SilverJonten
Medlem
Pling plong?
Bra skrivet, nu vet jag inte vad ditt day time job är men som skribent för ett resemagasin [om sådana finns kvar] hade du inte gjort bort dig, jag gillar din disposition i dina berättelser.Lördag den 17 oktober 2020
Dagen då historien kunde tagit slut
CDG - AMS
Lördag 17 oktober, kl 12:41, ankomst kl 13:45
Flight AF 1740, Airbus A320, flögs av Air France, plats: 2D
Jag sitter uteslutande till vänster ombord på flygplan då jag föredrar att få serveringen från min högra sida. På dagens flygning fanns det inga sådana platser kvar och jag fick ta det som överhuvudtaget var ledig. 2D fick duga på denna korta flygning mellan Paris och Amsterdam. Jag var egentligen mest glad över att det fanns plats överhuvudtaget!
När jag hade lämnat loungen för att gå och boarda planet hade jag passerat ett område som var avgränsat:
Visa bifogad bild 124102
Drömmarna hade kommit tillbaka och i tider av fulla lounger, med kapacitetstak och nekade passagerare - då hade en egen, avskild hörna av loungen varit alldeles utmärkt! Jag kände att min investering på €479 Euro i att fortsätta jaga drömmen om Ultimate - var helt riktig! Det här var rätt beslut, jag ville verkligen inte låta drömmen dö här och nu idag. Inte över ett så pass enkelt misstag som en felaktigt inställd väckarklocka och en krånglande mobil. Jag hade klarat mig runt betydligt större hinder än så på mina resor denna coronahöst 2020, det var inte något såhär pass simpelt som skulle få välta allt över ända. Liten tuva välter ofta stora lass, går ordspråket, men just det här lasset tänkte inte låta sig vältas av sådan liten tuva. Nä, €479 Euro för att räta upp skeppet igen kändes, faktiskt, på det hela taget som riktigt billigt!
Under tiden vi boardade planet hade det också kommit en pansarbil körandes mot bagagelastarna, den hade stannat i direkt anslutning till dem och ur den hade det klivit beväpnade vakter som bar metallfärgade boxar som lastades in i planet.
Visa bifogad bild 124103
Visa bifogad bild 124104
Tydligen skulle vi frakta någonting av högt värde.
Flygningen i sig finns det inte så mycket att säga om. Serveringen var spartansk. Jag var under omständigheterna inte ett dugg sugen på något alkoholhaltigt och nöjde mig med vatten, coca cola och en kaffe. Det var inga problem att få dessa tre drycker att räcka dagens korta entimmes flygning till Amsterdam. Jag hade hoppats på att få i alla fall något lite robustare i matväg, även om jag mycket väl visste att det inte serverades under rådande omständigheter. Maten i loungen gick väl an men var inte samma sorts stadiga mat jag vant mig vid genom åren. Det började nu kännas i magen att det var ett antal timmar sedan jag hade ätit frukost!
Vi landade på Amsterdam Schiphol Airport och taxade utan problem in till gaten. Nu var jag hungrig! Man ska komma ihåg att Europa vid den här tidpunkten höll på att stänga ned. Länder stängdes, flygrutter stängdes, utegångsförbud infördes, restauranger stängdes, förbud mot att servera alkohol under vissa tider på dygnet infördes. Nederländerna skall ändå ha en eloge för att man länge, länge tillät transfer på Amsterdam Schiphol Airport för de som verkligen behövde vara ute och resa i dessa tider. Länge höll man öppet för transferpassagerare och höll, framför allt KLMs long haul flygningar igång. Självklart låg det i landet intresse att det nationella flygbolaget skulle klara sig genom pandemin men det var också en tjänst för ett så pass fritt och öppet Europa som man nu kunde tänka sig under omständigheterna. Nederländerna gjorde definitivt vad man kunde för att fortsätta att hålla dörren öppen och flyget igång!
På Amsterdam Schiphol Airport hade det från och med den 14 oktober införts förbud mot att sitta och äta före security, med andra ord ute på det stora torget Schiphol Plaza:
Visa bifogad bild 124105
Allting stängde senast klockan 20:00 alla dagar, allt utom dagligvaruaffären Albert Heijn som hade fått undantag. Mellan klockan 20:00 och 07:00 var det också totalt alkoholförbud på flygplatsen, både före och efter securityn, även inne i loungerna. Europa hade definitivt börjat stänga ned, man gjorde vad man kunde för att folk inte skulle vara ute och röra på sig. Man tog coronaviruset och dess härjningar på allvar och agerade därefter.
Jag var ordentligt hungrig och köpte med mig en hamburgermeny från Burger King. Take away var fortfarande tillåtet dagtid men några sittplatser var det inte tal om att kunna använda!
Visa bifogad bild 124106
Visa bifogad bild 124107
Det var verkligen inte mycket folk som var i rörelse. Om Paris CDG hade varit dödens väntrum så var Schiphol Plaza verkligen inte långt därifrån heller.
Visa bifogad bild 124108
Normalt är här alltid folk i rörelse, i princip helt oavsett tidpunkt på dygnet. Nu var här stora, öppna och fria ytor på ett mycket ödsligt sätt.
Tågtrafiken fungerade och upprätthölls fortfarande här i Amsterdam på ett mycket föredömligt sätt! Naturligtvis med munskyddskrav ombord på tågen men det gjorde inget om det nu var det som gjorde det möjligt att hålla tågtrafiken igång. Klockan 14:32 klev jag på tåget och några minuter senare stod jag, återigen, som så mången går förut, på stationen Amsterdam Zuid. Det var en lite murrig oktobereftermiddag där regnet hängde i luften. Jag var glad att promenaden till hotellet inte var särskilt lång.
Visa bifogad bild 124109
Visa bifogad bild 124110
Visa bifogad bild 124111
Det var ändå ganska fint, löven på träden hade börjat skifta färg och lagom till klockan 15:00 nådde jag fram till Hilton Amsterdam.
Visa bifogad bild 124112
Visa bifogad bild 124129
Visa bifogad bild 124128
Hotellet bjöd på sedvanlig uppgradering till juniorsvit med fin utsikt mot kanalen.
Visa bifogad bild 124113
Visa bifogad bild 124114
Visa bifogad bild 124115
Visa bifogad bild 124116
Visa bifogad bild 124117
Jag gillar den här kanalutsikten bättre men det legendariska rum 702 vetter ut mot parken, det var ju det här med "ett av världens mest kända hotellrum" Nåja, nästa gång kanske!
Jag ringde ned till restaurangen och bad att få Diamonddrinkarna och dagens tilltugg levererade på en liten vagn direkt till mitt rum. Det gjorde dem så gärna för en så pass uppskattad och återkommande gäst som mig! Personalen får egentligen inte lov att gå in i rummen medan man själv är där nu under corona men Freddy som kom med vagnen kände snabbt igen mig och valde att göra ett undantag. Mycket vänligt erbjöd han sig att köra serveringsvagnen hela vägen in till soffan. Synnerligen vänligt! Samtidigt som han kom in med vagnen hade jag hunnit ansluta till:
Inofficiell BusinessClass.se virtuell träff lördagen den 17 oktober 2020 kl. 16.00
Det blev en trevlig kväll med några få vänner som hade anslutit till den virtuella BC träffen. Därefter gled jag ned till Half Moon cocktail lounge. Den ligger på hotellets baksida, ut mot vattnet och här spenderade jag resten av kvällen i en av de stora fåtöljerna vid panoramafönsterna. Utsikten över kanalen och de båtar som låg förtöjda precis utanför gjorde mig gott sällskap.
Visa bifogad bild 124127
Brasan knastrade borta i hörnan och det var bara jag och två gäster till här.
Visa bifogad bild 124130
Tomt och ödsligt men gott om plats.
Visa bifogad bild 124131
Visa bifogad bild 124132
Väldigt coronasäkert ur ett sådant perspektiv och på det hela taget en lugn och fin avslutning på en dag som hade började allt annat än lugnt!
Jag lämnade tillslut Half Moon cocktail loungen och gled upp på rummet. Läste ett kapitel i min bok, bäddade ned mig under täcket och somnade kort därefter. Jag sov gott hela natten, precis som jag brukar och vaknade till...
JORDENS KÖ ! ! !
Den välbekanta rösten några 10-tal sekunder senare - You have been identified - och spärren in mot säkerhetskontrollen öppnades!
Gud ske pris och tack!!!
Vilken fantastisk gudagåva detta med Privium är ändå! Jag förstår om det låter som om jag gör obegränsad reklam för Priviummedlemskapet nu men i den här situationen var det verkligen guld värt. Jag gick i den särskilda, av metallstänger avgränsade, gångraden som leder fram till säkerhetskontrollen. Yttervägen på min vänstra sida och långa led med folk på min högra, som jag bara går förbi, i min gångrad stod det ju ingen och det var bara att marschera på - skönt! Nu skulle jag ändå få en chans att hinna med mitt plan ikväll!
Det gick närmast att ta på stämningen här inne i hallen där uppskattningsvis flera hundra människor stod och köade - och det var inte trevligt. Min gångrad ledde fram till säkerhetskontrollen med några meter till godo, jag ställde mig där och väntade på min tur. Det var nämligen fullt vid de två stationer inför röntgenapparaten där folk packar ned alla sina grejer i små plastlådor. Då harklar sig någon på min högra sida. Det är en man, möjligtvis en handfull år äldre än mig själv men av ungefär samma ålder, vikt och storlek. Han såg inte glad ut och sade något på holländska i ett tonläge som jag inte alls uppskattade.
Nu talar jag tyvärr väldigt dålig holländska och jag insåg snabbt att gå in i någon sorts diskussion med den här mannen, här och nu ikväll kommer inte leda till något gott för mig själv. Jag valde därför att ignorera honom, stod kvar på min plats, som var ett halvt steg framför hans egen position. Min gångrad kom nämligen fram och slutade strax före hans egen. Då växlade han över till engelska och sade något om att han minsann stod i kö och att det var andra bakom honom. Då kunde jag inte hålla mig utan förklarade kort att "Yes, but I am Privium".
- "We're all premium", svarade mannen, märkbart surt och synnerligen irriterat.
Här tror jag att han avsåg att han och alla andra bakom honom var SkyPriority. Den kön har jag själv stått i många gånger, den är förbehållen de med Flying Blue Guld och Platinum status och går bevisligen snabbare än vanliga kön. Jag insåg att han måste vara obekant med Privium och deras löfte till mig som kund/medlem - att jag kommer först i kön. Idag var en sådan dag när detta behövdes. Att "komma först i kön" när det är noll personer i kö har uppenbarligen ett mycket lågt värde. Att få gå i Privium- och diplomatkön har ett högt värde, när köerna är långa! Det är ju det man har det till, en dag när det är tomt kan jag strunta i vilket, då kan jag stå i vilken kö som helst.
Jag kände inte för att läxa upp honom och inte heller kände jag mig särskilt vänligt inställd till att släppa fram honom framför mig själv. Mannen hade ju visserligen stått först i den kön och säkert väntat på att en station skulle bli ledig så att han kunde packa upp sina grejer på bandet in mot röntgenapparaten. Det finns tre sådana små stationer vid varje röntgenapparat på Schiphols flygplats. Mittenstationen, station nummer 2, hålls stängd nu på grund av corona för att skapa mer distans mellan personerna vid station 1 och station 3. Jag tyckte inte om hans tonläge och den hotfulla stämningen infann sig snabbt - otrevligt var det redan sedan innan.
Helt sonika valde jag att stå kvar, låste blicken framåt och ignorerade mannen snett bakom mig som nu började tråka mig med kommentarer om att "ohhh, are you so important?" och "maybe you have an important plane to catch?". Låt honom hållas tänkte jag, för går jag in i polemik med honom kommer det bara att ta tid och kanske det rent av lockar till sig vakterna. Då är det definitivt kört för mig att hinna med planet hem. Mannen gav sig inte utan fortsatte att tråka, jag fortsatte kolla rakt fram - naturligtvis var det en barnfamilj med vagn och ett närmast obegränsat antal väskor framme vid röntgenapparaten. Det tog tid! Jag hann tänka tanken, vad händer om det smäller här nu? Vad händer om han blir våldsam och rör mig? Hur ska jag bäst agera då?
Jag valde att demonstrativt ta ett extra steg framåt, för att verkligen markera att nästa station som blir ledig har jag för avsikt att ta. Vakterna som sköter om processen är tack o lov fullt medvetna om Privium och så fort en station blev ledig för mig, lyfte vakten blicken åt mitt håll och nickade åt mig. Jag vände mig till vakten, log med hela mitt ansikte bakom mitt munskydd och sade ett överdrivet vänligt "Thank you Sir, you have a nice night!" och skyndade mig fram.
Naturligtvis blev det mer problem med barnfamiljen framför, trots alla deras väskor, vagn och allt, verkade båda föräldrarna och barnen ha fickorna fulla med metallföremål, det pep och det pep igen. Den otrevlige mannen bakom mig blev framvinkad till den andra stationen och kunde inte hålla sig från att fälla fler sura kommentarer. Jag låste blicken framåt och ignorerade honom fullständigt. I samma ögonblick som metallbågen blev ledig klev jag upp, sträckte armarna nedåt och lite ut från kroppen, höll ut fingrarna så som den ritade figuren visar att man ska göra och vips så var jag igenom.