Bakgrund och introduktion

Del av jorden runt resa (del 10 av 13)

På flygplatsen

Under denna jorden runt resa hade dittills besökt 10 olika flygplatser, men ingen tillnärmelsevis så trist som denna. En incheckningshall som påminde om ett lager. Att använda bagagevagn kostar 5 US$. WiFi kostar 9 US$ för 2 timmar. Automatcheckin även för business – även om man fick viss hjälp av personalen. Speciell business kö till passkontrollen – det var bra. Securitykontroll i strumplästen med kroppsscanning för alla. (Usama Bin Laden ”vann” kan man nog säga:-( Till United Club loungen – men där tog det stopp. Loungen är endast till för utrikesflyg, och vi skulle inrikes till San Francisco. Men för det ”facila” priset av 59 US$ / pers kunde vi gå in. Efter viss diskussion fick vi ”rabatt-erbjudandet” 59 US$ för 2 personer. Men sedan var det slut på United personalens ”flexibilitet”. Vi struntade i loungen – man vet ju att en ordinär United Club lounge som denna är en ganska trist och intetsägande plats. Vi tog en öl och en pizza-slice i vänthallen istället – säkert både godare o billigare (ölen som vi drack har jag, vad jag vet, aldrig smakat tidigare, den hette Longboard och smakade fantastiskt gott) . I USA har man sedan lågprisflygets intåg (jag tror det var Southwest airlines som gick i spetsen här en gång i tiden) förvandlat inrikesflyget till en ganska trist historia. Tyvärr tycker jag att man kan se precis samma utveckling i Europa.

Ombordstigning och första intryck

Efter rörelsehindrade, barnfamiljer och militärer i uniform(!) släpptes business på först. United har ett antal klasser; Business, First, BusinessFirst och Global First. Inom USA kallas Business för First…:-) Vi gick ombord på egen brygga. Business kabinen, 6 rader i 2+2 konfiguration var full till 100%. Interiören kändes ganska sliten och påminde mest om en lite lyxigare buss. Stolar med skinnimitation – eller möjligen skinn som såg ut som skinnimitation. Före start bjöds vi på ett glas Prosecco i plastmuggar. Ingen premium känsla här inte.

Stolen och underhållningssystemet

Stolen var ganska bred, men nedsutten och hade endast en justeringsmöjlighet; ryggstödet kunde fällas en bit bakåt – ungefär som på en ordinär ekonomiklasstol (i de fall en sådan går att fälla). Pitchen inget att skryta med; 38”.

Underhållningssystem av traditionell typ finns inte längre på United’s inrikes (jag vet inte hur det är på utrikes). Möljligen finns det kvar på enstaka plan men skall tydligen bort på alla. Man har ersatt skärm, kontroll, uttag och lurar med ett WiFi baserat system som bygger på att varje passagerare helt står för sin egen hårdvara. Systemet kallas ”Personal device entertainment” och bygger på att passageraren har installerat en speciell United app som kopplar upp sig mot servern på planet varifrån man sedan kan ta emot filmer och musik. Denna tjänst kostar inget – till skillnad mot vanlig WiFi som kostar. Detta är naturligtvis mycket kostnadsbesparande för United som slipper installation och underhåll av en massa hårdvara. Huruvida det är bra eller dåligt för passagerarna struntar antagligen United i. Eftersom jag inte hade appen eller brydde mig om att koppla upp mig och ladda ner den vet jag inte vad systemet innehöll för underhållning. Som jag uppfattade det använde ingen av mina medpassagerare systemet.

Det finns ett alternativt system på vissa 737 och 757’or kallat ”Directtv” ett betal-tv system där man drar sitt kreditkort och får tillgång till en uppsjö tv-kanaler.

Internet ombord

Ja men till en kostnad (5 $ för en timme, 15 $ för hela flygningen)

Måltider och Service

Efter ombordstigningen gick den vänliga pursern runt och serverade dryck. Efter att vi lyft stod han en lång stund i köket och pratade med sin kollega. Jag såg hur han stod och drack direkt ur en flaska vatten – en flaska som han sen använde när han serverade passagerarna vatten. Vid måltiden beställde jag mineralvatten… Efter ett bra tag kom pursern och frågade om vi ville ha en cheeseburger. När den väl kom var det en ganska trist uppenbarelse – men ok osten var god och den lilla chokladbiten till dessert var också god.

Ca 45 minuter innan landning serverades frukost: en plastmugg med konserverad apelsinjuice och en liten söt svampig kaka.

Sömn

Till min förvåning sov jag hyfsat i stolen trots att det var mer en sittande än liggande ställning. Jag vet inte om det berodde på att jag var trött eller stolen var bra att sova i. Förmodligen på att jag var trött då min fru, som aldrig brukar ha problem att somna, sov dåligt och klagade på att stolen var obekväm.

Ankomst

Vi ankom i tid – vilket väl i stort sett är det enda positiva man kan säga om denna flygning.

Slutsats

Då jag flugit en del inrikes i USA tidigare var mina förväntningar väldigt lågt ställda. Men tyvärr får man nog säga att mina förväntningar underträffades. På det hela taget en ganska trist upplevelse – oberoende i vilken klass man flyger så handlar det här bara om att ta sig från A till B.