SilverJonten
Medlem
Fruktansvärt irriterande med klockor och TV apparater som lyser så där på hotellrummet.
Hänger alltid en handduk eller överkastet över TV när det inte går att stänga av..
// Surgubbe
Den Flygande Holländaren
- Thread starter Berglund
- Startdatum
Fruktansvärt irriterande med klockor och TV apparater som lyser så där på hotellrummet.
Hänger alltid en handduk eller överkastet över TV när det inte går att stänga av..
// Surgubbe
Lördag den 17 oktober 2020
Flygplatshotellet Hilton Paris Charles De Gaulle Airport
Att vakna till en mardröm...
Jag vaknade med ett ryck!
Kollade på klockan, ahh, 05:47! Inte helt optimalt men jag hinner fortfarande, tänkte jag...
Men
Något
Var
Fel
!!!
Med tanke på hur trött jag hade varit kvällen innan, var jag alldeles för pigg, alldeles för klarvaken nu.
Något - kändes - fel !
Bilden på hotellklockan ovan är tidsstämplad klockan 06:48! Kom då ihåg att flyget skulle avgå klockan 07:10...
Jag rullade runt i sängen, greppade mobilen och såg:
På mobilens förstasida fanns det meddelande om "Gate closing", det var kört!
Jag var på hotellet Hilton Paris Charles De Gaulle Airport, fortfarande i sängen. Under alla omständigheter skulle det ta fem till tio minuter att ta sig upp ur sängen, kasta på kläder, packa ihop och ge sig av mot det lilla tåget CDG VAL. Lägg till en till två minuters väntetid samt ytterligare några minuts transporttid i terminal 2 bort till säkerhetskontrollen, två till fem minuters genomgång i säkerhetskontrollen och därefter en handfull minuters språngmarsch till gaten.
Nej!
Det gick inte att göra den spurten på 22 minuter. Särskilt inte som gaten redan hade annonserat "gate closing" för 31 minuter sedan. Jag hade inget incheckat bagage som i sig hade köpt mig en handfull minuter till innan de hunnit lasta av det.
Jag hade missat planet!
Av någon anledning hade mobilen inte ringt! (Såhär i efterhand har jag utrett anledningen men där och då hade jag ingen aning.) Alarmklockan bredvid sängen gick ganska exakt en timme efter rätt tid. Jag har aldrig tidigare missat ett plan av anledningar som jag själv kunnat påverka:
Idag var första gången jag hade missat ett plan på grund av omständigheter som jag själv kunde påverka.
Jag ringde Platinum Service Line som av någon anledning hade stängt! Ingen hjälp att hämta därifrån alltså. Jag var nu helt utlämnad åt mig själv, det var bara att ställa in sig på att göra sig i ordning, äta frukost och ta sig till flygplatsen för att besöka biljettkontoret på plats. Tur ändå att det här var Paris Charles de Gaulle, hemmabasen för Air France. Det här skall nog lösa sig, vet jag att jag tänkte.
Nästa plan mot Amsterdam gick klockan 10:15. Den flighten var helt fullbokat! Det fanns inga platser kvar på nätet att köpa. Jag klev då lugnt in i duschen och duschade i lugn och ro. Jag klädde långsamt på mig och gick ned för att äta frukost på hotellet. Nu visste jag inte när jag skulle få nästa mål mat, därför blev frukosten extra viktig! Det gällde att äta sig mätt nu och göra sig redo för vad som än må komma under dagen, förbereda sig på lång väntan och krig! Tyvärr är frukosten på det här hotellet inget att fira men det var mat, jag var hungrig och behövde fylla på reserverna för att orka med en oviss och föränderlig dag.
Jag gick upp på rummet, borstade tänderna och kikade på flygplanen. Kul med lite utsikt i varje fall:
Packade ihop väskan och gick ned för att checka ut. Lagom surmulet tog jag upp frågan om väckarklockan och varför i hela fridens namn den gick en timme efter. Jo, förklarade receptionisten, vår personal har haft så lite att göra så vi ställde om klockorna i alla avstängda rum i förväg... Sedan blev du som Diamond uppgraderad till ett rum som egentligen skulle ha varit avstängt och då blev det såhär - otur!
Inte helt nöjd med svaret begav jag mig i alla fall mot det lilla tåget CDG VAL som åter skulle ta mig till flygplatsen. Platserna längst fram var lediga, satte mig där och följde färden mot flygplatsen från första parkett:
Flygplatshotellet Hilton Paris Charles De Gaulle Airport
Att vakna till en mardröm...
Jag vaknade med ett ryck!
Kollade på klockan, ahh, 05:47! Inte helt optimalt men jag hinner fortfarande, tänkte jag...
Men
Något
Var
Fel
!!!
Med tanke på hur trött jag hade varit kvällen innan, var jag alldeles för pigg, alldeles för klarvaken nu.
Något - kändes - fel !
Bilden på hotellklockan ovan är tidsstämplad klockan 06:48! Kom då ihåg att flyget skulle avgå klockan 07:10...
Jag rullade runt i sängen, greppade mobilen och såg:
På mobilens förstasida fanns det meddelande om "Gate closing", det var kört!
Jag var på hotellet Hilton Paris Charles De Gaulle Airport, fortfarande i sängen. Under alla omständigheter skulle det ta fem till tio minuter att ta sig upp ur sängen, kasta på kläder, packa ihop och ge sig av mot det lilla tåget CDG VAL. Lägg till en till två minuters väntetid samt ytterligare några minuts transporttid i terminal 2 bort till säkerhetskontrollen, två till fem minuters genomgång i säkerhetskontrollen och därefter en handfull minuters språngmarsch till gaten.
Nej!
Det gick inte att göra den spurten på 22 minuter. Särskilt inte som gaten redan hade annonserat "gate closing" för 31 minuter sedan. Jag hade inget incheckat bagage som i sig hade köpt mig en handfull minuter till innan de hunnit lasta av det.
Jag hade missat planet!
Av någon anledning hade mobilen inte ringt! (Såhär i efterhand har jag utrett anledningen men där och då hade jag ingen aning.) Alarmklockan bredvid sängen gick ganska exakt en timme efter rätt tid. Jag har aldrig tidigare missat ett plan av anledningar som jag själv kunnat påverka:
Idag var första gången jag hade missat ett plan på grund av omständigheter som jag själv kunde påverka.
Jag ringde Platinum Service Line som av någon anledning hade stängt! Ingen hjälp att hämta därifrån alltså. Jag var nu helt utlämnad åt mig själv, det var bara att ställa in sig på att göra sig i ordning, äta frukost och ta sig till flygplatsen för att besöka biljettkontoret på plats. Tur ändå att det här var Paris Charles de Gaulle, hemmabasen för Air France. Det här skall nog lösa sig, vet jag att jag tänkte.
Nästa plan mot Amsterdam gick klockan 10:15. Den flighten var helt fullbokat! Det fanns inga platser kvar på nätet att köpa. Jag klev då lugnt in i duschen och duschade i lugn och ro. Jag klädde långsamt på mig och gick ned för att äta frukost på hotellet. Nu visste jag inte när jag skulle få nästa mål mat, därför blev frukosten extra viktig! Det gällde att äta sig mätt nu och göra sig redo för vad som än må komma under dagen, förbereda sig på lång väntan och krig! Tyvärr är frukosten på det här hotellet inget att fira men det var mat, jag var hungrig och behövde fylla på reserverna för att orka med en oviss och föränderlig dag.
Jag gick upp på rummet, borstade tänderna och kikade på flygplanen. Kul med lite utsikt i varje fall:
Packade ihop väskan och gick ned för att checka ut. Lagom surmulet tog jag upp frågan om väckarklockan och varför i hela fridens namn den gick en timme efter. Jo, förklarade receptionisten, vår personal har haft så lite att göra så vi ställde om klockorna i alla avstängda rum i förväg... Sedan blev du som Diamond uppgraderad till ett rum som egentligen skulle ha varit avstängt och då blev det såhär - otur!
Inte helt nöjd med svaret begav jag mig i alla fall mot det lilla tåget CDG VAL som åter skulle ta mig till flygplatsen. Platserna längst fram var lediga, satte mig där och följde färden mot flygplatsen från första parkett:
Last edited:
ekf
Medlem
Jag har inte sett något på nyheterna om att en förvirrad man försökt att borda ett plan i Frankrike i bara underkläderna senaste året, så på något magiskt sätt måste han ju ha lyckats... [F5]...
Lördag den 17 oktober 2020
Paris Charles de Gaulle - CDG
Desto dyrare det är att göra misstag, desto färre gånger unnar man sig den lyxen!
Den otrevliga stämningen från gårdagskvällen infann sig ånyo direkt när jag vid ingången till flygplatsterminalen möttes av tungt beväpad fransk polis. Iförda svarta huvor, med munskydd utanpå, såg de till att ingen kom in i terminalen utan boardingpass. Hade man inget, fick man vackert vända om och gå tillbaka till maskinerna och skriva ut ett. I Sverige hade det alldeles säkert gått fantastiskt utmärkt att dra en vals, berätta en (snyft-)historia och så hade de säkert släppt förbi en ändå.
De här killarna, den tungt beväpnade franska polisen, var inte direkt på vare sig tal- eller förhandlingshumör. När folk i klungan som hade bildats framför dem kom för nära, skrek en av dem något på franska och knuffade till mot folkhopen. Helt oavsett nivå på språkkunskap förstod man att här var det läge att hålla ordentligt avstånd och visa tillbörlig respekt. Att ta upp telefonen och ens fundera på att fotografera dem var naturligtvis helt uteslutet, här gjorde man som man blev tillsagd och svarade kort men ack så artigt på frågorna. Mitt boardingkort med flera flyg listade på samma papperslapp väckte viss förundran men efter snabb koll med kollegan viftade polisen förbi mig. Mitt svenska pass kan också ha haft något med saken att göra. Min kanske högst värderade ägodel och det som gör att jag gladeligen betalar hundratusentals kronor i skatt varje år. Jag har, genom åren, tappat räkningen på antalet dörrar som öppnats på grund av mitt svenska pass, det är dagar som dessa man förstår hur fruktansvärt och otäckt det måste vara att befinna sig på fel sida av Festung Europa!
Paris Charles de Gaulle Airport, CDG, är en av Europas allra största flygplatser med cirka 65 miljoner årliga passagerare, slagen endast av London Heathrow med sina runt 75 miljoner. Normalt är här fullt med folk, ett ständigt sorl och på det hela taget ganska livat. Denna lördagsmorgon, strax efter halv nio, var här tyst som i dödens väntrum! Inte ens när jag landat här riktigt sent om natten har jag varit med om en sådan ödslig terminal på den här flygplatsen. Det var ypperligt tydligt, ja - rent av fullkomligt glasklart, att fransmännen tog det här med corona betydligt mycket mer på allvar än vad vi gjorde hemma i Sverige vid den här tiden.
Bilden nedan är tagen klockan 08:37 och visar entrén och fållorna utanför Air France biljettkontor på Europaterminalen - 2F. Vilken normal dag som helst är här fullt med folk, förvirrade resenärer, desperata resenärer, försenade resenärer och ett par Air France anställda som tillsammans med en eller flera uniformerade vakter försöker bringa ordning och lugn i kön:
Idag var det dött, tyst och stängt!
Jag vill med det här dokumentera och visa just hur lite folk som befann sig på en av Europas allra största flygplatser vid den här tidpunkten. Frankrike var i lockdown och det var mitt svenska pass och mitt boardingkort som gjorde att jag alls kunde röra mig i de här områdena. Det stod flera vakter runt om i terminalen. När som helst kunde man bli ombedd att visa boardingkort, pass och förklara sitt ärende.
Det var verkligen inte trevligt längre!
Jag hade inte den bästa morgonen i mitt liv men kände ändå att detta är närmast historiskt. Där och då, i stunden, bestämde jag mig för att försöka att njuta av situationen, uppskatta det unika ögonblicket och verkligen suga till mig av tystnaden, lugnet och den tomma stillheten. Det här ville jag verkligen komma ihåg! Sällan eller aldrig har väl så få befunnit sig inne i CDG terminal 2F! En helt otrolig känsla! Jag är inte säker på att jag någonsin vill uppleva den igen men är, så här i efterhand, glad och tacksam för att jag fick vara med om det där och då. I stunden försökte jag påminna mig själv om att ta in alla intryck, lyssna på tystnaden, noga begrunda vad det var som höll på att hända.
Ticket office var stängt:
Närmaste öppna ticket office låg i terminal 2E, en av de internationella terminalerna. För att komma dit behöver man antingen gå runt världens omväg eller så sneddar man rakt över hyrbilsparkeringen som ligger mellan terminal 2F och terminal 2E. Lite frisk luft har ju inte skadat, tänkte jag och resonerade samtidigt som så att det rimligtvis fanns färre vakter utomhus. Därför fantiserade jag ihop att jag mest sannolikt skulle råka ut för färre kontroller utomhus. Mycket riktigt! Ingen kontrollerade mig ute på hyrbilsparkeringen. Det är inte särskilt långt att gå utan tar bara några få minuter att korsa parkeringen:
Roligt att Volvo räknas som en premiumbil som kostar extra hos Hertz:
Jag kom fram till terminal 2E, fick återigen visa boardingkort och pass för vakterna och släpptes efter viss tvekan igenom. De ville först avvisa mig eftersom jag endast hade Europabiljett och detta var den internationella terminalen. När jag lugnt och sansat förklarade att detta var det enda öppna biljettkontoret på hela flygplatsen fick det gå an och jag släpptes in. Här var det lite mer folk och lite mer liv, klockan var runt 08:50. Nästan skönt att se människor i rörelse igen! Tack vare mitt Flying Blue Platinumkort kunde jag gå förbi den ohemula kön till biljettkassorna och genast blev det min tur framme vid en av diskarna. Jag vågar inte ens tänka på hur länge andra människor hade stått i kö här.
Väl framme vid disken valde jag att vara hundra procent superärlig. Jag berättade att jag hade missat flyget, av egen försorg. Vidare berättade jag att jag väldigt gärna skulle vilja återansluta till den resan som jag hade påbörjat.
Kvinnan bakom disken tittade förskräckt på mig, lyssnade på min historia, knappade lite på datorn och knappade sedan lite till. Hon knappade ännu mer, hårdare och mer frenetiskt nu. Agenten tog mitt boardingkort, mitt Flying Blue Platinumkort, mitt ID kort och gick bort till en kollega för att fråga något. Jag har aldrig lärt mig franska men jag önskar innerligt, såhär i efterhand, att jag hade fått lyssna på och kunnat förstå deras konversation. Den föreföll för mig som yttre åskådare som väldigt livlig!
Min agent kom tillbaka till sin pulpet, hon knappade ännu lite mer på sin dator, lyfte luren och ringde någon. Hon pratade snabbt och engagerat, jag tänkte att det här kan enbart vara till min fördel. Här är en fantastisk person som jobbar hårt för min skull. Hade hon inte varit intresserad, hade det här inte alls gått att ordna - ja då hade hon bara sagt nej och skuffat ut mig ur lokalen. Men hon gav verkligen allt och knappade ihärdigt på datorn!
Hon knappade, nej - hamrade, lite till på datorn och tills slut kom vi till en punkt där hon blinkade ett par gånger extra med ögonen som för att förvissa sig om att hon verkligen såg rätt. Hon tittade upp från bakom skärmen, jag tror att hon försökte le bakom munskyddet och sade dem i mina öron numera legendariska orden:
”Mr. Berglund, this can be arranged!
Air France is pleased to reinstate your ticket and let you reconnect to your trip - for the price of...”
Paris Charles de Gaulle - CDG
Desto dyrare det är att göra misstag, desto färre gånger unnar man sig den lyxen!
Den otrevliga stämningen från gårdagskvällen infann sig ånyo direkt när jag vid ingången till flygplatsterminalen möttes av tungt beväpad fransk polis. Iförda svarta huvor, med munskydd utanpå, såg de till att ingen kom in i terminalen utan boardingpass. Hade man inget, fick man vackert vända om och gå tillbaka till maskinerna och skriva ut ett. I Sverige hade det alldeles säkert gått fantastiskt utmärkt att dra en vals, berätta en (snyft-)historia och så hade de säkert släppt förbi en ändå.
De här killarna, den tungt beväpnade franska polisen, var inte direkt på vare sig tal- eller förhandlingshumör. När folk i klungan som hade bildats framför dem kom för nära, skrek en av dem något på franska och knuffade till mot folkhopen. Helt oavsett nivå på språkkunskap förstod man att här var det läge att hålla ordentligt avstånd och visa tillbörlig respekt. Att ta upp telefonen och ens fundera på att fotografera dem var naturligtvis helt uteslutet, här gjorde man som man blev tillsagd och svarade kort men ack så artigt på frågorna. Mitt boardingkort med flera flyg listade på samma papperslapp väckte viss förundran men efter snabb koll med kollegan viftade polisen förbi mig. Mitt svenska pass kan också ha haft något med saken att göra. Min kanske högst värderade ägodel och det som gör att jag gladeligen betalar hundratusentals kronor i skatt varje år. Jag har, genom åren, tappat räkningen på antalet dörrar som öppnats på grund av mitt svenska pass, det är dagar som dessa man förstår hur fruktansvärt och otäckt det måste vara att befinna sig på fel sida av Festung Europa!
Paris Charles de Gaulle Airport, CDG, är en av Europas allra största flygplatser med cirka 65 miljoner årliga passagerare, slagen endast av London Heathrow med sina runt 75 miljoner. Normalt är här fullt med folk, ett ständigt sorl och på det hela taget ganska livat. Denna lördagsmorgon, strax efter halv nio, var här tyst som i dödens väntrum! Inte ens när jag landat här riktigt sent om natten har jag varit med om en sådan ödslig terminal på den här flygplatsen. Det var ypperligt tydligt, ja - rent av fullkomligt glasklart, att fransmännen tog det här med corona betydligt mycket mer på allvar än vad vi gjorde hemma i Sverige vid den här tiden.
Bilden nedan är tagen klockan 08:37 och visar entrén och fållorna utanför Air France biljettkontor på Europaterminalen - 2F. Vilken normal dag som helst är här fullt med folk, förvirrade resenärer, desperata resenärer, försenade resenärer och ett par Air France anställda som tillsammans med en eller flera uniformerade vakter försöker bringa ordning och lugn i kön:
Idag var det dött, tyst och stängt!
Jag vill med det här dokumentera och visa just hur lite folk som befann sig på en av Europas allra största flygplatser vid den här tidpunkten. Frankrike var i lockdown och det var mitt svenska pass och mitt boardingkort som gjorde att jag alls kunde röra mig i de här områdena. Det stod flera vakter runt om i terminalen. När som helst kunde man bli ombedd att visa boardingkort, pass och förklara sitt ärende.
Det var verkligen inte trevligt längre!
Jag hade inte den bästa morgonen i mitt liv men kände ändå att detta är närmast historiskt. Där och då, i stunden, bestämde jag mig för att försöka att njuta av situationen, uppskatta det unika ögonblicket och verkligen suga till mig av tystnaden, lugnet och den tomma stillheten. Det här ville jag verkligen komma ihåg! Sällan eller aldrig har väl så få befunnit sig inne i CDG terminal 2F! En helt otrolig känsla! Jag är inte säker på att jag någonsin vill uppleva den igen men är, så här i efterhand, glad och tacksam för att jag fick vara med om det där och då. I stunden försökte jag påminna mig själv om att ta in alla intryck, lyssna på tystnaden, noga begrunda vad det var som höll på att hända.
Ticket office var stängt:
Närmaste öppna ticket office låg i terminal 2E, en av de internationella terminalerna. För att komma dit behöver man antingen gå runt världens omväg eller så sneddar man rakt över hyrbilsparkeringen som ligger mellan terminal 2F och terminal 2E. Lite frisk luft har ju inte skadat, tänkte jag och resonerade samtidigt som så att det rimligtvis fanns färre vakter utomhus. Därför fantiserade jag ihop att jag mest sannolikt skulle råka ut för färre kontroller utomhus. Mycket riktigt! Ingen kontrollerade mig ute på hyrbilsparkeringen. Det är inte särskilt långt att gå utan tar bara några få minuter att korsa parkeringen:
Roligt att Volvo räknas som en premiumbil som kostar extra hos Hertz:
Jag kom fram till terminal 2E, fick återigen visa boardingkort och pass för vakterna och släpptes efter viss tvekan igenom. De ville först avvisa mig eftersom jag endast hade Europabiljett och detta var den internationella terminalen. När jag lugnt och sansat förklarade att detta var det enda öppna biljettkontoret på hela flygplatsen fick det gå an och jag släpptes in. Här var det lite mer folk och lite mer liv, klockan var runt 08:50. Nästan skönt att se människor i rörelse igen! Tack vare mitt Flying Blue Platinumkort kunde jag gå förbi den ohemula kön till biljettkassorna och genast blev det min tur framme vid en av diskarna. Jag vågar inte ens tänka på hur länge andra människor hade stått i kö här.
Väl framme vid disken valde jag att vara hundra procent superärlig. Jag berättade att jag hade missat flyget, av egen försorg. Vidare berättade jag att jag väldigt gärna skulle vilja återansluta till den resan som jag hade påbörjat.
Kvinnan bakom disken tittade förskräckt på mig, lyssnade på min historia, knappade lite på datorn och knappade sedan lite till. Hon knappade ännu mer, hårdare och mer frenetiskt nu. Agenten tog mitt boardingkort, mitt Flying Blue Platinumkort, mitt ID kort och gick bort till en kollega för att fråga något. Jag har aldrig lärt mig franska men jag önskar innerligt, såhär i efterhand, att jag hade fått lyssna på och kunnat förstå deras konversation. Den föreföll för mig som yttre åskådare som väldigt livlig!
Min agent kom tillbaka till sin pulpet, hon knappade ännu lite mer på sin dator, lyfte luren och ringde någon. Hon pratade snabbt och engagerat, jag tänkte att det här kan enbart vara till min fördel. Här är en fantastisk person som jobbar hårt för min skull. Hade hon inte varit intresserad, hade det här inte alls gått att ordna - ja då hade hon bara sagt nej och skuffat ut mig ur lokalen. Men hon gav verkligen allt och knappade ihärdigt på datorn!
Hon knappade, nej - hamrade, lite till på datorn och tills slut kom vi till en punkt där hon blinkade ett par gånger extra med ögonen som för att förvissa sig om att hon verkligen såg rätt. Hon tittade upp från bakom skärmen, jag tror att hon försökte le bakom munskyddet och sade dem i mina öron numera legendariska orden:
”Mr. Berglund, this can be arranged!
Air France is pleased to reinstate your ticket and let you reconnect to your trip - for the price of...”
Last edited:
Dbodenfo
Medlem
Till det facila priset av Dr. Evils "one million dollars."
50 Euros ???
henrik l
Medlem
Mattias Holmén
Medlem
Gissar att det ligger närmare 5-siffrigt än 3-siffrigt i kr
Eller så får han det typ ”gratis”…?!
SilverJonten
Medlem
Det är antingen eller iom att han är på CDG tänker jag…