten 2020! En bild säger mer än tusen ord - det här är vanligtvis en av Europas mest trafikerade flygplatser!

SAS kärran tidigare på kvällen hade ställts in, det var sannerligen inte många som var ute och reste i dessa tider!
DFD17FA8-6AE1-4859-A823-8F0B6F6390C7.jpeg
Mitt flyg skulle gå klockan 20:50 från gate D77, en bra bit att gå även om det inte är allra längst bort.


AMS - ARN
Söndag 18 oktober, kl 20:55, ankomst kl 22:48
Flight KL 1121, Boeing 737-800, flögs av KLM, plats: 3C

Det blev snabbt dags för boarding och jag gjorde vad jag kunde för att hinna dit i god tid, det var verkligen inte läge att missa ett plan till! Den 18 oktober 2020, klockan 20:37 klev jag ombord på ett av KLMs helt nya 737-800 flygplan!
image.png

Det luktade nytt ombord, sätena var läderklädda till skillnad mot KLMs klassiska blåa tygstolar, sätena var rakare, med bättre huvudstöd som gick att fälla in från sidorna, betydligt större overhead compartments, nya fina blåa säkerhetsbälten:
2C158230-AD2B-4E7A-A1CB-F61BE83EADF2.jpeg

CECC252D-F30B-43AD-B31E-DABA6A3E5633.jpeg

F11C3157-5B19-4311-A5CA-C5F554C05214.jpeg

61498096-F15C-4692-89B6-DB7A20A1865E.jpeg

A1CD31BC-2272-44A1-BFF8-1A16BF8697EF.jpeg

07B015FC-3F46-4536-941A-18AF06E24E10.jpeg

6A21723B-2DB8-41C4-A671-AD7A1F991ECB.jpeg

3E667E43-E23B-41FC-9D4F-EE2BE44BDCAC.jpeg

DED0A915-17C3-47B3-9BEF-2F7A62EC7461.jpeg

6230290C-BB1E-4617-A87D-B07CC3CDED3A.jpeg

2D82EDCD-66E9-4A79-AB20-942D4C7916D7.jpeg

Nattljuset ombord var isande blått:
21902B11-21B4-4E91-A55B-4C7FD98FF739.jpeg

6A08EE5B-9287-481E-9CB9-F220BD1EA1A6.jpeg

Samma gamla bekanta caesarsallad serverades ombord:
5F870737-EAF6-4D59-A383-55A33DD1566E.jpeg

DCD1A71F-4862-4C7D-A4C1-BD889BE04401.jpeg
En kväll som denna gjorde det dock inget. Faktiskt inget alls. Vi var tillsammans, vi var på väg, det var bra och jag skulle komma hem ikväll!

Runt klockan 22:48 landade vi och jag hann med allra sista Arlanda Express för kvällen in mot stan!

Strax efter midnatt kom jag hem innanför dörren, borstade tänderna och skyndade mig i säng. Fullständigt utmattad av helgens öden och äventyr, behovet av fullständig närvaro och 100% fokus för att lösa problemen den 17 oktober tog nu ut sin rätt. Avslappnad, utmattad, trött men mycket lycklig släckte jag lampan, vände på mig och somnade gott. I min egen säng. Precis som vanligt.
 

Attachments

  • B892968A-E636-44D6-8C78-B6D487BC74DB.jpeg
    B892968A-E636-44D6-8C78-B6D487BC74DB.jpeg
    124,6 KB · Visningar: 194
  • 5404DFB4-9630-4AEC-823E-AFB140191103.jpeg
    5404DFB4-9630-4AEC-823E-AFB140191103.jpeg
    69,9 KB · Visningar: 203
  • 23CAA7A6-6C80-429F-A316-2222C5E6E9EE.jpeg
    23CAA7A6-6C80-429F-A316-2222C5E6E9EE.jpeg
    55 KB · Visningar: 203
  • 87E4817C-207B-4832-9314-81C63632452D.png
    87E4817C-207B-4832-9314-81C63632452D.png
    133,2 KB · Visningar: 202
Last edited:
Toppen