lnixon
Medlem
Jag hade en smått intressant incident häromveckan när jag skulle flyga OSL-FRA.
Avgångstiden kom och avgångstiden passerade, men planet stod kvar vid gaten. Så småningom kom kaptenen ut, tog mikrofonen och sa "Godkväll, det är jag som är kaptenen, och ni förstår ju att det inte är bra nyheter när jag står här."
Det hade uppstått förvirring om hur mycket bränsle som egentligen fanns i planet. Kaptenen hade beställt 6,4 ton, bränsleföretaget hävdade att de inte tankat planet än, men instrumenten visade att det fanns 8 ton ombord. Kaptenen hade ingen lust att flyga i det läget...
Det går alltid att mäta bränslemängden rent påtagligt med en mätsticka, men det skulle tydligen kräva att passagerarna lämnade planet och att det togs till en hangar. Då skulle det knappast bli nån flight den kvällen. "Men jag ska prata med bränsleföretaget, så ska vi se om vi kan reda ut det här.". Här vidtog förvirrat runtspringande av män i gula västar.
Efter 20 minuter kom kaptenen tillbaka och sa "Hörni, en idé slog mig. Jag ska kolla att det funkar att göra så, men vi ska försöka göra så att vi fyller centertankarna fulla - då vet vi ju säkert hur mycket som är i dem. Jag ska bara kolla att pumparna verkligen slår av automatiskt när det blir fullt - det blir ju så dumt annars.".
Och så blev det. Vi kom iväg 40 minuter sena och förmodligen med alldeles onödigt mycket bränsle, men vi kom iväg, och min förbindelse i FRA höll.
Jag gillade verkligen hur kaptenen hanterade situationen. Han löste problemet på ett kreativt sätt och höll oss utmärkt informerade om vad som hände. Jag kan bara allt för väl föreställa mig en kapten som bara mumlat nåt om "a slight technical problem" och inte visat sig i kabinen.
Avgångstiden kom och avgångstiden passerade, men planet stod kvar vid gaten. Så småningom kom kaptenen ut, tog mikrofonen och sa "Godkväll, det är jag som är kaptenen, och ni förstår ju att det inte är bra nyheter när jag står här."
Det hade uppstått förvirring om hur mycket bränsle som egentligen fanns i planet. Kaptenen hade beställt 6,4 ton, bränsleföretaget hävdade att de inte tankat planet än, men instrumenten visade att det fanns 8 ton ombord. Kaptenen hade ingen lust att flyga i det läget...
Det går alltid att mäta bränslemängden rent påtagligt med en mätsticka, men det skulle tydligen kräva att passagerarna lämnade planet och att det togs till en hangar. Då skulle det knappast bli nån flight den kvällen. "Men jag ska prata med bränsleföretaget, så ska vi se om vi kan reda ut det här.". Här vidtog förvirrat runtspringande av män i gula västar.
Efter 20 minuter kom kaptenen tillbaka och sa "Hörni, en idé slog mig. Jag ska kolla att det funkar att göra så, men vi ska försöka göra så att vi fyller centertankarna fulla - då vet vi ju säkert hur mycket som är i dem. Jag ska bara kolla att pumparna verkligen slår av automatiskt när det blir fullt - det blir ju så dumt annars.".
Och så blev det. Vi kom iväg 40 minuter sena och förmodligen med alldeles onödigt mycket bränsle, men vi kom iväg, och min förbindelse i FRA höll.
Jag gillade verkligen hur kaptenen hanterade situationen. Han löste problemet på ett kreativt sätt och höll oss utmärkt informerade om vad som hände. Jag kan bara allt för väl föreställa mig en kapten som bara mumlat nåt om "a slight technical problem" och inte visat sig i kabinen.
