Randy Marsh
Medlem
Då var det dags för min allra första reserapport, som i huvudsak handlar om American Airlines nya business class på deras Boeing 777-300ER mellan Dallas och London. Så vitt jag vet finns det inte en enda reserapport om American Airlines på long-haul här på BC.se, något som kanske inte är så konstigt eftersom de inte flyger till Norden längre. Dessvärre håller bilderna inte någon högre kvalitet eftersom de är tagna med en iPhone 4S och inte någon ”riktig” kamera.
Inledning
Efter nästan tre veckors jobb i Mexiko, som avslutades med två dagars semester i Miami, var det äntligen dags att resa hemåt igen. Resan till Ciudad del Carmen i Mexiko gjordes med British Airways i business class till Houston och sedan vidare med United (endast economy) nästa dag. En resa där British Airways verkligen imponerade med bra och uppmärksam service, även om maten (speciellt på BGO-LHR där det serverades ”brunch”) kunde varit bättre. Men då det redan finns en del reserapporter om British Airways business class, samt att United-flygningarna mellan IAH, CME och MIA var högst ointressanta, har jag valt att hoppa över dessa segment och istället fokusera på American Airlines. Kanske jag skriver en ny reserapport om utresan senare, i mån av tid...
Tilläggas bör också att detta var första gången jag provade British Airways på long-haul, och första gången jag flög med American Airlines överhuvudtaget.
Incheckning i Miami
Strax före klockan nio på morgonen tog jag taxi från hotellet på Miami Beach och anlände till flygplatsen knappt 20 minuter senare, trots en del trafik – om ändå fler städer kunde ha en så pass centralt belägen huvudflygplats! Gick till incheckningsområdet för first / business class och möttes av en ganska lång kö. Med endast tre öppna diskar fick jag köa i ca tio minuter innan jag äntligen kunde lämna ifrån mig väskan och få mitt boardingkort. Kanske snabbare att helt enkelt använda incheckningsautomat och bag drop nästa gång, även om man reser i first/business?
Begav mig sedan till säkerhetskontrollen, där jag möttes av en ännu längre kö. Trots att jag stod i ”premier access”-kön så tog det ändå mer än 20 minuter att ta sig igenom. Mitt intryck av Miamis flygplats är således inte särskilt positivt – i Houston gick både incheckning och säkerhetskontroll betydligt smidigare när jag tre veckor tidigare flög till Ciudad del Carmen.
Jag hade dock fortfarande gott om tid och bestämde mig därför att gå till loungen. Efter en liten promenad var jag framme vid Admiral’s Club vid gate D-30 och upptäckte där - något överraskad – att jag endast fått boardingkort för den första sträckan, Miami – Dallas. Trots flera försök från den trevliga loungepersonalen så klarade de inte skriva ut resterande boardingkort, så jag blev istället hänvisad till att ordna detta i Dallas. Med drygt tre timmars layover där så var detta inte något större problem, så jag gick och satte mig ned med en kopp kaffe och ett par kakor.
Loungen som sådan var det inget större fel på: enormt stor, någorlunda fräsch, gott om sittplatser och utsikt över plattan. Men utbudet av mat och dryck, i alla fall det som erbjöds gratis, är ganska tragiskt. Efter att ha besökt Galleries Club LHR T5 på utresan till Houston – en av de bästa lounger jag varit i – känns det som snudd på falsk marknadsföring att kalla bägge dessa produkter för ”lounge”. Men dessvärre är väl detta inte något som är unikt för American Airlines och deras lounger. United Club i Houston var inte heller mycket att skriva hem om.
Miami (MIA) – Dallas/Fort Worth (DFW)
Datum: 04APR2013
Flight: AA557
Tid: 10:55 – 13:10 (3 h 15 min flygtid)
Flygplan: Boeing 757-200
Klass: First (domestic)
Plats: 4F
Efter ungefär en halvtimme i loungen var det dags att gå ombord på dagens första flight, som skulle ta mig till Dallas/Fort Worth. Boarding gick snabbt och effektivt genom den egna kön för passagerare i first class och statusinnehavare. First-kabinen på denna 757-200 var helt full, något som säkert är ganska vanligt på inrikesflygningar i USA med tanke på alla uppgraderingar och liknande. Den något slitna interiören och den halv-antika tjock-TV:n i taket tydde på att detta knappast var American Airlines nyaste maskin.
Helt ok benutrymme
Pushback skedde några minuter efter utsatt tid och vi satte av nordväst mot Dallas. På grund av kraftig och långvarig turbulens tog det dock ganska lång tid innan serveringen kunde komma igång och servicen blev därför något stressad. Det fanns två alternativ att välja mellan: wraps med rostbiff och kycklingsallad med ranchdressing och blåmögelost. Jag valde det sistnämnda, som såg ut såhär:
Saltmarinerad kyckling med saltdressing
Denna måltid måste ha tagits fram av någon med taskigt fungerande smaklökar för grundsmaken salt, för det var nästan svårt att urskilja några andra smaker än just ”salt”.. Nåja, jag var ganska hungrig och åt därför upp det mesta och sköljde ner alltsammans med en öl.
Vi landade på Dallas/Fort Worth ungefär en kvart tidigare än tidtabellen och tog mig från inrikesterminal C till utrikesterminalen D. Det går även att ta ett förarlöst tåg (Skylink), men det var skönt att få sträcka lite på benen så jag valde att gå istället.
Jag gick till Admiral’s Club och lyckades, efter en del strul, äntligen att få mina två resterade boardingkort utskrivna. Denna lounge är mindre än den jag besökte i Miami, men med ett precis lika tråkigt urval av mat och dryck. Utsikten mot plattan var kanske den största behållningen, i övrigt finns det inte mycket intressant att skriva om.
Hoppsan, ett flyg som störtat? Eller är det bara övning?
Mitt flyg till London skulle enligt tidtabellen avgå kl 16:35, men när klockan passerat 16 och jag fortfarande inte kunde se något flygplan vid gate D23 (som ligger precis utanför loungen) förstod jag att det antagligen skulle bli försenat. Mycket riktigt så visade tavlorna en ny avgångstid: 17:20. Som tur är hade jag mer än två timmars väntetid till BA778 som skulle ta mig från London till Stockholm, så jag oroade mig inte alltför mycket.
Till sist så dök det upp: den sprillans nya 777-300ER som skulle ta mig till London! Måste säga att jag var något lättad över att se att det inte blivit någon plötslig equipment change. Det jag har sett och läst om American Airlines gamla business class verkar inte direkt vara något som är värt en omväg...
Flyget som skulle ta mig till London. Tycker att American Airlines nya livery är riktigt snygg!
Dallas/Fort Worth (DFW) – London Heathrow (LHR)
Datum: 04APR2013
Flight: AA50 (BA1505)
Tid: 16:35 – 07:50+1 (försenad till 17:20 – 8:20+1)
Flygplan: Boeing 777-300ER
Klass: Business
Plats: 4A
Boarding gick snabbt och effektivt och jag kunde äntligen inta min plats, 4A. Då jag var bland de första som gick ombord hade jag ganska gott om tid att bekanta mig med stolen. Det stod snabbt klart att jag skulle få en mycket behaglig flygtur i denna mycket bekväma stol.
Mitt säte
Mot mittgången. Beklagar den usla kvaliteten!
I ett litet skåp ovanför förvaringsytan / bordet vid sidan av sätet så hittar man ett par brusreducerande hörlurar, som är en specialanpassad modell av Bose QC15. Väl dolt på väggen inne i skåpet hittar man även hörlursuttaget.
Det tog ett tag innan jag lyckades hitta hörlursuttaget...
Hörlurarna saknar batteri och får sin ström genom hörlursuttaget, vilket är förklaringen till den något ovanliga kontakten:
Det kan därför bli svårt att koppla in sina egna hörlurar till AVOD-systemet (finns väl inte passande adapter), men med en så pass bra hörlur som Bose QC15 så är nog inte detta något stort problem för de flesta.
Efter en liten stund kom den något äldre men mycket trevliga flygvärdinnan fram och frågade om jag ville ha något att dricka innan avgång. Man kunde välja på vatten, juice eller champagne. Självklart valde jag champagne, i sann BC-anda Dock serverades den i plastglas, vilket drog ned intrycket en del. Jag antar att de är livrädda för att någon skall skada sig på eventuella glasskärvor om glaset åker i golvet under take-off och därmed riskera att bli stämda på mångmiljonbelopp, för väl uppe på marschhöjd så användes riktiga glas.
Efter några minuter var det dags för pushback och ca 17:20 lyfte vi mot London. Jag tog fram menyn och började studera vad som fanns att erbjuda på dagens flygning.
Meny
Vinlista
Det fanns även ett antal olika sorters öl, whisky, likörer, läsk, kaffe och te att välja mellan.
När vi kommit upp på marschhöjd placerades en svart duk på bordet och flygvärdinnorna antecknade valet av mat. Jag valde vallmofrö-dressing till salladen och biff till huvudrätt. Eftersom min champagne tagit slut bad jag om påfyllning, och denna gången fick jag den serverad i ett riktigt glas.
Det var fortfarande en stund kvar innan sjävla serveringen skulle börja, så jag passade på att testa flygets Wi-Fi. Samtliga American Airlines 777-300ER kommer att vara utrustade med ett Wi-Fi-system och fram till den 17 april erbjuds detta gratis. Det var inga problem att logga på, men hastigheten var det värre med. Jag lyckades att skriva ett inlägg på bc.se samt att sända några meddelanden via Skype till ett par vänner, men att försöka ladda upp bilder var lönlöst. Det blir säkert bättre när American Airlines börjar ta betalt; med gratis Wi-Fi räcker helt enkelt inte kapaciteten.
Efter ungefär en timmes flygtid så påbörjades serveringen. Förrätten, som bestod av räkor, sallad och bröd, smakade riktigt bra. Till detta drack jag ett glas sauvignon blanc.
Riktiga salt- och pepparkar. Snyggt!
Trots flera försök så klarade jag aldrig att ta någon hyfsad bild av huvudrätten, samtliga blev av gräslig kvalitet. Biffen var tyvärr sönderstekt; torr och lite seg. Något som verkar vara ganska vanligt när man beställer biff ombord, för jag jag har hittills aldrig fått någon riktigt bra biff serverad uppe i luften. Koriander-potatismosen och den grillade sparrisen som biffen serverades med smakade dock mycket bra, även om jag inte kunde urskilja någon direkt koriander-smak i potatismosen. Men efter tre veckor i Mexico så hade jag oavsett fått nog av just koriander...
Till dessert kunde man välja antingen glass eller en liten ostbricka. Eftersom jag vid detta laget var ganska mätt valde jag ostbrickan, som sköljdes ner med ett glas portvin.
Underhållningssytem
Underhållningssystemet i business class består av en 15.4” skärm som är infälld i framförvarande stolsrygg. Man navigerar genom menyerna antingen genom att trycka på skärmen eller via fjärrkontrollen som är placerad vid sidan av sätet. Jag upplevde systemet som snyggt, lättnavigerat och snabbt. Det gick väldigt smidigt att bläddra sig igenom de många olika menyerna och filmerna som erbjöds.
Det fanns ett bra utval av både nyare och äldre filmer att välja mellan, samt en del TV-serier och musik. Det mest positiva var ändå bildkvaliteten: riktigt skarp och högupplöst och med en helt ok svartnivå. Helt klart det bästa underhållningssystem jag hittills provat!
Det är även möjligt att koppla in sin egen videokälla till systemet om man har rätt typ av kablar (vilket jag själv inte hade).
Självserveringsbar
I galley som ligger mellan den bakre och den främre business-kabinen finns en självserveringsbar med diverse snacks, småkakor, frukt, bröd osv. En riktigt snygg bar måste jag säga! Jag passade även på att prata lite med en steward om hur han upplevde skillnaden mellan American Airlines äldre maskiner och denna. Han var tydligt stolt och glad att få jobba med deras senaste produkt och sa att det var en klar förbättring mot tidigare. Det är alltså inte bara kunderna som trivs bra med den nya hårdvaran, och det är ju kul att höra!
Sova ombord
Efter att ha sett en film på det utmärkta underhållningssystemet kände jag att jag var riktigt trött och att det var dags för lite sömn. I horisontellt läge blev stolen en riktigt bekväm säng och jag fick mig ett par timmars ordentlig sömn. Ca två timmar innan landning i London blev jag väckt av flygvärdinnan som frågade om jag ville ha frukost. Jag hade tidigare sagt att jag ville bli väckt inför just frukost, men eftersom jag fortfarande var proppmätt så valde jag att sova vidare istället.
Min plats, 4A, ligger precis framför galley. Det hördes en del skrammel med porslin och bestick och ljuset från galley kunde också märkas. Inget av detta störde mig nämnvärt, men jag tror helt klart att t ex 3J (som ligger lägre från galley) är ett bättre val om den forfarande är ledig.
Ungefär 40 minuter försenade landade vi på London Heathrow och parkarade vid gaten på Terminal 3. Jag hade fortfarande gott om tid till mitt anslutande flyg till Stockholm, så jag behövde inte stressa för att ta mig till Terminal 5 och den alldeles utmärkta BA-loungen.
Sammanfattning
Nu har jag själv aldrig flugit med American Airlines gamla business class, men det är ingen tvekan om att detta är ett enormt lyft mot tidigare! Stolen är rymlig, skön att både sitta och ligga i och ger en väldigt avskiljd upplevelse, utan att på något sätt kännas klaustrofobisk. Att alla säten har direkt tillgång till mittgången är självklart också ett stort plus; det är inte kul att behöva kliva över en sovande granne mitt i natten. Som jag skrev tidigare så flög jag med British Airways i Club World (övre däck på en 747) på utresan till Houston, men här får Britsh Airways se sig grundigt slagna när det gäller ren hårdvara. Den enda nackdelen jag kan komma på är bristen på förvaringsutrymmen, här var BA bättre.
Servicen var bra och uppmärksam, men höll inte riktigt lika hög klass som BA gjorde. Jag upplevde den som något mer opersonlig, men absolut inte otrevlig på något sätt (tvärt om!). Men eftersom jag endast har gjort en flygning i business class med dessa bolag är det svårt att dra någon slutsats; service beror ju mycket på besättningens dagsform.
Maten var riktigt bra, även om huvudrätten kunde varit bättre. Dock har jag upplevt precis samma sak på både BA och SWISS: torr och ihjälstekt biff. Ska komma ihåg att välja något annat än just biff nästa gång jag flyger business class...
Totalt sett så var detta ändå en alldeles utmärkt flygning och jag kommer definitivt att flyga American Airlines nya business class fler gånger!
Inledning
Efter nästan tre veckors jobb i Mexiko, som avslutades med två dagars semester i Miami, var det äntligen dags att resa hemåt igen. Resan till Ciudad del Carmen i Mexiko gjordes med British Airways i business class till Houston och sedan vidare med United (endast economy) nästa dag. En resa där British Airways verkligen imponerade med bra och uppmärksam service, även om maten (speciellt på BGO-LHR där det serverades ”brunch”) kunde varit bättre. Men då det redan finns en del reserapporter om British Airways business class, samt att United-flygningarna mellan IAH, CME och MIA var högst ointressanta, har jag valt att hoppa över dessa segment och istället fokusera på American Airlines. Kanske jag skriver en ny reserapport om utresan senare, i mån av tid...
Tilläggas bör också att detta var första gången jag provade British Airways på long-haul, och första gången jag flög med American Airlines överhuvudtaget.
Incheckning i Miami
Strax före klockan nio på morgonen tog jag taxi från hotellet på Miami Beach och anlände till flygplatsen knappt 20 minuter senare, trots en del trafik – om ändå fler städer kunde ha en så pass centralt belägen huvudflygplats! Gick till incheckningsområdet för first / business class och möttes av en ganska lång kö. Med endast tre öppna diskar fick jag köa i ca tio minuter innan jag äntligen kunde lämna ifrån mig väskan och få mitt boardingkort. Kanske snabbare att helt enkelt använda incheckningsautomat och bag drop nästa gång, även om man reser i first/business?
Begav mig sedan till säkerhetskontrollen, där jag möttes av en ännu längre kö. Trots att jag stod i ”premier access”-kön så tog det ändå mer än 20 minuter att ta sig igenom. Mitt intryck av Miamis flygplats är således inte särskilt positivt – i Houston gick både incheckning och säkerhetskontroll betydligt smidigare när jag tre veckor tidigare flög till Ciudad del Carmen.
Jag hade dock fortfarande gott om tid och bestämde mig därför att gå till loungen. Efter en liten promenad var jag framme vid Admiral’s Club vid gate D-30 och upptäckte där - något överraskad – att jag endast fått boardingkort för den första sträckan, Miami – Dallas. Trots flera försök från den trevliga loungepersonalen så klarade de inte skriva ut resterande boardingkort, så jag blev istället hänvisad till att ordna detta i Dallas. Med drygt tre timmars layover där så var detta inte något större problem, så jag gick och satte mig ned med en kopp kaffe och ett par kakor.
Loungen som sådan var det inget större fel på: enormt stor, någorlunda fräsch, gott om sittplatser och utsikt över plattan. Men utbudet av mat och dryck, i alla fall det som erbjöds gratis, är ganska tragiskt. Efter att ha besökt Galleries Club LHR T5 på utresan till Houston – en av de bästa lounger jag varit i – känns det som snudd på falsk marknadsföring att kalla bägge dessa produkter för ”lounge”. Men dessvärre är väl detta inte något som är unikt för American Airlines och deras lounger. United Club i Houston var inte heller mycket att skriva hem om.
Miami (MIA) – Dallas/Fort Worth (DFW)
Datum: 04APR2013
Flight: AA557
Tid: 10:55 – 13:10 (3 h 15 min flygtid)
Flygplan: Boeing 757-200
Klass: First (domestic)
Plats: 4F
Efter ungefär en halvtimme i loungen var det dags att gå ombord på dagens första flight, som skulle ta mig till Dallas/Fort Worth. Boarding gick snabbt och effektivt genom den egna kön för passagerare i first class och statusinnehavare. First-kabinen på denna 757-200 var helt full, något som säkert är ganska vanligt på inrikesflygningar i USA med tanke på alla uppgraderingar och liknande. Den något slitna interiören och den halv-antika tjock-TV:n i taket tydde på att detta knappast var American Airlines nyaste maskin.
Helt ok benutrymme
Pushback skedde några minuter efter utsatt tid och vi satte av nordväst mot Dallas. På grund av kraftig och långvarig turbulens tog det dock ganska lång tid innan serveringen kunde komma igång och servicen blev därför något stressad. Det fanns två alternativ att välja mellan: wraps med rostbiff och kycklingsallad med ranchdressing och blåmögelost. Jag valde det sistnämnda, som såg ut såhär:
Saltmarinerad kyckling med saltdressing
Denna måltid måste ha tagits fram av någon med taskigt fungerande smaklökar för grundsmaken salt, för det var nästan svårt att urskilja några andra smaker än just ”salt”.. Nåja, jag var ganska hungrig och åt därför upp det mesta och sköljde ner alltsammans med en öl.
Vi landade på Dallas/Fort Worth ungefär en kvart tidigare än tidtabellen och tog mig från inrikesterminal C till utrikesterminalen D. Det går även att ta ett förarlöst tåg (Skylink), men det var skönt att få sträcka lite på benen så jag valde att gå istället.
Jag gick till Admiral’s Club och lyckades, efter en del strul, äntligen att få mina två resterade boardingkort utskrivna. Denna lounge är mindre än den jag besökte i Miami, men med ett precis lika tråkigt urval av mat och dryck. Utsikten mot plattan var kanske den största behållningen, i övrigt finns det inte mycket intressant att skriva om.
Hoppsan, ett flyg som störtat? Eller är det bara övning?
Mitt flyg till London skulle enligt tidtabellen avgå kl 16:35, men när klockan passerat 16 och jag fortfarande inte kunde se något flygplan vid gate D23 (som ligger precis utanför loungen) förstod jag att det antagligen skulle bli försenat. Mycket riktigt så visade tavlorna en ny avgångstid: 17:20. Som tur är hade jag mer än två timmars väntetid till BA778 som skulle ta mig från London till Stockholm, så jag oroade mig inte alltför mycket.
Till sist så dök det upp: den sprillans nya 777-300ER som skulle ta mig till London! Måste säga att jag var något lättad över att se att det inte blivit någon plötslig equipment change. Det jag har sett och läst om American Airlines gamla business class verkar inte direkt vara något som är värt en omväg...
Flyget som skulle ta mig till London. Tycker att American Airlines nya livery är riktigt snygg!
Dallas/Fort Worth (DFW) – London Heathrow (LHR)
Datum: 04APR2013
Flight: AA50 (BA1505)
Tid: 16:35 – 07:50+1 (försenad till 17:20 – 8:20+1)
Flygplan: Boeing 777-300ER
Klass: Business
Plats: 4A
Boarding gick snabbt och effektivt och jag kunde äntligen inta min plats, 4A. Då jag var bland de första som gick ombord hade jag ganska gott om tid att bekanta mig med stolen. Det stod snabbt klart att jag skulle få en mycket behaglig flygtur i denna mycket bekväma stol.
Mitt säte
Mot mittgången. Beklagar den usla kvaliteten!
I ett litet skåp ovanför förvaringsytan / bordet vid sidan av sätet så hittar man ett par brusreducerande hörlurar, som är en specialanpassad modell av Bose QC15. Väl dolt på väggen inne i skåpet hittar man även hörlursuttaget.
Det tog ett tag innan jag lyckades hitta hörlursuttaget...
Hörlurarna saknar batteri och får sin ström genom hörlursuttaget, vilket är förklaringen till den något ovanliga kontakten:
Det kan därför bli svårt att koppla in sina egna hörlurar till AVOD-systemet (finns väl inte passande adapter), men med en så pass bra hörlur som Bose QC15 så är nog inte detta något stort problem för de flesta.
Efter en liten stund kom den något äldre men mycket trevliga flygvärdinnan fram och frågade om jag ville ha något att dricka innan avgång. Man kunde välja på vatten, juice eller champagne. Självklart valde jag champagne, i sann BC-anda Dock serverades den i plastglas, vilket drog ned intrycket en del. Jag antar att de är livrädda för att någon skall skada sig på eventuella glasskärvor om glaset åker i golvet under take-off och därmed riskera att bli stämda på mångmiljonbelopp, för väl uppe på marschhöjd så användes riktiga glas.
Efter några minuter var det dags för pushback och ca 17:20 lyfte vi mot London. Jag tog fram menyn och började studera vad som fanns att erbjuda på dagens flygning.
Meny
Starter
Shrimp escabèche with Peruvian purple potato salad
Salad
Seasonal greens with fresh vegetables, hearts of palm and sweet and spicy pecans.
Poppy seed dressing
or
Premium extra virgin oil and balsamic vinegar
Assorted gourmet breads
Entrées
Grilled Fillet of Beef
Offered with roasted garlic and onion bordelaise sauce, cilantro mashed potatoes and grilled asparagus
Lemon Grass Chicken
Served with achiote citrus sauce, potato-rutabaga puree and coconut curry chayote squash
Rosemary Garlic Shrimp
Accompanied by lemon basmati rice and an artichoke, sundried tomato and spinach sauté.
Gemelli Pasta
With San Marzano tomato sauce and vegetable medley
Vinlista
Champagne
Champagne Demilly e Baere Carte d’Or
White Wine
Simi sauvignon blanc
Villa Solais Vermentino di Sardegna DOC
Chase’s Choice
Specially selected by wine consultant Ken Chase
(jag kollade aldrig vad som erbjöds här)
Red Wine
Fabre Montmayou Malbec Reserva
Château du Seuil Graves Red
Dessert Wine
Emilio Lustau Sherry
Senhora do Convento Vintage Port
Det fanns även ett antal olika sorters öl, whisky, likörer, läsk, kaffe och te att välja mellan.
När vi kommit upp på marschhöjd placerades en svart duk på bordet och flygvärdinnorna antecknade valet av mat. Jag valde vallmofrö-dressing till salladen och biff till huvudrätt. Eftersom min champagne tagit slut bad jag om påfyllning, och denna gången fick jag den serverad i ett riktigt glas.
Det var fortfarande en stund kvar innan sjävla serveringen skulle börja, så jag passade på att testa flygets Wi-Fi. Samtliga American Airlines 777-300ER kommer att vara utrustade med ett Wi-Fi-system och fram till den 17 april erbjuds detta gratis. Det var inga problem att logga på, men hastigheten var det värre med. Jag lyckades att skriva ett inlägg på bc.se samt att sända några meddelanden via Skype till ett par vänner, men att försöka ladda upp bilder var lönlöst. Det blir säkert bättre när American Airlines börjar ta betalt; med gratis Wi-Fi räcker helt enkelt inte kapaciteten.
Efter ungefär en timmes flygtid så påbörjades serveringen. Förrätten, som bestod av räkor, sallad och bröd, smakade riktigt bra. Till detta drack jag ett glas sauvignon blanc.
Riktiga salt- och pepparkar. Snyggt!
Trots flera försök så klarade jag aldrig att ta någon hyfsad bild av huvudrätten, samtliga blev av gräslig kvalitet. Biffen var tyvärr sönderstekt; torr och lite seg. Något som verkar vara ganska vanligt när man beställer biff ombord, för jag jag har hittills aldrig fått någon riktigt bra biff serverad uppe i luften. Koriander-potatismosen och den grillade sparrisen som biffen serverades med smakade dock mycket bra, även om jag inte kunde urskilja någon direkt koriander-smak i potatismosen. Men efter tre veckor i Mexico så hade jag oavsett fått nog av just koriander...
Till dessert kunde man välja antingen glass eller en liten ostbricka. Eftersom jag vid detta laget var ganska mätt valde jag ostbrickan, som sköljdes ner med ett glas portvin.
Underhållningssytem
Underhållningssystemet i business class består av en 15.4” skärm som är infälld i framförvarande stolsrygg. Man navigerar genom menyerna antingen genom att trycka på skärmen eller via fjärrkontrollen som är placerad vid sidan av sätet. Jag upplevde systemet som snyggt, lättnavigerat och snabbt. Det gick väldigt smidigt att bläddra sig igenom de många olika menyerna och filmerna som erbjöds.
Det fanns ett bra utval av både nyare och äldre filmer att välja mellan, samt en del TV-serier och musik. Det mest positiva var ändå bildkvaliteten: riktigt skarp och högupplöst och med en helt ok svartnivå. Helt klart det bästa underhållningssystem jag hittills provat!
Det är även möjligt att koppla in sin egen videokälla till systemet om man har rätt typ av kablar (vilket jag själv inte hade).
Självserveringsbar
I galley som ligger mellan den bakre och den främre business-kabinen finns en självserveringsbar med diverse snacks, småkakor, frukt, bröd osv. En riktigt snygg bar måste jag säga! Jag passade även på att prata lite med en steward om hur han upplevde skillnaden mellan American Airlines äldre maskiner och denna. Han var tydligt stolt och glad att få jobba med deras senaste produkt och sa att det var en klar förbättring mot tidigare. Det är alltså inte bara kunderna som trivs bra med den nya hårdvaran, och det är ju kul att höra!
Sova ombord
Efter att ha sett en film på det utmärkta underhållningssystemet kände jag att jag var riktigt trött och att det var dags för lite sömn. I horisontellt läge blev stolen en riktigt bekväm säng och jag fick mig ett par timmars ordentlig sömn. Ca två timmar innan landning i London blev jag väckt av flygvärdinnan som frågade om jag ville ha frukost. Jag hade tidigare sagt att jag ville bli väckt inför just frukost, men eftersom jag fortfarande var proppmätt så valde jag att sova vidare istället.
Min plats, 4A, ligger precis framför galley. Det hördes en del skrammel med porslin och bestick och ljuset från galley kunde också märkas. Inget av detta störde mig nämnvärt, men jag tror helt klart att t ex 3J (som ligger lägre från galley) är ett bättre val om den forfarande är ledig.
Ungefär 40 minuter försenade landade vi på London Heathrow och parkarade vid gaten på Terminal 3. Jag hade fortfarande gott om tid till mitt anslutande flyg till Stockholm, så jag behövde inte stressa för att ta mig till Terminal 5 och den alldeles utmärkta BA-loungen.
Sammanfattning
Nu har jag själv aldrig flugit med American Airlines gamla business class, men det är ingen tvekan om att detta är ett enormt lyft mot tidigare! Stolen är rymlig, skön att både sitta och ligga i och ger en väldigt avskiljd upplevelse, utan att på något sätt kännas klaustrofobisk. Att alla säten har direkt tillgång till mittgången är självklart också ett stort plus; det är inte kul att behöva kliva över en sovande granne mitt i natten. Som jag skrev tidigare så flög jag med British Airways i Club World (övre däck på en 747) på utresan till Houston, men här får Britsh Airways se sig grundigt slagna när det gäller ren hårdvara. Den enda nackdelen jag kan komma på är bristen på förvaringsutrymmen, här var BA bättre.
Servicen var bra och uppmärksam, men höll inte riktigt lika hög klass som BA gjorde. Jag upplevde den som något mer opersonlig, men absolut inte otrevlig på något sätt (tvärt om!). Men eftersom jag endast har gjort en flygning i business class med dessa bolag är det svårt att dra någon slutsats; service beror ju mycket på besättningens dagsform.
Maten var riktigt bra, även om huvudrätten kunde varit bättre. Dock har jag upplevt precis samma sak på både BA och SWISS: torr och ihjälstekt biff. Ska komma ihåg att välja något annat än just biff nästa gång jag flyger business class...
Totalt sett så var detta ändå en alldeles utmärkt flygning och jag kommer definitivt att flyga American Airlines nya business class fler gånger!