Senaste nytt

NyfikenGrau

Medlem
En sån här reseberättelse där jag inte längre bryr mig så mycket om själva resan, stycket om passkontrollanten är helt enkelt genialt, riktigt bra skrivet!
 

Berglund

Medlem
TRF - AMS
Lördag 19 september, planerad avgångstid kl 16:30, planerad ankomsttid kl 18:10
Flight KL 1218, Embraer 175, flögs av KLM Cityhopper, plats: 1C

Klockan var ungefär 16:37 och kaptenen frågade om alla ombord förstod engelska, så att han skulle slippa ta det på flera olika språk. Vi ombads att räcka upp handen om vi förstod och jodå, 15 händer kom upp i luften.

Han förklarade att en av skärmarna på flight deck hade slocknat och att de nu också hade förlorat strömmen ombord. Han sade att de skulle försöka med att koppla till landström strax och ge det hela ett nytt försök. Han bad oss ha tålamod och sa att det här "kan ta en stund". Han lovade att inte ta några risker utan försäkrade oss ombord att - om - vi gav oss iväg, skulle det antingen vara med ett helt flygdugligt flygplan eller också stannade vi kvar här nere på marken. Nu skulle man först försöka med att stänga av hela flygplanet och sedan starta det igen. Om det inte fungerade fanns det en längre process på 20-30 minuter som de i så fall skulle försöka för att få igång allt igen. Det hela kändes väldigt kunnigt och betryggande, full respekt för ett väl utfört hantverk och det kändes skönt att höra det direkt från piloten. Han försvann tillbaka in på flight deck.

Gateagenten kom ombord och meddelade ombordpersonalen att "passport information" för de passagerarna som tagits åt sidan vid boardingen inte hade gått in i datorn på rätt sätt. Dessa fem passagerare skulle behöva checkas in manuellt i Amsterdam för att sedan kunna fortsätta sina respektive färder. Ganska smidig lösning ändå, om det inte fungerade här på outstation av någon anledning, låt dem åka med och ta hand om respektive problem på hemmabasen. En sådan lösning hade jag själv varit synnerligen tacksam för om det var jag som stod där och datorn inte kunde läsa av mitt pass korrekt.

Klockan gick och vid 16:47 hade vi inte fått några nya besked. Det är tillfällen som detta då jag är glad att jag har med min ombordväska och att den alltid innehåller kläder för minst 24 timmar. Nu hade jag aktivt valt att inte lägga ned vare sig tandborsten eller några som helst flytande vätskor i väskan men tänkte att skulle vi nu bli kvar här - då är tandborste och tandkräm ett världsligt problem som helt säkert går att lösa.

KLM har många unga kvinnor som jobbar deltid ombord som flygvärdinnor. En del studerar och jobbar på sommarlov och andra ledigheter, andra har det som jobb vid sidan av och flyger en eller två helger i månaden. Jag har inga siffror på det men har fått det berättat för mig att just KLM är det bolag i Europa som har en ovanligt hög andel flygvärdinnor som jobbar just deltid. Detta gör att KLM kan schemalägga dem att jobba hårt en helg eller en period och att tid för återhämtning kan läggas när de ändå ska gå tillbaka till skolan eller sitt vanliga jobb.

Den unga pursern och hennes kollega ombord på den här flygningen började genast viska där framme och gateagenten kom åter ombord med något papper i handen. Flygvärdinnorna började prata med honom om hur läget såg ut och han sade något om "problematic" medan flygvärdinnorna själva uttryckte att de egentligen hoppades att vi skulle få stanna kvar här i Norge, denna soliga fina septemberkväll. Lite charmigt ändå med dessa unga kvinnor som var sugna på ett litet annat äventyr än att bara flyga Amsterdam-Oslo tur och retur. Själv ville jag förstås tillbaka till Amsterdam men jag hade full förståelse för äventyrsviljan och hoppades, lite lagom, för flygvärdinnornas skull, att vi skulle bli kvar och att det skulle bli en lite annorlunda grej av det hela. Jag får vara med om så många fina och fantastiska äventyr, jag unnar gärna andra att också få uppleva händelser längs livets väg. Vi stod tryggt på marken här, graden av äventyr får ändå sägas vara begränsad men flygvärdinnorna var tämligen upprymda av möjligheten att få vara med om något annat än bara det gama vanliga. De två unga flygvärdinnorna fortsatte att prata med gateagenten om vad man kunde göra här i Sandefjord ikväll om vi skulle bli kvar. Från min plats 1C hörde jag samtalet klart och tydligt, nästan som om jag själv hade deltagit i det. Och nu blev det riktigt intressant:

Gateagenten nämnde för de två flygvärdinnorna att han hade hört att KLM skulle sluta flyga till Sandefjord från och med den 1 oktober!

Det här fick mig att bli ytterst på alerten!

Den som kommer ihåg den här historien från början minns att jag räknade ut att jag skulle behöva 8,5 sådana här resor med sex flighter i varje resa för att kvalificera för Flying Blue Ultimate:
Jag kom fram till att det skulle krävas 8,5 sådana här resor som jag just hade gjort till Oslo Sandefjord Torp
Den resan som jag befann mig på nu var resa nummer fyra. Jag var alltså inte ens halvvägs! Jaja, vad är väl en bal på slottet? tänkte jag. Flying Blue Ultimate är lite av en ouppnåelig dröm under alla vanliga premisser. Jag visste från början att det här var en chansning som nu kanske skulle visa sig inte gick hem? Kanske skulle jag få nöja mig med ett antal års vanlig Platinum kvalificering, vilket i sig inte är fy skam! Fyra resor á 180 XP poäng per resa ger i sig 720 XP vilket är nästan tre års återkvalificering till Platinum hos Flying Blue.

Kom då ihåg, kära läsare, att stora delar av Europa vid den här tiden hade stängt gränsen helt eller hade krångliga krav på ett högst 72 timmar gammalt negativt PCR-test före flygning. Det fanns inte särskilt många alternativ, longhaul resor var i princip inte alls att tänka på. Om jag skulle behöva ta ett PCR test före varje resa skulle det bli mycket dyrare och väldigt mycket krångligare för mig inför varje resa, om jag ens skulle lyckas hitta resmål att åka till. Dessutom skulle jag verkligen behöva planera för att lyckas med logistiken att ta ett test på torsdag/fredag, hinna få resultatet och därefter åka troligtvis endast lördag-söndag medan samma testresultat fortfarande var giltigt. Det skulle bli knepigt, om det alls skulle gå!

Jag hade sedan tidigare ytterligare tre resor uppbokade:
kort därefter kom bokningsbekräftelsen för resa nummer fem:

Lördag 26 september, kl 06:05, ankomst kl 08:50
bara att boka på resa nummer sex:

Lördag 10 oktober, kl 06:05, ankomst kl 08:50
det var bara att boka på resa nummer sju:

Lördag 17 oktober, kl 06:05, ankomst kl 08:50

Det fanns alltså bokningar för helgen den 26-27 september, därefter en ledig helg den 3-4 oktober, för att sedan köra helgerna 10-11 oktober och även efterföljande helg den 17-18 oktober.

Men om KLM skulle sluta flyga den här rutten från Amsterdam till Oslo Sandefjord Torp (TRF) redan den 1 oktober riskerade mitt fina upplägg att gå om intet! Det var många tankar som for genom mitt huvud när jag satt där på plats 1C i det fortfarande strömlösa Embraerplanet. Tursamt nog var det ljust och fint utanför och jag hade fått en fin flaska vatten. Det gick definitivt ingen nöd på oss ombord - än så länge!

Tanken slog mig i varje fall att direkt när jag kommer hem, skulle jag försöka se om det gick att boka upp någon mer resa. Har jag väl lyckats boka upp den och KLM eller Air France ställer in eller ändrar i schemat, då uppstår i varje fall en potentiell förhandlingssituation. Jag gjorde någon fantasi om att i värsta fall får väl flygbolaget behålla mina pengar och jag får poängen utan att ens behöva flyga. I dessa dagar med dåligt kassaflöde för flygbolagen, kände i varje fall jag, just där och då, att ett klokt flygbolag åtminstone skulle ta ett sådant förslag under beaktande. Nåväl, sittandes i ett mörkt plan på plattan på Oslo Sandefjord Torp var det inte läge att boka några resor i varje fall.

Man vet aldrig vad som händer, det är en del av den här sporten - poängjägeri.

Klockan 17:01 återvände i varje fall ljuset inne på toaletten, därefter började det blinka i skylten för rökning förbjudet. Två minuter senare startade motorerna också, det kändes ändå som om det gick åt rätt håll!

Klockan 17:10 insåg jag att min mobil endast hade 20% batterikraft kvar och KLMs Embraerplan erbjuder ingen laddningsmöjlighet ombord för oss passagerare. Inte heller hade jag med mitt reservbatteri, eftersom det här skulle bli:
En busenkel dagstripp - tur och retur till Oslo
Om det skulle visa sig att vi blev kvar här, kunde jag behöva lite batterikraft i min telefon, hög tid alltså att sluta läsa nyheter och lägga undan den för att spara på batteriet. Det hade nu förflutit betydligt mycket mer tid än de 20 minuter som piloten hade sagt till gateagenten när han nämnde "20 minutes procedure". Vi hade trots allt fått tillbaka lyset ombord och motorerna snurrade. Jag tänkte att så länge piloten inte har gett upp utan fortsätter att försöka finns det ändå hopp om en resa tillbaka ikväll!

Plötsligt uppenbarar sig kaptenen igen, det blev tyst som i graven. Nu skulle vi få besked, tänkte i varje fall jag:
"It took a bit longer than expected, but we got it sorted and we will fly. 100% safe and secure, with full equipment. It will, however, take 5-10 more minutes to setup the flight plan in the computer, then we go" meddelade kaptenen, inte utan en viss stolthet i rösten. Vi som utgjorde den mycket blygsamma passagerarskaran för dagen klappade i händerna och det kändes trots allt väldigt bra.

Vi var näst sista planet ut från flygplatsen den dagen men de som jobbade med vår flight jobbade övertid nu för att få iväg oss. Några andra flygplatsanställda skulle komma och ta hand om planet som kom efter oss och inte var vare sig från KLM eller Air France. Luftrummet omkring oss var enligt uppgift tomt, så fort vi var redo skulle vi få starttillstånd och kunna ge oss av. Klockan 17:18 bad de oss aktivera flight mode och stängde den främre kabindörren.

Vi fick hjälp att backa ut och jag fick några bilder på Oslo Sandefjord Torp:
50FF78C1-D391-46AE-8CBD-B1C07320AF99.jpeg
9B8EFD6C-E510-4322-AF21-1919EE6B4FA9.jpeg
95E19F3E-3EEF-48AC-A54D-9129912A14C5.jpeg
3E47AE5E-AB3F-4878-ADA5-277FD0934912.jpeg
F049DBAA-74D2-4B11-B555-89A3A858204E.jpeg
671B93A8-F05B-4C03-A770-B1F6AA2C0554.jpeg
1DE81590-3F5E-4621-BD07-7D50AF70C429.jpeg


Jag firade dagens framgångsriks resa med en liten flaska vin när den berömda serveringen drog igång:
A7B74FBE-C414-4540-9B7B-4C1BCAF1A851.jpeg

Norge är ett vackert land men hur vackert det än är kommer jag aldrig att sjunga med i "Ja, vi elsker dette landet" (egentligen Sang for Norge):
1564A1C2-399E-463D-9EEF-C88974735735.jpeg

Klockan 18:41 kom vi inflygandes över Amsterdam och skulle snart landa:
CBED99E4-4F83-4210-ADD7-0EAF08B8D562.jpeg
B3D99CE7-539F-48CD-935B-4D00A6553AAA.jpeg

Redan klockan 18:46 tog vi mark, tryggt och säkert. Jag bad purser att få några ord med kaptenen innan jag gick av. Vi släppte av övriga passagerare och kaptenen kom ut, satte på sig ett munskydd och slog sig ned i stol 1D på andra sidan mittgången. Han började med att tacka mig för min lojalitet och fortsatta förtroende i denna, för flygbolagen, så svåra tid. Helt säkert hade pursern skvallrat att jag var Platinum, jag har mycket svårt att tänka mig att kaptenen bryr sig om vilken passagerare som har exakt vilken status.

Jag förklarade att jag bara kort och enkelt ville tacka för dagens flygning. Förmedla hur bra det kändes och hur förtroendeingivande jag hade tyckt att det var just kaptenen själv som kom ut och berättade och informerade på ett klart och tydligt sätt om problemen. För mig kändes det väldigt tryggt, kunnigt och kompetent. Jag som ändå har upplevt ett antal hundra flygningar sade att ett sådant bemötande är ovanligt när något händer men synnerligen tacksamt. Jag berättade också att jag hade för avsikt att ringa Platinumlinjen och låta dem vidareförmedla mina komplimanger via sina kanaler. Corona till trots tackade han genom att ställa sig upp och ta i hand, självklart ställde även jag mig upp och tog hans hand, tackade igen för idag och uttryckte en önskan om att förhoppningsvis snart ses igen. Slutligen rullade jag upp handtaget på mitt ombordbagage och gick ned till bussen som stod och väntade med de övriga passagerarna otåligt väntandes ombord - jaja, så kan det bli!

Nu var jag hungrig på riktigt och såg fram emot ett mål varm och ordentlig mat!
 
Last edited:
Inställt flyg på KLM är nånting positivt som just ger alla möjligheter i världen. Var med om det häromdagen och fick, trots bara ett simpelt FBG, välja och vraka mellan nya avgångar utan nån merkostnad. Blir spännande och höra vad dom kommer att gå med på i din berättelse!
 

NotRyan

Medlem
ingen Cliffhanger denna gång?? oavsett så skapar din reseberättelse ett ljus i tillvaron och ger mig hopp om en semesterflygning till sommaren.
Vi har ju fått några köttben slängda till oss. Kommer KLM att fortsätta beflyga Torp, eller kommer @Berglund att tvingas planera om? Jag väntar med spänning på om han får extra vila i Amsterdam på de återstående resorna och därmed missar sitt älskade Torp?
 
Vi har ju fått några köttben slängda till oss. Kommer KLM att fortsätta beflyga Torp, eller kommer @Berglund att tvingas planera om? Jag väntar med spänning på om han får extra vila i Amsterdam på de återstående resorna och därmed missar sitt älskade Torp?
Asså efter den senaste resan i storyn med problem i passkontrollen hade i alla fall jag bokat om till någon destination inom Schengen. Kom ihåg att i oktober hade inte andra vågen börjat ännu och många länder var fortfarande öppna utan testkrav. Spännande fortsättning! Guillou-nivå på denna poängjägarroman
 

Taggen

Medlem
Lite charmigt ändå med dessa unga kvinnor som var sugna på ett litet annat äventyr än att bara flyga Amsterdam-Oslo tur och retur. Själv ville jag förstås tillbaka till Amsterdam men jag hade full förståelse för äventyrsviljan och hoppades, lite lagom, för flygvärdinnornas skull, att vi skulle bli kvar och att det skulle bli en lite annorlunda grej av det hela.
Gubbsjuk? :D
 
Toppen