Senaste nytt

[Semi-Live] En roadtrip i flyover country

Som nämnts så fick jag komma på planet trots mitt halvsunkiga boardingkort från Kastrup. Väl ombord så inspekterar jag hela kabinen och upptäcker efter idogt granskande att den uppvisar lite förslitningsskador. Detta är ju såklart någon jag förfäras över, det förstör min upplevelse.

20190821_005157.jpg

Ojojoj

Som lök på laxen så tror jag inte att kabinpersonalen sa mitt efternamn en enda gång (om jag minns vad de personer heter som passade upp mig och serverade mig mat och dryck skall vi inte gå in på)! Nu pratar vi alltså en ombordupplevelse som närmar sig Ryanair. Inte nog med det, roséchampagnen, som kostar 2600:- per flaska på bolaget (detta har jag såklart kollat upp i förväg) föll mig inte i smaken. Det var också så att precis när serveringen började så blev det såpass mycket turbulens att serveringen avbröts och all personal satte sig. Hur kan Lufthansa låta detta ske, i första klass?

Att personalen var fantastisk trevlig, med ett lättsamt och serviceinriktat sätt, är inget jag skall nämna. Inte heller det faktum att maten höll en väldigt hög kvalité rakt igenom. Inga problem att få två huvudrätter för att ha möjligheten att prova både ett rött vin och vitt vin. Personalens erbjudande att ha vinprovning av alla viner avböjdes dock. Dessertvinet var helt underbart, spännande att ha lite "off the beaten track"-viner.

20190820_150658.jpg

Detta var gott

20190820_185844.jpg

Detta också

Omhändertagandet slutade inte där, vi blev nästan nedtvingade i varsin säng efter vår femrätters, eller som de uttryckte det "our customers usually get very tired". För att följa gängse mall så skall jag kanske recensera sovupplevelsen nu. Jag sov, det var skönt.

Men inte skall jag låta grym service och god mat stå i vägen för det faktum att kabinen uppvisar några få tecken på att utnyttjas 20 timmar per dygn. Eller vänta, vad är egentligen viktigt för mig, vad kommer jag bära med mig när denna resa är över? Vad vill jag minnas, och hur vill jag beskriva min upplevelse för mina barn? Jag ändrar mig, detta var ta mig sjutton bland det bästa jag varit med om i luften!
Det är svårt att slå min första upplevelse i en First-kabin, det var i en 747-400 med den nu legendomspunna "stol-OCH-säng-konfigurationen", eller min andra flight ett år senare i en 747-8 (när vi går på upptäcktsfärd och går upp till business-kabinen så får vi helt plötsligt varsin jättekram av en flygvärdinna som utbrister "oh, it is you guys", hon som ett år tidigare haft hand om oss, då har man gjort något rätt i relationsbyggandet), men denna flighten är bra nära.

20190821_010412.jpg

Bra bra bra

Dagen blev bra, rätt och slätt underbar!
 

JohanGE

Medlem
Som nämnts så fick jag komma på planet trots mitt halvsunkiga boardingkort från Kastrup. Väl ombord så inspekterar jag hela kabinen och upptäcker efter idogt granskande att den uppvisar lite förslitningsskador. Detta är ju såklart någon jag förfäras över, det förstör min upplevelse.

Visa bifogad bild 96269
Ojojoj

Som lök på laxen så tror jag inte att kabinpersonalen sa mitt efternamn en enda gång (om jag minns vad de personer heter som passade upp mig och serverade mig mat och dryck skall vi inte gå in på)! Nu pratar vi alltså en ombordupplevelse som närmar sig Ryanair. Inte nog med det, roséchampagnen, som kostar 2600:- per flaska på bolaget (detta har jag såklart kollat upp i förväg) föll mig inte i smaken. Det var också så att precis när serveringen började så blev det såpass mycket turbulens att serveringen avbröts och all personal satte sig. Hur kan Lufthansa låta detta ske, i första klass?

Att personalen var fantastisk trevlig, med ett lättsamt och serviceinriktat sätt, är inget jag skall nämna. Inte heller det faktum att maten höll en väldigt hög kvalité rakt igenom. Inga problem att få två huvudrätter för att ha möjligheten att prova både ett rött vin och vitt vin. Personalens erbjudande att ha vinprovning av alla viner avböjdes dock. Dessertvinet var helt underbart, spännande att ha lite "off the beaten track"-viner.

Visa bifogad bild 96270
Detta var gott

Visa bifogad bild 96272
Detta också

Omhändertagandet slutade inte där, vi blev nästan nedtvingade i varsin säng efter vår femrätters, eller som de uttryckte det "our customers usually get very tired". För att följa gängse mall så skall jag kanske recensera sovupplevelsen nu. Jag sov, det var skönt.

Men inte skall jag låta grym service och god mat stå i vägen för det faktum att kabinen uppvisar några få tecken på att utnyttjas 20 timmar per dygn. Eller vänta, vad är egentligen viktigt för mig, vad kommer jag bära med mig när denna resa är över? Vad vill jag minnas, och hur vill jag beskriva min upplevelse för mina barn? Jag ändrar mig, detta var ta mig sjutton bland det bästa jag varit med om i luften!
Det är svårt att slå min första upplevelse i en First-kabin, det var i en 747-400 med den nu legendomspunna "stol-OCH-säng-konfigurationen", eller min andra flight ett år senare i en 747-8 (när vi går på upptäcktsfärd och går upp till business-kabinen så får vi helt plötsligt varsin jättekram av en flygvärdinna som utbrister "oh, it is you guys", hon som ett år tidigare haft hand om oss, då har man gjort något rätt i relationsbyggandet), men denna flighten är bra nära.

Visa bifogad bild 96273
Bra bra bra

Dagen blev bra, rätt och slätt underbar!

Ingen godnattsaga från värdinnorna?
 
Att flyga första klass är toppen, att sen ha immigration i USA är ren reality check. Vi hade dock väldig tur, för det var knappt någon kö till kontrollanterna.

Glada i hågen gick vi till bagagebandet och väskorna med HON-taggar hade kommit, alla utom min. Jag insåg att jag aldrig såg att jag fick en tagg på Kastrup. Det tog säkert 30 minuter innan min väska kom, och mycket riktigt så stod det bara HON på slipen, ingen extra tagg. Visst så blev jag irriterad över att behöva vänta, men sen började jag tänka att det är ändå väldigt ovanligt att jag behöver vänta på mitt bagage, så ingen idé att bli allt för irriterad över det.

Bodde på Hilton O'hare med runway view. Ett helt ok val, men grymt dyr mat och dryck. Ett stort glas Bud kostade 11 dollar, helt galet. En städerska kom in på rummet 0830 utan att ha knackat innan. Allting väldigt oklart och hon lämnade vårt rum snabbt när jag frågade varför hon var där. Tog upp det med managern vid utcheck, allt med ett leende och en fråga hur det kunde vara möjligt. Slutade med 75 dollar rabatt. Som sagt, allt med ett leende.

20190821_090205.jpg

Helt ok utsikt

Lite oklarheter vid upphämtning av bilen hos Hertz, men efter en konstruktiv diskussion så åkte därifrån med en Dodger R/T.

20190821_110049.jpg

Amerikanska lastbilar är så snygga

Annars en massa öl, mat och bilkörande idag. Det har kort sagt varit grym idag också.

20190821_113933.jpg

3 Clouds brewery

20190821_143212.jpg

En massa ribs

20190821_202201.jpg

En massa öl inköptes på 3 Floyds

20190821_205247.jpg

Ännu mer öl
 
Nu sitter vi i Polaris-loungen på O'hare och njuter. Visst, det är inte riktigt FCL men det är en grym lounge med både bemannad bar och a la carte servering.

20190824_193402.jpg

Solnedgång från loungen

Hade helt glömt av att Lufthansa flög från Terminal 1. De håller på och renovera tåget mellan terminalerna så de skeppar runt folk med buss. Så efter att äntligen ha hittat till Car Rental Return så råkade vi ta bussen till Terminal 5. Något förvirrade frågade vi i Swiss check-in och de hänvisade oss till Terminal 1. Ännu en bussresa så var vi vid terminal 1. Gjorde samma bussresa när vi kom knappt för 4 dagar sedan, känns som en evighet och det är en bra känsla.

Vad har vi då gjort på vägen hit? Målet med resan hade vi bestämt skulle vara Wright Patterson Air Force Museum nära Dayton. Så där spenderade vi ett antal timmar. Militärplan i all ära, att vara inne i den 707'a där Lyndon Johnson svor presidenteden efter JFK blivit mördad var det bästa. Sen att läsa hur USA ser på användningen av agent Orange efter att ha varit på museet i Saigon för ett år sedan får en att inse att man måste vara källkritisk.

20190823_102154.jpg

Lagom osmaklig målning på det plan som släppte bomben över Nagasaki

20190823_121758.jpg

Två plan som är unika i sitt slag, finns bara dessa två kvar. En XB-70 och en YF-12. Båda Supersonic plan som är grymt fascinerade

20190823_123025.jpg

IFE på första Air Force One


20190823_123250.jpg

Historia, den 707'a som användes som Air Force One till början av 90-talet

Annars, temat på resan har varit mat, dryck och minigolf. Vi har fått tillräckligt av alla tre...

20190823_150827.jpg

Vi har kört igenom många småstäder och en hel del har sett sina bästa dagar

20190823_213701.jpg

159 poäng, det får man vara nöjd med

20190823_161420.jpg

Har jag sagt att amerikanska lastbilar är vackra?

20190824_150308.jpg

Äventyrsgolf, grymt roligt
 
Vår road trip var som väntat och tidigare beskrivit, helt grym!

Vi har träffat många trevliga människor, där en taxichaufför i en småstad i Ohio står ut. Första gången vi åker med honom så vill han visa alla lokala bowlinghallar, samt var man äter de bästa kycklingvingarna. På frågan om stan är säker så svarar han "ja självklart" och låter bilen stå på tomgång samtidigt som han visar oss runt på restaurangen. När vi sen skall åka hem så kommer samma person in på bowlinghallen där vi skall hämtas. Han ser att vi har öl kvar och säger att det är lugnt och att han väntar i bilen. Han berättar sen att han bett dispatch när de får en körning från bowlingstället för han vill inte att vi skall vänta. Ett mellanmänskligt möte mellan två svenskar och en medelålders man från Midwest USA.

Polaris-loungen var grym, men tyvärr stänger den 21 och planet till Frankfurt har avgångstid 2245. Därför måste vi förflytta oss till vanliga United-loungen. Där var bartendern otrevlig, maten sunkig och där var en massa "vanligt" folk. Sen insåg jag att bara för några år sedan så skulle jag vara tacksam för gratis öl och lite att äta. Det är synd att man blir bortskämd genom det sätt vi flyger på. Någonstans så tycker jag man skall komma ihåg var man kommer ifrån och vara glad var man är just nu!
 
En ganska händelselös flight hem. Det var väldigt turbulent när vi kom in över Europa, men när man ligger ner så känns det inte så farligt. Betydligt mer stiff personal denna gång, vilket passade bra då vi bara ville äta snabbt och sen sova. Det skulle till och med kunna vara så att de kände av vår sinnesstämning och lade sig på rätt nivå.

20190824_204235.jpg

Negroni i Polaris-loungen, ett bra sätt att fördriva tiden

20190825_010250.jpg

Bättre än ett säte, men det är fortfarande ganska långt ifrån en riktig säng. Skulle ta en säng från valfritt Inn från resan över detta varje gång

En kul grej var att kaptenen kom och hälsade och stannade lite extra hos oss. Han var grymt nöjd med att vi flög 747-8 och att beräknad tid var 7 timmar och 47 timmar.

Denna gång hade jag fått riktiga Lufthansa first boardingkort, lite besviken måste jag ändå medge att själva upplevelsen av flygningen var exakt likadan som när jag hade likadant boardingkort som vanliga dödliga.

20190825_065135.jpg

Ibland får man tänka till att det bara är en garderob framför och sen är flygplanet slut...

Nu på SAS på väg hem till Kastrup. Vissa brukar nu i sina reserapporter säga att det är en reality check att flyga med SAS. För mig är det tvärtom, jag känner mig hemma. Skandinavisk personal och man vet hur saker och ting funkar. En kvinnlig äldre dansk flygvärdinna här i plus. Visst, hon såg lite barsk ut till en början, men med leende och positiv attityd har jag nu fått henne att le och skratta. Det är tänkvärt hur långt man kommer med det.

Hur skall jag då kunna sammanfatta resan? Kanske som jag började, vilket priveligum det är att kunna åka på sådana här resor. Jag minns min första first resa 2014. Då trodde jag att det var once in a lifetime. Jag har allt sparat från den flighten, menyer, kit, boardingkort osv. Jag kan fortfarande minnas den känslan jag hade. Nu, när det blir minst en resa per år så är känslan en annan. 2014 så skulle allt provas, vår underbara flygvärdinna bjöd oss på fem flaskor champagne (något hon året efter berättade att hon hade fått en reprimand för), det var vinprovning och alla knappar trycktes på. Nu är det mer bekvämligheten vi är ute efter, känslan av ett bekymmersfritt resande.

Med det sagt, alla gör som man vill, och hade det varit min första flygning hade jag kanske velat ha riktiga boardingkort. Det var viktigt för mig då. Vad jag vill ha sagt att även om det känns viktigt så låt inte negativa tankar förstöra en resa. Det har hänt många saker vi hade kunnat hänga upp oss på och klaga på. Istället valde vi approachen att stanna upp och ta ett djupt andetag och faktiskt tänka på hur bra vi har det.

20190825_165202.jpg

Älskade Sverige, en syn man aldrig tröttnar på
 
Toppen