Den Flygande Holländaren
- Thread starter Berglund
- Startdatum
Så imponerande @Berglund mästare av ord och penna.
Kommer du ihåg detta så väl ett år senare eller har redan en ”draft” / stödord / dagbok från 2020? Oavsett, magiskt återberättat.
ps extra plus (riktigt plus, inte sas plus liknande plus) på alla bilder du haft sinnesnärvaro att ta på kvitton, larmklockor osv!
Kommer du ihåg detta så väl ett år senare eller har redan en ”draft” / stödord / dagbok från 2020? Oavsett, magiskt återberättat.
ps extra plus (riktigt plus, inte sas plus liknande plus) på alla bilder du haft sinnesnärvaro att ta på kvitton, larmklockor osv!
danielhog
Medlem
Finns besvarat tidigare i tråden, bara börja läsa resten av helgen
Minns det som en del anteckningar för eget bruk och att läsa anteckningar återupplivar säkert minnet litegrann.
Galna är jag läst alla inlägg i tråden efterhand, uppenbarligen halvtaskigt minne av mig.Finns besvarat tidigare i tråden, bara börja läsa resten av helgen
Minns det som en del anteckningar för eget bruk och att läsa anteckningar återupplivar säkert minnet litegrann.
Till mitt försvar har ju å andra sidan tråden levt ett tag…
SilverJonten
Medlem
Som hittat, det kostar att ligga på topp
danielhog
Medlem
5-stjärnig service, cudos till dig!@squeezen, hittade inlägget från tidigare
Lördag den 17 oktober 2020
Paris Charles de Gaulle - CDG
Desto dyrare det är att göra misstag, desto färre gånger unnar man sig den lyxen!
Del 3
Planet klockan 10:15 till Amsterdam var kört, det var helt slutsålt. Agenten och jag enades om att satsa på 12:20 kärran istället. Att göra hela snurren upp om Oslo idag var också i det närmaste helt uteslutet. Jag hade sett i Hilton appen att jag dessutom hade fått uppgradering på kvällens bokning i Amsterdam. Därför kunde jag gott tänka mig att bara åka till hotellet, ta några diamonddrinkar i baren och sakta kontemplera dagens öden och äventyr.
Efter över en timmes funderande och utredande av möjliga och omöjliga flyg, tillsammans med biljettagenten, kom vi till slut fram till en rutt och en kostnad. För €866 Euro kunde Air France tänka sig att "reissue" min biljett där vi då tagit bort alla de fem flighterna:
Paris-Amsterdam,
Amsterdam-Oslo,
Oslo-Amsterdam,
Amsterdam-Paris
och Paris-Stockholm.
Istället hade man ersatt dessa flygningar med Paris-Amsterdam och Amsterdam-Stockholm.
Jag stod där vid biljettdisken, med en lösning presenterad i skrift framför mig.
Jag hade kreditkortet redo, min trogna resväska som så mången gång förr - tätt intill mig. Redo att åka, "at a moment's notice". Den enda frågan som återstod var, är det här verkligen värt €866 Euro? Betänk då att de flesta av mina resor under hösten hade bokats till betydligt billigare kostnad än dessa €866 Euro, en kort tillbakablick ger:
Nu, en dryg månad senare, var världsläget ett annat än mot hur det var den 6 september 2020. Betydligt mycket mer annorlunda! Det fanns inte många flygrutter kvar som gick att boka och gick dem att boka var det inte säkert att de skulle flygas alls eftersom många länder stängdes ned, mer eller mindre helt. Jag var beroende av att språkligt kunna tala mig ur eventuella situationer som skulle kunna uppstå. Världen var förändrad, kanske för all framtid. Hemska tanke!
Drömmen om Ultimate levde - ännu - i just det ögonblicket. Det var förhållandevis mycket pengar att "böta" för en sovmorgon. Min helt klart dyraste sovmorgon någonsin, om jag nu skulle välja att acceptera det föreslagna priset.
Innan agenten ens hade hunnit avsluta meningen:
hade jag redan hunnit avbryta henne - "Very good, I'll take it!"
Hon frågade hur jag ville betala, jag visade fram mitt KLM American Expresskort - men i samma stund som hon sträckte sin hand mot min för att ta emot kortet - drog jag det blixtsnabbt tillbaka. Hon flämtade till, rädd att hon hade gjort något fel som påkallat min hastiga rörelse.
Än en gång hade mitt undermedvetna processat information som jag kände till men som jag inte hade haft "top of my mind"
Var det priset som hade fått mig att tänka till, ytterligare en gång?
Nej, jag hade ju, som den minnesstarke läsaren så väl kommer ihåg, den 29 september fått två stycken vouchers att köpa nya resor för:
"Are you able to accept an Air France voucher?" frågade jag agenten genom plexiglaset som skiljde oss åt.
"Yes sir, no problem. Do you have the voucher code?" frågade hon tillbaka.
Självklart hade jag den. Voucherkoderna fanns skickade till min privata epost och smidigt nog också inlagda i min Flying Blue profil. Jag sökte snabbt rätt på voucherkoden i min mobil och bokstaverade den med NATO alfabetet till henne. Hon slog in den och sade "€479 Euro remaining to be paid".
Nu är kanske jag, trots två universitetsutbildningar, inte tillräckligt skolad, men sist jag satt i skolbänken var €866 - €350 = €516. Nåja, det kanske har hänt något med skatter eller andra varianter på avgifter tänkte jag. Agenten hade tagit över en timme av sin servicetid enbart till mig. Nu var inte läge att börja krångla om de €37 som jag av någon outgrundlig anledning fick i extra rabatt.
Jag skickade nu glatt och snabbt in mitt American Expresskort och lät henne debitera de återstående €479 Euro.
Biljetten återupplivades och var på nytt giltig!
Nu skulle jag bara ta mig genom security och fram till gaten i tid. Därefter fullgöra flygningen till Amsterdam och slutligen avsluta med att flyga hem på söndagskvällen. Det skulle jag nog klara, tänkte jag.
Klockan 09:33 gick jag från disken, €479 Euro och en voucher på €350 Euro fattigare. Nu var den stora frågan hur jag skulle fördriva de nästan tre timmarna fram till planet mot Amsterdam skulle gå.
Under mina tidigare resor här genom Paris Charles de Gaulle airport hade jag sett stationen för coronatest. Bestämde mig för att prova, jag behövde ju något att sysselsätta mig med! Efter att ha passerat två stationer med beväpnade poliser, som vid varje passage noga kollade både pass och boardingkort, tog jag en snabb omväg inom toaletterna och presenterade därefter mig själv och mina dokument för den första personen som satt vid datorn och skrev in patienternas detaljer i datorn. Det var inte helt enkelt att kommunicera, jag talar ingen franska och den unge mannen bakom datorn talade mycket bristfällig engelska. På något vis tog vi oss igenom frågorna och jag godkändes för att få testa mig. Fick något sorts testkit i handen och skulle gå runt några skärmar.
Sköterskan kom emot mig, iklädd en blå engångsplastoverall. Munskydd och visir utanpå. Jag hade fått noggranna instruktioner om att jag bara skulle dra ned munskyddet så att näsan blottades men behålla en del över munnen. Sköterskan förde in pinnen i näsan, långt upp i näsan skulle den tydligen! Det gjorde ont, det kittlade och en obehaglig känsla uppstod. Men just när jag kände att nä, nu får det minsann räcka - då var det över. Sett i backspegeln skulle jag naturligtvis hittat något annat sätt att fördriva tiden. Nu hade jag i varje fall gjort ett covidtest i Frankrike och skulle få besked på e-post inom 24-72 timmar. Gratis var det i alla fall, alltid något att trösta sig med!
Tanken var ju att den här resan skulle vara "något extra" och skilja sig från de övriga resorna. Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig det hela. Nåja, ju dyrare det är att göra misstag, desto färre gånger har man råd att unna sig dem! Det här gick trots allt ganska bra!
Jag styrde stegen mot en av de små loungerna i terminal 2F. När jag kom fram möttes jag utanför av en Air France uniformerad kvinna som informerade om att loungen just nu hölls stängd, på grund av "hälsoskäl" och att de redan hade nått maxkapaciteten inne i loungen. Fler personer fick helt enkelt inte plats. Jag erbjöds vänta tills att någon gick ut, då skulle jag släppas in. Istället bad jag dem ringa bort till den andra Air France loungen, i den andra piren av terminal 2F och höra hur det såg ut med kapacitetstaket där. De hade plats och eftersom jag var Platinum lovade man att spara en plats till mig om jag dök upp inom 15 minuter. Det är inga större problem att göra den sträckan på lite drygt tio minuter, 15 minuter borde under alla omständigheter vara helt lugnt tänkte jag.
Jag kom fram till den andra Air France loungen. Dessa två lounger var i princip helt identiska och erbjöd exakt samma förplägnad i båda, vilken man gick till spelade således ingen som helst roll. Jag fick strax över en timme på plats i loungen, kunde sitta ned, läsa ikapp en smula och vila lite. Mit nästa plan skulle gå klockan 12:20. Det borde innebära att boarding påbörjas kring 11:50 tänkte jag för mig själv och slog lite extra på chipspåsen, så att jag skulle få ännu mindre bitar, som i sin tur skulle ta ännu längre tid att äta upp - en och en. Så länge man åt och drack fick man låta munskyddet vara av. Jag hade den här hösten 2020 blivit expert på att få en 40 grams chipspåse att räcka alldeles exceptionellt, rent av fenomenalt, länge!
Klockan 11:48 påbörjades boarding och klockan 11:56 satt jag tryggt på min plats, redo att flyga igen! Nu skulle jag bara ta mig en kort flygning till Amsterdam och därefter raka vägen till hotellet - trodde jag…
Paris Charles de Gaulle - CDG
Desto dyrare det är att göra misstag, desto färre gånger unnar man sig den lyxen!
Del 3
Planet klockan 10:15 till Amsterdam var kört, det var helt slutsålt. Agenten och jag enades om att satsa på 12:20 kärran istället. Att göra hela snurren upp om Oslo idag var också i det närmaste helt uteslutet. Jag hade sett i Hilton appen att jag dessutom hade fått uppgradering på kvällens bokning i Amsterdam. Därför kunde jag gott tänka mig att bara åka till hotellet, ta några diamonddrinkar i baren och sakta kontemplera dagens öden och äventyr.
Efter över en timmes funderande och utredande av möjliga och omöjliga flyg, tillsammans med biljettagenten, kom vi till slut fram till en rutt och en kostnad. För €866 Euro kunde Air France tänka sig att "reissue" min biljett där vi då tagit bort alla de fem flighterna:
Paris-Amsterdam,
Amsterdam-Oslo,
Oslo-Amsterdam,
Amsterdam-Paris
och Paris-Stockholm.
Istället hade man ersatt dessa flygningar med Paris-Amsterdam och Amsterdam-Stockholm.
Jag stod där vid biljettdisken, med en lösning presenterad i skrift framför mig.
Jag hade kreditkortet redo, min trogna resväska som så mången gång förr - tätt intill mig. Redo att åka, "at a moment's notice". Den enda frågan som återstod var, är det här verkligen värt €866 Euro? Betänk då att de flesta av mina resor under hösten hade bokats till betydligt billigare kostnad än dessa €866 Euro, en kort tillbakablick ger:
Nu, en dryg månad senare, var världsläget ett annat än mot hur det var den 6 september 2020. Betydligt mycket mer annorlunda! Det fanns inte många flygrutter kvar som gick att boka och gick dem att boka var det inte säkert att de skulle flygas alls eftersom många länder stängdes ned, mer eller mindre helt. Jag var beroende av att språkligt kunna tala mig ur eventuella situationer som skulle kunna uppstå. Världen var förändrad, kanske för all framtid. Hemska tanke!
Drömmen om Ultimate levde - ännu - i just det ögonblicket. Det var förhållandevis mycket pengar att "böta" för en sovmorgon. Min helt klart dyraste sovmorgon någonsin, om jag nu skulle välja att acceptera det föreslagna priset.
Innan agenten ens hade hunnit avsluta meningen:
€866 Euro
hade jag redan hunnit avbryta henne - "Very good, I'll take it!"
Hon frågade hur jag ville betala, jag visade fram mitt KLM American Expresskort - men i samma stund som hon sträckte sin hand mot min för att ta emot kortet - drog jag det blixtsnabbt tillbaka. Hon flämtade till, rädd att hon hade gjort något fel som påkallat min hastiga rörelse.
Än en gång hade mitt undermedvetna processat information som jag kände till men som jag inte hade haft "top of my mind"
Var det priset som hade fått mig att tänka till, ytterligare en gång?
Nej, jag hade ju, som den minnesstarke läsaren så väl kommer ihåg, den 29 september fått två stycken vouchers att köpa nya resor för:
"Are you able to accept an Air France voucher?" frågade jag agenten genom plexiglaset som skiljde oss åt.
"Yes sir, no problem. Do you have the voucher code?" frågade hon tillbaka.
Självklart hade jag den. Voucherkoderna fanns skickade till min privata epost och smidigt nog också inlagda i min Flying Blue profil. Jag sökte snabbt rätt på voucherkoden i min mobil och bokstaverade den med NATO alfabetet till henne. Hon slog in den och sade "€479 Euro remaining to be paid".
Nu är kanske jag, trots två universitetsutbildningar, inte tillräckligt skolad, men sist jag satt i skolbänken var €866 - €350 = €516. Nåja, det kanske har hänt något med skatter eller andra varianter på avgifter tänkte jag. Agenten hade tagit över en timme av sin servicetid enbart till mig. Nu var inte läge att börja krångla om de €37 som jag av någon outgrundlig anledning fick i extra rabatt.
Jag skickade nu glatt och snabbt in mitt American Expresskort och lät henne debitera de återstående €479 Euro.
Biljetten återupplivades och var på nytt giltig!
Nu skulle jag bara ta mig genom security och fram till gaten i tid. Därefter fullgöra flygningen till Amsterdam och slutligen avsluta med att flyga hem på söndagskvällen. Det skulle jag nog klara, tänkte jag.
Klockan 09:33 gick jag från disken, €479 Euro och en voucher på €350 Euro fattigare. Nu var den stora frågan hur jag skulle fördriva de nästan tre timmarna fram till planet mot Amsterdam skulle gå.
Under mina tidigare resor här genom Paris Charles de Gaulle airport hade jag sett stationen för coronatest. Bestämde mig för att prova, jag behövde ju något att sysselsätta mig med! Efter att ha passerat två stationer med beväpnade poliser, som vid varje passage noga kollade både pass och boardingkort, tog jag en snabb omväg inom toaletterna och presenterade därefter mig själv och mina dokument för den första personen som satt vid datorn och skrev in patienternas detaljer i datorn. Det var inte helt enkelt att kommunicera, jag talar ingen franska och den unge mannen bakom datorn talade mycket bristfällig engelska. På något vis tog vi oss igenom frågorna och jag godkändes för att få testa mig. Fick något sorts testkit i handen och skulle gå runt några skärmar.
Sköterskan kom emot mig, iklädd en blå engångsplastoverall. Munskydd och visir utanpå. Jag hade fått noggranna instruktioner om att jag bara skulle dra ned munskyddet så att näsan blottades men behålla en del över munnen. Sköterskan förde in pinnen i näsan, långt upp i näsan skulle den tydligen! Det gjorde ont, det kittlade och en obehaglig känsla uppstod. Men just när jag kände att nä, nu får det minsann räcka - då var det över. Sett i backspegeln skulle jag naturligtvis hittat något annat sätt att fördriva tiden. Nu hade jag i varje fall gjort ett covidtest i Frankrike och skulle få besked på e-post inom 24-72 timmar. Gratis var det i alla fall, alltid något att trösta sig med!
Tanken var ju att den här resan skulle vara "något extra" och skilja sig från de övriga resorna. Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig det hela. Nåja, ju dyrare det är att göra misstag, desto färre gånger har man råd att unna sig dem! Det här gick trots allt ganska bra!
Jag styrde stegen mot en av de små loungerna i terminal 2F. När jag kom fram möttes jag utanför av en Air France uniformerad kvinna som informerade om att loungen just nu hölls stängd, på grund av "hälsoskäl" och att de redan hade nått maxkapaciteten inne i loungen. Fler personer fick helt enkelt inte plats. Jag erbjöds vänta tills att någon gick ut, då skulle jag släppas in. Istället bad jag dem ringa bort till den andra Air France loungen, i den andra piren av terminal 2F och höra hur det såg ut med kapacitetstaket där. De hade plats och eftersom jag var Platinum lovade man att spara en plats till mig om jag dök upp inom 15 minuter. Det är inga större problem att göra den sträckan på lite drygt tio minuter, 15 minuter borde under alla omständigheter vara helt lugnt tänkte jag.
Jag kom fram till den andra Air France loungen. Dessa två lounger var i princip helt identiska och erbjöd exakt samma förplägnad i båda, vilken man gick till spelade således ingen som helst roll. Jag fick strax över en timme på plats i loungen, kunde sitta ned, läsa ikapp en smula och vila lite. Mit nästa plan skulle gå klockan 12:20. Det borde innebära att boarding påbörjas kring 11:50 tänkte jag för mig själv och slog lite extra på chipspåsen, så att jag skulle få ännu mindre bitar, som i sin tur skulle ta ännu längre tid att äta upp - en och en. Så länge man åt och drack fick man låta munskyddet vara av. Jag hade den här hösten 2020 blivit expert på att få en 40 grams chipspåse att räcka alldeles exceptionellt, rent av fenomenalt, länge!
Klockan 11:48 påbörjades boarding och klockan 11:56 satt jag tryggt på min plats, redo att flyga igen! Nu skulle jag bara ta mig en kort flygning till Amsterdam och därefter raka vägen till hotellet - trodde jag…
Last edited:
