Fredag den 18 september 2020
Ett, Två, Tre, på det fjärde ska det ske...
Det var dags för resa nummer fyra! Nu hade jag ändå varit hemma i nästan två hela veckor, sedan min tredje resa i den här historien, den som gick av stapeln söndagen den 6 september. Det pågick visserligen en pandemi där ute och det skall man naturligtvis ha respekt för, nu hade jag dels redan haft corona och dels är det knappast i businesskabinerna som det lär bli fullt och trångt. Det blev Arlanda Express som fick den stora äran att, till det facila priset av 298:- för en enkelresa, transportera mig ut till Arlanda denna fredagseftermiddag. Jag ska ärligt säga att jag hade inte hunnit med allt jag skulle under dagen om jag hade satsat på bussen eller pendeltåget. Taxi direkt hemifrån brukar ta en knapp timme men i fredagsrusningen kan det korka igen och bli kö, särskilt som jag måste igenom Stockholms centrala delar för att komma till flygplatsen. Arlanda Express var pålitligt som vanligt och tog mig ut till Arlanda terminal 5 på strax under de utlovade 20 minuterna. Skönt!
Väl på Arlanda möttes jag av kön från helv****, tydligen skulle mängder med folk ut och resa såhär fredag eftermiddag. Klockan 16:18 tog jag följande bild i terminal 5, bort mot säkerhetskontrollen:
Det är då man blir extra tacksam att de nyligen återöppnat Fast Track på Arlanda och att min businessbiljett, min status hos flygbolaget och Amex Platinum garanterar min plats i den överlägset mycket kortare kön med noll minuters väntetid:
Det är lägen som det här, när det verkligen känns värt det! Skönt att bara gå förbi kön med alla de andra glada resenärerna. Det är ju ändå corona, man ska inte stå så tätt som de gjorde i den kön. Faktiskt väldigt skönt att inte behöva utsätta sig själv för det.
Eftersom jag slapp stå i kö och hade unnat mig Arlanda Express ut hade jag nu tid över för att gå på Pontus! Det blev en lättare middag här i den nyligen återöppnade Amex loungen som erbjöd full meny:
Bilden är tagen klockan 16:27, jag tycker det är helt okej tidsrymd för att från klockan 16:18 tagit sig förbi kön till säkerhetskontrollen, genom den egna säkerhetskontrollen, bort till Pontus, upp för trappan, hinna få sin plats och en meny i handen! Bra jobbat ändå!
Valet föll på Hummerbisque med torsk, lax, räkor, grönsaker och saffransaioli:
Jag hittade några bitar lax och där fanns några räkor, hummer var väl mer tveksamt om anrättningen verkligen innehöll? Nåja, varför klaga när det bjuds så gentilt och med ett trevligt glas vitt vin till? Det är bara att tacka och ta emot!
Klockan 17:03 har jag tagit nästa bild borta vid gate F39, man hade redan startat boarding när jag kom dit:
ARN - AMS
Fredag 18 september, kl 17:27, ankomst kl 19:21
Flight KL 1116, Boeing 737-800, flögs av KLM, plats: 1C
Klockan 17:27 kom "boarding completed" och den främre kabindörren stängdes. Vi taxade helt kort och var snabbt i luften. En klar fördel såhär i coronatider är att avgångstiderna hålls i mycket högre utsträckning och det händer till och med att man är några minuter före i schemat.
Ombord serverades det, håll i hatten nu
@aruba1 - en äppelkaka!
Tur att jag hade ätit innan, för den där lilla munsbiten hade ingen normal person blivit till närmelsevis mätt på.
Till den lilla äppelkakan serverades det, efter passagerarnas val, bland annat inhemsk gin.
De två holländska herrarna som satt på sätena till höger om mig, 1D och 1F, rekommenderade denna varmt och hade redan visat hur god den var och hur små flaskorna var genom att sänka ett par tre stycken vars omgående. Det blev ordentligt trevlig stämning där framme på rad 1! Det fanns en rad två också i business denna afton, där satt bland andra en uniformerad kvinnlig KLM pilot som hade klivit ombord absolut sista av alla och fått plats 2A. Det var ganska mycket svassande för henne från ombordpersonalens sida. Vi på rad 1 fick hålla tillgodo med varandras sällskap, noga ackompanjerade av några ginflaskor och dess innehåll. Det måste ha varit något fel på flaskorna, de blev nämligen tomma väldigt fort. Jag har ju hört talas om måndagsexemplar men här måste vi ha råkat ut för ett ordentligt produktionsfel!
Klockan 19:19 gjorde vi touchdown på Amsterdam Schiphol och rekordsnabba 3-4 minuter senare var jag av planet. Vi måste ha landat väldigt nära terminalen, för visst kan det gå snabbt men det här var ovanligt snabbt. Tacksamt tog jag emot och klev av planet först, bara för att se den förgrymmade skylten som visade att vi landat och dockat på Gate D87:
Samma gate som planet hade avgått ifrån den 6 september:
flighten KL 1121 avgick från gate D87 - straffgaten! Det är den gate på Amsterdam Schiphol Airport som ligger längst bort - från allt! Längst ut på D-piren, det är många hundra meter och på ingen flygplats i hela världen finns det så många trasiga "moving walkways" (platta rulltrappor) som på Amsterdams flygplats.
Det var bara att börja knata!
Vacker solnedgång över flygplatsen:
Jag kom ut på Schiphol Plaza, det stora inomhustorget som fogar samman flygplatsen med restauranger, alla tågperronger som ligger en trappa ned, taxistationen och de hotell som ligger vid flygplatsen exempelvis Hilton Amsterdam Schiphol Airport. Hotellet som jag nu hade bokat in mig på erbjöd gratis shuttle bus - fast nu i coronatider var den förstås inställd. Jag tänkte att nu skall jag vara lite fiffiga gubben, ska jag nu vara här ett antal gånger den närmaste tiden då köper jag förstås ett tågkort som jag kan fylla på med pengar för smidiga transporter fram och tillbaka.
Det är inte helt enkelt att läsa på i maskinerna precis vilken sorts biljett man ska köpa och hur man borde tänka för att rimligt räkna ut lägsta/bästa pris. Jag hade dock lärt mig läxan i augusti, hoppa över förstaklass biljetten på tåget! Ur maskinen kom ett fint plastkort laddat med €20 Euro.
Tåget till Hoofdorp (som är slutstation för flera linjer) tar ca tre-fyra minuter från Amsterdam Schiphol. Det hade hunnit bli mörkt men en stor upplyst nedgång från perrongen visade tydligt vart man skulle gå ut:
Det stod på hotellets hemsida att det var gångavstånd från tågstationen. Jag kollade Google Maps och jodå, det var inte så himmelens långt bort men i en hörna precis i utkanten av tågstationen stod ett ungdomsgäng och firade fredagskväll på sitt eget sätt med både röka och kröka. Jag hade med mig två väskor och var inte sugen på trubbel. De skrek något åt mig när jag gick förbi dem men eftersom jag är dålig på holländska förstod jag inte om det var åt mig eller om de bara skrek rakt ut i största allmänhet.
Google Maps är bra men man ska alltid anpassa kartan efter verkligheten, inte tvärtom. Jag var lite för trött för sådan klokskap och gick dit telefonen visade mig. Jag kom in i en dunge träd, en mindre park, som var helt oupplyst, fullt med kastanjer och löv på marken.
Den plattlagda trottoaren/gångvägen försvann också och framför mig låg någon slags grusgång. Ingen visste att jag var precis just här, precis just nu. Skulle någonting hända mig här, skulle det gott och väl ta timmar innan någon skulle börja sakna mig. Det var faktiskt lite otäckt, definitivt inte trevligt! Trött var jag dessutom, det här kändes inte alls bra. Mitt fina fredagshumör mattades en aning. Kastanjer fastnade i min reservväskas hjul, en olycka kommer som bekant sällan ensam. Just där och då var det inte så roligt att vara ute och resa!
Tio minuter senare stod jag i varje fall inne i värmen i receptionen och höll på att checka in. Medarbetaren tyckte att det var lite underligt att mitt förstanamn i passet inte överensstämde med namnet på min bokning men jag övertygade honom om att i Sverige kan man ha sitt tilltalsnamn på andra ställen än först i raden av förnamn. Eftersom jag kunde visa ett kreditkort med det tilltalsnamn i vilket jag hade bokat rummet fick det väl gå an tyckte han. När jag väl var incheckad och klar, han hade förklarat hur frukosten fungerade, var hissarna låg och hur det skulle gå till när jag skulle checka ut - OM 23 DAGAR. Han fick ursäkta sig och frågade om det verkligen var rätt? Han sa att nu i coronatider hade han inte sett en så lång bokning. Jag nickade glatt och förvissade honom lugnt att allt var i sin ordning, jag var fullt medveten om att jag hade bokat en 23-nattare. Då, när jag väl hade honom på defensiven gällde det att smida medan järnet fortfarande var varmt. Nu gällde det att slå till:
Jo, just det, en sak till!
-"Yes sir?"
Jo, jag skulle vilja checka in min kollega också, som kommer lite senare.
Nä, se det gick inte för sig! Man var tvungen att komma förbi receptionen med ID kort och visa upp kreditkortet som man gjort reservationen med.
-"We have 24 hour reception, he can come anytime!" förklarade medarbetaren stolt.
Det här var inte ett tillräckligt bra svar, varpå jag svarade:
-"Yes yes, I perfectly understand that you have rules, those are very important and we need to follow the rules however..."
och sedan förklarade jag snabbt att
-"My boss likes to have the room prepared before arrival, this is how we always do it when we travel together".
Jag såg att den indiske medarbetaren började tveka.
-"We have done this many times before" förvissade jag honom igen.
-"Please look for the contract in the same binder in which you found mine" bad jag vidare.
Därefter blev jag tyst och stod bara kvar och tittade på honom. Det är här som den mentalt starkaste vinner och jag har inte för vana att förlora sådana här mentala show downs. Jag stod kvar helt orörlig, log lätt och visste så väl att den förste som rör sig - han förlorar.
Det tog inte ens en minut, så sträckte sig medarbetaren mot pärmen med färdiga kontrakt och hittade det efterfrågade kontraktet där.
-"He needs to sign..." började medarbetaren.
-"I will of course sign with permission" svarade jag rappt, för det här skulle jag inte låta rinna mig ur händerna nu när vi hade kommit så här långt!
Två minuter senare var kontraktet signerat, i mitt namn, förvisso med skriftligt tillstånd från den riktige gästen och jag marscherade glatt iväg från receptionen med två olika rumsnycklar. Vi hade fått rummen bredvid varandra, smidigt! Eftersom rumsnumren stod på kontrakten var det här alltså inte bara en slump utan uppgjort i förväg.
Jag letade upp mitt rum och ställde in väskorna i rummet som jag nu skulle ha de närmaste 23 dagarna:
Därefter gick jag för att inspektera min "chefs" rum. Det var med stor lycka som jag kunde rapportera till denne att mitt rum - var större!
Klockan 21:30 låg jag nedbäddad i min stora sköna säng, i mitt eget stora rum. Nöjd med dagen, en bra start på resa fyra. Nu var jag fylld av förväntan över de äventyr som säkerligen skulle följa och utveckla sig under dagen imorgon!