Hälsningar från Club Europe, ombord en BA A320 till Aten! Ett ben med +80 TPs.
Skriver det här inlägget offline, eftersom det här planet har inte Wi-Fi. Ni kommer att få inlägget postat på ATH, fast i all hast. P.g.a. restriktioner av Eurocontrol, så vår avgång kl 6:45 Londontid blev försenad och take off var ca. 7:30. Jag borde hinna till mitt flyg i Aten, eftersom jag har redan alla mina boardingkort från Jersey, ingen SSSS på dem och har endast mitt handbagage. Men nu så återgår jag till lördagens händelser, samtidigt som jag har 3C-F (sitter i Foxtrot med vackra måln att se på) helt för mig själv och dricker Tanqueray med Fevertree. Ett sådant flyg när Club Europe är på sitt bästa som BA Band 4 (bl.a. HEL, ATH, LED och LCA).
Farm Court B&B
Mitt första alternativ till logi (hotell, B&B eller dylikt) på Alderney hade inte möjlighet att ta mig emot vid denna tidpunkt. Det blev lite oklart varför, men inte berodde det åtminstone på att det skulle vara nu högsäsong. På talan om säsonger, så jag rekommenderar varm att besöka Kanalöarna så här i maj, senast i början av juni. Har själv varit båda gångerna så här i maj. Vädret är lagom och det är åtminstone vår, om inte t.o.m. sommarväder. Det blir inte mycket varmare senare på sommaren i kanalen, så man vinner inget på att åka senare. Den medvetna resenären väljer maj, eftersom det kryllar inte med folk ännu i det här skedet av året och logi är billigare på alla öarna.
Jag fick höra från mitt första logialternativ att Farm Court B&B troligen kan ta mig emot. Jag kollade upp det på nätet, skickade mejl och bokningen slutfördes i telefon. B6B:n tog på förhand en £40 för övernattningen (betalade med kreditkort i telefon) och andra hälften, £40, betalade jag på plats. Sammanlagt en £80. Måste medge att mitt rum var nästan kallare än vad det var ute. Jag kan aldrig förstå varför britterna måste bygga sådana ruckel. Jag vet att vintrarna är mildare än i Norden, men det är inte enligt mitt tycke en god orsak för att isolera golvena dåligt och montera skräpiga fönster. Speciellt mitt badrum påminnde närmast en kyl. Undrar hur länge det skulle ha tagit att fylla på badkaret med varmt vatten, eftersom från vattenkranen fick jag aldrig något som skulle varit nära på duschlämpligt. Mitt rum var rätt så primitivt och utsikten var direkt ut på gatan/gränden utanför.
Det var självbetjäning vid ankomst, så jag behövde inte ringa någon eller kommer överens om någon ankomsttid på förhand. Mitt rum väntade med nyckel i låset. Jag träffade värdinnan, Bobbie, ca. en timme senare och betalade notan i det skedet, eftersom jag åkte i väg tidigt på lördagen.
Ankommer till ACI till fots för att flyga med "Puffigny" tillbaka till GCI:
Jag skrev ju tidigare att duty manager för Aurigny på GCI sa åt mig att det är ingen säkerhetskontroll på ACI... Nåja, tydligen svamlade hon något eget, för hör och häpna - var det inte gamla, goda G4S även på plats här.
En stor skylt, men ett litet hörn för själva kontrollen. Utrymmet bestod av metalldetektorn (WTMD) och ett par bord för att +manuellt snabbkolla allt handbagage. Jo, vi alla nio blev kollade manuellt utan röntgen. Om det var slött på GCI även med alla tekniska hjälpmedel, så nu gick det för de två säkerhetskontrollanterna smort även med den helt manuella driften. Detta närmast bekräftade för mig att tydligen kan säkerheten garanteras även med en manuella metoder. Det skulle nog inte ens finnas plats för en genomlysningsanläggning.
Efter säkerhetskontrollen så hamnar man ordagrant på airside i den friska luften. Där finns dock en liten byggplatsbarack med stolar och en ynklig, liten bildskärm, vart alla närvarande passagerare bes flytta sig för att se samma särkerhetsvideo som vid avfärden från GCI. Fasiliteterna på ACI är nog egenartade.
Dags att gå ombord. Den här gången hade planet övernattat på ACI, vilket förklarar vattnet på rutorna i de senare bilderna. Notera att även det här planet, G-ETAC, hade ett roder som målats om och där med halva lunnefågeln var borta. G-ETAC är en Dornier Do 228 NG och på basis av mina observationer nu den här gången, så är det NG:n som har lucka framför kabindörrens nödhandtag och den äldre varianten har knappen. Jag gjort alltså fel slutsats i mitt tidigare inlägg och där med rättar jag till mig själv nu. I fall ni flyger med Do 228, så kålla dock först säkerhetsintruktionskortet och säg inte att Mr. Flying Finn har lärt er något annat.
På detta flyg hade jag ett s.k. första världen -problem. Jag blev omplacerad! Jag skulle ju sitta i 2C ock beskåda kaptenens manövrar i cockpit. Operations flyttade mig till 8C, d.v.s. nästsista raden och som bakerst av oss nio!
Skamlikt att flytta mig för att planet skulle vara jämt belastad.
Nå det blev inga cockpitbilder nu då. Dock hade jag mera buller bak i kabinen och dessutom bakom bakhjulena så skakade planerat mera vid accelerationen för take off. Hon som satt fram för mig var väl flygrädd i någon mån. För henne måste Dornier-turen varit pinsamt, medan jag fick typ en mental orgasm av flyget.
Före avgången så kom kaptenen in i kabinen, hon presenterade sig och styrmannen och hon kollade kabinen, ink. att dörren var i lås. Båda gångena var kaptenerna mycket trevliga och proffsiga.
Säkerhetsinstruktionerna för NG:
Vid ändan av RWY på ACI. Det finns två RWY, av vilka den andra är kort och med gräsyta. På bilden ska planet vända för att lyfta upp i horisonten på bilden. Både på JER, GCI och ACI är det så att man landar/avågr så här att framåt från cockpit syns bara gräsplan, en blå horisont (eller vid typiskt engelskt väder: grå) och en tomhet. Alla tre har en kort RWY i propotion till flygplanenas storlek och det är ett brant nerstup efter RWY, så man får ju hoppas att planet faktiskt lyfter. T.ex. på ACI skulle man först störta en 80-90 m och efter det skulle man landa i havet under klippan. Det låter ju inte så lockande.
När man landar på alla tre, så är det samma sak, men omvändt: en stark bromsning och så får man hoppas att bromsarna fungerar.
Jag har glömt nämna det, men jag är nu även Aurigny FrequentFlyer -medlem. Dock kommer jag tyvärr inte få något fysiskt lunnekort, fast jag har nu fullbordat två flygningar in på kontot. Kommer nog aldrig få något av medlemskapet, eftersom kreditena mot awards förfaller innan jag hinner få ihop något.
Vi närmar oss GCI. Guernsey synns i bilden och staden i mitten är St. Peter Port. Från take off till landning var vi 10 minuter i luften. Alldeles för lite med ett så trevligt flygplan!
Framme på GCI. Rubis ansvarar för att försörja med JET-A på alla flygplatserna inom ögruppen. Det har även bensinmackar och levererar värmeolja. Det som jag inte nämnde i mitt tidigare inlägg är att Aurigny ansvarar för alla marktjänster på GCI, d.v.s. även för Flybe. Blue Islands har nu på gång att rekrytera markpersonal och kommer att börja hantera sina egna flyg. Förmodligen övergår även Flybe till dem, eftersom Blue Islands är ju deras franchisee och Aurigny är ju Flybes direkta konkurrent.
Bagagehallen på GCI. Hon som satt framför mig var väl ännu lite spänd eller uppskakad av Dorniern.
Eller så var det annors bara ett par som är ihopklistrat.
Så blev det dags att flyga iden med Blue Islands ATR-72, men nu i omvänd riktning, GCI-JER. Den här gången var flyget nästan fullt. Vår flyghöjd var 3000 ft. Vid avgången blev vi försenade, för boarding avbröts och vi fick vänta halvvägs till planet. Det visade sig sen vid ankomsten till JER att orsaken var att vi hade en lokal VIP som passagerare. Han reste dock som vilken annan betalande resenär ombord. Jag noterade nog en äldre Bentley från 90-talet eller 2000-talets början, som körde bortåt på plattan vid GCI, den hade ingen registerskylt och den hade en officiell flagga. Jag kopplade dock inte ihop den med vårt plan, men förstod att vi hade väntat på den innan boarding fortsattes. Så vid ankomsten avgick en herre med fru först och direkt till en annan officiell bil (den här gången en vanlig, svart Chrysler, ingen specialmodell). Det råkar sig att det var samma Ian Corder, Lieutenant Governor of Guernsey (d.v.s. drottningens officiella representant), vars video jag hade tidigare postat min länk till.
Eftersom Aurigny inte ännu återinfört sina flyg på rutten mellan Guernsey och Jersey, så var Flybe och Blue Islands det ända alternativet för honom.
Jag hade bokat en A-kategorins (mini) bil för fem timmar på Jersey via Avis, eftersom Hertz, vars President's Circle -statusmedlem jag är, skulle varit dubbelt så dyrt som Avis via ba.com. Eftersom jag inte ville ha en uppgradering och prisskillnaden var onödigt stor, så var det här ett gott alternativ att boka via BA. Lik 2016 på Jersey, så hade min bil inte nu heller någon onödig, fjäskig AC - typisk brittisk sparsamhet även år 2019.
Vädret var ju kanon - helt som sommar, och AC:n skulle nog varit trevlig att ha i bilen. På bilden synns en hel rad med Avis Fiat 500 -modellens bilar. Min bil var den gråa bilen till vänster. Körd ca. 10 000 brittiska mil. Hyrbilen blev billigare och snabbare än att ta taxi till Jersey Zoo. Förutom ca. £21 som jag betalat på förhand med kreditkort, så betalade jag en ca. £8 i lokal skatt på vid disken. Dealen var ju inte illa, fast det kostade total en £30, eftersom jag behövde inte tanka, utan min bensin lärde höra till priset på en så kort uthyrning. Med buss skulle jag inte ha hunnit både besöka Durrell och äta lunch. Med taxi skulle det inte ha blivit någon lunch eller kort rundkörning, men kostnaden skulle varit typ den samma.
Även människoaporna förstår sig på att kunna ta det lugnt.
Badongo, gorillafamiljens 19-årige ledarhane, förstår sig ett tungt ledarskap innebär att man kan koppla av. Vi människor har ofta något gemensamt med gorillorna i det här beteendet.
Dock jag skulle ha tagit tuppluren som motvikt till TP run -jäktandet.
Efter besöket till Jersey Zoo (Durrell), så körde jag ner till Bonne Nuit Bay pä öns nordliga kust. Som lunch åt jag en smörrgås med färsk räk- och kräftkött ute på Bonne Nuit Beach Cafes terass. Vädret gynnade mig både på fredagen och lördagen, för ursprungligen skulle det regna enligt väderprognosen på under fredagen. Vädret på Kanalöarna är ju rätt så varierande och speciellt på ACI är t.ex. dimma ett problem för flyget.
Att köra med personbil på Jersey är inte speciellt svårt, men jag har några råd angående det. Först och främst ska man inte spänna sig för mycket. Alla hyrbilarna har en registerskylt med H-beteckningen och öborna ser på långt håll att någon turist är i farten. Kanske största besväret att köra med manuell växelspak och manövrera den med vänster had. Jag är inte säker om jag skulle välja automatdrift vid en längre uthyrningen i framtiden på Guernsey. Med manuell växellåda är det enkelt att göra motorbromsningar och på så sett reglera effektivt reglera hastigheten i de branta nerförsbackarna speciellt vid kusten på Jersey. Ha inte för bråttom och kör varmsamt. När du kör s.k. Green Lanes med fartbegränsningen 15 mph och du har minimalt med utrymme för att veja, så har man ingen brådska. Dessutom så jag själv lägger alltid märke till lämpliga platser jag kan backa till vid behov, i fall det kommer trafik emot. Alla vägarna är med asfalt, men häckarna och kurvor/korsningar i 90 graders vinkel utan någon sikt till vänster/höger kräver att man på riktigt förstår sakta ner eller även stanna. Trafiken är inte farlig, men man måste lita på sina egna kunskaper innan man kör på öarna som nordbo. Det är dock inte den svåraste möjliga omgivningen för att första gången köra på "fel" sida av vägen.
Och så lönar det sig komma ihåg att det finns även annan trafik en bilar på Green Lanes:
Efter hyrbilsturen blev det dags att påbörja kassa in BAEC tier points med min huvudsakliga bokning för denna resa. På väg ombord i grupp 1 på JER för mitt flyg till LGW med BA A319.
På väg upp i luften. För fönstret syns nästan hela Jersey. I mitten synns bukten söder om St. Helier. I den högra kanten av den ligger St. Aubin och innåt landet från det är flygplatsen, JER.
Nu blev det igen eftermiddagste:
...men för att jag skulle spara tid och inte behöva vänta på att mitt té svalnar, så blev det eftermiddagssprit.
Nu var jag den enda i Club Europe som drack något starkare än vatten. Underligt småbarnsumgänge jag hade.
Nå nog drack jag ju även en Coca-Cola Light. Nu så hann jag dricka allt ur riktiga glas och behövde ingen plastmugg. Dock måste jag medge att jag fick ett snabbt rus.
Clapham Junction, tågbyte till Overground för att nå Haynes & Harlington i Hillingdon, för att byta till lokabuss. Jag skulle övernatta på Mercure som ligger en bussresa ifrån LHR.
Komiskt nog hade jag totalt glömt bort att det finns även easyHotel. Det råkade sig att att det hotellet ligger nära mitt Mercure-hotell. Hade nog inte tänkta byta bort mitt hotell med status på bokningen. Såg inte easyHotel, så kan inte dela med er några observationer angående den.
Mercure London Heathrow Hotel
Jag hade en avbokningsbar reservation till hotellet, men jag fick ett bättre rum utan att ha checkat in på nätet på förhand. Tydligen finns det speciellt för statusmedlemmar reserverade rum på 2. våningen (1. våningen enligt brittiskt mått). Mitt rum var bra utrustat, prydligt och mitt bästa rum tillsvidare under den här resan. Omgivningen är ju inget speciellt. Jag hade M4-motorvägen med 3-4 i varsin riktning en 20-30 m bakom mitt fönster.
Som tur nog var det inte buller i rummet, utan för en gångs skull tycktes britterna byggt något fungerande. Hotellet går att nå med linjen 140 från Heathrow Central Bus Station, vart man kan åka gratis med Heathrow Express eller med Oyster-kortet (även kontaktlös betalkort duger), som möjligör att åka gratis med Piccadilly Line via Hatton Cross.
P.S. Jo, jag tycks hinna till flyget. Vi ankom endast 15 min försenat, eftersom vi gjore framsteg i tidtabellen under flygresan till Grekland.