Jonas C
Medlem
Med viss hänvisning till vår Senator, som i dagarna gjorde årets första och troligtvis enda flygning i Economy (skämt åsido... Om inte så är fallet, förståss ), kändes det lägligt nog för mig att dela med mig upplevelse på samma rutt, ett år innan. Hoppas ni inte har något emot överanvändningen av Fisheye, då det i brist på plats i ryggsäcken fick åka med som enda "walkaround" objektiv.
Introduktion
Tre underbara veckor av denna sommarsemester spenderades hos goda vänner i de pittoreska fjordlandskapen kring trakterna Hosteland, cirka 10 mil norr om Bergen. Det var med visst vemod som jag satte mig på bussen tillbaka mot civilisationen, närmare bestämt Flesland flygplatsen i Bergen. I brist på lämpliga kollektivtrafikförbindelser till flygplatsen på en söndagsmorgon, blev jag tvungen att spendera natten på hotell vid flygplatsen. Fullständigt reportage kring hotellvistelsen hittar ni här:
http://www.businessclass.se/blog/jonas-c/76-norra-europas-baesta-flygplatshotell.html
Söndag 31 Juli 2011
Väl utvilad och mätt från den absolut utsökta frukostbuffén på Clarion, infann jag mig strax efter klockan 10 i avgångshallen på Flesland
Under sommarmånaderna trafikerar Finnair sträckan HEL-ARN-BGO, som i vanliga fall flygs med en A320. Stor efterfrågan på rutten ledde till att man under de sista veckorna i Juli och början av Augusti uppgraderade flygplanstypen till en Boeing 757-200 med plats för 227 passagerare.
För AY628 denna morgon användes hela 6 incheckningsdiskar, 1 för Business/Status pax, samt resten för oss vanliga i Economy. Av att döma från folket i kön var merparten av passagerarna turister från Japan och Spanien vilket kanske inte är så förvånande då rutten i fråga är helt leisure orienterad. Och lyckligtvis nog för Herr Senator erbjuds ingen Business Class denna rutt, så med andra ord "no hard feelings"
Snart var det min tur att få dumpa väskan och plocka ut boardingkort, innan det bar iväg mot säkerhetskontrollen. Med enbart Japaner i kön framför mig blev det uppenbart att detta skulle bli en av de smidigaste säkerhetskontrollerna på länge, och tjaa. Det slutade med att jag höll upp kön p.g.a en felpackad tandkrämstub...
Väl airside blev det ganska uppenbart varför man beslutade att öppna en separat utrikesterminal på Flesland. Den nuvarande terminalen har nått sin maxkapacitet, likaså gaterna. Det hör med andra ord inte till ovanligheten att köerna för boarding kan sträcka sig ända in i taxfree butiken.
Strax innan 10.30 ropades boardingen genom högtalarna, och fort som ögat hade merparten av mina japanska medpassagerare bildat en snygg och prydlig kö framför gaten. Hela boardingprocessen gick väldigt fort och civiliserat. Jag väntade som vanligt med att gå på sist.
Väl ombord välkomnades jag på svenska av den vänliga besättningen, bestående av 6 äldre damer. Kabinen på denna 757:a började visa tecken på slitage, då belysningen överlag kändes unken, samt att stolstygen började sitta löst.
Slutsatser
En överlag väldigt trevlig flygning. Min första och i dagsläget enda flygning med Finnair och OneWorld, men förhoppningsvis blir det fler flygningar med dem! Även om Finnair likt SAS är i full fart med sitt race ner i botten, så upplevde jag ändå servicenivån som betydligt högre. Ja, ett kex + juice som inte kan ha kostar mer än en femma gör faktiskt skillnad...
Tack för att ni läste!
Introduktion
Tre underbara veckor av denna sommarsemester spenderades hos goda vänner i de pittoreska fjordlandskapen kring trakterna Hosteland, cirka 10 mil norr om Bergen. Det var med visst vemod som jag satte mig på bussen tillbaka mot civilisationen, närmare bestämt Flesland flygplatsen i Bergen. I brist på lämpliga kollektivtrafikförbindelser till flygplatsen på en söndagsmorgon, blev jag tvungen att spendera natten på hotell vid flygplatsen. Fullständigt reportage kring hotellvistelsen hittar ni här:
http://www.businessclass.se/blog/jonas-c/76-norra-europas-baesta-flygplatshotell.html
Söndag 31 Juli 2011
Väl utvilad och mätt från den absolut utsökta frukostbuffén på Clarion, infann jag mig strax efter klockan 10 i avgångshallen på Flesland
Mycket folk denna söndagmorgon!
Under sommarmånaderna trafikerar Finnair sträckan HEL-ARN-BGO, som i vanliga fall flygs med en A320. Stor efterfrågan på rutten ledde till att man under de sista veckorna i Juli och början av Augusti uppgraderade flygplanstypen till en Boeing 757-200 med plats för 227 passagerare.
För AY628 denna morgon användes hela 6 incheckningsdiskar, 1 för Business/Status pax, samt resten för oss vanliga i Economy. Av att döma från folket i kön var merparten av passagerarna turister från Japan och Spanien vilket kanske inte är så förvånande då rutten i fråga är helt leisure orienterad. Och lyckligtvis nog för Herr Senator erbjuds ingen Business Class denna rutt, så med andra ord "no hard feelings"
Att köa till diskarna är sällan kul...
Snart var det min tur att få dumpa väskan och plocka ut boardingkort, innan det bar iväg mot säkerhetskontrollen. Med enbart Japaner i kön framför mig blev det uppenbart att detta skulle bli en av de smidigaste säkerhetskontrollerna på länge, och tjaa. Det slutade med att jag höll upp kön p.g.a en felpackad tandkrämstub...
Trångt vid gaten.
Väl airside blev det ganska uppenbart varför man beslutade att öppna en separat utrikesterminal på Flesland. Den nuvarande terminalen har nått sin maxkapacitet, likaså gaterna. Det hör med andra ord inte till ovanligheten att köerna för boarding kan sträcka sig ända in i taxfree butiken.
Strax innan 10.30 ropades boardingen genom högtalarna, och fort som ögat hade merparten av mina japanska medpassagerare bildat en snygg och prydlig kö framför gaten. Hela boardingprocessen gick väldigt fort och civiliserat. Jag väntade som vanligt med att gå på sist.
Finska och Internationella tidningar fanns att tillgå vid dörren.
Den här bilden blev faktiskt stulen av Air New Zeeland, som använde den i sitt 1:a April skämt "Grabaseat". Ett ilsket mail till ansvarige för "kampanjen" resulterade i 600kr i licensavgift för rättigheterna.
Väl ombord välkomnades jag på svenska av den vänliga besättningen, bestående av 6 äldre damer. Kabinen på denna 757:a började visa tecken på slitage, då belysningen överlag kändes unken, samt att stolstygen började sitta löst.
Finnair använder sina 757 främst på charterflyg vilket är främsta skälet till att man har valt high-density konfiguration. Pitchen är med andra ord EXTREMT trång! Lyckligtvis nog valde jag exit-row.
Trots att 757 bara är narrow-body, så känns den massiv i jämförelse med en 737:a.
Minuter efter att ombordstigningen avslutats följde en kort taxi till startbanan.
...Innan de kraftfulla Pratt&Whitney motorerna sköt oss upp i luften likt en raket!
Stigningen fortsatte rakt upp ända tills vi nådde cruise på 37000 fot.
Cateringen på denna 90 minuters flygning bestod av kex och äppeljuice.
IFE:n bestod utav airshow varvat med "stumfilm" från skärmarna i taket.
Snart påbörjades inflygningen mot Arlanda.
Touchdown!
Slutsatser
En överlag väldigt trevlig flygning. Min första och i dagsläget enda flygning med Finnair och OneWorld, men förhoppningsvis blir det fler flygningar med dem! Även om Finnair likt SAS är i full fart med sitt race ner i botten, så upplevde jag ändå servicenivån som betydligt högre. Ja, ett kex + juice som inte kan ha kostar mer än en femma gör faktiskt skillnad...
Tack för att ni läste!