Söndag den 20 september 2020
Min fridag i Amsterdam, del 3
Sommardagen var varm, gräset var grönt och människor var glada! Jag var trött och lite varm efter att ha gått längs kanalerna i fullt solsken under ett par timmar.
Det var dags för Afternoon tea!
Jag hade inte gjort upp några särskilda planer för dagen utan hela meningen var att strosa runt, ta den väg som jag fick för mig och stanna där och när det passade. I bakhuvudet närde jag i varje fall en liten, viss förhoppning om att gick jag motsols med Amsterdam Centraal som utgångspunkt, då kunde jag ha en chans att hinna komma till Amsterdams största innergård lagom tills det var dags att dricka te. "
Ske din vilja fram, såsom i himmelen, så ock på jorden..."
Jag gick till dubbeltrappan under den mörkblå/svarta flaggan i mitten av bilden.
Jag gick till Waldorf Astoria Amsterdam.
Här finns en stor och trevlig innergård, som hotellet själva benämner som den största innergården i Amsterdam och den skall också vara världsarsskyddad av UNESCO.
Eftersom hotellet är ganska litet och exklusivt är det verkligen inte svängdörr med någon sorts allmänhetens åkning på insidan. Det är i sanning ingen turistattraktion. Portvakten eller rent av portvakterna hälsar artigt välkommen men när de inte känner igen en frågar de om ens ärende. Jag förklarade att jag har bott här tidigare och nu undrade om det möjligen fanns plats i restaurangdelen, som kallas Peacock Alley, för att jag skulle kunna köra lite Afternoon Tea. Det fanns det och jag hälsades välkommen in.
Så här i pandemitider var det inte några som helst problem med att få bord och jag anvisades till och med en hel soffgrupp helt för mig själv! Bakom mig satt ett större sällskap med en ohemult bråkig unge, utöver dem noterade jag ett knappt tiotal sällskap om två personer vardera. Alla noggrant utspridda och med lämpligt avstånd mellan borden. Det gjorde det svårt för mig att ta egna bilder utan att för den sakens skull riskera att få med någon annan, bland annat därför har jag lånat några bilder från hotellets egen webbsida här ovan. Jag ville inte riskera att få med andra på mina bilder utan drack mitt te och åt de utsökta kakorna som serverades i en sådan mängd att jag aldrig, inte ens en hungrig dag, hade kunnat äta dem allihopa vid ett tillfälle. Hade jag fått en hel dag på mig, då hade jag nog kunnat mojsa ned dem men inte vid en enda servering. Helt klart var det portionerat för minst två personer!
När jag var klar gick jag ut en sväng i den vackra trädgården och njöt av det porlande vattnet ur fontänen, lugnet och den väldigt rogivande atmosfären.
Dagen till ära, jag var ju ändå halvvägs till Flying Blue Platinum Ultimate nu med mina 900 UXP poäng, firade jag med ett glas champagne som jag fick beställa där inne och själv bära ut i trädgården. Det var bara jag och en person till i den stora trädgården, kändes ordentligt lyxigt att ha så mycket plats, lugn och ro för sig själv! För att undkomma solen en stund gick jag in i det lilla lusthuset som står ungefär i mitten av trädgården.
Där fanns det vattenglas och en tapp från vilken man kunde fylla på sitt vattenglas. Skönt att sitta i lite skugga, låta kroppen vila och fylla på med lite vatten.
Jag insåg att jag nog inte skulle hinna med särskilt många fler utflyktsmål så väl tillbaka inne i hotellet slog jag mig ned i soffgruppen igen och beställde en öl. Här blev jag väldigt positivt överraskad, det är trots allt ett topphotell med hög svansföring. För ett glas Heineken betalade jag väldigt rimliga €4.50 Euro. Väldigt trevligt med live pianist i ena hörnan, avslappnat och väldigt, väldigt trevligt!
Upplev atmosfären och lyssna till pianot här!
Det billiga ölpriset fick jag fira med att ta ett glas till!
Vill du fortsätta lyssna klickar du här!
Medan jag satt här och drack öl, undersökte jag vilka möjligheter till framtida resor som fanns. Att ha 900 UXP poäng var ju visserligen bra men om jag inte fick ihop ytterligare 900 UXP poäng före årsskiftet skulle allt ha varit närmast förgäves. Bortsett från alla de underbara äventyr och upplevelser jag fått med mig på vägen! Därför planerade jag nu, här i soffan på
Waldorf Astoria Amsterdam, kommande resor. Till min fasa såg jag att det mycket riktigt inte längre gick att köpa resor till Oslo Sandefjord Torp! Nu var det slut!!! Det fanns inte längre några biljetter på rutten AMS-TRF! Paniken växte inom mig! Värdet på de resor jag redan hade bokat ökade omedelbart, men hur skulle detta gå? Tänk vilken otrolig nesa det hade varit att komma iväg på de resor jag väl har bokat men sedan fortfarande fattas några hundratal UXP poäng och fortfarande misslyckas. Tankarna började snurra, vart kan man resa, vilka länder släpper in mig utan krångliga testkrav? Det här upptod mycket av min tankekraft!
När jag druckit upp ölen började det bli dags att gå. Men först ett besök på de flådiga toaletterna:
Alltid extra trevligt med hoprullade handdukar i frotté istället för pappershanddukar. Ett klart kvalitetstecken!
Jag kände att jag har redan varit på Amsterdams flygplats tillräckligt många gånger nu under en kort period så jag hade bestämt mig för att äta middag på någon uteservering här inne i Amsterdam, njuta av den kvardröjande sommarvärmen och faktiskt få vara ute - inte bara inne i hotellmiljöer, flygplatser och flygplan. På väg från
Waldorf Astoria Amsterdam mot Amsterdam Centraal hittade jag ett litet ställe som gladeligen serverade mig en utmärkt biff med tillhörande potatisgratäng. De hade inte så många andra gäster varför jag fick helt superb service och uppmärksamhet. Gott, trevligt och avslappnat att sitta ute på trottoaren och se folk som vandrade förbi.
Vandrade efter middagen genom ett, fortfarande, sommarsoligt Amsterdam och hann ta några bilder till:
Amsterdam Centraal:
Slutligen var det mask på och blippa mitt tågkort för att komma in genom spärrarna. Klockan 18:53 tog jag tåget mot Rotterdam Centraal för att sedan hoppa av ute på Schiphol Airport:
Redan klockan 19:22 satt jag ner i
Privium loungen och hade fått en liten sallad, några oliver och ett glas apelsinjuice serverat på en bricka framför mig:
Klockan 19:50 lämnade jag
Privium loungen och gick upp för trappan till säkerhetskontrollen. Jag hämtade min väska i
KLM Crown Lounge 52 efter lite strul med att komma in. Eftersom jag redan hade varit i loungen en gång tidigare idag fick de kontrollera manuellt. För personalens och passagerarnas säkerhet är det numera en plexiglasskiva mellan oss och kvinnan som skulle kontrollera mitt boardingpass fick absolut inte röra min mobil enligt de bestämmelser som hade tagits fram. Efter lite krångel lyste det grönt och jag hälsades välkommen. Hämtade väskan, tog ett glas vatten och laddade min telefon några minuter.
Flyget till Stockholm gick förstås från Schengerndelen av flygplatsen och jag befann mig i den internationella delen, vilket betydde att jag behövde göra ny passkontroll. Det skedde klockan 20:14. Med mitt nya fina Priviumkort var jag igenom, från start till mål, på mindre än 20 sekunder. Kolla följande video som jag tog, från ankomsten till den första grinden, där kortets giltighet kontrolleras, insläppet sker sedan till irisscannern som därefter verifierar en och öppnar grindarna in i Europa och Schengern! Se den skakiga videon som delvis är upp och ned, lystra särskilt noga efter de betryggande orden:
"Thank you. You have been identified".
Väldigt skönt när passkontrollen går så snabbt! Nu återstod Den Långa Vandringen. Som vanligt avgick stockholmsflyget långt bort i terminaldelen. Jag kan väl, såhär i efterhand, också erkänna att jag kanske lämnade loungen med lite väl snäv marginal. Nu blev det bråttom och jag fick raska på ganska ordentligt. Planet skulle gå kl 20:50 och är man inte vid gaten minst 20 minuter före avgångstiden har flygbolaget rätt att neka en ombordstigning.
Klockan 20:24 hann jag i varje fall stanna för en bild av de stora upplysta bokstäverna "SO GO ON" som står när man svängt höger runt hörnet som leder ut mot den yttersta piren.
Jag vet inte om de står här som någon slags uppmuntran för de av oss som har gått, gått och gått för att slutligen komma nästan hela vägen fram eller om det bara är utsmyckning som råkat hamna just här.
Slutligen klockan 20:28 hann jag fram till gaten, det är inte utan att pulsen går upp en smula när skyltarna blinkar "gate closing" medan man fortfarande är uppe i själva terminalgången:
Det gick bra, den här gången också. Klockan 20:46 bad de oss att slå på flight mode, dörren stängdes och vi var med en gång på väg mot Stockholm där vi landade klockan 22:41. Flygningen i sig är inget att rapportera om annat än att vi bara var några få i businesskabinen, det serverades klassisk caesarsallad med tillhörande små vinflaskor. Därefter tog jag på mig masken igen och vilade lite i min stol.
Landningen klockan 22:41 gjorde att jag hann med det sista Arlanda Express från flygplatsen som på söndagar avgår vid klockan 23:05 nu under cononapandemin.
Kom slutligen hem, lugnt, fint och säkert. Mycket glad och lycklig över min lyckade resehelg, min dag i Amsterdam och tacksam över att få leva och ens ha möjligheten att uppleva allt det här!