Senaste nytt

Flygpoängsjägarna – med immunitet mot flygskam (artikel SvD)

Tomas E

Medlem
Frankrike med bra inhemsk tågförbindelser, men det är väldigt intressant at bara 2% står för 50%.
Jag har intrycket att fransmän är ganska förtjusta i att semestra inom Frankrike (med bil), och i viss utsträckning i grannländerna, så "bredden" av flygande semesterresenärer kanske saknas jämfört med bl.a. Norden, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien.
 

intuition

Medlem
Jag var tvungen att kolla min statistik, men jag har bara ackumulerat 33,5 varv runt jorden. Bör betyda att jag slipper uppmärksamhet.

PS En del av varven var dessutom inte "bara för skojs skull", såatte...
 

NyfikenGrau

Medlem
Jag har intrycket att fransmän är ganska förtjusta i att semestra inom Frankrike (med bil), och i viss utsträckning i grannländerna, så "bredden" av flygande semesterresenärer kanske saknas jämfört med bl.a. Norden, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien.

Stämmer med min erfarenhet också, men så har ju också Frankrike en annan bredd i sig i klimatet (Medelhavet+Alperna) än de länder du nämner (om man inte räknar brittiska utomeuropeiska associerade områden). Och både skid- och badsemester är ju "massindustri".
Å andra sidan har man uppåt två miljoner (Reunion, Guadeloupe mfl) fransmän som måste flyga longhaul för att ta sig till huvudstaden. Hur jag än vrider och vänder på det låter "2 % står för 50 %" lite konstigt.
 

Tomas E

Medlem
Hur jag än vrider och vänder på det låter "2 % står för 50 %" lite konstigt.
Tror jag såg en studie av svenska förhållanden för att få fram sådana här data för några år sedan, och den byggde åtminstone delvis på enkäter, d.v.s. stickprov bland flygresenärer. Om siffrorna för Frankrike är framtagna på samma sätt kan finnas felkällor.
 

ante_77

Medlem
Jag har intrycket att fransmän är ganska förtjusta i att semestra inom Frankrike (med bil), och i viss utsträckning i grannländerna, så "bredden" av flygande semesterresenärer kanske saknas jämfört med bl.a. Norden, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien.

Jag har det intrycket att fransmännen inte klarar av att semestra utanför fransktalande länder....;)
 

Palazzi

Medlem
Jag har det intrycket att fransmännen inte klarar av att semestra utanför fransktalande länder....;)

Det är nog knappt ens en kontroversiell utsago :rolleyes: När jag fortfarande bodde i Italien, och vi hade franska utbytesstudenter, klagade de på ALLT (och gärna på franska, enkom). Jag ser också att halva min, iofs fåtaliga, skara franska vänner befinner sig på Reunion just nu.

Kanske kan man inte klandra individerna, då de sedan kolonialtiden haft lyxen att slippa anpassa sig till omvärlden. Som uppväxt i Sverige så upplevs ju dock den höga svansföringen något jobbig efter ett tag. Tror höjden av arrogans var när min franska skolkamrat låtsades att inte förstå min belgiska (franska som modersmål) när han uttalade något komplext. Ordet var också i stil med "multiplikationstabellen" och uttalades så lika att t.o.m. någon med modersmålet klickspråk (eller annat språk som är väsenskilt franskan) kunde höra att det var samma ord...
 

intuition

Medlem
Det är nog knappt ens en kontroversiell utsago :rolleyes: När jag fortfarande bodde i Italien, och vi hade franska utbytesstudenter, klagade de på ALLT (och gärna på franska, enkom). Jag ser också att halva min, iofs fåtaliga, skara franska vänner befinner sig på Reunion just nu.

Kanske kan man inte klandra individerna, då de sedan kolonialtiden haft lyxen att slippa anpassa sig till omvärlden. Som uppväxt i Sverige så upplevs ju dock den höga svansföringen något jobbig efter ett tag. Tror höjden av arrogans var när min franska skolkamrat låtsades att inte förstå min belgiska (franska som modersmål) när han uttalade något komplext. Ordet var också i stil med "multiplikationstabellen" och uttalades så lika att t.o.m. någon med modersmålet klickspråk (eller annat språk som är väsenskilt franskan) kunde höra att det var samma ord...
Nu går jag off-topic, men det påminner mig om när jag blev stoppad av turister i Barcelona med frågan var nå'n sevärdhet låg. Det var något udda med språket, men jag fattade ju vad de sa så jag pekade och svarade glatt på det språk som först dök upp i huvudet:
-Là-bas!

De blev nöjda och vi utväxlade några meningar till, tills jag insåg att de pratade italienska...
 

Palazzi

Medlem
Nu går jag off-topic, men det påminner mig om när jag blev stoppad av turister i Barcelona med frågan var nå'n sevärdhet låg. Det var något udda med språket, men jag fattade ju vad de sa så jag pekade och svarade glatt på det språk som först dök upp i huvudet:
-Là-bas!

De blev nöjda och vi utväxlade några meningar till, tills jag insåg att de pratade italienska...

Haha, ja de kanske inte är mycket bättre (jag har ju lite svårt att se nyktert på det med tanke på min egen språkförståelse) :)
 

Homer

Medlem
Som uppväxt i Sverige så upplevs ju dock den höga svansföringen något jobbig efter ett tag.

Katarina Barrling: Den svenska överlägsenheten

Jantelagens restriktioner gäller på individnivå. På kollektiv nivå är det däremot fritt fram att tala om att Sverige är bättre än andra.

Som gästforskare i Bordeaux, för nu snart 20 år sedan, delade jag korridor med en fransk statsvetare som undersökte attityder
hos Europaparlamentariker. Han berättade att han roat sig med att fråga vilka nationaliteter som uppfattades som de mest
arroganta i Europaparlamentet.
Det var fransmän. Och svenskar.

Den franska respektive svenska arrogansen yttrade sig dock på olika sätt.
Medan fransmännen hade upphöjd min och kunde behandla andra öppet nedlåtande, var svenskarnas arrogans mer nedtonad.
På ytan kunde de framstå som ödmjuka och vänliga, men under det bedrägligt blida låg självsäkerhet och självgodhet.
Svenskar ansåg sig alltid ha de bästa lösningarna, och över huvud taget vara något bättre än alla andra, det vill säga: bäst.
Och de kunde utförligt redovisa sin överlägsenhet för omgivningen.


Det ligger alltså inte så få paradoxer i det svenska, en sorts försynt arrogans, som går djupare än att bara röra
förhållandet till den egna nationen som sådan.

För att återgå till Frankrike så finns det ett talesätt som fångar komplikationen:
I Frankrike tycker man det Frankrike gör är bäst för att det är franskt.
I Sverige tycker man det Sverige gör är bäst för att det är – bäst.
Svenskar anser sig sålunda vara bäst, inte för att de är nationalister, utan för att det helt enkelt konstaterar faktum.
Den som råkat födas här (eller kommit till detta land) kan helt enkelt skatta sig osedvanligt lycklig.
Helt utan att behöva hemfalla åt omoderna läggningar som nationalism är det möjligt att som svensk konstatera att Sverige är bäst i världen.


Den svenska överlägsenheten | Katarina Barrling | SvD
 

Palazzi

Medlem
Katarina Barrling: Den svenska överlägsenheten

Jantelagens restriktioner gäller på individnivå. På kollektiv nivå är det däremot fritt fram att tala om att Sverige är bättre än andra.

Som gästforskare i Bordeaux, för nu snart 20 år sedan, delade jag korridor med en fransk statsvetare som undersökte attityder
hos Europaparlamentariker. Han berättade att han roat sig med att fråga vilka nationaliteter som uppfattades som de mest
arroganta i Europaparlamentet.
Det var fransmän. Och svenskar.

Den franska respektive svenska arrogansen yttrade sig dock på olika sätt.
Medan fransmännen hade upphöjd min och kunde behandla andra öppet nedlåtande, var svenskarnas arrogans mer nedtonad.
På ytan kunde de framstå som ödmjuka och vänliga, men under det bedrägligt blida låg självsäkerhet och självgodhet.
Svenskar ansåg sig alltid ha de bästa lösningarna, och över huvud taget vara något bättre än alla andra, det vill säga: bäst.
Och de kunde utförligt redovisa sin överlägsenhet för omgivningen.


Det ligger alltså inte så få paradoxer i det svenska, en sorts försynt arrogans, som går djupare än att bara röra
förhållandet till den egna nationen som sådan.

För att återgå till Frankrike så finns det ett talesätt som fångar komplikationen:
I Frankrike tycker man det Frankrike gör är bäst för att det är franskt.
I Sverige tycker man det Sverige gör är bäst för att det är – bäst.
Svenskar anser sig sålunda vara bäst, inte för att de är nationalister, utan för att det helt enkelt konstaterar faktum.
Den som råkat födas här (eller kommit till detta land) kan helt enkelt skatta sig osedvanligt lycklig.
Helt utan att behöva hemfalla åt omoderna läggningar som nationalism är det möjligt att som svensk konstatera att Sverige är bäst i världen.


Den svenska överlägsenheten | Katarina Barrling | SvD

Jag får omformulera mig, om det var så det tolkades. Jag menar enkom att man som svenskt inte har för vana att höra överlägsenheten uttalas (det kryper i kroppen även om man säkert i tanken är minst lika stor kålsupare). Jag har såklart hört många svenskar, påstådda vara ”jante” i Italien uttala sig om svensk byggstandard mm (i ett sällskap där bara jag får höra).

Som svensk har man ju dock inte lika stora möjligheter att låta sitt nationella självförtroende leda våra val. Vi kommer inte långt om vi ska kunna välja vårt eget språk, kultur och mat (vi försöker väl dock på all inclusive).

Känns dock väldigt OT så jag borde kanske inte ha nappat, men en anektdot, på första inlägget :p
Låt oss släppa det nu, och återgå till rubriken :)
 
Toppen