AV: Kimmen00

Hej allihopa!

Här följer en skildring av sommarresan 2018 som gick till olika öar i Nordmarianerna och Micronesien. Två vuxna och två barn (9 och 6 år). Jag kommer inte fokusera endast på flygen utan även på upplevelserna på plats.

Att få tag på fyra biljetter i business var en utmaning, den absolut största problematiken var att få till flygen i Europa så de tajmade long haul-flighterna. Detta gjorde att vi var tvungna att åka economy intra-Europa. Rutten var följande:


Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper

Biljetterna GUM-SPN-ROR köpte jag separat hos United.

DEL ETT, resan dit.

Arlanda – Warzawa, LO454
Starten gick på förmiddagen på midsommardagen och började med sedvanlig frukost i Gold på T5:an. En underlig grej som hände vid inchecking vid SAS-diskarna var att de kunde inte checka in bagaget hela vägen till Guam utan det var tvunget att hämtas ut i Narita, detta på grund av att hon menade att systemet inte tillät så lång tid mellan avresa och ankomst. Vi hade ju i princip maxat ut 1 dygn både i Incheon och Narita. Jahaja, inget att göra åt det.

Därefter var det dags att boarda första flyget, LO454, en LOT CRJ-900 till Warszawa. ”Ett litet flyg” tyckte barnen som var imponerade av att gå upp för en trappa till flyget. Det var inget att egentligen skriva så mycket om, 1,5 h i luften innan vi tog mark i Warszawa. CC var helt OK och det serverades enkel snack under turen.

LOT Polish Airlines Elite Club Lounge Warsaw
Väl på Chopin hade vi runt 2,5 h innan nästa flyg gick så gick för att äta och dricka lite i LOTs lounge. Jag har besökt den flera gånger förut och tycker det är en helt OK lounge. Jag gillar den inre ”Elite club”-delen för Star Alliance Gold och det var där vi parkerade oss. Det serverades varma och kalla rätter, bland annat tomatsoppa, grillspett och diverse smörgåsar och kallskuret, olika sorters snacks och desserter fanns det också. Elite Club en öppen bar med röda/vita viner, mousserande och prosecco, öl på tapp samt ett tilltaget spritbord. Den enda nackdelen med loungen är att den kan kännas lite klaustrofobiskt pga frånvaron av fönster och efter en timme valde vi att flytta ut i den mer luftiga Business-loungen. Matutbudet var ganska likt Elite Club (men färre av allt) och det var färre spritsorter samt andra vinsorter.

Warszawa – Frankfurt, LH1349
LH1349, en A320-200 tog oss till Frankfurt. Även detta en flygning på runt 1h30min som inte lämnar några spår, varken positiva eller negativa. CC var snabba och effektiva och serverade ägg- eller skinkmacka (trekanter) med en Warsteiner till. När vi landat på Frankfurt och begav oss mot non-schengen delen var det absurt lång kö fylld med kineser och koreaner till passkontrollen. Som tur va upptäcktes vi en säkerhetsvakt som vinkade igenom oss till handikapp/special needs-fållan som var tom. Efter bara en 10 min var vi genom på andra sidan.

Air Canada Maple Leaf Lounge Frankfurt
Vi beslutade oss att loungehänga lite i Air Canadas lounge. En riktigt bra lounge med utsikt över plattan. Matutbudet är ganska likt Lufthansas Senator-lounger. Varm och kall mat bestående av bland annat tysk korv med pretzels, någon sorts gryta med potatismos, salladsbord samt diverse kallskuret och en massa snacks och godis. Franziskaner weissbier på tapp, olika röda/vina/bubbel samt standard urvalet av spritsorter. En favorit på Frankfurt.

20180623_182129.jpg
Anas BB8 på Frankfurt..


Frankfurt – Seoul, OZ 542

Flyget skulle gå 1830 och vid 1745 boardade vi Asianas OZ 542, de kör A380-800 mellan fra-icn och businessplatserna är på ovanvåningen. Det är en stor del av övervåningen som är C och det är indelat i två mindre ”kabiner” med galleyt mellan. Rad 7-11 är längst fram och 12-24 är bakom Galleyt. Bakom Rad 24 tar economy vid. Vi hade rad 14e och f samt 15 d och g. Asianas Business Smartium-stolar är så att vartannat mittsäte sitter stolar vända mot varandra och vartannat vända från varandra. Det förekom lite klagomål från barnen som ville sitta mot varandra så de vuxna fick de sämre sätena (sämre om man åker i sällskap alltså).

Det var i princip fullt i C och flygvärdinnorna fick göra skäl för lönen denna flygning, de var på språng i stort sett hela tiden. Servicen var utmärkt och de kom snabbt och tog upp beställningar. Vi valde från den västerländska menyn. Till förrätt åt jag och min fru en helt suverän kräft- och räksallad, den bästa i luften helt klart! Ungarna fick väldiga mängde mat, det var massor av ost-sticks, fruktsallader, godis, choklad, snacks och huvudrätten var köttbullar och pasta. De kollade på film och tryckte i sig onyttigheter till de storknade och på kvällen bäddades de ner och somnade snabbt. Det var ett himla springande runt våra barn som hade 1-2 flygvärdinnor runt sig stup i kvarten och som gav barnen mer onyttigheter och skrattade och skämtade.
20180623_202847.jpg
Grym kräftsallad

IFE:n är 15 tum stor och jag upplevde som det var ett snabbt gränssnitt. Dessutom stort filmutbud, med hela säsonger av t.ex. Big Bang Theory och Two and a Half Men. Mängder av asiatiska filmer (med engelsk text) samt nya hollywood-rullar.
20180713_123957.jpg
Ungarna parallell-tittar på Grease

Amenity kits var från L’Occitane, den kom formen av ett surfplattefodral och innehöll både ögonkräm, hand lotion, nåt testprov för en ny kräm, kam och tandborste/tandkräm. Glad fru som plundrade alla våra fyra på L’Occitane-krämerna. Fodralen var mycket nyttiga denna semester då vi ofta förvarande mobiler, plånbok etc i dem.

Den enda smolken i bägaren var att dryckesservicen blev lite lidande pga beläggningen (?), det tog tid att få dricka och deras småglas tömdes ganska omgående. Dessutom fick jag fel drink när jag beställde, fick en manhattan när jag skulle haft en whiskey sour, men men. Man fick beställa in mer istället.

Det blev en ungefär 4 timmars sömn innan det var dags för frukost och inflygning. Frukosten (västerländsk; yoghurt, musli, bröd, äggröra) var mycket välsmakande men ganska standard i C och ungarna fick en anpassad variant med fruktyoghurt och fruktskivor till.

Vi landade på tid 1150.

Summering: Asiana levererade, det var en riktigt bra flygning med service i toppklass, där har SAS verkligen något att lära sig av.


Seoul – en dag på hotellet

Det gick smidigt och snabbt med tull och liknande men som Dr Miles varnat för så gick det inte att besöka loungen på air-side (som vi hade plan att hänga i om vi skulle tagit en organiserad tur från flygplatsen) om man sedan skulle land-side så vi gick rakt ut land side.

Vi hade bokat Grand Hyatt Incheon då vi hade 21 timmar till nästa flygning mot Narita. Det var ett Hyatt Club-rum med tillgång till deras Club Lounge ”Grand Club”. Det gick skyttel-bussar utanför flygplatsen och tog runt 10 min att ta sig till hotellet.

Då ungarna endast sovit fyra timmar samt vart uppe tidigt på midsommardagen kände vi oss alla alltför trötta för att följa den ursprungliga planen att ta en utflykt och besöka en marknad på dagen. Istället spenderades några timmar vid hotellets pool och det var en lite annorlunda upplevelse som höll på att sluta med besvikelse för barnen. Det visade sig att det var obligatoriskt med badmössa. Vuxna som barn! Såklart hade vi ingen så en vänlig kvinna erbjöd sig att låna ut en till dottern som då ändå vägrade. Så småningom blev det godkänt av badvakterna med uppsatt hår och keps. Det fanns massor av aktiviteter på hotellet för att fylla dagen, basketplan, fotboll, lekplats och nintendo-rum.

Grand Lounge Hyatt Incheon
På kvällen åt vi väldigt bra middag i loungen. Loungen är stor och luftig med utsikt över flygplatsen. Det var affärsmän (och kvinnor) samt några amerikanska turistfamiljer som besökte loungen under kvällen. Under deras ”evening cocktails” (mellan kl 18-20) serverades, som det är brukligt i en exceutive lounge, en mängd plockmat. Det var nudlar, kimchi, kycklingspett, pasta, dumplings och sushi. Dessutom champagne och en uppsjö spritsorter, 2 olika vita och röda samt kinesisk, koreansk, japansk och amerikansk öl. Generellt väldigt hög kvalité på denna hotell-lounge.
20180624_175951.jpg
Utsikt från Loungen

Servicen var korrekt och snabb, de fixade kaffe, hämtade mer dricka om man var lat och inte gjorde det själv. Efter det var alla var trötta och det var dags för en tidig kväll.

Incheon – Narita OZ102
Dagen efter var det dags att flyga till Narita på morgonen. Vi åkte till flygplatsen och åt frukost i Asianas lounge. En mycket trevlig (och stor) lounge med bra matutbud, dock en fruktansvärd ruljans, det kändes som en jättelik matsal med hundratals människor i loungen. Ungarna hann med lite massagestolar innan det var dags för dagens flygning.

Även detta var en A380 och denna gång satt vi framför galleyt på rad 8 och 9. Det var en kort flygning, endast 2,5 timmar men det serverades kaffe, frukost och drinkar. Väldigt trevliga flygvärdinnor och riktigt bra service även här. Koreanskorna gullade en massa med barnen som fick pysselpaket och gosedjur att slösa bort tid med. Klockan 11 landade vi på Narita flygplats.

Narita
Att passera immigration i Narita har de gånger jag vart där gått snabbt och smidigt men denna gång var inte roligt. Vi hamnade med hundratals koreaner i en ganska så lång kö som sniglade sig fram och det tog nästan 1,5h att komma genom!

Vi hade bokat Crowne Plaza Narita och på typiskt japanskt manér kom skyttelbussen på minuten som det stod och gick exakt när den skulle. Det tar ungefär en kvart att åka till hotellet. Vi checkade in snabbt och slängde in väskorna, klädde om innan vi gick ut för att ta en ”tur ner på stan”. Det var över 30 grader ute och det kändes!

Hotellet erbjöd kostnadsfria bussturer till Narita stad enligt ett schema som stod uppställt på ett bord vid utgången. Vi hoppade på och åkte till Naritasan Shinshoji Temple. Ett stort buddhisttempel från 1000-talet. Vi besökte tempelparken, tittade på sköldpaddsdammar och vattenfall. Vi besökte även en buddhistisk bönestund. Det var en väldigt bra utflykt, det fanns många skyltar på engelska i parken som förklarade olika historiska aspekter. Riktigt intressant och rekommenderas om någon har lång transfer tid i Narita.
20180625_141027(0).jpg

20180625_141852.jpg

20180625_143546ny.jpg
Tempelparken

Efter det strosade vi utmed Omotesando, en gammaldags shoppinggata med massor av småbutiker och restauranger. Rekommenderas!
20180625_163937.jpg

På eftermiddagen tog vi en Uber till Aeon Mall, ett stort shoppingcenter i Narita. Efter flera timmars shopping samt middag i deras food court gick vi ut för att ta en taxi hem till hotellet. Då visade det sig att Crowne Plazas skyttelbuss hade en hållplats precis utanför ingången och den dök upp efter 5 minuter så tog vi hotellets buss hem och efter 6 timmar var alla lite trötta i fötterna.

Narita airport
Alla vaknade utvilade och vi begav oss ganska så snabbt till flygplatsen för att äta frukost i loungen. I ANAs lounge blev det brunch med Udon-nudelsoppa, sushi, kyckling samt traditionell frukost till de små. När det var dags att boarda gick vi till gaten men såg hur planet stod ute på plattan med massor av tekniker och blinkande bilar runt planet. Jaha, försenat en timme! Vi begav oss då till Uniteds lounge som låg bara 100 meter från Gaten. Den loungen har utsikt över plattan och vi hängde lite till med snacks och dricka.

Nytt besked: planet försenat ytterligare en timme! Suck! Tur att ungarna är vana att vänta och hänga i lounger: de ritar och pysslar och är nöjda ändå.

Nytt besked: planet försenat ytterligare 3 h! Där försvann vår plan på att bada och sola hela eftermiddagen, surt men vi som vi sa till varandra: man kunde ha det sämre när vi körde Saképrovning i ANAs lounge.

Istället för en kortis på flygplatsen fick vi köra loungehäng båda ANAs samt Uniteds lounger i 6 timmar.

Många av er har väl vart i dessa så jag beskriver de inte ingående men ANAs är väldigt bra, deras currykyckling är mycket god. Och de olika nudlarna vid nudelstationen är suveräna.

Uniteds lounge är direkt inte i klass med Uniteds på Heathrow men den var ändå en bra United-lounge med kycklingvingar, chips, sushi och de eviga gurk/morotsstavarna. Bra med finfika hade den också!
20180626_124202.jpg
Fix och tricks av motorn?

Narita – Guam UA827
Efter 5 timmars försening lyfte till slut planet mot Guam. Det var något fel i bromsarna så United hade väntat in en annan kärra som fick flyga oss. Det ursprungliga flygplanet arbetade de fortfarande med när vi lyfte. UA827 är en 737-800. Förut körde United 777: or på denna linje men från och med i våras ändrade de hela den mikroneiska-tidtabellen och det blev 737: or från Narita. Business-sätena är 2+2 och är likadana som United har på deras Intra-USA plan. De är helt OK för en kortare flight (denna var runt 4 timmar), ganska breda lädersäten med bra pitch. Servicen var kvick, pursern fyllde på glasen non stop och det var en okej kycklingpasta till middag. Därmot var IFE:n på dessa kärror under all kritik. Lågupplöst 7’’ med extremt begränsat urval. Men det var denna flight inget som störde då frun sov och jag läste.

Efter 4 timmars flygning landade vi klockan 2130 lokal tid. Vi var i princip ensamma på en öde flygplats och efter en taxi var vi framme på hotellet klockan 22. Äntligen!

(Jag gjorde för övrigt en claim till United på förseningen och blev erbjuden 75 dollar per skalle, något som jag använde till resan på höstlovet nu då vi köpte separata biljetter EWR-MIA när vi ska på kryssning)

Guam
Guam tillhör USA, ett protektorat på samma sätt som ex. Puerto Rico. Alla talar engelska, hela ön är genomamerikaniserad med allt som hör därtill, mackar, matkedjor etc och kändes civiliserad och säker. Eftersom USA har två stora baser på ön, en flygbas (Andersson Air Force Base) och en flottbas (NBS, Naval Base Guam) är det många amerikaner med familjer på ön. Befolkningen kändes genuint trevliga och vänliga. Självklart det typiskt amerikanskt how you doing men ständigt kombinerat med deras ”Håfa Adai”, som är chamorro för Hej.

Hyatt Regency Guam
Jag hade gjort grundliga efterforskningar rörande var man skall bo på Guam och det stod till slut mellan Hilton eller Hyatt Regency vid Tumon Bay. Hyatt vann på grund av deras poolområde. Hyatt Regency ligger mitt i Tumon, precis vid stranden. Vi hade ett Club Rum med två queen-sängar och en stor balkong med utsikt mot poolområdet och havet. Rummen var moderna med hög klass och i bra skick. Dock märker man att det fuktiga klimatet tär på byggnaden. De hade tydligen bytt ut alla mattor på hotellet för något år sedan och tur var väl det! Turistklientetet är till 90% koreaner och japaner. Men eftersom Guam är amerikanskt var det en del jänkare med barn här också.

Hotellet har ett riktigt stort pool-komplex med vattenrutschkanor, en ringlande flod och flera sammansatta pooler i olika sektioner. Det ligger mitt på stranden och det går att snorkla rakt ut från hotellet (det är dock inget att hänga i julgranen men både triggerfish, sergeant major och diverse småfisk påträffades). Från huvudingången går man rakt ut på huvudgatan i Tumon Bay.

Varje kväll hade hotellet elddanser och ”autentiska” uppträdanden från Guams historia.

20180626_232615.jpg
Hotellets område på kvällen från balkongen

20180628_085554.jpg
På dagen

Hyatt Club Lounge
Club Loungen låg på högsta våningen, 12, medan Club-rummen låg en våning under. Loungen är stor med en avdelning bestående av soffbord och en avdelning med runda bord och stolar. Den har även tre separata rum tänkt för barnfamiljer med mindre barn. Loungen har en lång balkong med ett antal stolar och bord med utsikt över havet. Här var det dock inte tal om lugn och ro i loungen. Det var 99% asiatiska barnfamiljer i loungen och även om japaner är väldigt timida så blir det ju en del stoj med alla barn.

Varje kväll när det var ”evening coctail” så serverades det två olika varma rätter (ex. kycklingvingar, friterade musslor, vårrullar, minipizzor etc) och sallad, bröd med pålägg, nachochips och tortillas med guacamole, gräddfil, ostsås och salsasås och diverse efterrätter. I dryckesväg var det mousserande, röda och vita amerikanska viner samt bra utbud av sprit. Ölen var Ashai, Bud och Miller.

Till frukost var det standard hotellfrukost, yoghurt, mjölk, olika flingor, bacon, scrambled, olika bröd och pålägg. De hade inte så man kunde beställa omelett eller pannkakor etc. som vi kunnat göra på andra hotell-lounger. Det var en bra familjevänlig lounge som gjorde det den skulle! Dock inte alls lika high end som exempelvis Conrad Singapore eller IC Grand Hong Kong.

20180628_185810.jpg
Utsikt från Loungen på kvällen

Att göra på Guam

Tumon Bay
Hyatt Regency ligger mitt i Tumon, vattnet är runt 32 grader, kristallklart, långgrunt och helt spegelblankt! Faktiskt helt otroligt, inte ens en krusning. Man kan lätt spendera några dagar på/runt Hyatt Regencys pool-område med stranden alldeles bredvid. Något som slog oss är hur lite folk det var på stranden, ofta var det nästan helt folktomt. Även vid pool-området var det aldrig trångt och alltid gått om solstolar. Turisterna var nästan uteslutande Japaner och Koreaner och de är väldigt försynta och tysta av sig.

20180627_171434.jpg
Tumon Bay

Vädret i juli var perfekt ansåg vi, runt 30 på dagarna och 25 på kvällarna, dock väldigt fuktigt och runt en gång om dagen kom det riktiga skyfall som varade i ~30 min. UV-index är (såklart) ”Extreme” så hög solskyddsfaktor förordas!

20180629_125730.jpg
Ganska maffigt när B52: orna flyger över en varje dag

I Tumon-stad finns några små olika shoppinggallerior och diverse nöjesattraktioner (släng-gungor, go cart etc). Vi besökte Underwater World, Guams största (och enda?) Akvarium. Det är helt OK med diverse olika fisktankar med alla saltvattensarter i dessa vatten, något man kan spendera några timmar på. Det intressantaste var all information om Marianergraven som Guam vilar på. Matutbudet i Tumon är väldigt amerikanskt med Hardrock Café, Friday’s, Dominos Pizza, Olivegarden, Taco Bell etc.

Tumon Beach och närliggande Gun Beach är väldigt trevliga, långa stränder med kritvit sand.

20180628_105505.jpg
Marianergraven

Shopping
Guam är DYRT, allt är minst dubbelt så dyrt som kontinentala USA, ofta tre gånger dyrare, då allt måste importeras till ön. När man är van vid att något (tex yoghurt) kostar 2 dollar i affärerna i USA så är det ofta 5-6 dollar på Guam. Även restauranger, bensinen och inträden till museum etc är dyrt. Bensinen låg på 4,6 dollar/gallon (10,5 kr/l) vilket är högre än t.o.m Kalifornien. Den största supermarketen på ön är K-Mart som ligger nära flygplatsen. Där handlade vi luncher etc till alla utflykter. Lokal öl och läsk var billig i mataffärerna.

20180629_103534.jpg
De gillar Spam på Guam!

20180702_192116.jpg
De gillar öl på Guam!

Avstånden på ön är ganska moderata, det tar från Tumon ungefär en 35 min upp till nordligaste delen av ön och runt 1 timme ner till södra delen. Vi tog ut en hyrbil från Avis dag 2 (en 10000-poängare) och använde den flitigt.

Hagåtña
Hagåtña (eller Agata beroende på stavning) är huvudstaden på ön. Runt 15 minuter från Tumon. Där finns Guam Museum, väl värt ett besök. Ursprungsbefolkningen på ön kallas Chamorros (och utgör runt 40% av befolkningen, är av polynesisk bakgrund) muséet går igenom öns 3500-åriga historia. Mycket intressant tyckte vi!

Pacific War Museum ligger i utkanten av Agata, fokuserat på WW2 och om hur Guam blev invaderat av Japan och befriat av USA. Ett ganska gammalt och slitet utomhusmuseum men ändå intressant.

Fisheye Marine Park
Fisheye ligger förbi Agata vid Nat Park Asan Beach, som i sin tur är en minnespark efter de amerikanska landstigningarna 1944. Fisheye är ett observatorium med tillhörande pir en bit ut i havet. Vi gjorde som man rekommenderat på olika sajter, dvs parkera vid stranden och helt enkelt knalla ut i vattnet och snorkla/simma ut till observatoriet. Familjen snorklade under piren ut mot Fisheye och det var verkligen som ett akvarium, mängder av stim av fisk då de varje heltimme matade fiskarna från observatoriet. Angelfish, boxfish, triggers, maneter, kirurger, kejsarfiskar etc. Korallerna levde och såg ut att må bra i många olika färger. På vägen ut höll vi flera gånger på att trampa på muränor som gömde sig i håligheter på botten, klokt nog hade vi alla badskor på grund av koraller etc. Det var en riktigt bra snorkling på grunt vatten (max 3-4 meter djupt). Det slog de flesta ställen i karibien lätt och var helt klart på topp 10-listan.
20180702_033221A.jpg
En muräna vid fötterna

20180702_035302A.jpg
Sjöstjärna och sjögurka på botten

Det fanns självklart flera dykcenters och en mängd olika diving sport runt Guam. Vi får ta upp dykningen igen när barnen blir lite större.

Two Lovers Point
En väldigt vacker utsiktspunkt norr om Tumon, med en spännande historia baserad på konflikter mellan de spanska erövrarna och ursprungsbefolkningen.
20180629_170443ny.jpg
20180629_170308.jpg
Utsikt från Lovers Point

Ypao Beach Park
En fin strand på södra Tumon Beach bestående av en stor grönskande park med lekplats, grillar, toaletter etc där lokalbefolkningen hängde på kvällarna. Bra snorkling rakt ut från stranden för barnen (grunt).

Ritidian Point and Guam National Wildlife Refuge
Ritidian Point ligger på Guams norra udde. Det tog oss en dryg halvtimme, främst pga att vägen var riktigt dålig de sista kilometerna (lergrusväg med hål i). Trafiken däremot är väldigt sparsam och flyter på bra. Endast på öns själva huvudled är det mycket bilar.

Väl framme parkerar man på stranden. Hela nationalparken är fullt av djungelleder som man kan promenera längs med och vi gjorde en 2 km trekking i djungeln. Hela djungeln kryllar av stora, svartblå fjärilar. Därmot är det helt tyst. Guams regnskog kallas för ‘Den tysta djungeln’, vilket beror på att den bruna trädsnoken, som av misstag följs av med fartyg under andra världskriget, i princip har utrotat en mängd fågelarter på ön. I djungelns undervegetation ser man varaner, gigantiska eremitkrabbor och jättelika spindelnät med stora spindlar i.
20180630_113603.jpg
Ritidian Point

20180630_114109.jpg
Spindlar i decimeterklassen

20180630_113925.jpg
Djungetrekking

Efter vår djungelvandring gick vi ner till stranden vid Ritidian Point. Otroligt fint! Bra snorkling och lugnt varmt vatten. Sanden var så vit att det gjorde ont i ögonen. Stranden var nästan helt öde, lite amerikanska G.I:s hade åkt ner till stranden med familjen och stod och grillade och drack öl iklädda beanie-hattar. Det är väldigt lugnt och vackert och vi åt medhavd lunch och spenderade en dag där. En klar favorit!
20180630_103852ny.jpg
Ritidian Point

20180630_141054.jpg
Karta

Talofofo falls och Yokoi Cave
Talofofo falls ligger på östra sidan av ön, det tar en timme ungefär att ta sig över öns berg längs med snirklande vägar med vacker utsikt. Stället är ett vattenfall och nöjespark enligt kartan. Som tur är hade vi läst recensioner om stället innan så vi gav inte barnen falska förhoppningar om fungerande karuseller. Hela stället öppnade för 30 år sedan och de har inte underhållit det sedan dess, rent förfall! Inträdet skulle dessutom gå på 64 dollar (men vi betalade halva)! Det fanns tre nedgångna karuseller som ingen körde (tur, de såg livsfarliga ut) och en sliten linbana som ledde ner till två vattenfall. De skrev noga att de inte är skyldiga till skador som eventuellt sker. Var vi fortfarande i USA? Kändes mer som ett fattigt u-land. Hur som helst åkte vi ner till vattenfallen med linbanan. Mycket vacker natur!

Höjdpunkten låg en lång vacker promenad ut i djungeln, nämligen Yokoi cave. Det var där som den japanska soldaten Yokoi Shoichi hade bott i 28 år efter att ha flytt undan amerikanarna 1944. Helt otroligt hur någon kan överleva i den regnskogen så många år. Hårt virke i kejsarens soldater!
20180701_105944.jpg
Om Yokoi

20180701_101953.jpg
Yokois håla

20180701_104144.jpg
20180701_104828.jpg
Härligt tåg?

20180701_114638.jpg
Sönderrostat nöjesfält

Inarajan Natural pools
Hela den östra sidan gränsar ut mot stilla havet så höga vågor slår in mot hela den hela tiden. Ganska nära Talofofo falls finns Inarajan Natural pools, naturliga bassänger av vatten som bildats när vågorna slår in. Även här väldigt vacker natur! Lite snorkling gjordes i poolerna och man såg små annorlunda fiskar som trivdes här.
20180701_125627.jpg
20180701_131144.jpg
Poolerna

Guam tyckte hela familjen var suveränt bra resmål! Fantastisk natur med tjocka regnskogar, vackra levande korallrev med mängder av fisk, behagligt klimat och Hyatt Regency var perfekt för barnfamiljen. Prisläget samt frånvaron av outlets/stora malls gör ju att shopping inte är något som prioriteras. Man åker hit för snorkling, dykning, sol och bad. Organiserade turer för cykling i bergen och djungeltrekking fanns även. Efter en vecka var det dags att flyga vidare. Nästa stop Saipan!

Mot Saipan!

Guam Airport – United Lounge Guam
Flyget gick klockan 7 på morgonen så det var tidig uppstigning. Både check-in och security gick smidigt tack vare Gold track, trots väldigt mycket folk på flygplatsen. Guams flygplats består av en ganska så lång terminal (delvis under ombyggnad) med lite taxfree-butiker (dyra priset!) och några restauranger air-side. Det finns en United-lounge som är väldigt bra (för att vara United!). Loungen har loungestolar med utsikt över plattan, mysigt inredd i ”Vaiana-färger”. Fikautbudet är en bemannad bar som gör en massa drinkar/cocktails enligt en drinklista. Amerikansk öl på tapp och flaska. Olika vita och röda viner. Frukostmaten är bacon och ägg, yoghurt och flingor, smörgåsar, olika pålägg samt nudlar. På kvällen fanns det tre olika varmrätter såsom kyckling i sås, dumplings, nudlar etc. Även en del kallskuret och olika smörgåsar samt snacks och godis.

Guam-Saipan UA174K
United kör mellan micronesien-öarna med 737-800 kärror och flygningen var runt 45 minuter. Vi flög economy och det var vanliga trånga united-stolar. Man hann knappt upp innan man skulle ner. En händelselös flygning med lite kaffe som servering.

Saipan
Saipan är en del av Commonwealth of Northern Marianas Islands (tillsammans med öarna Tiaman och Rota), de har amerikanskt medborgarskap och är representerade i senaten men är fristående. Chamorros och Filipiner är de två största befolkningsgrupperna på ön med en befolkning på 60000. Siapan är inte speciellt stor, 2 mil lång och 1 mil bred. Med bil utforskar man ön lätt, det finns mycket att se och många stränder att besöka.

Under tiden vi var på Saipan passerade den tropiska stormen Maria vilken gav upphov till en dag med vräkande ösregn och kraftiga vindar. Det var som att gå ut och ställa sig i ett vattenfall!

Hyatt Regency Saipan
Vi fick vårt rum direkt, klockan 09, och passade på att äta en andra frukost i deras lounge Regency Club. Hotellet är äldre och lite mer slitet än Hyatt Guam, rummen känns inredda som Miami Vice på 80-talet men de är stora och rymliga med bra balkong. Den överväldigande majoriteten på hotellet var koreanska och kinesiska gäster.

Poolen är väldigt stor och fint uppbyggt och slingrar sig genom området, men den känns inte renoverad de senaste 10 åren. Här hade man poolvakter som var extremt nitiska, inget springande och hoppande! Mer än en gång fick de hoppa i och dra upp någon icke-simkunnig kines (som alltid var iklädda simdynor och simpuffar så de såg ut som michelingubbar) som kommit ut på för djupt vatten i poolen.

Hotellet låg direkt på stranden Micro Beach som var lika kritvit som på Guam, egna solstolar och parasoll samt strandbar fanns på hotellets ”del” av stranden. En stor fördel är att det är sandbotten så man kan simma lättare, nackdelen är ju då att fiskarna håller sig borta. I Tumon Bay på Guam var det korallbotten, vilket gav ett rikt fiskliv men långgrunt och svårt att gå på botten utan badskor. Det var även här nästan helt öde på folk både vid havet och poolen. Inte förrän på eftermiddagen dök det upp en del asiater för eftermiddagsbad. Vi hade för övrigt inte ens hört något annat europeiskt språk på hela tiden i Guam/Saipan, annat än ryska ett par gånger. Det är bara asiater samt en del amerikanare som tycks hitta hit.

På hotellområdet fanns flera restauranger samt en liten inomhus shoppinggata med diverse krimskrams-butiker. Hotellet har ett bra gym som vi använde några gånger.

20180702_113838.jpg
Micro Beach vid hotellet

Regency Club Lounge
Regency loungen tyckte vi var mycket bättre än Hyatt Guams lounge med större och bättre matutbud och betydligt mindre trängsel. Den var ljus och öppen med en inomhusdel och en stor terrass som hade en privat loungepool för adults only.

Loungen serverade cocktail hour varje dag 1730-1930. Det var en mängd kalla och varma rätter som roterade och hög kvalité på detta; ceviche, skaldjur, kallskuret, nudlar i olika såser, olika quesadillas minipizza etc, . Dessutom kom de ut varje dag med olika varma specialiteter från ön såsom grillat fläskkött, varianter på wonton etc. Väldigt gott! Fikan bestod av det vanliga utbudet av röda/vita viner och champagne(!). Ashai på tapp samt Budweiser på flaska. Spritutbudet var en 5-6 olika flaskor vodka, gin, whiskey. Det var väldigt lite folk i loungen och en behaglig lugn och tyst stämning. Mycket bra service och trevligt bemötande.
20180703_190350.jpg
Solnedgång från Loungens terrass

Att göra på Saipan
Vi hade bokat en hyrbil som vi plockade ut efter ett par dagar på grannhotellets Avis-kontor. En 10000-EuroBonus poängare. Fick en hyfsat repig och kantstött Hyndai Sonata men hyrtjejen förklarade glatt att så är hyrbilarna här! Huvudvägarna är bra men så fort man lämnar dem blir det grusväg.

Managaha Island
Managaha Island är en vacker ö bara en 10-minuters speedboatfärd från vår strand. Vi åkte ut dit en dag efter frukost med en privatbåt som vi fixade på stranden dagen innan. Ön beskrivs som en paradisö och det är vi beredda att hålla med om, otroligt exotiskt. Dessvärre medför det ju även en miljon turister och detta var inget undantag. Horder av kineser, koreaner och japaner strömmade in på ön, dock endast till vissa uppstyrda områden. Det är enda gången på hela semestern som vi upplevt mycket folk.

Vi följde inte strömmen av folk, utan begav oss till en annan del av ön där det var färre folk och orörd strand så det störde oss aldrig. Vattnet var smaragdgrönt/turkost och sikten perfekt. Vi snorklade i flera timmar och såg mängder av fisk. Höjdpunkt var en ”giant tiggerfish”, en över en meter stor Tryckarfisk som var alldeles bredvid oss. Dessutom såg vi sjöhästar. Utmed stranden låg bland annat ett vrak från ett japanskt landstigningsfartyg vilket blivit ett naturligt rev där det kryllade med fisk.

Vi var på Managaha Island tills eftermiddagen, då vi hade avtalat tid att hämtas upp och vid piren låg motorbåten och väntade på oss. Perfekt att slippa trängseln som blir på en ordnad tur, dessutom var detta billigare.

20180703_094637.jpg
På väg till Managaha Island

20180703_114936.jpg
20180703_143816.jpg
Managaha Island

Saipan har en ganska blodig historia från andra världskriget. Slaget om Saipan var det blodigaste i stilla havet och i princip hela den japanska garnisonen blev utraderade till sista man. På norra delen av ön finns många krigshistoriska monument väl värda att besöka, super för en historieintresserad!

Banzai Cliff
Banzai Cliff är ett stup vid havet där japanska soldater i tusentals slängde sig ut mot döden och skrek ”Banzai” när de insåg att amerikanerna hade vunnit slaget om Saipan. Mycket dramatisk natur och väldigt, väldigt vackert!
20180704_123223.jpg
20180704_123229.jpg
Utsikt från Banzaiklippan

Last Command Post
Den sista japanska bunkern som försvarades av japanerna. Där fanns gamla artilleripjäser och en sönderskjuten stridsvagn. Bunkern bar tydliga tecken av bomber och beskjutning. Man kan verkligen känna historien!
20180704_125853.jpg
20180704_130838.jpg
Området runt The Last Command Post

Suicide cliff
Klippan ligger längst upp över The Last Command Post på norra udden av ön. Väl uppe fick man en ryslig insikt i hur det måste ha varit att hoppa rakt ner för stupet, in i döden. Här hoppade tusentals japanska föräldrar och barn ut tillsammans, hellre än att bli tillfångatagen av amerikanska soldater.
20180704_121706.jpg
Suicide Cliff på avstånd
20180704_132610.jpg
Utsikt från Självmordsklippan. Nedanför ser man resterna av det gigantiska flygfält amerikanarna byggde för att kunna flyga nonstop och bomba Japan.

Flame trees
På ön kryllade det av dessa stora vackra träd med skarpt röda blad, kallades flame tree. Tydligen omåttligt populärt att stanna och fotograferas under dem. De brukar blomma i april/maj men stod i prunkande blom när vi besökte ön i juli.
20180704_130207.jpg
20180706_120854.jpg
Populär foto-spot

Kalabera cave
En gigantisk stor grotta utmed norra sidan av ön. Den användes som fängelse av Spanjorerna under deras kolonialtid samt som sjukhus av japanarna under ockupationen. Väl värt ett besök men vägen dit var under all kritik, en lerväg med meterdjupa hål i, det var till att krypköra i 10 km/h! Inte blev den bättre av hällregnet dagen innan.
20180704_141249.jpg
Härlig väg, under vattnet döljs meterdjupa hål
20180704_140128.jpg
Del av grottan

The Grotto

The Grotto är väl en av de största turistattraktionerna på ön. En stor naturlig grotta fylld med vatten där man kan snorkla och dyka. Vi antog redan innan det som bekräftades väl framme, att det var alltför farligt att snorkla där idag, detta på grund av resterna från stormen, surt! Höga vågor slog in från havet mot grottkanten så vi nöjde oss med att se oss omkring. Först fick vi gå ner 140 branta trappsteg. Vi trängdes med 1000 asiatiska turister men det var ändå värt besväret för grottan var väldigt vacker med klarblått vatten. En del dök i organiserade turer men det var inte läge att hoppa i med barnen!
20180706_111920.jpg
På väg ner
20180706_112435.jpg

Pau Pau Beach
Vacker strand halvvägs upp mot The Grotto från hotellet. Vi var i princip helt ensamma på stranden. Lugnt vatten och kristallklart. Bra snorkling från stranden!

Garapan
Garapan är ”staden” som Hyatt Regency och en mängd andra hotell ligger i. Det är en ganska typisk turiststad med mängder av ”I Love Saipan”-butiker, restauranger, barer och massagebutiker i varje hörn. Påminde ganska så starkt om valfri turistort i Thailand. Vi strövade runt där någon kväll och shoppade lite souvenirer.

Museum of Saipan
Ett väldigt bra museum om Saipans historia, från första världskriget till efterkrigstiden. Museet ligger runt 200 meter från Hyatt Regency, väldigt smidigt. Det var mycket intressant, även om barnen tyckte det var lite obehagligt då det bland annat visades combat camera-filmer från befrielsen av Saipan.
20180705_102025.jpg
Från muséet, del av karta över invasionen av Saipan

Shermans i vattnet
Söder om Garapan ligger de stränder där amerikanarna landsteg. Ungefär 300 meter utanför Kilili Beach ligger två Shermanstridsvagnar i vattnet. När jänkarna landsatte sina trupper vid invasionen hade de räknat fel på tidvattnet och de två första vagnarna som rullade av sjönk i vågorna. Besättningarna fick vada i land. De ligger på en runt 2 meters djup och det var väldigt häftigt att snorkla ut till dessa. Plötsligt dök en gigantisk stingrocka upp och simmade förbi oss på några decimeters avstånd. Vi var i princip helt ensamma på Kilili Beach (som vanligt?).
20180707_131032.jpg
Två av vagnarna ute i vattnet
20180707_012556A.jpg
Vi snorklade ut dit, riktigt häftigt!
20180707_000551A.jpg
En av vagnarna under vattnet

Saipan
Saipan var otroligt intressant om man är intresserad av krigshistoria, familjen fick hänga med till alla ställena men det var spännande för barnen. Man kunde dessutom åka ut till ön Tiaman (tar en dagstripp) och besöka flygbasen som Enola Gay lyfte från med Little Boy. Stränderna var fina och väldigt lite folk, snorklingen tyckte vi var bättre på Guam. Managaha Island var dock ett undantag med väldigt rikt fiskliv. Det finns mycket och göra och se, veckan flöt fort förbi. Trist var att Stormen Maria gjorde att på två dagar såg vi inte solen alls men det spelade egentligen inte så mycket roll vid utforskning av ön.
Screenshot_20180704-190847_The Weather Channel.jpg
Utskick på mobilerna

Var vi än kom utmärkte vi oss genom att vara i princip de enda vita så guider, vakter och annan personal kommer fram och pratar, förklarar och är allmänt gästvänliga. De flesta hade inte ens träffat på människor från Europa. Prismässigt så var Saipan lika dyr (om inte ännu dyrare) än Guam. Generellt kan man säga att Saipan känns lite förfallet och eftersatt. Stora ”spökhotell” som står och vittrar bort, övergivna hus som är helt sönder, gamla och slita skyltar överallt. Folk är inte fattiga utan det är mer som att man inte tar hand om infrastrukturen. Den kändes lite som kusinen från landet jämfört med Guam.
20180705_162659.jpg
Koreanerna är galna i selfies etc, denna gång i ösregn!

Efter sex dagar var det dags att flyga vidare till sista ön, Palau!

Guam del 2

Nu var det dags att flyga till vårt sista resmål för denna resa, Palau, det görs via Guam som är Uniteds hub i Micronesien Eftersom flygen endast går en gång per dag så matchade inte flygen, flyget till Guam gick 0800 och flyget till Palau från Guam gick 1930. Istället för att sitta 11 timmar på flygplatsen, hade vi fixat en hyrbil (~300 sek) och åkte till den södra sidan av Guam, dit vi inte hann åka förra veckan.

Magellan Monument och Fort Solidad
Vi åkte till Umatac-bukten där den första europén, portugisen Ferdinand Magellan landsteg år 1521. Vi åkte även upp till Fort Solidad som är en ruin av ett spanskt fort från 1600-talet. Verkligen intressant och vilken enastående natur! Ibland såg det ut som en kuliss, så vackert och annorlunda med berg som var täckta av ljusgrön vass och stupande klippor med turkost vatten. Denna del av ön känns mer avlägsen, lite fattigare med slitna byggnader och många vildhundar och hönor överallt.
20180708_114835.jpg
Om Umatac Bay

20180708_115225.jpg
Umatac Bay

20180708_121750.jpg
Utsikt från Fort Solidad

20180708_122943.jpg
En del av ruinen av Fort Solidad

Eftermiddagen spenderades på en strand utanför ‘huvudstaden’ Agata. Till lunch delade vi på en Dominos pizza på stranden. Där hann vi även med ett bad och lite snorkling, en bläckfisk (riktig 8-armad octopus) var höjdpunkten där för barnen.
20180708_150114.jpg
Som vanligt i princip ensamma

Mot Palau!

Guam-Koror (Palau) UA157Y

Vi kom till flygplatsen runt 1730 och åt lite lätt middag i Uniteds Guam-lounge (se recension i tidigare inlägg ovan). Denna gång fick bartendern göra lite roliga blåa drinkar.

20:00 gick flyget till Palau. Vi åkte i C och det samma sorts businessclass-stolar som Narita-Guam, det är schyssta läderfåtöljer för en mellanflight. En helt OK middagsservering med generöst fika av en serviceminded CC. Tyvärr lika dåligt IFE-utbud som tidigare med kanske 4 filmer varav ingen barnfilm, men barnen hade pyssel och serietidningar att fördriva tiden med. Flygningen tog runt två timmar.

Palau
Palau består av massor av småöar varav tre ”huvudöar”. Man landar på den största, Babeldaob, men i stort sett alla hotell ligger på södra ön Koror, de två öarna är förbundna med en bro. Det tar en 25 minuter med taxi från flygplatsen till Koror. Att hyra bil här var inte att tänka på för oss, de hade iof högertrafik men istort sett alla hyrbilar var importerade från Japan så de hade ratten på höger sida. Dessutom körde alla som i Thailand så säkerheten var helt klart lite si och så med. Vägunderhållet var obefintligt med stora hål i asfalten mer eller mindre överallt. Det fanns gott om taxibilar.
Valutan är US dollar och alla talar engelska.
Immigration var old school med träbås och papperliggare. Vid passering fick vi alla skriva under i passet ”Pledge of Palau”

20180710_213725.jpg
”Pledge of Palau”

Palau Royal Resort
På Koror fanns det en mängd med olika dykhostels och enklare hotell då fokus på ön är i princip en enda sak: dykning. Lyxiga resorter och hotellkomplex var väldigt frånvarande. Det fanns egentligen bara 2 stycken ”högklassiga” hotell på ön. Palau Royal Resort och Palau Pacific Resort. Vi valde Royal Resort. En stor anledning till varför vi valde Royal Resort var för att de hade egen strand, i stort sett alla andra hotell låg i Koror City eller runt om utan strandtillgång. På Palau fanns det nästan inga offentliga ständer utan allt utgick från att man tog speedboat till någon av de hundratals öarna som nationen består av. Här blir det en helt annan typ av rutin då vi varken hade frukost eller det fanns lounge att äta middag i. Frukosten på hotellet skulle kosta 25 dollar per person och där går smärtgränsen för oss så frukost inhandlades på en Minimart och intogs på balkongen. Runt hotellet har man gjort en stor saltvattenpool med tropiska fiskar och en sköldpadda. Varje dag klockan 1630 var det matning av fiskarna.
20180709_091608.jpg

Snorkling gick att göra direkt från hotellets strand och det var väldigt bra för att vara precis vid hotellet.Även här var vi nästan ensamma eftersom alla som bor på hotellet är asiater som är iväg på turer hela dagarna. Skönt för oss!
20180709_110315.jpg
Snorkling vid hotellets strand

Vi åt middag på hotellet första dagen, även om vi egentligen hade velat promenera till närliggande restaurang. Tyvärr hindras vi av regnet som kom den kvällen, vi kom ingenvart utan att bli genomblöta. Maten var sådär, inget jag skulle rekommendera. Det fanns en del restauranger utmed huvudvägen utanför hotellet. Även två minimarts finns inom 10 minuters promenadavstånd.


Att göra på Palau

Det är väl ett understatement att säga att vattnet är i fokus på Palau. Det kryllade av ’tour companies’ som hade massor av olika turer, snorkling, dykning, kajakning, besöka Milky Way etc etc. De flesta var koreanska eller japanska men vi fick en engelsktalande guide med oss (en Palausk guide) varje gång vi bokade en tur. För att ens få åka ut på turer bland öarna behövde man köpa ett Rock Island Permit för $50 som gällde i 10 dagar. Till det kom turerna som ofta gick på $100-$150 per person. Observera att våra telefoner fungerade inte på Palau, inget nät alls, det är nog enda stället hittills det hänt. Wi-fi fanns att köpa på hotellet, ganska så segt men fungerade iaf. Man får vara inställd på att bränna en del pengar om man skall åka på turer, snorkla, dyka, äta, bo fint etc då alla prisnivåer är ännu högre än på de andra öarna. Vi hade läst om detta innan och går man in med det mindsettet så kommer allt fungera bra.

Kajaking i Rock Islands och Marine Lake
Vi bokade en heldag Kajakning och snorkling med Rock Island Tour Company. Först började vi med att paddla kayak i 2-3h runt atollerna som tillhör Rock Islands, vilket är upptaget på Unescos världsarvslista som unik miljö som ska skyddas. Vattnet var spegelblankt så det var väldigt rofyllt att paddla runt stenöarna som var övertäckta med tät skog. Naturen ovan ytan och under ytan var unikt vacker. Sikten ner i vattnet var många meter så vi såg många fina fiskar och koraller från ytan. Otroligt nog var vår tur ensam på platsen och vi delade en hel båt med ett enda par japaner. De hade en egen guide och vi hade en egen engelsk/palausk guide. Det var som en privattur. En av höjdpunkterna var att se en stor manet.
20180710_094650.jpg
Kajaking runt Rock Islands

20180710_101806.jpg
In i Marine Lake

Snorkling vid Rock Islands – Nikki Bay
Det går hel och halvdagsturer ut till massor av olika snorkling/dykspots. Vi kombinerade en dag med kajakingen.
Korallreven var väldigt fina med friska färggranna koraller överallt, vilket man sällan ser på ställen med mer turister och båtar. Här på Palau är man väldig mån om att skydda naturen och reven. Vi fick skriva under ett kontrakt i vårt pass om att vi skulle agera varsamt och respektfullt mot djur och natur (bilden ovan). Vi snorklade på två olika ställen, dock i regn en av gångerna men de valde ställen med lugnt vatten.

Milky Way
Vi tog en heldags tur med IMPACT-tours som gick till Milky Way, Ngermeaus Islands och tre olika snorklingställen. Även denna gång hade vi en egen guide. Det är runt en 30-40 min åktid med speedboat ut till de olika snorklingsiterna.

”Milky way” en dold vik mitt emellan atollerna, dit inte vågor når. Där har det under 1000 tals år bildats en kritvit mjuk lersand av koraller och skiffer på hela botten som vi kladdade in oss i innan vi hoppade i det mjölkvita vattnet. En annorlunda upplevelse! Turen delades med 12 st japaner och där vi stannade fanns max en eller två andra båtar. Palau känns verkligen inte överexploaterat och det är verkligen som ett paradis!
20180712_101557.jpg
Milky Way

Ngermeaus Island
En av klippöarna som vi åt lunch på under en heldagsutflykt. Många av öarna är förbjudet att beträda, men denna kunde man knalla omkring på och softa lite på medan guiderna grillade och lagade mat.
20180712_105932.jpg
Ngermeaus Island

20180712_125349.jpg
Bentolådan på Ngermeaus Island

Coral Gardens och Ulong Channel
Det var verkligen snorkling i världsklass på Palau. Vid snorkling i Coral Gardens simmade tre svartfenade revhajar (den största mellan 1.5-2 m) precis förbi oss. Det var helt kristallklart och sikten ner till botten. Ofta var det inte mer än kanske några meter djupt sen kom mäktiga drop-offs där var sikten säkert var +20 meter. Vi såg bläckfisk, jättemusslor, rockor, clownfisk, skorpionfisk, squid, jättelika napoleonfiskar och mängder med andra färggranna fiskar i enorma stim. Korallerna är friska och bildar jättelika färgglada mattor på botten, blåa, gröna, röda, gula, olika bordskoraller, hjärnkoraller, stolkoraller etc. Det blev nästan information overload för det kryllade av så mycket undervattensliv att man blev mättad. Mycket undervattensfilm blev det. Vår Palauske guide var som född i havet och var expert att leta upp olika fiskar som han visade oss, stora havssköldpaddor, drakfiskar osv. Palau ska ha över 450 sorters revbyggande koraller jämfört med 65 olika i karibien och det märktes. Vid Ulong Channel hoppade man i vid ena sidan av undervattenskanalen och drev med (en ganska så kraftig ström) till andra sidan där man plockades upp av båten 40 minuter senare, under tiden kunde man lugnt glida över horder av undervattensliv.

Nu har jag aldrig varit vid stora barriärrevet men det var såhär jag tror det ser ut, det var som ”Hitta Nemo”. Jämförelsevis har vi dykt i Thailand och Röda havet, snorklat runt 10-tal olika öar i Karibien, Bermuda, Cozumel, på Borneo, Malaysia och Belizé men detta slog nog allt. Just korallernas färger och liv var kanske det som var mest glädjande. Senaste gången vi var i thailand såg vi bara vita döda korallmattor.
Detta var den bästa snorkling vi upplevt!
20170326_020116A.jpg
En Törnekrona på botten, en mycket giftig stjöstjärna.

Jellyfish Lake
Denna upplevelse hade varit en höjdare. Tyvärr har de stängt den på grund av att många av maneterna dog av en storm som drog in 2017 samt att många (främst kinesiska turister) badat i sjön insmorda i massor av solkrämer trots förbudet. Maneterna klarar inte av detta. Planer fanns att öppna den igen om några år när manetbeståndet återhämtat sig.

Koror Stad
Bara en 5 minuters taxiväg från Royal Resort ligger Koror Town. Där finns lite restauranger, en galleria och diverse souvenirbutiker. Skillnaden mot Guam och Saipan är stor! Hela ön är mer som hur Phi Phi Island såg ut som för 20 år sen, primitivt, slitet och ganska så nedgånget kändes det som. Lokalbefolkningen är glada och mycket vänliga.
20180711_155450.jpg
Koror stad

Nära hotellet fanns olika restauranger, favoriten var Drop off bar and grill, en restaurang med mysig uteservering på en brygga vid en lite marina. God mat till rimliga priser för en gångs skull här på ön. Däremot existerar inte barnmenyer så det blev enorma portioner till barnen. Hungry Marlin och Kramers Café var två andra bra restauranger.
20180711_182006.jpg
”Mixed poke” (sashimi av yellow fin tuna, snapper, black jack och spanish makarell) på Drop off bar and grill

Hemåt!
Efter nästan tre veckor var det dags att påbörja resan hemåt. Flyget till Incheon avgick 0500 så det var uppstigning 0230.

Koror Airport och VIP Lounge Ocean View Lounge
Palaus flygplats är minst sagt liten, det finns en restaurang land side och air side finns ett fik och lite taxfree. Incheckningen var old school med utprintade listor som manuellt med penna kryssades av. Det gjorde att det inte gick snabbt direkt. Vår businesskö gick snabb men ekonomikön sträckte sig ut genom dörrarna till terminalen.

Ungefär 100 meter utanför terminalen finns en tredje parts-lounge som Asiana hade avtal med gällande deras business class-resenärer. Vi fick guidning av en Asiana-tjej. Vi var ensamma i den. Där fanns en bemannad bar samt lite frukostsmörgåsar och snacks. Loungen var inredd i gult och brunt och ungarna somnade till i deras soffor. Den var OK att spendera en 45 min i innan det var dags för boardning.

Koror – Seoul OZ610 A321
Flyget skulle ta 5h, det är 2+2 seating i ”äldre” business-stolar. Ändå var de OK för en sådan här flygning. Det serverades en ganska riklig frukost med omelett, bacon, vita bönor och yoghurt. Barnen fick hamburgare (?) men det var de glada för. En 10’’ IFE med ett lite äldre gränssnitt med stort utbud, de hade ändrat bra mycket i utbudet mellan juni och juli. Hela flyget var fullt till sista plats med hemvändande koreaner. Lugn och smidig flygning.

Seoul – Frankfurt OZ541 A380
Vi hade 2 timmars transfer så det var mest en kortis in/ut ut Asianas lounge innan det var dags att boarda long haul-flighten. Vi satt liksom på vägen till Seoul i den ”bakre” business-kabinen på övre däck. Här kommer en bit som tyvärr var tråkigt. Asiana drabbade ju av cateringproblematiken som beskrivits i annan tråd så Head pursern kom ut och förklarade för oss en och en hur innerligt ledsen hon var över att de inte hade fått business-cateringen lastad så det blev ingen flerrätters utan allt kommer att serveras på ett bräde. Den mat som kom var för barnen likadan mat som de fick på KOR-ICN flighten och vi vuxna fick en ekonomi-mat bricka. Det var inte speciellt kul, jag som hade sett fram mot maten, ilandsproblem javisst. Om vi fick ekonomikäk kan man ju undra vad de i ekonomi fick? Inget?
20180713_122814.jpg
Ekonomimaten i C-klass

CC var snabba med fikat iaf! Flera i C-klass klagade och CC sprang runt många gånger och ursäktade sig. Dessutom var second serving klockan 1430 likadan frukost som vi fick klockan 0630 på den tidigare flighten. Hur sugen var man på frukostmat på eftermiddagen? Jaja. Annars var det en bra flygning. Ungarna var trötta efter så tidig uppstigning att de sov 6-7h i sträck. Skönt för oss vuxna :)

Frankfurt – Arlanda SK674
Vi tre timmars väntan i Frankfurt och den slösade vi bort i den stora Senator-loungen på FRA (den nära Rolex-butiken vid A-piren).

SAS-flygningen var händelselös. Jag har inte skrivit ner vad som serverades så uppenbarligen var det inget värt att minnas. CC var trevlig o delade ut lite extra choklad och chokladbollar till ungarna.

Efter tre veckor var vi hemma och resandet slut för denna gång. Tack alla ni som läste!