Det vore lättare att hålla med dig om det inte vore så att yngre personer har det ganska mycket sämre. Den som är 50+ med relativt bra inkomst har de senaste åren kunnat dra nytta av uppgången på bostadsmarknaden, skattsänkningar på inkomstsidan och avregleringar av saker som sjukvård. Så ser det inte ut för de som är "yngre", <30. Det som istället ofta möter den som ska börja livet är utbildningskrav, studieskulder, bemanningsföretag, andrahandskontrakt och bostadslån. Har man inte tillgångar i familjen kan många redan nu mest drömma om fritidshus och kanske t.o.m. en värdig pension. Det mesta pekar tyvärr på att det här kommer gå jättedåligt för många yngre, men kanske inte så dåligt för de äldre som har tillgångar och bra villkor.
Med turordningsreglerna följer att de som är sist anställda får gå från jobbet först således drabbas de yngre, sist anställda, "mest" av uppsägningarna.
Vore intressant att se en, i övrigt anonymiserad, turordningslista med födelsedatum brevid en anställningslista. Jag har tyvärr mött flest äldre crew på SAS där elden verkar ha slocknat.
Så skulle det kunna vara, men min uppfattning är att det kommer in nya yngre idealister med lågan tänd, av vilka en del då kanske med åren dras med i den kultur som du nämner.Har ju inte egentligen inte med ålder att göra utan om att under en längre tid ha präglats av en miljö där man uppnår förmåner genom att strejka
inte genom att vara duktig.
Hej Sim, håller inte med dig rakt av och ska berätta varför, framför allt inte att ni har det "ganska mycket sämre". Många "yngre personer" kommer nu få uppleva sin första recession. Finanskrisen 2008-09 som de flesta av oss här var med om blåste ganska snart över, och handlade mer om att förmögenheter växlade ägare (t.ex. Swedbank som Folksam fyndköpte). Jag fyller 45 i år, och när jag 91-94 gick i gymnasiet minns jag att det var 5-6 st av 25 i klassen som lyckades fixa ett sommarjobb. De var dessutom i allmänhet anställda av sina föräldrar i familjeföretag, vi övriga drällde omkring fastän vi inte ville. Kommer också ihåg något år innan dess när farsan stolt kom hem efter ett bankbesök och berättade att han förhandlat ner räntan till 10,90% på vår fastighet. Det var alltså en djup och ganska lång lågkonjunktur att växa upp i, vilket jag tror präglat mig, och de beslut jag tagit. Mitt första jobb var via något slags arbetsmarknadsprogram som man körde -94. Jobbade heltid, ersättningen var ca 6.000 kr/månad före skatt... Tur man fick bo hemma ett par innan det började ordna upp sig.
Jag har flera syskonbarn som är 90-talister, och har fram till nu varit rätt imponerad av hur framåt de är, hur de snabbt fixar jobb, vilken tillförsikt de har, och samtidigt hinner resa och unna sig. Men de har också varit skonade från arbetsmarknadskriser och dåliga tider generellt under sin uppväxt, vilket säkert präglat dem.
Hur som helst för efter en lång OT så hoppas jag, och tror, att SAS reser sig igen!
Japp, här finns ju nu möjligheter att faktiskt ägna sig åt större strukturella förändringar.
Jag har fått reda på att gränsen för CC med CPH-bas kommer ligga med anställning 2003 och senare dvs 17års anställning.
Absolut - det var lite dålig sarkasm från mig som jag ber om ursäkt för.Finns många trevliga i det äldre gardet även om de säkert tyvärr är mycket dyrare än de unga.