Jag skulle glatt betala om jag kände att jag behövde.
Som exempel har jag, äntligen, börjat fundera över det "sunda" i att jaga statuskorten (i mitt fall Silver på BA, som motsvarar statusmässigt * Guld).
Det var en tid i mitt liv som jag flög ganska mycket, då var statusen bra att ha. Men nu... jag får kämpa för att få ihop 600 TPs på BA för att behålla Silverkortet. Vilket innebär dumheter som att flyga Sthlm-Tallinn via Helsingfors för att jaga 40 TPs mer, eller förvisso icke-dumheten att uppgradera till C på mina Londonresor.
Varför har jag silverkortet då? Jo, för att kunna komma in i Loungerna i exempelvis Helsinki och London... Men mellanlandade jag inte i Helsinki så behövde jag inte loungen, och om jag uppgraderar till C mot London så behöver jag inte heller silverkortet.
Ergo, i år kommer jag jaga klart silverkortet. Nästa år kommer jag inte bry mig om att jaga statusen, utan helt enkelt använda upp SIlverkortförmånerna och låta det förfalla (om jag inte blir skickad på någon långhaul tjänsteresa såklart, då kansje kah får för mig att "optimera den"). Långhaul privatresor sker ju alltid i C på flygpoäng, det är ett principbeslut jag tog för 10 år sedan och det backar jag inte på, inga långhaul ekonomi längre, då avstår jag hellre.
Ergo, vill jag sitta någonstans speciellt i framtiden så får jag nog casha för det. Det blir billigare ändå
Två gånger har jag betalt för seating, dels Bromma-Tallinn då jag ville sitta på rad 1 så jag kunde komma av först och ta hand om vilsna kunder. Det blev inte särskillt lyckat eftersom planets avstigning skedde därbak
Den andra gången var att jag ville ha nödutgång på ett Aer Lingusplan mellan London och Dublin, väl värt £15 eller så.
