Jag menade inte på isbildning på vingarna utan temperaturen av bränslet.
Det finns många finesser på ett järnspett.
Bara ett fiktivt exempel.
Om du tar ett plan som uppnått en jämviktstemperatur, hela planet inkl. bränsle. Säg 5 grC.
Sedan vet ditt backoffice att det är billigare att tanka i Luleå. Av nån outgrundlig anledning. Men så kan det vara. Och detta är inte fiktivt.
Du åker iväg med fulla tankar, lagom länge på hög höjd.
Ditt plan blir kallt. Ditt bränsle hinner inta samma temperatur som omgivningen.
Sedan landar du på nån kustflygplats med fuktig havsluft, några grader plus.
Dina jättekalla bränsletankar är iskalla.
Du kör en snabb turn-around och ska vidare. Du tankade fullt så egentligen har du tillräckligt med bränsle.
Men tyvärr...
I detta läge kan det bli så att det hinner bildas is på vingarna.
Sedan finns det olika konsistens på avisningsvätskan.
Man kan spruta på en "primer" i förväg som ligger kvar som en skyddande hinna.
Sedan är tanken att denna skall rinna av pga fartvinden innan planet lämnat startbanan.
Och jo, tanken med plattan i Luleå är att man skall underlätta återvinning av glykolerna.
Det finns krav på att en viss andel skall omhändertas. Därför finns det även glykolsugar som åker runt och svabbar upp glykolen.
Detta är dock återigen lite speciellt. Vissa reningsverk vill ha glykol. Det är bra för deras process.
Det gör att vissa flygplatser får släppa ut bestämda mängder till reningsverken.
Win-Win...