Senaste nytt

Berglund

Medlem
Fredag den 16 oktober 2020
Stockholm
Jag har aldrig...


Fredag eftermiddag klockan 16:38 var det dags.
Resa nummer åtta påbörjades, den allra sista bokningen från den numera BC-legendariska söndagen den 6 september 2020:


Dagen - Då - Jag - Bestämde - Mig
:



Jag hade den där söndagen den 6 september 2020 ringt Flying Blues Platinum Service Line (PSL) och bland annat bett dem boka:
- "Indeed" svarade jag snabbt och läste upp datumen för helgen den 17-18 oktober för honom. Han kollade och rutten fanns för facila €490, det var bara att boka på resa nummer sju:


Den uppmärksamme läsaren noterar nu att jag då kallade den här resan för "nummer sju", det är för att jag vid det bokningstillfället inte kände till Bukarest-resan som sprängdes in på det som egentligen var tänkt att bli min lediga helg, den 3-4 oktober:
Jag gjorde ett mycket tappert försök att få till en bokning redan till den kommande helgen, den 3-4 oktober. Den var visserligen tänkt som min vilohelg men om jag nu ville ge det här med Ultimate en chans, då fick man göra vissa uppoffringar!

Helgen den 16-18 oktober skulle nu alltså bli min femte helg i rad med resor. Här skall jag göra bekännelsen, jag började vid det här laget bli ganska trött och sliten! Det kändes i kroppen att jag inte hade fått vila ordentligt utan jobbat och rest fem veckor i sträck.

Klockan 16:38, fredagen den 16 oktober avgick i alla fall tåget in mot T-centralen, där jag dagen till ära skulle snåla in på lite transportkostnader genom att ta Flygbussen ut till Arlanda. Flyget skulle inte gå förrän klockan 19:40 samma kväll men jag ville helst hinna förbi Clarion Arlanda och betala min 3X poängen bokning som jag hade gjort för länge sedan. Tanken var att rufsa om lite i sängen, kasta två handdukar i handfatet och därefter lämna rummet. Vad gör man inte för poängen? Självklart var hotellet bokat via Refunder och vistelsen betalades med ett 20% presentkort som hade inhandlats tidigare under året. Det blev bra poängutväxling per inbetald krona.

Jag hade återigen fått en fin svit ute på Clarion Arlanda!
07DD1232-3529-4743-90E3-A22DC0BE0318.jpeg

D6D8C679-4559-471F-AE32-CB102DF1EEA7.jpeg

8EEFBC8D-BDF7-462E-8550-14CC39DDDB32.jpeg

527FAB97-F5C0-4F8D-8559-CCE2B735970E.jpeg

A827A9BF-A5D4-478B-AD8F-CAE107730DC3.jpeg

BB1462E1-5074-4474-A3AB-5916DB7EDA4C.jpeg
Nästan synd att jag inte kunde stanna och utnyttja den men som så många andra välberesta personer konstaterar även jag att det inte spelar så stor roll med ett stort och fint rum om jag ändå reser själv. Jag behöver bara en enkel säng, egen dusch och toalett och möjligen en liten stol och ett skrivbord. Det hittar man i de flesta standardhotellrum. Reser jag däremot tillsammans med någon, då ökar däremot kraven direkt! Jag fick min voucher på 125 kr i samband med incheckningen, jag gick upp till skybaren och spenderade vouchern på ett glas champagne!
3CD4F25D-C67E-4F98-BCA9-D2086F53DA89.jpeg

Jag lämnade hotellet lite för sent, jag hade suttit kvar alldeles för länge och haft det bra fram till klockan 18:52, boarding skulle ju ändå börja klockan 19:10! På något sätt antar jag att det här var lite av kroppens sätt att så smått protestera mot ytterligare en flygning när kroppen egentligen bara ville åka hem och kasta sig på soffan!

Ambitionen att äta kvällsmat på Pontus fick stryka på foten.
B1F253BE-EAC4-419C-AC3E-8587D962FE24.jpeg
Jag gjorde den i övrigt korrekta bedömningen att jag inte skulle hinna med att beställa, äta upp maten och ändå hinna bort till boarding. Det fick bli en kycklingsallad från Pontus to go sortiment.
D24D8FB3-C653-46DD-85F1-934237E60566.jpeg

Klockan 19:13 blinkade det till på avgångsskylten - omedelbar avgång!
057203C5-7F1E-445E-BE88-8D7AC515702C.jpeg
I min värld var det då i alla fall sju minuter kvar tills de där "20 minuter före avgång", vartefter Air France reserverar sig rätten att neka ombordstigning.

Jaja, vilken tur då att jag hade valt bort att äta hos Pontus och istället nöjt mig med to go sortimentet.
BD6DDAEA-FCA0-4326-8A2F-E5FDBFD29617.jpeg

Jag hade bokat en natts övernattning på Hilton Paris Charles De Gaulle Airport och såg fram emot det. Tanken var att den här resan skulle bli, i varje fall en liten smula, annorlunda. Det jag inte visste då, var att jag inte skulle komma att nå Oslo Sandefjord Torp...
Det här skulle komma att bli mitt avsked till Oslo Sandefjord Torp för 2020. Framtiden hade i sitt sköte att jag inte skulle komma tillbaka hit...

Och annorlunda - skulle den komma att bli...
 
Last edited:

Berglund

Medlem
Fredag den 16 oktober 2020
Stockholm
Nu var det inte roligt längre!


ARN - CDG

Fredag 16 oktober, kl 19:30, ankomst kl 22:05
Flight AF 1063, Airbus A319, flögs av Air France, plats: 1C

Den främre dörren stängdes tidigt och vi rullade ut från terminalen 10 minuter före de utsatta 19:40. Väl i luften serverades det kyckling och rotfrukter. Inte det bästa jag någonsin ätit ombord men helt okej och definitivt något jag gott kan tänka mig att äta igen.
A4692CF0-1B86-4845-BC4F-F8AA9A454905.jpeg

Ombord Air France serveras det champagne:
6DB02164-FDB6-4C06-AD09-0902884A4BE1.jpeg

0E101655-DABB-4FD9-B2E9-29908E0ECBE8.jpeg När jag mumsat i mig det som erbjöds ombord var det dags att packa upp min medhavda mat från Pontus to-go sortiment:
31D12D1C-AFA5-4AF5-89EA-EB8533087F26.jpeg

Det fick bli en liten flaska vin till den måltiden:
97DABF03-6DAA-4FE2-8878-6F8A2600131B.jpeg

Resten av flygningen förflöt utan vidare äventyr, trevlig purser som kom förbi flera gånger och frågade om han kunde göra något för mig. Men jag var nöjd och satt så bra där i min lilla flygplansstol. Jag provade istället Air France interneterbjudande ombord. Det är gratis att koppla upp sig för att skicka textmeddelanden via WhatsApp, iMessage och liknande tjänster men i princip all surf går så långsamt att det blir obrukbart. Man kan uppgradera från gratisuppkopplingen till bättre, betalda, anslutningsalternativ. Jag kände mig dock inte på humör för att betala tiotals Euro extra bara för att få internettillgång de drygt två timmar som flygningen skulle vara.

Vi landade med en rejäl smäll! Det "pangade till" i hela kabinen och det var höstens överlägset sämsta landning! När piloterna hade fått ned farten kom kaptenen ut i högtalaren och bad om ursäkt för den hårda landningen och nämnde att det här hade varit en "exceptionally hard" landning. Jag förstod inte varför, det var ändå okej väderlek. Det här var en landning som hade väckt de döda! Vi rullade i alla fall in mot terminalen.
00C7B710-73AF-463B-9288-B203CF55E837.jpeg
Här blev vi sittandes en stund innan den främre dörren till slut öppnades och vi fick börja kliva av.

Min vana trogen var jag naturligtvis först av och gick snabbt nedför den glasförsedda jetbryggan in mot terminalen. Plötsligt möttes mina ögon av ett mycket starkt ljus i ögonhöjd, så pass starkt att det fick mig att slå ned blicken i marken. Det gick inte att titta rakt in i den starka ljuskällan. Med blicken i marken gick jag ovetandes rakt in i en kraftig hand som stoppade mig genom ett vänligt men starkt och bestämt tryck över bröstkorgen:
Passport and medical papers!
röt den uniformerade polisen som just hade satt upp sin hand i bröstkorgen för att stoppa mig. Det stod totalt tre stycken poliser här, två stod mitt i gångvägen och en stod en meter bakom och höll en stor ljuskälla i axelhöjd.

Nu var det inte roligt längre!
Det var verkligen inte lek och skoj längre, det här var på fullständigt allvar! Frankrike hade inför lockdown i några av sina största städer, Paris naturligtvis en av dem. De här poliserna var här för att göra en första scanning, kontrollera att flygbolaget hade gjort sitt innan den ens släppte ombord oss på planet. Tack o lov hade jag rätt papper men poliserna var beväpnade med Heckler & Kochs MP5 och bar någon sorts förstärkningsväst. De var stora och starka, det var tydligt att de menade allvar. Det här var inte ett läge att argumentera, det här var ett typiskt sådant läge där man lyder makten och överheten. Man berättar inga historier om sin sjuka gamla farmor eller om dinosaurien som åt upp ens hemläxa, man håller sig kort och svarar på de frågor som ställs men berättar inget mer. Man volontärer ingen information alls utan håller sig kort och extremt sanningsenlig. Dem här killarna är inte här för att vara ens kompis! Det gjordes väldigt tydligt och det var inte trevligt. Det här, var inte på skoj!

Jag måste bara, igen, understryka att det verkligen inte var roligt längre, det var inte "fun&games". Vi i Sverige hade vid den här tiden ändå ett ganska avslappnat sätt till coronasmittan, det här var något helt annat! Det var på allvar, corona grasserade fullständigt i Italien, Frankrike, Portugal och Spanien vid den här tiden. Intensivvårdsavdelningar fylldes till bristningsgränsen. Det här var ett helt annat Europa än det jag hade börjat resa i under augusti månad. Det här var på allvar och det var bara att förbereda sig på att bli kollad in i minsta detalj. Nu hade jag naturligtvis full koll på mina papper och hade allting i ordning, jag visste vad som gällde och vilka regler och undantag som var applicerbara på just mig. Men helt oavsett, när man står där, ensam i mörkret, på en kall flygplats runt halv elva på kvällen, mindre än en meter från det som svensk polis kallar "förstärkningsbeväpnad polis", då är man inte så tuff. Det här blev genast så långt ifrån nöjestripp som man rimligtvis kan komma! Otäckt, är ett ord som bäst beskriver upplevelsen. Det var sannerligen inget nöje!

Efter att ha granskat mina papper i någon minut, som kändes som en evighet, lät polisen mig gå förbi. Jag visste att allting var i ordning men att resa i denna tid var ett risktagande. En risk jag förvisso var beredd att acceptera men det innebär inte att jag tyckte att det var trevligt. Till alla er som satt hemma och gömde er under denna tid och till alla er som gnällde över att era arbetsgivare hade er "grounded" - ni missade inget! Det här var ytterst otrevligt och inget som jag direkt önskade att uppleva igen.

Det var en unik händelse i en helt unik tidsperiod och jag är - så här i efterhand - glad och tacksam över att ha fått möjligheten att flyga under denna mycket speciella och helt otroliga tidsperiod - men jag ser mycket fram emot den dag då det kan bli "som vanligt" igen!!!

Från bagagebanden gick jag ut och svängde höger mot TGV VAL, det lilla snabbtåget som går inom flygplatsområdet.
135F0C86-5B80-4109-98FB-9A1A72069C81.jpeg

Jag kom till den lilla stationen och väntade på tåget...
 
Last edited:

Valley

Medlem
Fredag den 16 oktober 2020
Stockholm
Nu var det inte roligt längre!


ARN - CDG

Fredag 16 oktober, kl 19:30, ankomst kl 22:05
Flight AF 1063, Airbus A319, flögs av Air France, plats: 1C

Den främre dörren stängdes tidigt och vi rullade ut från terminalen 10 minuter före de utsatta 19:40. Väl i luften serverades det kyckling och rotfrukter. Inte det bästa jag någonsin ätit ombord men helt okej och definitivt något jag gott kan tänka mig att äta igen.
Visa bifogad bild 122024

Ombord Air France serveras det champagne:
Visa bifogad bild 122025

Visa bifogad bild 122026 När jag mumsat i mig det som erbjöds ombord var det dags att packa upp min medhavda mat från Pontus to-go sortiment:
Visa bifogad bild 122030

Det fick bli en liten flaska vin till den måltiden:
Visa bifogad bild 122027

Resten av flygningen förflöt utan vidare äventyr, trevlig purser som kom förbi flera gånger och frågade om han kunde göra något för mig. Men jag var nöjd och satt så bra där i min lilla flygplansstol. Jag provade istället Air France interneterbjudande ombord. Det är gratis att koppla upp sig för att skicka textmeddelanden via WhatsApp, iMessage och liknande tjänster men i princip all surf går så långsamt att det blir obrukbart. Man kan uppgradera från gratisuppkopplingen till bättre, betalda, anslutningsalternativ. Jag kände mig dock inte på humör för att betala tiotals Euro extra bara för att få internettillgång de drygt två timmar som flygningen skulle vara.

Vi landade med en rejäl smäll! Det "pangade till" i hela kabinen och det var höstens överlägset sämsta landning! När piloterna hade fått ned farten kom kaptenen ut i högtalaren och bad om ursäkt för den hårda landningen och nämnde att det här hade varit en "exceptionally hard" landning. Jag förstod inte varför, det var ändå okej väderlek. Det här var en landning som hade väckt de döda! Vi rullade i alla fall in mot terminalen.
Visa bifogad bild 122028
Här blev vi sittandes en stund innan den främre dörren till slut öppnades och vi fick börja kliva av.

Min vana trogen var jag naturligtvis först av och gick snabbt nedför den glasförsedda jetbryggan in mot terminalen. Plötsligt möttes mina ögon av ett mycket starkt ljus i ögonhöjd, så pass starkt att det fick mig att slå ned blicken i marken. Det gick inte att titta rakt in i den starka ljuskällan. Med blicken i marken gick jag ovetandes rakt in i en kraftig hand som stoppade mig genom ett vänligt men starkt och bestämt tryck över bröstkorgen:
Passport and medical papers!
röt den uniformerade polisen som just hade satt upp sin hand i bröstkorgen för att stoppa mig. Det stod totalt tre stycken poliser här, två stod mitt i gångvägen och en stod en meter bakom och höll en stor ljuskälla i axelhöjd.

Nu var det inte roligt längre!
Det var verkligen inte lek och skoj längre, det här var på fullständigt allvar! Frankrike hade inför lockdown i några av sina största städer, Paris naturligtvis en av dem. De här poliserna var här för att göra en första scanning, kontrollera att flygbolaget hade gjort sitt innan den ens släppte ombord oss på planet. Tack o lov hade jag rätt papper men poliserna var beväpnade med Heckler & Kochs MP5 och bar någon sorts förstärkningsväst. De var stora och starka, det var tydligt att de menade allvar. Det här var inte ett läge att argumentera, det här var ett typiskt sådant läge där man lyder makten och överheten. Man berättar inga historier om sin sjuka gamla farmor eller om dinosaurien som åt upp ens hemläxa, man håller sig kort och svarar på de frågor som ställs men berättar inget mer. Man volontärer ingen information alls utan håller sig kort och extremt sanningsenlig. Dem här killarna är inte här för att vara ens kompis! Det gjordes väldigt tydligt och det var inte trevligt. Det här, var inte på skoj!

Jag måste bara, igen, understryka att det verkligen inte var roligt längre, det var inte "fun&games". Vi i Sverige hade vid den här tiden ändå ett ganska avslappnat sätt till coronasmittan, det här var något helt annat! Det var på allvar, corona grasserade fullständigt i Italien, Frankrike, Portugal och Spanien vid den här tiden. Intensivvårdsavdelningar fylldes till bristningsgränsen. Det här var ett helt annat Europa än det jag hade börjat resa i under augusti månad. Det här var på allvar och det var bara att förbereda sig på att bli kollad in i minsta detalj. Nu hade jag naturligtvis full koll på mina papper och hade allting i ordning, jag visste vad som gällde och vilka regler och undantag som var applicerbara på just mig. Men helt oavsett, när man står där, ensam i mörkret, på en kall flygplats runt halv elva på kvällen, mindre än en meter från det som svensk polis kallar "förstärkningsbeväpnad polis", då är man inte så tuff. Det här blev genast så långt ifrån nöjestripp som man rimligtvis kan komma! Otäckt, är ett ord som bäst beskriver upplevelsen. Det var sannerligen inget nöje!

Efter att ha granskat mina papper i någon minut, som kändes som en evighet, lät polisen mig gå förbi. Jag visste att allting var i ordning men att resa i denna tid var ett risktagande. En risk jag förvisso var beredd att acceptera men det innebär inte att jag tyckte att det var trevligt. Till alla er som satt hemma och gömde er under denna tid och till alla er som gnällde över att era arbetsgivare hade er "grounded" - ni missade inget! Det här var ytterst otrevligt och inget som jag direkt önskade att uppleva igen.

Det var en unik händelse i en helt unik tidsperiod och jag är - så här i efterhand - glad och tacksam över att ha fått möjligheten att flyga under denna mycket speciella och helt otroliga tidsperiod - men jag ser mycket fram emot den dag då det kan bli "som vanligt" igen!!!

Från bagagebanden gick jag ut och svängde höger mot TGV VAL, det lilla snabbtåget som går inom flygplatsområdet.
Visa bifogad bild 122029

Jag kom till den lilla stationen och väntade på tåget...

Men för bävelen, pretty please with sugar on top, inte sluta så fort :confused:
 

Berglund

Medlem
Fredag den 16 oktober 2020
Paris Charles de Gaulle - CDG
Flygplatshotellet Hilton Paris Charles De Gaulle Airport


Tåget som går mellan terminalerna på Paris Charles de Gaulle Airport (CDG) heter CDG VAL och är en liten tågbana med två spår. Ett spår på varje sida av perrongen och ett litet tåg pendlar fram och tillbaka på vardera spår. Det tar sällan eller aldrig mer än ett par minuter innan något av tågen kommer. Inte heller denna kväll behövde jag vänta mer än två-tre minuter innan något av tågen kom. Jag började på terminal två:
D2443F42-D7C1-45AF-829C-C04EB26A5F93.jpeg
Efter bara någon minuts färd kom jag till terminal 3 där man återfinner RER tågen in mot Paris, den stora busstationen och ett antal hotell som ligger här på rad:
668AE217-83A4-4D2E-AB92-512E0C8774D8.jpeg

Klockan var runt 22:30 när jag gick längs med gången som går från tågstationen och upp mellan alla hotellen:
A47802FA-3E50-4E08-954D-34F19EC22864.jpeg
Bra med ljus längs hela gången, släta betongblock att enkelt dra väskan på och delvis tak över huvudet om det skulle regna. På det hela taget väldigt bra gjort som transportgång!

Efter ungefär två minuters gångväg såg jag Hiltonhotellet på höger sida:
92B985E3-8590-4460-B913-B67756F37D9A.jpeg

Paris Hilton Charles De Gaulle Airport:
6AE71CE1-A045-4220-AECF-F05AED8E7B06.jpeg

Jag checkade in i receptionen och fick något halvdant mummel om "välkommen, vi ser att du är Diamond" och något pliktskyldigt om att jag fick hämta en drink i baren nu under corona som kompensation för att loungen var stängd.
C8D1A791-A805-438C-9EED-AA1860279CCA.jpeg
Det kändes som ett lite väl tamt "diamond-mottagande" men klockan var runt 22:45 och jag hade flygning till Amsterdam redan nästa morgon klockan 07:10. Med lite tur skulle jag få runt sex timmars sömn, det fanns varken tid eller kraft att slarva runt i baren. Därför brydde jag mig inte om vare sig det tama mottagandet eller vad som eventuellt erbjöds eller inte erbjöds i "loungen". Jag var bara intresserad av att få gå och sova!

Trots att jag var trött kunde jag inte låta bli att förundras över den totala onödigheten kring de här tramsiga "corona-klisterlapparna" vars klister var så dåligt att istället för att "sigillet" bröts när man öppnade dörren så lossnade hellre hela klisterlappen antingen från dörren eller från dörrkarmen. Helt värdelös charad, ämnad till att "öka tryggheten" men framstod bara som rent trams eftersom genomförandet var så vekt och dåligt att det hade varit bättre att låta bli alltihop. Uselt och pinsamt Hilton!
5253EC21-D1ED-4008-B18B-F832EB78DBBC.jpeg

7CB0137E-BA58-4C00-BCB3-1D833F16ECDF.jpeg

Klisterlappen med perforeringen i mitten fortfarande intakt:
F36C02D2-1C51-4E9C-A702-05B566291DA1.jpeg

Rummet var i alla fall stort och luftigt! Hade vi varit två personer här kunde man utan problem hållit corona avstånd till varandra, till och med nästan i sängen som var stor och bred:
35382A8F-ACAA-4558-AA35-8A94DC2E047C.jpeg

F403BDA8-3141-456E-A249-4930CE98409B.jpeg

94FA11EC-3BF7-44DA-81CB-CDE9E7A66BF4.jpeg

B522D19A-822E-4FAA-B68F-4D63F15F3617.jpeg

Jag hade också fått utsikt ut mot flygplatsen:
96D00219-71DE-4686-8CB5-B6D6021BBC29.jpeg

Vid den här tidpunkten brukade Hilton trä en liten papperslapp runt fjärrkontrollen för att påtala att den hade blivit rengjord och desinfekterad. Inte här men jag skulle ändå inte se på TV eller röra fjärrkontrollen så det gjorde ingenting alls för min del:
3FCC6CD4-E686-49AE-A9DE-FC9386E3071E.jpeg
I normala fall har jag med en egen plastpåse som jag trär över hotellens fjärrkontroller. Skulle aldrig få för mig att röra den med mina egna, oskyddade händer. Fy!

Nu var jag ordentligt trött. Glad att jag inte hade tackat ja till någon "diamonddricka" i baren och tacksam över att äntligen ha kommit till hotellet. Kroppen var trött och sliten, jag förtjänade att vila och jag kan - såhär i efterhand - erkänna att den här resan var att pusha krafterna lite väl långt. Jag borde ha haft en paus här någonstans i september/oktober men poängen skulle jagas in, Ultimate skulle bärgas och då fick man minsann göra vissa uppoffringar!

Ställde alarmklockan till att ringa kl 05:15 imorgon bitti, lade fram rena kläder, borstade tänderna, lade mobilen på laddning och rasade ned i sängen. Trött och slutkörd i både kropp och sinne men spänd och förväntansfull inför morgondagens flygningar!
 
Last edited:
Toppen