Drömmen om utlandsboende; när Sverige inte alltid känns fullgott

[pedantic]

Kul tråd!

Strax efter 2010 började vi fundera på att skaffa ett semester/utlandsboende efter en del semesterresor och besök hos släkt i USA, Asien och Södra Europa genom åren.

Efter krisen 2008 och följande åren med kraftigt fallande priser globalt kändes det aktuellt och 2012/2013 började vi titta på områden och riktiga objekt.

Vår short list 2012/2013:

• Thailand - Relativt svårt att köpa och äga för utlänningar (har ju blivit ännu svårare med %-regeln), viss politisk oro, klurigt/dyrt med sjukvård om man är borta längre tid, lång restid
• USA (Florida) - Relativt enkelt för utlänningar att köpa och äga, mycket mogen bostadsmarknad, fördel med språket, klurigt/dyrt med sjukvård om man är borta länge, lång restid
• Portugal - Relativt nytt att köpa och äga för utlänningar, skattefördelar med Tjänstepension (även om det då var en 30-ish år bort ), enkelt med sjukvård inom EU om man är borta länge, bra restid
• Italien - Relativt svårt för utlänningar att köpa och äga, ett av dom svagare banksystem efter PIGS-krisen, enkelt med sjukvård inom EU om man är borta länge, bra restid
• Grekland - Relativt svårt för utlänningar att köpa och äga, relativt omogen bostadsmarknad, ett av dom hårdaste drabbade efter PIGS-krisen, enkelt med sjukvård inom EU om man är borta länge, bra restid
• Spanien - Relativt enkelt för utlänningar att köpa och äga (tack vare alla brittiska pensionärer), relativt mogen bostadsmarknad, enkelt med sjukvård inom EU om man är borta länge, bra restid
• Turkiet - Relativt nytt att köpa och äga för utlänningar, viss politisk oro, klurigt/dyrt med sjukvård om man är borta längre tid, bra restid

Ekonomiskt (mest så kallat sol-pang för pengarna ) så var det mest aktuellt med Thailand, Grekland, Spanien eller Turkiet.

Rent praktiskt med två småbarn och att det skulle vara smidigt att köpa/äga som utlänning så landade vi i Spanien utanför Alicante 2015.

 

[Davve]

Rolig och inspirerande tråd! Hoppas detta inte räknas som off topic då jag förutom drömmandet också funderar lite kring det praktiska. Jag drömmer som så många andra om att testa på ett liv i ett varmare klimat och en annan kultur. Att kunna ta ett dopp i ett varmt hav varje dag året runt är den typ av klimat jag söker. Jag vill aldrig frysa igen! Har efter många besök mentalt fastnat för någon av de varmare delarna i USA, t.ex. Florida eller varför inte Hawaii, men måste tyvärr erkänna att det känns väldigt svårt att göra verklighet av drömmen. Södra Europa (läs Spanien) kanske är mer realistiskt tack vare enkelheten att flytta och arbeta inom EU. Jag vill helst inte ”bara” resa bort över ledigheter utan skulle vilja testa att leva mer som vanligt med jobb och vardag under ett år eller två för att verkligen lära känna landet. Vill heller inte gärna vänta till pensionen som för mig är 15-20 år bort.

Som utbildad inom ett yrke som inte direkt kan utövas i andra länder känns startsträckan ändå ganska lång oavsett om det gäller USA eller inom EU. Inte för att jag måste jobba i samma yrke, jag testar gärna annat, men för att försörja en familj behövs ju troligen lite mer än första bästa timanställning. Och speciellt om det handlar om USA som känns dyrt att leva i - om man alls får arbetstillstånd.

Hur gör ni andra som flyttar runt och jobbar på olika ställen i världen? Har ni varit smartare än mig i era yrkesval och hamnat i mer internationellt gångbara yrken eller hur får ni det att fungera? Vad var första steget ni tog som gjorde att allt klaffade första gången ni lämnade Sverige för ett annat land?

 

[Palazzi]

Rolig och inspirerande tråd! Hoppas detta inte räknas som off topic då jag förutom drömmandet också funderar lite kring det praktiska. Jag drömmer som så många andra om att testa på ett liv i ett varmare klimat och en annan kultur. Att kunna ta ett dopp i ett varmt hav varje dag året runt är den typ av klimat jag söker. Jag vill aldrig frysa igen! Har efter många besök mentalt fastnat för någon av de varmare delarna i USA, t.ex. Florida eller varför inte Hawaii, men måste tyvärr erkänna att det känns väldigt svårt att göra verklighet av drömmen. Södra Europa (läs Spanien) kanske är mer realistiskt tack vare enkelheten att flytta och arbeta inom EU. Jag vill helst inte ”bara” resa bort över ledigheter utan skulle vilja testa att leva mer som vanligt med jobb och vardag under ett år eller två för att verkligen lära känna landet. Vill heller inte gärna vänta till pensionen som för mig är 15-20 år bort.

Som utbildad inom ett yrke som inte direkt kan utövas i andra länder känns startsträckan ändå ganska lång oavsett om det gäller USA eller inom EU. Inte för att jag måste jobba i samma yrke, jag testar gärna annat, men för att försörja en familj behövs ju troligen lite mer än första bästa timanställning. Och speciellt om det handlar om USA som känns dyrt att leva i - om man alls får arbetstillstånd.

Hur gör ni andra som flyttar runt och jobbar på olika ställen i världen? Har ni varit smartare än mig i era yrkesval och hamnat i mer internationellt gångbara yrken eller hur får ni det att fungera? Vad var första steget ni tog som gjorde att allt klaffade första gången ni lämnade Sverige för ett annat land?

Konsultation och egna företag för mig. Numer troligen en av få experter (ens i Europa) i några väldigt smala nischer. Specifikt är det nischer inom energibranschen (som turligt har vissa EU-standarder om än olika tillämpade) och patent (som har nästan samma regler i 154 länder).

Tyvärr handlar den praktiska tillämpningen av mina kunskaper om expansions- och internationalisering, och lika bra som det är vid högkonjunktur lika dåligt är det vid lågkonjunktur (eller allmänt svajig konjunktur).
Nu är t.e.x ingen höjdare

Alltså är min troliga fördel gentemot ditt arbete (som fungerar bra i Sverige?) ibland en nackdel i precis varenda land (så även Sverige). En lite allmänt stressig tillvaro, men det ger mig möjligheter att flytta runt.

Min sambo har däremot en annan tillvaro som Psykolog. På den då vi träffades hade hon knappt någon möjlighet alls att flytta runt (trots engelskt modersmål) men sedan har lösningar som KRY öppnat upp för andra möjligheter.
Nu jobbar hon ännu inte i ett sådant företag, men man ser i Coronans fotspår att även de etablerade aktörerna ser möjligheterna.

Tror hon skulle kunna tänka sig ett deltidsboende utomlands (inte permanent) och det skulle numer fungera om tidsskillnaden inte är mer än en timme.

Jobbar du i en bransch unik för Sverige, eller legitimationsyrke som ännu inte kan utföras över internet. Eller annat?

 

[NyfikenGrau]

Spännande tråd som sagt...

Hamnade i Berlin permanent för ett antal år sen tack vare (eller "på grund av" de gånger man är less på stan ) flickvännen och har aldrig riktigt seriöst funderat på att flytta tillbaka till Sverige. Jag tror att det korta avståndet spelar en avgörande roll här - jag vill inte bo för långt ifrån familj och gamla vänner helt enkelt. Jag är numera inte så förtjust i storstäder rent generellt, men det går inte som resintresserad att komma ifrån att möjligheterna att komma iväg snabbt är överlägsna i en storstad. Berlin är också ovanligt "luftigt" och diversifierat då stan egentligen består av en mängd hopslagna byar, i stil med London. Så jag står ut. Men, om man nu får drömma sig bort...

Första området som dyker upp för mig är tveklöst franska alperna och generellt sydöstra Frankrike. Naturen är ju mycket lik norra Italien som flera redan varit inne på, men jag tycker tempot är lugnare och skönare i Frankrike och maten (ännu) mer spännande. Sjöarna i hela alpområdet har förmodligen de bästa badplatserna vi har besökt på alla resor oavsett kontinent - rena så vattnet kan drickas, smaragdskimrande och skönt tempererade på sommaren, inget saltkladd på huden efteråt. Är uppvuxen precis vid ostkusten men aldrig känt något behov av att bo vid havet, föredrar insjöar eller floder. Gillar alpvandring också. Städerna Chambéry (redan bott i så jag vet att jag trivs) och Annecy ligger bra till. Men det finns flera områden/städer i Sydfrankrike jag skulle kunna tänka mig att slå mig ner i, som Cevennerna/Nîmes eller Verdon/Manosque eller liknande.

Andra områden i Europa som skulle funka även om jag inte brinner för dem: Allmänt svag för Flandern i Belgien, lagom kombination av ordning och livsglädje. Rheinland-Pfalz om man tänker inom Tyskland, troligen landets mest "sydeuropeiska" delstat både sett till natur och mentalitet. I Norden vore förutom hemtrakterna i sydöstra Sverige även Oslo intressant, tycker stan har överranskande bra klimat på sommarhalvåret och blir inte tråkigt på vintern heller!

Medelhavet då? Jo, det är väl trevligt maj-september, men resten av året bor jag gärna nån annanstans. Tristessen på ett litet ställe vid Medelhavet i november eller februari när det regnat i flera veckor är oslagbar...delvis därför stryker jag också snabbt Kanarieöarna som flera varit inne på - jag är övertygad om att de flesta här skulle börja klättra på väggarna efter ett par veckor, då det inte är jätteenkelt att ta sig därifrån till något helt annorlunda ställe. Men visst, jag gillar också Kanarieöarna som ställe att ladda batterierna, exempelvis La Palma som @Palazzi nämnde, eller sydvästra Gran Canaria.
Utanför Europa slutligen. Nordamerika: Som andra varit inne på gillar jag naturen och klimatet i Arizona allra bäst (Sedona!), kulturellt däremot Montreal. Ingen lätt kombination....så jag tror jag hoppar det

Sist men inte minst Sydafrika som vi båda förälskade oss i för ett antal år sedan. O ja, här skulle vi faktiskt kunna tänka oss att bo! Det skulle bli ett helt annat liv än det jag levt förr och inte jämförbart med något annat jag nämnt, men oj så jag skulle kunna fylla upp åren med spännande innehåll! Det svåra med en bostadsort i Sydafrika är att landet är som bäst i sydväst och nordost, sådär 3 timmar med flyg emellan! Jag skulle nog ändå välja någonstans norr om Johannesburg om jag var tvungen, Centurion har känts lagom och harmoniskt de gånger vi varit där. Lätt att göra weekendutflykter med bil (eller flyg) åt alla möjlig håll.

Yrkesmässigt behöver jag bara fungerande el- och telenät och konkurrerar heller inte med någon lokal arbetsmarknad. Tyvärr är min flickvän betydligt mer låst, om inte till Berlin så i alla fall Tyskland.

Semesterbostad tror jag möjligen skulle funka i Sydafrika för vår del, men generellt är vi för rastlösa och nyfikna för att alltid semestra på ett och samma ställe.

 

[nissefalk]

Såg att någon var inne på långtidshyra vs ägande och vill haka på det spåret lite. Är det någon som har räknat på det ordentligt eller sett över utbud/andra möjligheter? För mig är det ganska hög inträdesbarriär att köpa något i ett land där jag inte kan språket eller systemet och dessutom måste belåna mig för att göra köpet. Jag ser för många risker med det, hur resonerar ni andra?

Jag räknade lite på det, när vi började åka till Arizona så blev det att vi stannade November och December då det blev väldigt mycket dyrare att hyra i Februari och Mars, betalade för en lite condo ca 1300 USD per månad men i Feb/Mars gick den upp i strax över 2000 USD då det är riktig högsäsong då.

Kom på att vi ville stanna hela vintern och bestämde oss då för att köpa en mindre condo på ca 65m2 betalade 60k USD för den och räknade med att om vi åker över dit 5 månader om året och sedan säljer med 50% förlust så skulle det ändå bli breakeven....

Nu har vi bott i våran egen condo 3 säsonger men som bostads marknaden gått i Arizona så ser det just nu inte ut att bli någon försäljning med förlust...

Letar nu efter ett större boende eftersom vi nu är säkra på att det är dit vi vill återvända över vintern. Så mitt förslag på om du är nyfiken är att kanske köpa något mindre än det ni egentligen vill ha för att prova på om det är ett ställe ni vill återvända till.

Nu är det ju enklare att köpa i ett land där man kan språket och allt är väldigt väl organiserat så i ditt fall har du nog lite mer att tänka på.

 

[RickardG]

Välkommen till den Italienska gemenskapen

Tåg- eller bussanslutning är nästan ett måste för mig då jag inte önskar ha en bil på plats. Funderar på lägenhet eller radhus, och då innebär bilägande en extra kostnad. Finns några fåtalet städer, som t.e.x. Campione d'Italia, som erbjuder gratis parkering, men det kommer med 1,5x huspriserna.

Har också kommit fram till att boende med anslutning från Rom, Nice, Milano, Pisa eller Bergamo är smidigast. Allra smidigast är egentligen Milano och Bergamo, då de erbjuder direktflyg året runt. I Ryanairs linda, då Italien var ett verkligt charter-resemål, fanns t.e.x. Rimini hela vägen mellan Maj och Oktober....det var tider det (även om man inte skulle stanna där).

Jag ÄLSKAR Ligurien, och förstår dig till fullo. Var där senast i Juli förra året, för 10:e gången (som jag har i minnet, kanske fler när jag var barn). Med anslutning till både Pisa och Bologna är det en av de bättre regionerna rent kommunikationsmässigt.
Kanske skulle också Ventimiglia också passa dig? Smidig anslutning till/från Nice Airport, 25.000 invånare (så bra med restauranger och affärer), fina stränder, vandringsmöjligheter och direkttåg till skidbacke är möjligt (Limone Piemonte). Priserna är något lägre, men inte lågt, iom ett större utbud.

I övrigt finns ju direkttåg till Lago Maggiore från Malpensa flygplats, och från Orio Al Serio (som iofs också snart ska få tåg) går Flixbus till både Como och Garda-sjön.
Hav eller eller sjö är ju en lite polariserande fråga. Är faktiskt min sambo, trots uppväxt i Göteborg, som driver på för att det ska bli sjö i vårt fall.

Så värst billigt kommer man nog inte undan i norra halvan av Italien, om man ska ha bra anslutningar. Det handlar isf om de mindre sjöarna i Lombardiet, eller den enda sjön i Umbrien (bor en del svenskar där vet jag).

Lycka till med sökandet, och hoppas det blir något av med drömmandet!

Jo jag har bott ett år i Torino och gift in mig i en italiensk släkt så ett andra boende i just Italien känns rätt. Ventimiglia fastnade jag aldrig för även om jag upplevde det som mysigare än Sanremo. Jag har däremot fastnat lite för Levanto som har goda tågförbindelser både till Milano för förbindelse till Sverige, men även La Spezia och byarna i Cinque Terre samt Genova ligger väldigt bekvämt med tåg.

Jag har en bekant som har en lägenhet i Malcesine vid Gardasjön och där är det väldigt trevligt, men jag har fått för mig att jag hellre vill ha något vid havet (även om dolomiterna, vinerna i Trentino-Alto Adige och närheten till släkten lockar med Garda)

Som sagt svårt att komma fram till vad man prioriterar mest och vad man är beredd att offra för att komma rätt i pris.

 

[Davve]

Konsultation och egna företag för mig. Numer troligen en av få experter (ens i Europa) i några väldigt smala nischer. Specifikt är det nischer inom energibranschen (som turligt har vissa EU-standarder om än olika tillämpade) och patent (som har nästan samma regler i 154 länder).

Tyvärr handlar den praktiska tillämpningen av mina kunskaper om expansions- och internationalisering, och lika bra som det är vid högkonjunktur lika dåligt är det vid lågkonjunktur (eller allmänt svajig konjunktur).
Nu är t.e.x ingen höjdare

Alltså är min troliga fördel gentemot ditt arbete (som fungerar bra i Sverige?) ibland en nackdel i precis varenda land (så även Sverige). En lite allmänt stressig tillvaro, men det ger mig möjligheter att flytta runt.

Min sambo har däremot en annan tillvaro som Psykolog. På den då vi träffades hade hon knappt någon möjlighet alls att flytta runt (trots engelskt modersmål) men sedan har lösningar som KRY öppnat upp för andra möjligheter.
Nu jobbar hon ännu inte i ett sådant företag, men man ser i Coronans fotspår att även de etablerade aktörerna ser möjligheterna.

Tror hon skulle kunna tänka sig ett deltidsboende utomlands (inte permanent) och det skulle numer fungera om tidsskillnaden inte är mer än en timme.

Jobbar du i en bransch unik för Sverige, eller legitimationsyrke som ännu inte kan utföras över internet. Eller annat?

Tack, att konsulta är såklart en bra väg att gå. Jag jobbar som jurist, så även om det är mycket EU-rätt är det väldigt nationellt...

 

[Isaksson]

tack för en inspirerande tråd! väldigt trevlig läsning. Om någon har erfarenheter av att bo på tropiska breddgrader och äga ett boende där - tas gärna tips emot.. hur ni gått tillväga med köp & visum etc. Vi har en vision och försöker planera efter den så gott det går, att köpa boende någonstans tropiskt, exempelvis runt Karibien: Utila, Honduras, Puerto Rico, st crox, st Thomas osv. Har levt som en nomad många år och rest väldigt mycket.. & tropiskt klimat är där vi trivs bäst. vi funderar på att sälja av sommarhuset på Öland och investera i ett nytt boende utomlands, som på sikt ska kunna bli ett permanent boende. inom vårt yrke på järnvägen finns ju ofta möjligheten att arbeta månader i sträck för att sedan kunna vara borta 3-4 månader. det är ju en början i alla fall :- )

 

[Ystad]

Konkret så är min fråga om ni har ett land/plats/ort dit ni gärna skulle flytta permanent, eller åtminstone alternera med ert Svenska boende (för er som inte redan är utlandsboende på heltid)?

Som relativt nybliven pensionär och vid god hälsa har jag också lekt med tanken att flytta utomlands mer permanent. Jag har varit och rekat på några (väldigt) olika ställen såsom Jyllands västkust, Gambia och Panama. De har alla sina för- o nackdelar. Men om man är pensionär, med hyfsad pension kan jag tipsa om Panama. Där finns bl a ett s k "pensionada program" som ger dig många fördelar om du har en fast, och någorlunda hyfsad pension. Landet ligger utanför orkanbältet och åker man upp i bergen så är klimatet utmärkt året runt. Många amerikanska pensionärer har slagit sig ner här.
Jag har varit och tittat på hus o gårdar här. Det som gör att jag tvekar, förutom det vanliga med långa avstånd till släkt o vänner, är valutan. I Panama gäller USD och utvecklingen av kursen SEK-USD har verkligen inte varit gynnsam för oss som har inkomst i SEK de senaste 20-30 åren och som jag ser det finns det ingen anledning att anta att denna utveckling inte kommer att fortsätta framöver. Men, men, jag har inte helt givit upp mina planer.

 

[taxvalp]

Chicago!

Där känner jag mig hemma och staden erbjuder allt jag är ute efter. En nackdel är den långa resvägen men hade jag haft möjlighet att pendla dit hade jag inte tvekat en sekund.

+1 på det. Tittade faktiskt på lägenhet i Chicago för några år sedan och var på en visning av en etta i Hancock Tower. Prismässigt var det faktiskt lite lägre än motsvarande storlek i Uppsala, och då ingick läget i en av Nordamerikas mest ikonska skyskrapor med pool samt närbutik på våning 20 eller så. Dollarn har ju gått upp en del sedan dess och USA har sina sidor, men när det gäller centrala lägenheter är Chicago fortfarande prisvärt i en internationell jämförelse.