Senaste nytt

Diamond life

intuition

Medlem
Album: Diamond Life
Artist: Intuition
Spår 2: the smooth operator
(MMX-ARN-MMX-ARN-MMX)


"Diamond life, lover boy
He moves in space with minimum waste and maximum joy
City lights and business nights
When you require streetcar desire for higher heights

No place for beginners or sensitive hearts
The sentiment is left to chance
No place to be ending but somewhere to start

No need to ask.

He's a smooth operator.
"



Måndag och dags att jobba på distans. Ett snabbt flyg till min arbetsplats för dagen, SAS Gold lounge Arlanda. Effektiva arbetstimmar utan att någon stör. Partnern tror jag är på jobbet, jobbet tror jag är hemma. Vad kan gå fel? Naturligtvis ingenting. Men låt oss backa några timmar.

Lördag kväll
Mäklaren ringer. En spekulant vill göra snabb affär och slippa konkurrens. Kan vi ta en privat visning på måndag?
- Eh, nej, det är en väldigt, VÄLDIGT dålig dag för det.
- Mm, men jag känner att det kan bli ett bra bud och de går med på alla era krav. Men de måste få visning innan budet kommer. Tar vi det på måndag kan vi ha kontraktet klart på tisdag eller onsdag.

- Älskling?
- Mmm?
- Mäklaren undrar om vi kan ta en privatvisning på måndag.
- Hrm.
- .. och som du vet måste jag jobba extra, så jag har ingen chans att ta det. Tror du att du skulle kunna?
- (Dubbel-hrm)

Vi enas ändå om att kl 12.00 ska funka och mäklaren får beskedet.




Söndag 22:00

SMS. Med sömndruckna ögon läser jag. Helv*** också.
OK, lugn nu. Du fixar det.

- Älskling?
- Mmm?
- Du vet den där fönsterputsen vi pratade om för några veckor sedan?
- Mm? (frågande)
- De kommer i morgon. Klockan 8.

Bortsett från att det f*ckar upp allt och partnern ogillar att främmande kommer in i lägenheten utan full Hazmat-utrustning är det ju ändå ett plus med fönsterputs före visningen.
- Jag kan lämna på dagis, säger jag med leende från öra till öra. Så kanske du kan ta fönsterputsen? Jag kan stuva om lite på morgonen, det är resten av dagen och kvällen som är helt körd.
Smooth!


Måndag 08:30
30 minuter före normal starttid anländer mini-me till förskolan och med lite social kompetens får jag både henne och personalen att acceptera tingens ordning.
Bilfärden ut ur bilhatarstaden går förvånansvärt bra och silverpilen skjuter fart längs 108:an mot Sturup. På den enda och väldigt korta sträckan med tvåfiligt vid Staffanstorp gör av jag mig av med de sista sölkorvarna. Hold on SAS, I'm comming!

Passerar sista fartkameran och gör mig precis redo att ignorera den löjliga 80-skylten när jag ser en stillastående brandbil med blåljus. Inga problem, den tar bara upp en sida av vägen och det är god sikt. Bara att swisha förbi. Men vad står det på den där skylten?
Helv...
Vägen avstängd. Varsågod sväng vänster, rakt ut i terrängen.

Den som placerade Sturup där det ligger visste inget om redundans. Det finns ingen vettig tillfart norrifrån förutom den usla 108:an. Som nu är avstängd. Men GPS:en föreslår en trevlig söndagstur på landet.

De säger att google vet allt. Vilket bull. Algoritmen har ingen aning om snitthastigheten hos de godmodiga människorna från Mossheddinge, Rävestad eller Bökesåkra, som har hela dagen på sig att åka och hämta ägg hos grannen. De omdirigerade stadsborna är inte bättre. Alla verkar ha tankat bromsolja och placerar bilen på mittlinjen för att dikena ser så farliga ut.

Betydligt senare än planerat kommer jag fram. Snåljåpen i mig försäkrar trots det att vi lätt kommer att hinna även från lågprisparkeringen. Handbromssladd på plats. Ett 200 g Marabou som skulle vara dagens förplägnad flyger ur väskan, men jag låter det ligga. Ingen tid nu för detaljer. Ett klick i Parkster-appen, svingar ryggsäcken på plats och jag är till fots mot mitt mål - Sturups knallgula terminalbyggnad. En snabb titt på klockan och realisten i mig tycker det är hög tid att börja jogga över styckena. F-n vad långt det är från lågprisparkeringen! Har sinnesnärvaro nog att trycka igång pulsklockan så att jag åtminstone kan räkna av det mot veckans träningsmål.

09:25
Anfådd drar jag på mig ett munskydd i farten medan jag seglar in i terminalen. Kombinationen munskydd, glasögon och flämtningar är inte helt diamond life.
Men ingen Wizz air kö idag och jag går rakt fram till kontrollen och packar upp all elektronik i lådorna.

- Inga vätskor?
- Nä, ingenting!
- Är du säker? Inte handsprit eller kräm eller så?
- Nä!
Han tittar misstänksamt på mig, men då har jag redan gått vidare till metalldetektorn.

Beep beep.
- Du är slumpmässigt utvald för extra kontroll!
- Jamenvaf.. På med smajlet! Ut med armarna! Varsågod och kläm.

Hon är noggrann men hittar inget att anmärka på. Ryggsäcken är redan godkänd och ligger och väntar på mig. Jag börjar packa ner datorn och ser då de två små flaskorna med handsprit och ytdesinfektion partnern kräver att jag alltid bär med mig. Inget beep-beep på det! Smooth!

Boarding har börjat och snart sitter jag där i min gång-plats på exit-row. Det är här jag alltid börjar leva. Instängd i en metalltub utan möjlighet att påverka eller bli nådd. Tankar flödar fritt, energin kommer tillbaka, kreativiteten sprudlar. Till och med pulsklockan bekräftar att jag mår toppen och att jag laddar mina batterier. Det är alltså det här livet jag behöver!

Fast jag brukar ju alltid sitta 15 rader längre fram. Fröken Aegean är förresten betydligt skickligare i köket än tant SAS. Och vad är egentligen tjusningen med exit-row? Visst, plats för benen, men man får alltid en 2,5 meter lång stolsgranne som direkt efter take-off ska upp och hämta datorn i väskan.
Men det är fint sällskap man har. Inte bara en utan två diamond på exit-row och de får lite diskret varsin äppel-dricka smugglat till sig.


10:50
Stockholm. Nu har jag drygt 3,5 timme i loungen och jag är supereffektiv. Får gjort nästan en hel dags vanligt arbete och känner att det här med digital nomad inte är så dumt. Belönar mig med en macka och latte.

Mäklaren ringer. Visningen gick bra, budet är bra. Kontrakt i morgon?
Partnern är eld och lågor. Korta intruktioner på chaten. Ta budet! Inga fler visningar!
- Kör i vind, säger jag till mäklaren mitt i detta diamond life. Klockan ett på ert kontor i morgon? Inga problem.

Dricker en latte till innan jag traskar iväg till det första av tre flyg som back-to-back ska avsluta dagen. Visst vore det ironiskt, hinner jag tänka innan jag slumrar till, om jag lyckas sy i hop hela den här tokiga dagen bara för att krasch-landa på vägen hem.


15:40
Tillbaka i Malmö. Ingen krasch. Slår av flight-mode och beställer en macka i Espressohouse appen. Hämtar mackan och går tillbaka till gate 3 för att boarda planet. Spritar av händer och bordet och ska precis hugga in på mackan när telefonen ringer. Det är mäklaren.

- Är det olämpligt nu?
- Inte det bästa tillfället, erkänner jag, men kör på nu när vi ändå pratar.
- Vi har ett nytt bud. Inte lika bra, men det kan nog höjas efter visning. Kan ni ta en privatvisning till, tex i morgon kl 8? Då skulle vi kunna stoppa kontraktsskrivningen om det är bättre.
- Jag tror inte det, men ge oss en stund att fundera, säger jag innan jag tvingas trycka över mobilen i flightmode.


17:10

Arlanda T5. Jag smyger upp för trappan till gate 10B för att kunna göra lite lägenhetsaffärer ostört.
Informerar partnern om utvecklingen och behovet av fler visningar. Jag vågar inte ringa för jag är rädd att något utrop ska höras och obönhörligen avslöja att jag inte är på jobbet. Chatten går bra och vi börjar enas om en strategi. Gör mig redo att ringa mäklaren. Då plingar chatten till en sista gång.
Helv.. Blir kall inombords när jag läser frågan:
- Var är du?
Tvekar en sekund men inser att spelet är över. Svarar sanningsenligt.
- Stockholm.

Fortsättningen lämpar sig inte för tryck. Producenten väljer helt enkelt att här göra en långsam fade-to-black samtidigt som den inre speaker-rösten gör en dramatisk voiceover av signaturmelodin.
"...
High in the sky
Heaven help him when he falls"



Boarding och flightmode har aldrig varit mer efterlängtade. Jag hinner messa mäklaren att inget är bestämt och att vi får höras senare i kväll. Sätter mig tillrätta på dagens enda fönsterplats. Jag sitter där och väntar och tittar ut över Arlanda. Diamond life har blivit kallt.
Trycker igång Viaplay och hittar ett sparat avsnitt av "Alla vi barn på Bahnhof Zoo". Känner mig något bättre till mods när till och med misären från heroin-trippar, prostitution och föräldrasvek kan hanteras med ett kärnfullt 'Scheiße'.


19:30
Hemma.
Läggningen av mini-me tar evigheter. Diskussionen med partnern går bättre. Klockan är nästan 22 innan jag ringer mäklaren och ger beskedet att vi fortsätter med första budet.
Pust, tänker jag och ska precis gå och lägga mig när jag kommer på att det var en liten sak till jag måste hinna göra innan dagen är slut. Sätter mig vid datorn och skriver några korta rader: "Härmed säger jag upp min anställning vid ...". Trycker skicka.

Känner att jag nog vill ha lite lugnare dagar än så här för att det ska kännas som ett diamond life. Min pulsklocka vill däremot gärna se mer av detta.

Screenshot.jpg
 

Maja

Medlem
Jösses, vilken grej!

Min lärdom är att det sällan blir bra när man drar en vit lögn för sin partner... Det brukar komma fram på ett eller annat sätt.

Ser fram emot nästa avsnitt! :D
 

intuition

Medlem
Mellanspel - lite kommentarer på kommentarer

Hur lyckas man planera så att jobbyte, lägenhetsaffärer med en segment run sammafaller under några få dagar mitt i en pandemi? Ja, det var ju inte precis planerat så..

Lägenhetsbytet har varit planerat länge, även om försäljningen kom lite snabbare än tänkt. @Canadien har rätt att budgivning oftast är bäst. Jag räknar dock in två vinster med snabb affär;
Inga stora visningar håller partnern glad. Jag skojade inte om det där med full hazmat-dräkt. Hon hade lämnat stränga instruktioner hur samtliga ytor skulle rengöras med ytdesinfektion av industristyrka efter varje visning.
Plus prisrekord för lägenhetstypen. Min lägenhetstyp kommer ganska sällan ut till försäljning, men under våren hade plötsligt 4 andra sålts i området med varierande prisbild - en gick t.o.m. under utropspriset. Min lägenhet var iofs subjektivt bättre skick och läge än de andra. Men det var bara 3-4 bokade till visningarna och alltså lite oklart hur marknaden skulle reagera på ytterligare en likadan lägenhet på kort tid.

Jobb-bytet hade däremot smugit sig på väldigt hastigt och lustig.Men när erbjudandet kommer är det bara att bestämma sig. Take-it or leave-it.

Och segment run... Tja, jag har ju inte flugit på över 500 dagar. Det är lite speciellt när den genomsnittliga tiden mellan 2 flyg de senaste tio åren har varit 8,2 dagar. På tio år har det bara hänt två gånger att jag varit på marken mer än 90 dagar i sträck.
Så när jag hittade en slinga på 8 segment/dag där jag inte skulle missa alltför mycket hemma-tid slog jag till. Det var bara inte tänkt att allt annat skulle hända samma dagar. But when it rains, it pours.

Som @Maja noterade gick det inte så bra med min kommunikationsplan där hemma. Och att bli påkommen redan dag 2, när man har två dagar till bokade med oflexibla biljetter, skapar "en spännande utmaning" för hur fortsättningen ska kommuniceras hemma...

OK, då är vi strax redo för spår 3.
 
Toppen