Senaste nytt

9/11 - Tio årsdagen

Berndt S.

Medlem
9/11 - Tioårsdagen

Först och främst går mina tankar åt offren för en sådan hänsynslös attack.

Nu är det tio år sedan terrorattacken i New York. Jag förmodar att de flesta på BC har läst allt i tidningarna om detta.

Det vore lite intressant att få höra ur ett flygarperspektiv hur ni berördes av attacken.
Några frågor att diskutera:
Påverkades era flygvanor efter 9/11?
Var ni rädda/oroliga när ni flög efterråt?

Personligen var jag fõr liten på den tiden för att förstå vad som egentligen hände. Det enda jag kommer ihåg var att mamman min trodde det var World Trade Center vid t-centralen.
 
Last edited:
Jag berördes väldigt illa utav denna händelse, Självklart vart väl de flesta illa berörda utav vad som hände men då jag bott på andra sidan vattnet från Manhattan och varit i NYC väldigt mycket, inklusive uppe i WTC, så kändes det som att jag berördes mer än de jag känner och umgås med.

Min far bodde i Silicon Valley under denna period och han ringde mig först ett par timmar efter attackerna. Han hade varit på SFO flygplats för att flyga något tidigt flyg inrikes i USA (kommer ej ihåg vart han skulle)
Eftersom det var så tidigt i SFO så var det mesta stängt på flygplatsen, men när han gick mot sin avgångsgate så passerade han en stängd bar, som hade glasväggar/dörrar och en TV som stod på innanför. Han noterade att det såg ut som en dålig actionfilm och gick vidare. Sen började folk samlas runt denna stängda bar o tittade in genom glasdörrarna på denna TV så han gick dit, men precis då så ropades det ut att alla måste utrymma flygplatsen för att den stängs.

Flygmässigt så kommer jag mycket väl ihåg min första flygning after 9/11. Den gjordes 1,5månad efteråt, ARN-LHR-SEA-SFO. i LHR vid avgångsgaten så var det förstås många Amerikaner som väntade. Synen som mötte dem när de tittade ut genom fönstret var cirka 10st turban-klädda och skäggiga pakistanier som sprang runt flygplanet vi strax skulle kliva ombord på. Detta gillade inte de Amerikanska passagerarna vill jag lova. Jag var inte rädd, men det var ändå en ganska olustig känsla att flyga så nära inpå.

Väl inne i USA så var säkerheten eller kanske osäkerheten väldigt påtaglig då det stod väldigt många amerikanska soldater med nervös och spejande blick och händerna på sina M16. Överallt på flygplatserna var dessa soldater.

Jag var 18år när detta hände och jag kommer ihåg exakt vad jag gjorde när jag fick samtalet av en kompis att slå på TVn illa kvickt.
 

Concorde

Founding Member
Never forget. New York ligger mig mycket varmt om hjärtat. Djupt skakad denna dag. Arbetade i London på TV kanal och minns i detalj från andra planet. Samtliga TV apparater som inte var på i broadcast syfte visade världens nyhetskanaler, vi arbetade inte något mer den dagen. Flera bekanta var i NYC denna dag men klarade sig. Bodde själv i NYC senare och åkte med PATH tåget i hålet flera gånger i veckan. Surrealistiskt. Har följt uppgyggnaden mer eller mindre på plats sedan 2003.

Requiescat in pace. Mina tankar med alla drabbade.
 

Rustscheff

Medlem
Jag kände mig personligen drabbad då en MKT nära väninna till mig arbetar i Pentagon som överstelöjtnant i US Air Force. Vi får alla vara glada att katastrofen inte blev ännu större. Mina tankar går till de hjältar bland passagerarna som övermannade kaparna på planet som störtade i Pennsylvania. Målet för detta plan är bara känt för de terrorister som kapade det men i dess flight path ligger Fort Detrick, sedan decennier USA´s centrum för biologisk krigföring. Offensiv forskning slutade dock här 1980.
 

Fredrik

Medlem
Jag kommer ihåg att jag kom in sent till jobbet(skulle jobba kväll) och strax efter att jag anlänt fick vi höra att vi skulle slå på tv:n och vad jag såg var helt sjukt.

Jag är i New York nu och jag märker en hel del referenser till vad som hände för 10 år sen. Det nämns på tv, i tidningar och man ser folk med kläder med text och bild som refererar till det här. Man ser också väldigt mycket poliser ute och här och var står det militärer. Jag upplever dock inte någon direkt nervositet bland folk i allmänhet. Jag åkte tunnelbana till World Trade Center och det var mycket folk ute inklusive en del rättshaverister som demonstrerade om att "sanningen" måste fram(dvs att Bush var skyldig).

IMAG0043.jpg
IMAG0050.jpg
IMAG0045.jpg
IMAG0048.jpg
 

Mikael

Medlem
Jag flög med SAS ARN-EWR mindre än en månad efter 9/11. Resan var bokad innan attentaten och jag valde att åka ändå. Extremt förhöjd säkerhet på flyget dit (förståeligt) men inget speciellt på vägen hem (vilket jag tyckte var väldigt konstigt). NY var ingen rolig stad att besöka då. Fick dock några bra bilder på ground zero.
 

campaigner

Medlem
Jag flög till Seattle i början av september 2002, alltså ett år efter. Jag flög med Northwest via Amsterdam (aldrig mer...), och de hade individuella intervjuer innan gaten vid små podier. Det är ju alltid en hel del säkerhet när man flyger till USA, men har faktiskt inte upplevt just detta innan eller efter. På själva årsdagen var jag i Seattle, och det var en hel del evenemang, men ganska lugna och vördnadsfulla på något sätt. Ingen krigshets eller så i något av det jag såg på plats, det var mer i medierna.

Jag hade varit ett par gånger i NYC innan 2001 och formligen älskade staden. Då, i Seattle 2002, var det lätt att känna sig delaktig i sorgearbetet, och en speciell känsla att vara just där, helt på andra sidan kontinenten, men ändå uppleva att minnet av det som hänt var väldigt närvarande.
 

Bamsefar

Medlem
Det må vara 10 år sedan, men det sitter fortfarande som etsat i min hjärna:

På morgonen denna dag, så vaknade jag upp (tillsammans med dåvarande flickvän) i San Francisco. Vi hade just varit på Hawaii, och avslutade med några dygn i San Francisco... Detta var den morgon då vi skulle flyga hem. AA via Chicago, precis som jag gjort så många gånger tidigare - inget speciellt alls...

Redan vid utcheckning från Marriott Financial (ligger nära Union Square) så var det lite udda. Alla i receptionen var lite skärrade. Vi fatade nada, men då vi medvetet valt att stiga upp och inte slå på TVn så visste vi ingenting. Vi hade beställt en bil, så ut vi åkte till flygplatsen. Konstigt, det var ingen direkt kö till incheckningsdisken, och flighten vi skulle flyga var canceled... Hmmm... Jag vill minnas att det var 4 par före oss i kön, så vi ställde oss där så får de la fixa till det hela åt oss. Under det att vi står där så ringer min mor på mobilen och undrar om vi lever ???????

Här någonstans så hinner alltså verkligheten ikapp oss, och vi får veta att det flugit in plan i WTC och att Pentagon brinner. Min första reaktion är att säga till min mor: Nu lär du dig att hantera SMS via mobilen - det kommer bli det enda som kommer att fungerar !

Och just där och då sätts alla flyg i cancel, och vi inser att vi måste hitta tak över huvudet. Och här kapsejsar också mobiltelefonnätet för samtal, så sista quartern går till att ringa till hotellet via landline och boka ett rum på samma hotel vi just lämnat. Sedan var det problemet med att ta sig tillbaka downtown, och vi lyckas få en taxi och kommer till hotellet...

När vi checkar in så står det nu en skylt att SFO är stängt - tack för det, dom hade ju kunnat stoppa oss om de varit lite smarta...

När vi kommer upp på rummet så slår vi på TVn, och jag tycker att det ser lite udda ut - det fattas något.

Det första tornet hade då kapsejsat, och bara minuter senare rasar det andra tornet ihop framför oss när vi tittar på CNN.

Sååå otroligt verklighetsotroligt. Jag som varit upp på WTC flera gånger, och varit i NYC flera gånger (bl.a. med Concorde flighten jag berättat om någonstans här på forumet). Jag ville inte ta in det jag såg.

Härefter följde i princip 3 dygn utan sömn, med ständiga ombokningar av biljetter, och allt annat.

Vi hade rum på Concierge level på Marriott hotellet, och det alla amerikaner pratade om var just hur de skulle ta sig hem till NYC typ. Tills de fick syn på oss, och undrade varifrån vi var. Jag svarade norra europa, och alla insåg snabbt att vi var fast i USA och på fel kontinent....

I vilket fall, jag insåg tidigt att AA och UA kanske inte kommer börja flyga (vi hade AA biljetter) så jag ringde min kontakt på AmEx Platinum och bad henne boka en resa åt fel håll från SFO via asien till Stockholm. 75 kkr i första klass... Men det var underordnat just då, vi ville bara hem.

Efter dessa tre dygn, som var som sämsta sortens POW eftersom flygrummet var avstängt, så var vi på SFO igen och faktum var att AA flighten till Chicago avgick på tid. Säkerhetskontrollerna och köerna var ENORMA på SFO, som dom sa på en dokumentär: Det fanns ingen checklista för detta...

Vi var hemma ett dygn innan Rapport och Aktuellt var på Arlanda och sa "här kommer de första passagerarna från USA nu..." - bra koll.

Jag flög inte till USA förrens 2005. Jag fick liksom nog under denna resa och det tog tid innan jag ville flyga igen, till USA alltså.

Och 2009 gifte jag mig med min nuvarande fru i New York - en stad vi båda är totalt förälskade i och en dag kanske jag tar modet till mig och börjar jobba där - det borde finnas plats för en IT nisse med bankerfarenhet kan jag tycka... Vi besöker i alla fall New York minst en gång per år, normalt 3 gånger (frågan mig inte varför det blir 3, men i snitt har det varit så).
 

Jacob

Medlem
Jag tror de flesta människor kommer ihåg vad de gjorde 11 september 2001 och hur de reagerade.

En intervju med tre flygledare som jobbade den dagen har precis publicerats.

[video=youtube;i7vWcQZjEwM]http://www.youtube.com/watch?v=i7vWcQZjEwM&feature=player_embedded[/video]
 
Toppen