Befinner mig nu i Italien (Emilia Romagna) och här är allt ”som vanligt”, när det kommer till öppettider, restauranger, vilka verksamheter som är öppna etc. Visst finns det begränsningar, som t.ex. hur många som får vara samtidigt i ett omklädningsrum till poolen, att varannan sittplats på flygplatsen är avspärrad etc. etc. men det är inget som påverkar en normal semester.
Jag upplever ingen trängsel, men det är heller inte på något sätt folktomt.
Två saker slår mig, och som jag la märke till redan förra sommaren, men som nu blivit ännu värre.
Det första är användningen av munskydd, som närmast kan beskrivas som en fars. Det är obligatoriskt inomhus, och om det uppstår folksamlingar utomhus där det inte går att hålla avstånd. Munskydden åker av och på, täcker ibland bara hakan, ibland munnen och i bland även näsan. Många har sytt egna. Efter några sonderingar visar det sig att de som sytt egna gjort det för att det ”inte går att andas i de som man egentligen ska ha”. Engångsskydd återanvänds, flergångsskydd tvättas inte, skydd hänger på armen, läggs på bord o.s.v.
- kort sagt, munskydd används, men det är ljusår från att användas så som det nog är tänkt.
Den andra saken är att jag märkt att många som jag pratat med, speciellt äldre, blivit uppskrämda. Trots att de är fullvaccinerad, smittspridningen är på historiskt låga nivåer och vi är utomhus, har de munskydd och säger att de är oroliga för att bli sjuka. De undviker att besöka butiker och röra sig i miljöer med andra människor. Visst kan man tycka att det är bra på ett sätt, att de tar ansvar och bidrar till minskad smitta, men jag får en allt starkare känsla av att det är irrationellt och att de går miste om mer än nödvändigt. Rapportering i media, höga dödstal tidigare under pandemin och rykten verkar ha gjort att rädslan sitter djupt.