Så, efter rådfrågan här på BC, bokning med EB-poäng i C och bevakning dagarna innan avgång lyckades jag pricka följande och bidrar härmed med min förstareserapport:
Stockholm-(SAS Plus)-Frankfurt-(Lufthansa Första klass A380)-New York(JFK)
Och vägen tillbaka
New York(EWR)-(United Business)-Boston-(Lufthansa Första klass 747-400)-Frankfurt-(Lufthansa Business)-Stockholm
Vägen dit började inte särskilt glamoröst, men inget att klaga på. En snabb frukost i guldloungen, fungerande priority boarding med SAS och den vanliga frukostlådan i Plus.
Efter en rask march i Terminalerna i Frankfurt var jag framme vid en trevlig syn - mina tre fönster, högst upp, längst fram!
Jag inser först nu, efter att ha varit nära på utsidan och nu även varit inne i planet, hur enormt det är. Förstaklasskabinen har åtta platser, två stora badrum, och eftersom fönstren är relativt stora och det inte finns någon bagageförvaring i taket känns det väldigt rymligt.
Av de åtta plasterna är fyra upptagna, och vi är en blandad skara resenärer; en ortodox jude med traditionell klädsel, frisyr m.m. som väljer att sova i princip hela resan. En äldre tysk herre med ljusblå mockaskor och en ljusblå skinnjacka. Han verkar väldigt van vid servicen, maten och upplevelsen - jag får ett intryck av att denna herre har gott om pengar och struntar fullständigt i vad andra tycker om honom och hans klädsel, en skön typ!
Förutom jag själv är den sista personen en amerikan i medelålder som drar på sig pyjamasen innan start och ser ut att jobba större delen av resan.
Dagen till ära jobbar två yngre herrar som heter Christian och Franceso. Som namnet antyder är den sistnämnde italienare och skiner upp lite extra när jag ber honom hålla sig till sitt modersmål resten av flygtiden så jag får lite träning.
Champagne och macadamianötter!
Glaset fylls ständigt på, servicekänslan är fantastisk. Personalen är precis så där lagom trevlig, uppassande, personlig men ändå samtidigt formell. Svårt att förklara, men jag känner mig väldigt bekväm samtidigt som en känsla av finrestaurang och exklusivitet finns där.
Francesco visar mig min privata garderob, förvaringen i fotpallen m.m. och berättar att om jag tar med mig min fru nästa gång kan de duka upp för två om man vill, så en sitter på fotpallen då man kan äta tillsammans.
Kaptenen kommer efter en stund ut, går ner på knä för att komma i ögonhöjd, presenterar sig och småpratar lite om flygvädret och hälsar mig välkommen. Snyggt!
Ska jag försöka flika in något negativt, eller vi kan kalla det för förbättringspotential, så är det att nötterna inte serveras varma, och jag blev besviken på det amenity-kit som jag fick.
Jag hade kanske för höga förväntningar, men jag trodde det skulle vara lite mer exklusivt och påkostat. Istället var det samma gamla vanliga plastprylar man hittar i vilket SAS-C-kit som helst.
Kort efter start börjar serveringen. Jag låter bilderna tala för sig själva. First class smör, varmt vitlöksbröd, aptitretare, kaviar, tre förrätter, fantastisk färsk sparris, underbara efterrätter (notera de små bägarna gjorda av choklad), ostar, rikligt med trevliga viner. En riktigt bra upplevelse!
Varför välja mellan champagne, Chardonnay eller Eiswein när man kan smutta på alla tre?
Efter några glas behöver man besöka herrarnas. En lång skinnklädd bänk, urinoar, handdukar och annat, tillsammans med rymden och belysningen gör att det blir en helt annan upplevelse än vad åtminstone jag är vad vid!
Efter maten är det dags för lite vila. Medan jag varit och bytt om till pyjamas har Franceso bäddat platsen bredvid. "Buon sonnelino signor RickardG"! Med avskärmningar och centralstyrda fönsterskydd lyckas de få kabinen riktigt mörk mitt på dagen. Den avskärmade förstaklassdelen i det tysta planet gör också sitt till att kunna erbjuda riktigt bra sömn.
2-3 timmar senare kliver jag upp och undersöker IFE. En besvikelse. Dåligt utbud, segt, ologiska menyer och skärmen är för liten för det avstånd man har mellan stol och skärm (i-landsproblem !?). När jag ändå är inne på förbättringspotential - inget gratis wi-fi? Allvarligt? I första klass?
Jag betalar ändå för att testa, och kommer fram till att det är så slött att det i princip är oanvändbart, t.o.m. för att kolla mailen...
Jag berättar för Christian att jag ska åka tillbaka med 747-400 för första gången och att jag vill testa den innan den går i pension. "- If it's a Boeing I'm not going!" säger han och brister ut i ett stort skratt!
Dags för servering nummer två. Denna gång av naturliga skäl något nedbantad, men med att bra val av rätter och valmöjligheter. Jag tar ett par enklare rätter och håller mig genomgående till champagne.
Ber jag om en dubbel macchiato är det inte alltid mottagaren vet vad som efterfrågas. Här är det inga som helst problem, och chokladbiten är pricken över i:t.
Ankomst JFK. Utanför gate står en kvinna med en First Class-skylt. Hon följer oss genom security och ser till att vi inte hamnar i någon kö. Snabbt, smidigt, trevligt! Väl framme vid bagagebandet står det en skylt: "Mr RickardG, please visit the Lufthansa service desk". Precis som jag antar är min väska kvar i Frankfurt och allt jag egentligen behöver finns i mitt handbagage. 3000kr att handla för - tack för det Amex! Som sidnotis kan jag nämna att det är tredje gången det händer mig...
Det här inlägget börjar redan bli långt så jag ska inte fylla den mer med bilder från New York, men ett par godbitar delar jag med mig av.
2 dagar i NYC sen bär det av till Boston på måndag morgon. Väl utanför ankomsthallen på BOS tar jag gratisbussen ner till kajen, 5 minuter. På bussen ringer jag Rowes Warf water taxi. De ankommer till kajen med nästan perfekt timing, hämtar upp mig och kör på 7 minuter till mitt-i-smeten i Boston. T/R kostar 20$ och då ingår förvaring av bagage i låst utrymme vid deras kontor. För resan tillbaka skickar jag ett SMS ca 15 min innan jag vill bli upphämtad. Otroligt smidigt. Mitt första besök i Boston, och jag återkommer gärna!
Hemresa. Jag är trött, har bränt mig i solen och vill egentligen bara sova. Det påverkar säker intrycket av resten av resan. Lufthansa senator lounge in Boston är en tråkig historia. Den är belägen i en atomsäker bunker helt utan fönster. Tråkigt, instängt och trångt är sammanfattningen.
Hem ska jag som sagt åka 747-400 och avgångstid är 22:10. Efter bara två dagar på östkusten har jag inte riktigt hunnit anpassa mig utan är redan riktigt trött.
Delar av det jag upplevt på ditresan gäller även hemresan. Amenity-kit, wi-fi, nötter - samma förbättringspotential här. Maten, vinerna, servicen - oklanderlig! Här fanns nu också en alternativ kvällsmeny för de som ville ha en enklare och snabbare måltid för att kunna sova längre - bra Lufthansa! Jag kände ändå att jag inte ville sova bort en bra upplevelse och körde med den längre serveringen. I kabinen var det bara jag och en passagerar till.
Jag upplevde inte alls samma känsla av personlig service som på ditresan utan den var mer formell, jag vet inte beror på att det var en sen kvällsflight, att jag var trött eller att CC helt enkelt var strået vassare på ditresan.
Jämfört med A380 tycker jag 747-400 får se sig slagen på varenda punkt. Fönster, ljus, rymd, stolar, badrum, tysthet, stabilitet, boarding direkt till första klass... Även om det var väldigt speciellt att ha både säng och stol så var det inget som ens i närheten väger upp alla andra fördelar med A380. Badrummen för första klass på 747-400 var som garderober för pygméer.
Nu vill jag inte låta snorkig, det var en underbar resa med gott om plats, bra service, skön säng och fantastisk mat. Men om man får välja är i alla fall i mina ögon 747-400 det sämre alternativet.
Väl framme i Frankfurt blev det ett 5 timmars besök i FCT. Skumbad med anka, schnitzel, champagne, egen bil till planet - ni som varit där vet precis vad det handlar om, ni som inte har det: Passa på att planera in ett längre besök om ni kan, det är värt det!!
Slutligen - jag har en närmast sjuklig förkärlek för bilder med kort skärpedjup och med endast manuellt fokus blir det inte helt optimalt efter att champagnekorkarna börjar poppa
så talar vi bildkvalitet får jag hänvisa till @flum.
Stockholm-(SAS Plus)-Frankfurt-(Lufthansa Första klass A380)-New York(JFK)
Och vägen tillbaka
New York(EWR)-(United Business)-Boston-(Lufthansa Första klass 747-400)-Frankfurt-(Lufthansa Business)-Stockholm
Vägen dit började inte särskilt glamoröst, men inget att klaga på. En snabb frukost i guldloungen, fungerande priority boarding med SAS och den vanliga frukostlådan i Plus.
Efter en rask march i Terminalerna i Frankfurt var jag framme vid en trevlig syn - mina tre fönster, högst upp, längst fram!
Jag inser först nu, efter att ha varit nära på utsidan och nu även varit inne i planet, hur enormt det är. Förstaklasskabinen har åtta platser, två stora badrum, och eftersom fönstren är relativt stora och det inte finns någon bagageförvaring i taket känns det väldigt rymligt.
Av de åtta plasterna är fyra upptagna, och vi är en blandad skara resenärer; en ortodox jude med traditionell klädsel, frisyr m.m. som väljer att sova i princip hela resan. En äldre tysk herre med ljusblå mockaskor och en ljusblå skinnjacka. Han verkar väldigt van vid servicen, maten och upplevelsen - jag får ett intryck av att denna herre har gott om pengar och struntar fullständigt i vad andra tycker om honom och hans klädsel, en skön typ!
Förutom jag själv är den sista personen en amerikan i medelålder som drar på sig pyjamasen innan start och ser ut att jobba större delen av resan.
Dagen till ära jobbar två yngre herrar som heter Christian och Franceso. Som namnet antyder är den sistnämnde italienare och skiner upp lite extra när jag ber honom hålla sig till sitt modersmål resten av flygtiden så jag får lite träning.
Champagne och macadamianötter!
Glaset fylls ständigt på, servicekänslan är fantastisk. Personalen är precis så där lagom trevlig, uppassande, personlig men ändå samtidigt formell. Svårt att förklara, men jag känner mig väldigt bekväm samtidigt som en känsla av finrestaurang och exklusivitet finns där.
Francesco visar mig min privata garderob, förvaringen i fotpallen m.m. och berättar att om jag tar med mig min fru nästa gång kan de duka upp för två om man vill, så en sitter på fotpallen då man kan äta tillsammans.
Kaptenen kommer efter en stund ut, går ner på knä för att komma i ögonhöjd, presenterar sig och småpratar lite om flygvädret och hälsar mig välkommen. Snyggt!
Ska jag försöka flika in något negativt, eller vi kan kalla det för förbättringspotential, så är det att nötterna inte serveras varma, och jag blev besviken på det amenity-kit som jag fick.
Jag hade kanske för höga förväntningar, men jag trodde det skulle vara lite mer exklusivt och påkostat. Istället var det samma gamla vanliga plastprylar man hittar i vilket SAS-C-kit som helst.
Kort efter start börjar serveringen. Jag låter bilderna tala för sig själva. First class smör, varmt vitlöksbröd, aptitretare, kaviar, tre förrätter, fantastisk färsk sparris, underbara efterrätter (notera de små bägarna gjorda av choklad), ostar, rikligt med trevliga viner. En riktigt bra upplevelse!
Varför välja mellan champagne, Chardonnay eller Eiswein när man kan smutta på alla tre?
Efter några glas behöver man besöka herrarnas. En lång skinnklädd bänk, urinoar, handdukar och annat, tillsammans med rymden och belysningen gör att det blir en helt annan upplevelse än vad åtminstone jag är vad vid!
Efter maten är det dags för lite vila. Medan jag varit och bytt om till pyjamas har Franceso bäddat platsen bredvid. "Buon sonnelino signor RickardG"! Med avskärmningar och centralstyrda fönsterskydd lyckas de få kabinen riktigt mörk mitt på dagen. Den avskärmade förstaklassdelen i det tysta planet gör också sitt till att kunna erbjuda riktigt bra sömn.
2-3 timmar senare kliver jag upp och undersöker IFE. En besvikelse. Dåligt utbud, segt, ologiska menyer och skärmen är för liten för det avstånd man har mellan stol och skärm (i-landsproblem !?). När jag ändå är inne på förbättringspotential - inget gratis wi-fi? Allvarligt? I första klass?
Jag betalar ändå för att testa, och kommer fram till att det är så slött att det i princip är oanvändbart, t.o.m. för att kolla mailen...
Jag berättar för Christian att jag ska åka tillbaka med 747-400 för första gången och att jag vill testa den innan den går i pension. "- If it's a Boeing I'm not going!" säger han och brister ut i ett stort skratt!
Dags för servering nummer två. Denna gång av naturliga skäl något nedbantad, men med att bra val av rätter och valmöjligheter. Jag tar ett par enklare rätter och håller mig genomgående till champagne.
Ber jag om en dubbel macchiato är det inte alltid mottagaren vet vad som efterfrågas. Här är det inga som helst problem, och chokladbiten är pricken över i:t.
Ankomst JFK. Utanför gate står en kvinna med en First Class-skylt. Hon följer oss genom security och ser till att vi inte hamnar i någon kö. Snabbt, smidigt, trevligt! Väl framme vid bagagebandet står det en skylt: "Mr RickardG, please visit the Lufthansa service desk". Precis som jag antar är min väska kvar i Frankfurt och allt jag egentligen behöver finns i mitt handbagage. 3000kr att handla för - tack för det Amex! Som sidnotis kan jag nämna att det är tredje gången det händer mig...
Det här inlägget börjar redan bli långt så jag ska inte fylla den mer med bilder från New York, men ett par godbitar delar jag med mig av.
2 dagar i NYC sen bär det av till Boston på måndag morgon. Väl utanför ankomsthallen på BOS tar jag gratisbussen ner till kajen, 5 minuter. På bussen ringer jag Rowes Warf water taxi. De ankommer till kajen med nästan perfekt timing, hämtar upp mig och kör på 7 minuter till mitt-i-smeten i Boston. T/R kostar 20$ och då ingår förvaring av bagage i låst utrymme vid deras kontor. För resan tillbaka skickar jag ett SMS ca 15 min innan jag vill bli upphämtad. Otroligt smidigt. Mitt första besök i Boston, och jag återkommer gärna!
Hemresa. Jag är trött, har bränt mig i solen och vill egentligen bara sova. Det påverkar säker intrycket av resten av resan. Lufthansa senator lounge in Boston är en tråkig historia. Den är belägen i en atomsäker bunker helt utan fönster. Tråkigt, instängt och trångt är sammanfattningen.
Hem ska jag som sagt åka 747-400 och avgångstid är 22:10. Efter bara två dagar på östkusten har jag inte riktigt hunnit anpassa mig utan är redan riktigt trött.
Delar av det jag upplevt på ditresan gäller även hemresan. Amenity-kit, wi-fi, nötter - samma förbättringspotential här. Maten, vinerna, servicen - oklanderlig! Här fanns nu också en alternativ kvällsmeny för de som ville ha en enklare och snabbare måltid för att kunna sova längre - bra Lufthansa! Jag kände ändå att jag inte ville sova bort en bra upplevelse och körde med den längre serveringen. I kabinen var det bara jag och en passagerar till.
Jag upplevde inte alls samma känsla av personlig service som på ditresan utan den var mer formell, jag vet inte beror på att det var en sen kvällsflight, att jag var trött eller att CC helt enkelt var strået vassare på ditresan.
Jämfört med A380 tycker jag 747-400 får se sig slagen på varenda punkt. Fönster, ljus, rymd, stolar, badrum, tysthet, stabilitet, boarding direkt till första klass... Även om det var väldigt speciellt att ha både säng och stol så var det inget som ens i närheten väger upp alla andra fördelar med A380. Badrummen för första klass på 747-400 var som garderober för pygméer.
Nu vill jag inte låta snorkig, det var en underbar resa med gott om plats, bra service, skön säng och fantastisk mat. Men om man får välja är i alla fall i mina ögon 747-400 det sämre alternativet.
Väl framme i Frankfurt blev det ett 5 timmars besök i FCT. Skumbad med anka, schnitzel, champagne, egen bil till planet - ni som varit där vet precis vad det handlar om, ni som inte har det: Passa på att planera in ett längre besök om ni kan, det är värt det!!
Slutligen - jag har en närmast sjuklig förkärlek för bilder med kort skärpedjup och med endast manuellt fokus blir det inte helt optimalt efter att champagnekorkarna börjar poppa
så talar vi bildkvalitet får jag hänvisa till @flum.
Last edited:
