Få händelser i modern tid har haft så stor påverkan på Europa som den dag då Berlinmuren föll. Inte minst för turism, resande och handel fick det en stor påverkan då en tidigare ganska otillgänglig del av Europa öppnades upp för omvärlden. Denna helg är det 25 år sedan muren föll och vi är på plats i Berlin för att följa festligheterna.
Berlinmuren tillkom i juni 1961 på initiativ av den östtyska regeringen för att dela av den sovjetiska zonen av Berlin från de brittiska, amerikanska och franska zonerna som kontrollerades av västmakterna. Muren var 160 km lång och sträckte sig tvärs genom centrala Berlin och kapade av allt av infrastruktur som tidigare funnits som vägar, tåglinjer och tunnelbanelinjer.
Den 9 november 1989 öppnades muren, egentligen på grund av ett simpelt misstag av den östtyska politikern Günter Schabowski som på en kaotisk presskonferens på en journalists fråga råkade svara att muren skulle öppnas omedelbart. Egentligen var tanken att reserestriktionerna för de östtyska medborgarna skulle lättas gradvis. Några timmar senare var hans groda ett faktum.
Under helgen 7-9 november 2014 uppmärksammas 25-årsjubileet stort i Berlin. Längs med murens gamla placering har vita självlysande ballonger placerats med ungefär en meters mellanrum. Totalt finns det 8000 ballonger som sträcker sig 15 km genom centrala Berlin.
Det är en stark och mäktig upplevelse att vandra längs de lysande ballongerna, i vad som numera är vanliga bostadsområden med lägenhetskomplex, vägar och shoppingcenter, och inse att korsandet av gatan 25 år tidigare inte hade varit möjlig. Sällan har det varit så visuellt tydligt hur allt en gång i tiden var delat. De flesta spåren är numera borta, det enda spåret är en inristning i gaten längs murens väg. Det blir också påtagligt hur många berömda platser och monument som direkt påverkades av murens placering som Brandenburger Tor, den tyska riksdagen och Potsdamer Platz.
På flera platser finns även storbildsskärmar som visar arkivmaterial från åren med muren och intervjuer från personer som var med på den tiden. Atmosfären bland det stora antal personer av såväl Berlinare som tillresta som tagit sig till Berlin Mitte är långmäld. En tid för reflektion.
På söndagskvällen den 9 november kl 19.00, ungefär vid den tid då den historiska presskonferensen hölls 25 år tidigare, kommer alla ballonger släppas upp i luften.
De vita ballongerna längs med Ebertstrasse
Foto: Jacob Molin
Östberlin till höger och Västberlin till vänster
Foto: Jacob Molin
En del av den gamla Berlinmuren vid Potsdamer Platz
Foto: Jacob Molin
Potsdamer Platz – En av de många platser med storbildsskärmar
Foto: Jacob Molin
”Lichtgrenze” – ljusgränsen
Foto: Jacob Molin
De vita ballongerna passerar förbi Brandenburger Tor
Foto: Jacob Molin
Brandenburger Tor – en viktig symbolisk plats
Foto: Jacob Molin
Upplyst i Tysklands färger helgen till ära
Foto: Jacob Molin
Den starka vita linjen är ballongernas placering
Foto: Jacob Molin
Lichtgrenze passerar tyska riksdagsbyggnaden Reichstag
Foto: Jacob Molin
Jag jobbade nästan ett år i Östtyskland, 85-86, i Oranienburg strax norr om Berlin. ABV byggde ett valsverk som sen fylldes med västtyska maskiner. Verkar vara rivet nu. Vi hade en bra tid som västerlänningar, svartväxling och fixare (som väl troligen även de var statsanställda). På närmaste kneipen kostade en öl 25 öre och en snaps 75 öre. En bra middag på restaurang i Öst Berlin gick väl på max 20 kronor. Ett halvkilo rysk kaviar kostade ca 300 kr! Vi var väl säkert övervakade men man märkte och tänkte inte så mycket på det.
Alla östtyskar jag mötte var hyggligt folk. Man kunde till och med sitta och prata politik. En del kritiserade naturligtvis regimen. I våra ögon hade de det naturligtvis knapert ekonomiskt och inte mycket till frihet. Och klagade de på nått var det väl på att de inte kunde resa fritt.
Skulle man beställa hemresa fick man gå till teleprintern och knacka en remsa och hoppas att man skrev allt rätt annars var det bara att börja om.
Var där efter murens fall och kröp genom hål i muren över till väst. Det var en konstig känsla efter alla de tillfällen det var kroppvisitation vid Checkpoint Charlie med humorbefriade östtyska gränsvakter.
Var otålig tonåring som 87-88-89 tjatade om att familjen skulle åka dit eller jag få åka dit själv. Sommaren 90 blev det av första gången, i fasen mellan murfall och återförening, med totalt olika prissättning på allt i de båda stadshalvorna, till och med på samma kollektivtrafik (20 DDR-Pfennig för en biljett på östsidan, knappt en krona högt räknat). Sedan blev det en massa besök tills jag flyttade ner 2003, men då var Berlin sedan flera år i princip en "normal" stad. För varje besök luktade det allt mindre brunkol och galon…
Framför allt Alexanderplatz är ju en sjuk skillnad mot tidigare, när jätteavenyerna var spöklikt tomma på bilar och det gick att räkna antalet caféer på ena handens fingrar (favoriten var masscafeterian med hundratals exakt likadana gula plaststolar i långa rader i det som idag är det stora biokomplexet Cubix).
Min tyska flickvän däremot sparkade boll mot muren som barn och muttrar över att släktingarna på östsidan som alltid fick mat och kläder under alla år bakom muren aldrig mer hörde av sig efter återföreningen.
Har iofs lite medlidande ibland med sådana som aldrig önskade något mer, allra minst en återförening. Tror DDR var ett väldigt bra land för den som var "nöjd med det lilla" och inte hade ambitioner att resa runt i Europa/världen eller göra karriär. Det är nog ofta dessa som idag ingår i massarbetslöshetstalen eller tvingats söka sig västerut för att få jobb.
Jag var där och knackade loss sten från muren strax efter de öppnat. Kom lite vakter och skällde men sen gick dem och brydde sig inte mer. 🙂
Jag tycker Tyskar är bra på denna typ av storslaget men ändå lågmält firande (?). Jag och min 9-åriga dotter begav oss till Fanmeile igår (Strasse des 17e Juni) som var avstängd. Kom ganska nära, men blev lite trångt för en 9-åring 🙂 Mäktigt när trummorna började och sedan körde Peter Gabriel igång en lågmäld version av "We Could be Heroes"
Om man vill uppleva muren vid andra tillfällen tycker jag Mauer Memorial vid Nordbahnhof är bäst eftersom det inte är turistigt, och eftersom en zon av muren inklusive ingenmandsland finns bevarad
Besökte Berlin för någon dryg månad sedan. Första gången jag var där … bodde på Westin Grand Berlin. De har en bit mur i sin ägo och en av deras "offers" ingår det en hammare och mejsel där du får hacka loss en bit och behålla.