Stockholmer
Medlem
Bakgrund
I april i år ville jag besöka ett nytt hörn i Asien och samtidigt prova på Lufthansas nya business-stol. Från Seoul finns det även finfina flyganslutningar till övriga delar av Asien, vilket jag ett par dagar senare utnyttjade för ett kortare skutt till Japan.
Betalningen gjordes med 70 000 Miles and More-poäng och 567 euro i flygskatter och andra avgifter i samband med deras Meilenschnäppchen-kampanj. För detta pris ingick även anslutningsflyget från Stockholm på ditresan.
En vitklädd skönhet med vingar
Resan från Frankfurt till Sydkoreas huvudstad Seoul gjordes med den 76 meter långa och 68 meter breda D-ABYI (”Potsdam”), som levererades den 29 maj 2013. Detta flygplan har 8 säten i first, 92 i business och 262 i economy. Som kuriosa kan jag nämna att det var det detta plan som Lufthansa målade om till Fanhansa Siegerflieger-livery innan de flög hem de tyska fotbollsvärldsmästarna i somras.
En blick in i cockpiten
Jag hade inte väntat mig att de skulle tillåta mig att ta ett foto in i cockpiten av säkerhetsskäl, så jag blev glad när trotsallt jag fick den möjligheten.
Ombordstigningen
Denna flygning var näst intill full i economy men bara ungefär en fjärdedel i business. Hur många som flög first hade jag ingen uppfattning om. När jag såg kön för economy vid gaten var jag glad att jag utan problem kunde gå igenom gaten utan att behöva vänta.
Starten
Jag kommer inte ihåg namnet på bubblet de serverade mig innan avgång, men det kittlade härligt i munnen.
Flygningen startade med att infotainment-systemet inte kom igång. Därför fick flygbesättningen göra säkerhetsinformationen manuellt.
Amenity kit
Tummen upp för den fina sjösäcken i miniformat
Menyn
Jag smakade på såväl Rieslingen (Geheimrat J) till förrätten som Chardonnayen (Adelaide Hills Gold Label) till huvudrätten. I normala fall så föredrar jag ett Riesling-vin alla dagar i veckan framför en Chardonnay, men här har Lufthansa verkligen hittat en Chardonnay som föll mig i smaken.
Jag beställde båda rödvinerna av ren nyfikenhet. Båda (Cru Bourgeois och Paarl Limited Release) var helt okay att dricka.
Lufthansas standardutbud av drycker på långsträckorna i business.
Presentation av kocken som komponerat en större del av menyn på den här resan. Texten beskriver hur kocken, som arbetar i en restaurant i Hamburg, låtit sig inspireras av ett maritimt tema. Jag lyckades trots det uppenbarligen att välja rätter som inte var särskilt maritima.
Jag vet inte varför, men nötterna som man får på flygen har alltid givit mig ett billigt intryck. Så även denna gång. Precis som tomaterna i matbutiken finns det bra och bättre nötter.
Efter min allra första resa i business med Lufthansa är jag svag för deras ginger ale från Goldberg. Jag tycker att den smakar helt klart bättre än Schweppes version, även om den också är god. På den här resan är jag säker på att jag tömde hela deras förråd med ginger ale efter att ha beställt min sjätte (!) burk.
På den här flygningen var dryckerna klart bättre än maten.
På ditresan blev jag bara kort tillfrågad vad jag önskade äta. Vanligtvis, och således även på tillbakaresan var de lite mer formella: ”Herr Stockholmer, vad önskar ni att äta?”
Jag valde den grillade kycklingen med linssallad och tryffelvinägrett
Tyvärr var kycklingen torr och salladen inspirationslös. Vinägretten gav rätten däremot en extra smakupplevelse i positiv bemärkelse.
Till det serverades det även en sallad med vitlöksdressing. Vänligt förvarande jag flygvärdinnan som serverade mig att vi kommer spendera ytterligare åtta timmar tillsammans på flyget efter att jag ätit av vitlöksdressingen vilket besvarades med ett leende. Salladen i sig var inget speciellt, lite för uttorkad.
Varken till förrätten eller till huvudrätten blev jag erbjuden våtservetter. Det löstes med att jag gick och tvättade händerna på toaletten. Överhuvudtaget inget problem. Det är snarare så att jag gläder mig när jag har en legitim anledning att resa på mig under en flygresa som tar nästan ett halvt dygn.
Bibimbap
Då flygets slutdestination var Seoul så föll det sig naturligt att de erbjöd en traditionell koreansk rätt. I det här fallet bibimbap. Jag hade aldrig provat den här rätten tidigare, och eftersom jag gärna provar nya maträtter så var jag glad att bli erbjuden något nytt på den här flygningen.
Bibimbap lagas till av koreanskt ris tillsammans med chilisås som rörs ihop med olika grönsaker, stekt eller rått ägg, kimchi (fermenterad vitkål) och köttfärs (alternativt kyckling eller skaldjur).
I olika reserapporter om Lufthansas Japan-flygningar så har jag läst att deras sushi-alternativ är så populär att den tar slut på fem röda sekunder i business på ditresan.
Jag vet inte hur många som valde samma huvudrätt som jag på den här flygningen, men jag såg ingen anledning till rusning. Maten var rätt fadd i smaken, trots chilin. I min kabin fanns det även en koreansk flygvärd som berättade att samma bibimbap serveras i första klass samt att bättre bibimbap serveras i de flesta restauranger i Korea. Hade jag hört ett skrik med en besviken underton från första klass-kabinen under middagsserveringen så hade jag direkt vetat att någon annan också beställt den här rätten.
Dessert
Getost i aska (ska visst tillföra syra till smaken)
Bavaria Blu
Téte de Moine
och därtill fikonsås och kex
Personligen är jag svag för (söta) efterrätter. En ostbricka är inte direkt vad jag äter till efterrätt hemma. Däremot uppskattar jag gärna att äta det till efterrätt, och med denna ostbricka har Lufthansa gjort mig nöjd, den var riktig god. Som dryck beställde jag ett gott och passande portvin (Graham’s Late Bottled Vintage port). Portvinet var sött, men inte för sött.
Chokladhare från Lindt.
Matserveringen påbörjades strax efter att vi nått marschhöjd, och två timmar senare så plockade de in de sista matbrickorna. Helt klart godkänt.
Infotainment-systemet sätter inga världsrekord direkt, men är hela kabinen släckt och tillsammans med ett par bra hörlurar (de som man får låna på flygplanet) så kom i alla fall jag i filmstämning.
Displayen på 15 tum är klart större än den tidigare skärmen i business.
Den här frukosten var inget speciell, och inget jag heller skulle rekommendera. Jag blev mätt, men det var knappast någon kulinarisk upplevelse.
Stolen
Min plats var 83 K. Jag ville absolut sitta på övre planet, så långt fram som möjligt och vid fönstret.
Utfälld är stolen och fotstödet knappt två meter lång. Hårdheten i en säng är ju en smaksak. Själv var jag inte alls imponerad under den här nattflygningen, jag föredrar den gamla modellen. I den kunde jag sova gott när den var utfälld till 3/4 likt en solstol. Förmodligen har jag drabbats av economy extra-syndromet efter alla mina resor i (economy extra) Comfort Class med Turkish Airlines.
När de nya business-sätena introducerades på Lufthansa så fanns det rätt mycket kritik i olika flygforum på nätet om att fotstödet var för litet och att man kom för nära grannen. Det upplevde jag inte på den här flygningen. Ett ben till vänster och ett ben till höger. Var grannen ska placera sina fötter kunde jag däremot inte lista ut.
Den här bilden tog jag för att visa att de främre förvaringsutrymmena och luckan till förvaringsutrymmena vid fönstret var öppna vid start upp till marschhöjd trots att ingen satt i sätena och att samtliga luckor har texter där det står att de måste vara stängda vid start och landning. Skulle flyget kraftigt förlora höjd så skulle vattenflaskorna kunna fritt flyga ut kabinen och skada någon person.
I den övre business-kabinen har man ett generöst utrymme mellan stolen och fönstret. Lådan till höger (under tidningarna) är riktigt stor, här kan man i de flesta fallen förvara sitt handbagage.
Europeiska och amerikanska strömuttag, samt USB-anslutning
Översikt över de olika stolinställningarna. Inte den tydligaste bilden, men stolen går som bekant från upprätt till vågrätt läge. Däremot saknar jag den härliga massagefunktionen som finns i den gamla business-stolen hos Lufthansa.
Kabinerna
Den främre av de två undre business-kabinerna. Ett steg längre fram ligger first-kabinen.
Tidskrifter i galley i economy-sektionen
Economy-klass
Trappan upp till den övre business-kabinen
Korridoren med toalett till business-klass på övre plan
Den övre business-kabinen
Den främre toaletten i den övre business-kabinen
Den övre business-kabinen har 3 toaletter till 32 säten.
Den undre business-kabinen har 4 toaletter till 60 säten.
Tidskrifter till höger i mitten av den övre business-kabinen
Tidskrifter till vänster i mitten av den övre business-kabinen
Efter att jag kommit hem skickade jag ett brev till Lufthansas kundtjänst på tyskt manér och påtalade olika fel under flygresan, bland annat det här språkliga felet ("svensk"). Jag hade hoppats att de skulle kunna läsa mina tankar och ge mig några M&M-poäng i kompensation, men jag fick bara ett brev där de utförligt tackade för feedbacken. Jag märkte att de tagit sig tid att skriva deras svar, och inte hade använt färdiga texter. Med tanke på vad man ibland kan få för standardbrev från flygbolagen så får jag nog se deras brev som tillräcklig kompensation.
Servicen
Servicen på den här flygningen var professionell, personlig och avslappnad. Personalen bjöd alltid på ett leende. Med mina egna erfarenheter med Lufthansa och även vad jag läst på de olika flygforumen så har jag förstått att det inte alltid är fallet, så jag blev positivt överraskad på den flygningen.
Övrigt
Som wannabe-ingenjör var jag nyfiken på ljudnivån i flygplanet. Mätningen gjordes med en app i min mobiltelefon, så jag såg det hela bara som en kul grej, även om värdet inte reflekterar det riktiga decibelvärdet.
För att ge en fingervisning om de olika värdena har jag letat fram några allmänna jämförelsevärden:
60 db normalt samtal
100 db nattklubbsdisco
120 db smärtgräns
Flygplanet ståendes på marken
Flygplanet i luften
Högtalarutrop från kapten (maximalt värde 92 db)
Slutsats
För priset som jag betalade (miles + pengar) så var resan helt i sin ordning och prisvärd. Hade jag istället betalat för biljetten till ett kampanjpris, exempelvis 2 000 euro, så skulle jag varit missnöjd för vad jag fått för pengarna. Hade min arbetsgivare betalt fullt C-pris (från cirka 2 500 euro) för biljetten så skulle jag bett om byte av flygbolag till nästa gång.
I april i år ville jag besöka ett nytt hörn i Asien och samtidigt prova på Lufthansas nya business-stol. Från Seoul finns det även finfina flyganslutningar till övriga delar av Asien, vilket jag ett par dagar senare utnyttjade för ett kortare skutt till Japan.
Betalningen gjordes med 70 000 Miles and More-poäng och 567 euro i flygskatter och andra avgifter i samband med deras Meilenschnäppchen-kampanj. För detta pris ingick även anslutningsflyget från Stockholm på ditresan.
En vitklädd skönhet med vingar
Resan från Frankfurt till Sydkoreas huvudstad Seoul gjordes med den 76 meter långa och 68 meter breda D-ABYI (”Potsdam”), som levererades den 29 maj 2013. Detta flygplan har 8 säten i first, 92 i business och 262 i economy. Som kuriosa kan jag nämna att det var det detta plan som Lufthansa målade om till Fanhansa Siegerflieger-livery innan de flög hem de tyska fotbollsvärldsmästarna i somras.
En blick in i cockpiten
Jag hade inte väntat mig att de skulle tillåta mig att ta ett foto in i cockpiten av säkerhetsskäl, så jag blev glad när trotsallt jag fick den möjligheten.
Ombordstigningen
Denna flygning var näst intill full i economy men bara ungefär en fjärdedel i business. Hur många som flög first hade jag ingen uppfattning om. När jag såg kön för economy vid gaten var jag glad att jag utan problem kunde gå igenom gaten utan att behöva vänta.
Starten
Jag kommer inte ihåg namnet på bubblet de serverade mig innan avgång, men det kittlade härligt i munnen.
Flygningen startade med att infotainment-systemet inte kom igång. Därför fick flygbesättningen göra säkerhetsinformationen manuellt.
Amenity kit
Tummen upp för den fina sjösäcken i miniformat
Menyn
Jag smakade på såväl Rieslingen (Geheimrat J) till förrätten som Chardonnayen (Adelaide Hills Gold Label) till huvudrätten. I normala fall så föredrar jag ett Riesling-vin alla dagar i veckan framför en Chardonnay, men här har Lufthansa verkligen hittat en Chardonnay som föll mig i smaken.
Jag beställde båda rödvinerna av ren nyfikenhet. Båda (Cru Bourgeois och Paarl Limited Release) var helt okay att dricka.
Lufthansas standardutbud av drycker på långsträckorna i business.
Presentation av kocken som komponerat en större del av menyn på den här resan. Texten beskriver hur kocken, som arbetar i en restaurant i Hamburg, låtit sig inspireras av ett maritimt tema. Jag lyckades trots det uppenbarligen att välja rätter som inte var särskilt maritima.
Jag vet inte varför, men nötterna som man får på flygen har alltid givit mig ett billigt intryck. Så även denna gång. Precis som tomaterna i matbutiken finns det bra och bättre nötter.
Efter min allra första resa i business med Lufthansa är jag svag för deras ginger ale från Goldberg. Jag tycker att den smakar helt klart bättre än Schweppes version, även om den också är god. På den här resan är jag säker på att jag tömde hela deras förråd med ginger ale efter att ha beställt min sjätte (!) burk.
På den här flygningen var dryckerna klart bättre än maten.
På ditresan blev jag bara kort tillfrågad vad jag önskade äta. Vanligtvis, och således även på tillbakaresan var de lite mer formella: ”Herr Stockholmer, vad önskar ni att äta?”
Jag valde den grillade kycklingen med linssallad och tryffelvinägrett
Tyvärr var kycklingen torr och salladen inspirationslös. Vinägretten gav rätten däremot en extra smakupplevelse i positiv bemärkelse.
Till det serverades det även en sallad med vitlöksdressing. Vänligt förvarande jag flygvärdinnan som serverade mig att vi kommer spendera ytterligare åtta timmar tillsammans på flyget efter att jag ätit av vitlöksdressingen vilket besvarades med ett leende. Salladen i sig var inget speciellt, lite för uttorkad.
Varken till förrätten eller till huvudrätten blev jag erbjuden våtservetter. Det löstes med att jag gick och tvättade händerna på toaletten. Överhuvudtaget inget problem. Det är snarare så att jag gläder mig när jag har en legitim anledning att resa på mig under en flygresa som tar nästan ett halvt dygn.
Bibimbap
Då flygets slutdestination var Seoul så föll det sig naturligt att de erbjöd en traditionell koreansk rätt. I det här fallet bibimbap. Jag hade aldrig provat den här rätten tidigare, och eftersom jag gärna provar nya maträtter så var jag glad att bli erbjuden något nytt på den här flygningen.
Bibimbap lagas till av koreanskt ris tillsammans med chilisås som rörs ihop med olika grönsaker, stekt eller rått ägg, kimchi (fermenterad vitkål) och köttfärs (alternativt kyckling eller skaldjur).
I olika reserapporter om Lufthansas Japan-flygningar så har jag läst att deras sushi-alternativ är så populär att den tar slut på fem röda sekunder i business på ditresan.
Jag vet inte hur många som valde samma huvudrätt som jag på den här flygningen, men jag såg ingen anledning till rusning. Maten var rätt fadd i smaken, trots chilin. I min kabin fanns det även en koreansk flygvärd som berättade att samma bibimbap serveras i första klass samt att bättre bibimbap serveras i de flesta restauranger i Korea. Hade jag hört ett skrik med en besviken underton från första klass-kabinen under middagsserveringen så hade jag direkt vetat att någon annan också beställt den här rätten.
Dessert
Getost i aska (ska visst tillföra syra till smaken)
Bavaria Blu
Téte de Moine
och därtill fikonsås och kex
Personligen är jag svag för (söta) efterrätter. En ostbricka är inte direkt vad jag äter till efterrätt hemma. Däremot uppskattar jag gärna att äta det till efterrätt, och med denna ostbricka har Lufthansa gjort mig nöjd, den var riktig god. Som dryck beställde jag ett gott och passande portvin (Graham’s Late Bottled Vintage port). Portvinet var sött, men inte för sött.
Chokladhare från Lindt.
Matserveringen påbörjades strax efter att vi nått marschhöjd, och två timmar senare så plockade de in de sista matbrickorna. Helt klart godkänt.
Infotainment-systemet sätter inga världsrekord direkt, men är hela kabinen släckt och tillsammans med ett par bra hörlurar (de som man får låna på flygplanet) så kom i alla fall jag i filmstämning.
Displayen på 15 tum är klart större än den tidigare skärmen i business.
Den här frukosten var inget speciell, och inget jag heller skulle rekommendera. Jag blev mätt, men det var knappast någon kulinarisk upplevelse.
Stolen
Min plats var 83 K. Jag ville absolut sitta på övre planet, så långt fram som möjligt och vid fönstret.
Utfälld är stolen och fotstödet knappt två meter lång. Hårdheten i en säng är ju en smaksak. Själv var jag inte alls imponerad under den här nattflygningen, jag föredrar den gamla modellen. I den kunde jag sova gott när den var utfälld till 3/4 likt en solstol. Förmodligen har jag drabbats av economy extra-syndromet efter alla mina resor i (economy extra) Comfort Class med Turkish Airlines.
När de nya business-sätena introducerades på Lufthansa så fanns det rätt mycket kritik i olika flygforum på nätet om att fotstödet var för litet och att man kom för nära grannen. Det upplevde jag inte på den här flygningen. Ett ben till vänster och ett ben till höger. Var grannen ska placera sina fötter kunde jag däremot inte lista ut.
Den här bilden tog jag för att visa att de främre förvaringsutrymmena och luckan till förvaringsutrymmena vid fönstret var öppna vid start upp till marschhöjd trots att ingen satt i sätena och att samtliga luckor har texter där det står att de måste vara stängda vid start och landning. Skulle flyget kraftigt förlora höjd så skulle vattenflaskorna kunna fritt flyga ut kabinen och skada någon person.
I den övre business-kabinen har man ett generöst utrymme mellan stolen och fönstret. Lådan till höger (under tidningarna) är riktigt stor, här kan man i de flesta fallen förvara sitt handbagage.
Europeiska och amerikanska strömuttag, samt USB-anslutning
Översikt över de olika stolinställningarna. Inte den tydligaste bilden, men stolen går som bekant från upprätt till vågrätt läge. Däremot saknar jag den härliga massagefunktionen som finns i den gamla business-stolen hos Lufthansa.
Kabinerna
Den främre av de två undre business-kabinerna. Ett steg längre fram ligger first-kabinen.
Tidskrifter i galley i economy-sektionen
Economy-klass
Trappan upp till den övre business-kabinen
Korridoren med toalett till business-klass på övre plan
Den övre business-kabinen
Den främre toaletten i den övre business-kabinen
Den övre business-kabinen har 3 toaletter till 32 säten.
Den undre business-kabinen har 4 toaletter till 60 säten.
Tidskrifter till höger i mitten av den övre business-kabinen
Tidskrifter till vänster i mitten av den övre business-kabinen
Efter att jag kommit hem skickade jag ett brev till Lufthansas kundtjänst på tyskt manér och påtalade olika fel under flygresan, bland annat det här språkliga felet ("svensk"). Jag hade hoppats att de skulle kunna läsa mina tankar och ge mig några M&M-poäng i kompensation, men jag fick bara ett brev där de utförligt tackade för feedbacken. Jag märkte att de tagit sig tid att skriva deras svar, och inte hade använt färdiga texter. Med tanke på vad man ibland kan få för standardbrev från flygbolagen så får jag nog se deras brev som tillräcklig kompensation.
Servicen
Servicen på den här flygningen var professionell, personlig och avslappnad. Personalen bjöd alltid på ett leende. Med mina egna erfarenheter med Lufthansa och även vad jag läst på de olika flygforumen så har jag förstått att det inte alltid är fallet, så jag blev positivt överraskad på den flygningen.
Övrigt
Som wannabe-ingenjör var jag nyfiken på ljudnivån i flygplanet. Mätningen gjordes med en app i min mobiltelefon, så jag såg det hela bara som en kul grej, även om värdet inte reflekterar det riktiga decibelvärdet.
För att ge en fingervisning om de olika värdena har jag letat fram några allmänna jämförelsevärden:
60 db normalt samtal
100 db nattklubbsdisco
120 db smärtgräns
Flygplanet ståendes på marken
Flygplanet i luften
Högtalarutrop från kapten (maximalt värde 92 db)
Slutsats
För priset som jag betalade (miles + pengar) så var resan helt i sin ordning och prisvärd. Hade jag istället betalat för biljetten till ett kampanjpris, exempelvis 2 000 euro, så skulle jag varit missnöjd för vad jag fått för pengarna. Hade min arbetsgivare betalt fullt C-pris (från cirka 2 500 euro) för biljetten så skulle jag bett om byte av flygbolag till nästa gång.