Senaste nytt

Longyearbyen, Svalbard, sommaren 2011

Det är en illa bevarad hemlighet bland SAS frekventa resenärer och bonusjägare att Svalbard är en inrikesdestination i Norge och därmed erbjuder fantastiskt värde för pengarna… förlåt poängen!

Svalbard, världens nordligaste civilisation cirka 100 mil rakt norr om Riksgränsen – bland de flesta kanske känt för sina gruvor och isbjörnar – är numera ett betydande turistmål för såväl båtfarare som de som hellre flyger knappa fyra timmar från Stockholm eller Oslo, inklusive mellanlandning i Tromsö.

Svalbard har knappt 2500 bofasta (de allra flesta i Longyearbyen) men tar varje år emot ett par hundratusen besökare, hälften med flyg och hälften med båt.


Att resa till Svalbard

Redan i juni 2009 ställde jag frågan på Facebook: ”Kanske Svalbard vore ett häftigt ställe att semestra på?” och trots de positiva tillropen skulle det dröja två år innan jag gjorde slag i saken. Med SAS kampanj halva priset på bonusresor inom Skandinavien bokade jag en tur- och returresa från Luleå i början av juli för bara några hundralappar och 16 000 Eurobonuspoäng i Economy Extra *– ett superpris för två personer med tanke på all flygtid och resmålet!

Att det blev Economy Extra istället för vanlig ekonomiklass berodde mest på att det fanns fler avgångar tillgängliga för den högre poängkostnaden. Själva inrikesflygen har ju som vanligt bara en kabinklass och har man som jag Eurobonus Guld får man ju inga fler fördelar när det gäller bagage, loungetillgång eller annat bara för att man flyger i den högre klassen. En extra guldkant blev det dock med lite godare mat och dryck på de ”internationella” sträckorna Arlanda-Tromsö och Oslo-Arlanda.

På utresan så åkte vi direkt från Stockholm till Tromsö, och längst fram i en MD-80 blev det en behaglig resa med en mycket vacker inflygning till Tromsö, där knappa två timmars uppehåll väntade innan resan vidare mot Longyearbyen.

Viktigt att tänka på är att fastän Svalbard är en inrikesdestination så måste man sedan 2010 visa upp ett giltigt pass vid boardingen i Oslo eller Tromsö – annars får man inte komma ombord på planet. Den långsamma passkontrollen (antagligen beroende på den stora andelen ryska och asiatiska passagerare) gjorde också att vi blev nästan en halvtimme försenade från Tromsö, vilket för övrigt inte erbjuder särskilt mycket spännande förutom den vackra utsikten och silverfisken på parkeringen då. :)

När flygvärdinnan förkunnade att vi måste spänna fast säkerhetsbältena och fälla upp stolsryggarna för att vi närmar oss Svalbard flyttade vi oss instinktivt närmare fönstren. Hur skulle det se ut? Skulle vi se några isbjörnar? Pingviner? (Det senaste ganska korkat eftersom pingviner bara finns på södra halvklotet.) Efter en ganska lång inflygning så började vi inse hur stor ögruppen Svalbard, eller Spitsbergen som det också kallas, egentligen är. Några ganska skarpa svängar till både vänster och höger och snart så tog vi mark på den av reguljärflyg nordligaste trafikerade flygplatsen i världen.

iphone 738.jpg

Flygplanet parkerade ute på plattan och vid den korta promenaden in till terminalen drog i princip varenda passagerare fram en kamera och började dokumentera det egendomliga och imponerande landskapet. Så givetvis också jag och min sambo. Efter att ha lämnat en begynnande sommar uppe i Luleå så hade vi nu kommit till ett vår/höstliknande klimat, men vi var väl förberedda med vindskyddande jackor och jeans.

Bagagehanteringen gick snabbt, och sedan fick vi fråga oss för lite grann innan det stod klart att det bara var att sätta sig på flygbussen in till Longyearbyen (cirka 10 minuters resa). Bussarna står precis utanför terminalen och är lustigt nog prydda av en stor SAS-logga. Kontant betalning ombord gäller, så se till att ha norska kronor nära tillhands.

På vägen in till samhället så gick kameran återigen varm, och vi fick förutom landskapet en glimt av de enda fem hästarna som lever på Svalbard. De såg ut som att de inte fick ordentlig med mat året runt… vilket är förståeligt med tanke på den mörka vintern och den uppenbara kostnaden att importera hö. :)


Longyearbyen

Som redan nämnt ligger flygplatsen ungefär 10 minuter från själva centrum av Longyearbyen, som är ”huvudstad” på Svalbard och det enda samhälle som har en flygplats. Förutom Longyearbyen finns det ärligt talat inte särskilt mycket som kan beskrivas som samhälle, men åtminstone någon rysk gruvby har jag för mig att det finns.

Själva byn är placerat i en skyddande dalgång i viken Adventfjorden och är alltså omgiven av berg på tre sidor och havet på den fjärde. Här finns några upplysta asfalterade vägar, och en gågata som sträcker sig några hundra meter från dess början, vid Svalbard Museum och Turistinformationen. Längs gågatan hittar man de flesta hotell, restauranger och affärer som byn har att erbjuda, kanske totalt ett tjugotal olika affärsverksamheter, däribland en välsorterad mataffär. Här kan du också hitta lokalproducerade ytterkläder av säl, varg och björn, och andra vilda djur. Dessutom finns en del lokalt hantverk.

iphone 744.jpg iphone 775.jpg iphone 776.jpg

Vi besökte Svalbard i juli, då det är ljust dygnet runt, men stora delar av året är det också mörkt dygnet runt. Ha detta i åtanke vid planering av ett eventuellt besök då naturen skiljer sig väldigt mycket mellan vinter och sommar och naturligtvis också möjligheten att företa olika utflykter och upptäcktsfärder. Klimatet var soligt och fint med cirka 8-10 plusgrader i början av juli, men med rester av snö på de omgivande bergen.

Som turist kan man röra sig fritt inom byn, men får inte lämna byn utan att vara beväpnad, tränad i att skrämma isbjörnar samt lämna in sin färdplan till den lokala ”Sysselmannen”, en motsvarighet till Länsstyrelsen. Alternativet är naturligtvis att följa med på någon av de guidade utflykter som anordnas, läs mer nedan. Det går att hyra gevär på plats i Longyearbyen, men tänk då på att lämna det på anvisad plats utanför butiker och banken.

Passa på att ta några promenader i byn och dess utkanter (ta sköna och rejäla skor!) och passa gärna på att besöka kyrkan som håller öppet dygnet runt och där man själv kan koka kaffe och te till självkostnadspris.
En positiv överraskning var det relativt nybyggda museet, som utifrån mest påminner om en finlandsfärja. Här finns turistinformationen, där man kan handla souvenirer eller få hjälp att planera utflykter. Men här finns också en fin utställning om Svalbards natur och historia. Dessutom blir besöket lätt ett välkommet avbrott från det ständigt ogästvänliga utomhusklimatet.


Boende


Att övernatta på Svalbard är hutlöst dyrt, och vi hade valt det närmaste man kommer ett budgetboende – Mary-Ann’s Polarrigg. Med tanke på att vi planerade att spendera så lite tid på rummet som möjligt så ville vi också hålla nere kostnaderna för detta så mycket som möjligt, även om vi båda innerst inne föredrar bekvämlighet och flärd. För cirka 1200 kr per natt så fick vi en våningssäng i en ombyggd gruvbarack. Dusch och toalett ute i korridoren.

Om inte resebudget är ett strikt hinder så rekommenderar jag nog Radisson Blu Polar Hotel Spitsbergen, vilket ligger mycket centralt placerat och verkar vara det närmaste man kommer ett fullservicehotell i Longyearbyen. Nu råkade det sig så att det inte gick att boka alla våra nätter på Radisson, antagligen på grund av någon förbipasserande båt med amerikanska turister, annars hade vi antagligen hamnat här trots allt.

Så här i efterhand så gjorde nog vårt boende att resan blev ännu mer rustik och genuin, och att det dessutom sparade några tusenlappar är ju inget minus! Polarriggen ligger 10 minuters promenad från ”centrum”, mycket tack vare att komplexet är placerat på andra sidan av en å. Det är också det första stoppet som flygbussen gör på väg in till centrum. Här serveras en bra frukostbuffé och dessutom finns en thailändsk (!) restaurang, alternativt möjligheten att själv tillaga sina måltider mot en liten kostnad. Restaurangen verkade i princip obesökt under de knappa tre dagar vi spenderade på ön.


Att leva och äta

Allt är dyrt på Svalbard, det är bara att gilla läget. Trots avsaknaden av statlig försäljningsskatt (moms) så gör de höga införselkostnaderna, och den begränsade konkurrensen, att det mesta man vill göra eller köpa kostar mycket pengar – förutom alkohol som naturligtvis drar stora fördelar av skattebefrielsen. Tydligen ransoneras dock alkoholen bland lokalbefolkningen, så det gäller att ha med sin biljett (bokningsbekräftelse?) när man som turist vill köpa alkohol på affären. Vi provade dock inte det så jag har ingen detaljerad information.

Det finns några spännande restauranger, de två bästa är antagligen Radisson Blus ”Brasseri Nansen” och det något avsides ”Huset” (www.huset.com), som även sägs ha en bra vinkällare. Vi fick inte tillfälle att prova Huset, däremot så åt vi en helt okej middag på ”Kroa” (www.kroa-svalbard.no), eller Steakers Svalbard som puben/restaurangen/baren egentligen heter, och en imponerande buffé på Brasseri Nansen.

För samtliga restauranger på Svalbard rekommenderas det att man bokar plats senast samma dag. Informationen om att ”befolkningen på Svalbard gärna klär upp sig till middagen” behöver man inte ta någon särskild notis om eftersom det förekommer alla typer av människor och klädstilar. Däremot kan man med fördel ta med ett par varma och sköna inomhustofflor om man vill respektera det traditionella (men i viss mån frivilliga) förbudet mot ytterskor inomhus.

iphone 789.jpg iphone 754.jpg iphone 749.jpg

Kroa är en genuin upplevelse med träbord och träbänkar och fullt med sälskinn på golv, väggar och i taket. Dessutom finns en intressant fotovägg med några av de ikoner som levt på Svalbard genom åren. Här kan man äta gott kött och fisk för dryga 200 norska kronor, dessutom erbjöd de en gudomlig chokladfondant med glass till efterrätt! Öl och viner är helt okej.


iphone 785.jpg

Brasseri Nansen erbjöds den lördag kväll som vi besökte restaurangen ett fåtal a’la carte rätter, det mesta krutet var i stället lagt på en välsorterad buffé, som erbjöds till ett överkomligt pris. På buffébordet fanns ett stort salladsutbud, olika typer av räkor och kräftor, några kötträtter och dessutom en lång rad lokala specialiteter såsom valkött, ren och sälkött. Vinlistan är bra, betjäningen avslappnad och trevlig (dessutom förekom en hel del svensk personal) och panoramautsikten magnifik!

Vi hann även med att prova det lokala pizza/kebabstället, som hade bra pizza till norska priser.


Naturen och aktiviteter

Naturligtvis så reser många till Svalbard för att uppleva naturen och många har säkert förhoppningen att få se isbjörnar. Vår naturupplevelse började bra med en något vilsen polarräv som stod och väntade på oss utanför hotellet när vi klev av flygbussen, men det var också det enda däggdjur som vi såg under vår vistelse. I övrigt så fanns det en del intressanta fåglar, några olika sorters vackra blommor och en helt fascinerande natur.

Det finns en uppsjö av turismföretag, och många av dem verkar anordna liknande turer till fots kring Longyearbyen eller med båt ut bland fjordarna. Några bra länkar är:

www.svalbard.net
www.visitnorway.com/se
www.spitsbergentravel.no


Båttur till Pyramiden och Nordenskiöldglaciären

Vi valde att boka en heldags båttur med M/S Langöysund till den nedlagda sovjetiska gruvstaden Pyramiden och glaciären Nordenskiöldbreea, och skulle inte ångra vårt val. Dagen började med att vi blev upplockade av en buss vid hotellet, för cirka 3 minuters bussresa ner till hamnen. Väl ombord så hölls en säkerhetsgenomgång och under avresan från Longyearbyen så berättade guiden flera intressanta saker om Svalbard, bland annat fick vi veta att ön tack vare sitt läge är en utomordentlig plats för att ta emot information från satelliter. Av denna anledning finns ett antal paraboler placerade på berget ovanför flygplatsen, och en förstklassig fiberledning för informationen vidare till fastlandet.

Själva båtturen var tidvis ganska kall och blåsig, men besättningen gjorde allt för att de cirka 25 passagerarna skulle trivas ombord. Strax efter avresa serverades bland annat färska våfflor och kaffe. Vi tuffade på i behagliga 8-10 knop och hade konstant uppvaktning av lunnefåglar och fiskmåsar.

iphone 799.JPG iphone 813.jpg iphone 826.jpg

Efter några timmar så nådde vi den mäktiga Nordenskiöldglaciären, som konstant skickar stora isstycken rakt ner i vattnet med stora dån och plask. Här var det riktigt kallt, med de östliga vindarna som fick fart över glaciären, och det iskalla vattnet som var fullt av stora och små isstycken som hela tiden slog mot det hårda stålskrovet och påminde oss om vår sårbarhet.

Sjön suger som bekant och under tiden som vi satte kurs mot den nedlagda rysk-sovjetiska (fast ursprungligen svenska) gruvstaden Pyramiden så serverades en härlig lunch med nygrillad lax, pastasallad och bröd. Mycket gott och uppskattat!

På kajen i Pyramiden möttes vi av en beväpnad engelsktalande guide som skulle ta oss från den lilla hamnen upp till samhället. Vi fick gå på ett långt led med båtens guide längst bak, också han bestyckad med ett kraftigt gevär. Snålblåsten och regnet gjorde 20-minuters promenaden till en relativt otrevlig upplevelse men samtidigt spännande och häftig.


iphone 819.JPG iphone 821.jpg

Vi fick se staden precis som den lämnades av de sista gruvarbetarna i mitten av 90-talet. Nu återstår bara en liten styrka som har ett ganska oklart uppdrag, men ett uttalat mål att förvandla Pyramiden till ett turistmål med hotell och restaurang. Återstår att se hur de lyckas. Pyramiden var en rätt häftig upplevelse med världens nordligaste Leninstaty, en mängd övergivna hus - bland annat ett sjukhus - och ett ”kulturhus”, komplett med bibliotek, konsertsalong och sporthall!

Efter detta återstod ett par timmars båtresa, inklusive lite sightseeing, innan vi nådde hamnen i Longyearbyen efter närmare 10 timmar till havs. En toppenupplevelse med en mycket personlig och inlevelsefull guide och bra service ombord. M/S Langöysund rekommenderas!



Som en summering så är jag glad att jag äntligen gjorde slag i saken och besökte Svalbard. Även om hemresan (04.50 en måndag morgon) var lite i tidigaste laget och för övrigt den konstigaste restid jag kan minnas att jag upplevt, så blir det bestående minnet av resan en inte helt billig med helt underbar naturupplevelse och en trevlig flygupplevelse till budgetpris!
 

Alf

Medlem
Tack för ett bra reportage, definitivt ett alternativ till andra glasruta platser man läser om på detta forum. Som sagt, till ett mycket bra poängpris.
 

henrik l

Medlem
Tack för ett bra reportage. Som du skriver är det ju en mycket bra utväxling om man ser poäng/km. Hängde själv på låset och rensade mitt EB-konto maj när jag bokade in familjen för en resa dit i början av maj nästa år, så det här var mycket intressant läsning. Vad som är lite surt för tillfället är att Radison inte verkar ha några platser när jag kollar på deras hemsida:(
 

eramag

Medlem
Tack för en trevligt inlägg! Jag reste själv till Longyearbyen tillsammans med min bror på "halva priset på bonusresor inom Skandinavien". Vi flög då CPH - OSL och sen direkt till LYR. Resan fick en dramatisk vändning då vi under vår transfeer i Oslo hamnade mitt i bombattentatet emot regeringsbyggnaden.
 

Dr. Miles

Expert
Tack fö fin reserapport!

Det var visst mäktig upplevelse när vi besökte i 2004.
Vi fick använda mina EuroBonuspoäng på Radisson SAS Polar Hotel Spitsbergen och det var dessutom 10.000 poäng under helgen. Det var mycket bra deal hela allihoppa.

Vi tog också tidig morogn flyg kl. 4.40 från Longyearbyen. Sedan hade vi en hel dag i Oslo att turista. Vi var helt trötta när vi kom till Oslo flygplats.
 
Vi hade också planerat att spendera dagen i Oslo, men eftersom det kändes lite osäkert med tiden på grund av ombyggnationerna av tågbanan så tog vi en heldag i loungen istället. Det var också trevligt! :)
 
Toppen