Bakgrund och introduktion

Skulle till NYC en kortare resa i jobbet och hade turen att få åka med Emund Viking (LN-RKH) från ARN till EWR och dessutom bli uppgraderad från Plus till Business. Tackar, SAS! Fokuserar mest på skillnaderna med nya kabinen, då det finns gott om andra recensioner om SAS Business i allmänhet.

På flygplatsen

Kom med anslutande flyg från UME på morgonen så jag hade drygt en timme på mig i EuroBonus Gold-loungen på ARN Terminal 5. Gillar att de serverar havregrynsgröt men skulle kunna önska att de hade en klart markerad tystare avdelning. Jag kommer nog aldrig att komma över att det är en smula skumt med folk som grundar med en öl till frukost, men det är nog mer en invändning mot mänskligheten än mot loungen i fråga.

Satt längst in, där det oftast är lugnt, men efter en stund började en man ha ett ganska långt telefonsamtal med högtalartelefon(!) på finska bredvid mig. SAS skyltar om att lougnen skall expandera så en får väl hoppas på det.

Lounge: SAS Gold Lounge, Stockholm Arlanda (ARN), Terminal 5

Loungen är recenserad separat från flygningen. Du kan läsa mer om loungen i loungerecensionen.

Läs mer om den besökta loungen »

Ombordstigning och första intryck

Man kan inte beskylla SAS för att tillhandahålla någon speciell premiumkänsla vid priority boarding. Trångt och mycket folk som står och väntar framför disken och när det sedan annonseras att det är dags för prio boarding sker ingen kontroll av status. En möjligen lätt förvirrad äldre dam i full turistutstyrsel gick framför mig sa till personen vid dörren ”Nu kanske jag går på för tidigt?” och fick svaret ”Det är bara att gå”. Jag skulle gissa att ungefär hälften av de som gick på först var på väg mot SAS Go och saknade EuroBonus Gold eller högre.

Första intryck var mycket gott. Champagne eller apelsinjuice som tidigare. Bra finish på möblerna. Rejäl plast och borstade stålkanter. Inser nu med helt nya säten (tror att detta plan gått i någon vecka eller så?) att det gör mycket skillnad om tygerna känns fräscha och rena. Den sladdkopplade fjärrkontrollen till underhållning, ljus och service-knapp är i metall och känns rejäl.

Stolen och underhållningssystemet

Kabinen är ett rejält uppköp jämfört med den gamla inredningen. Hade fönsterplats och undviker därmed helt pratglada sätesgrannar, något som varit en smula påfrestande ett par gånger vid tidigare resor i gamla business. Sätet är mycket bekvämt. Uppskattar den lilla upphöjda fotpallen under sätet framför. Många bra detaljer: Läslampan har tre ljusstyrkor och övriga sätesbelysningen har väldigt många steg. Lätt att komma åt strömjacket, det fungerade utan problem även med en lite mer effekthungrig MacBook som allt som oftast löste ut säkringen i gamla SAS Plus-jacken. Ett fack för tidning eller läsplatta. Den variabla hårdheten i sätet fungerar med hjälp av en uppblåsbar luftkudde. Minimal hårdhet innebär alltså en tunn luftmadrass under stoppningen i stolen. En innovativ lösning tycker jag.

Stolen rör sig ibland. Ändrar form. En lite märklig känsla, men det verkar som att det skall vara så. Lite information om hur stolen fungerar skulle inte ha skadat dock. Stolen lyckades även hänga mitt under flygningen och slutade svara på kommandon. Fick hjälp efter någon sekund, och det visade sig att en omstart med hjälp av knappen under/bakom/innanför så fungerade den igen.

Det är lite konstigt att SAS väljer att tillhandahålla ganska dåliga brusreduerande lurar, då alla som åker i Business nog har råd med ett par mycket bättre egna lurar. En annan sak som var lite märklig var att ljussystemet var inställt på någon form av visa vad vi kan-läge, växlandes mellan rosa och blått kanske varje minut eller så. Lite over the top även för en schlagerbög som mig.

Underhållningssystemet: Touch-screen-funktionen på min skärm fungerade inte. Det gick dock att komma runt genom att styra genom en liten fyrkantig touch-knapp på fjärrkontrollen efter några minuters laborerande. Personalen var ungefär lika bra på att hjälpa till med tekniska problem som en kan vänta sig av personer över 50. Jämfört med tidigare system så känns detta som ett system byggt i nutid. Utmärkt, men inte en dag för tidigt.

En del biljud i hörlursuttaget för den som är petig. Det låter ungefär som jacket i en gammal stationär dator, då man kan höra ljudet från transistorer som brummar när datorn jobbar, lite tyst i bakgrunden. Började titta på Selma, tror att upplösningen är ungefär motsvarande 480p. Betydligt mindre högupplöst än reklambilderna som snurrar vid ombordstigning, så det slutade med att jag tittade på medhavd film på min laptop ändå.

En smula oroande: När jag anslöt min iPhone till USB-uttaget för laddning frågade telefonen ”Would you like to trust this computer?”. Inte vad jag väntat mig, och med tanke på hur lätt det är att göra datorintrång i en telefon med sladd-access had jag önskat mig något annat. Med wifi ombord twittrade jag till @sas och frågade, och fick ett inte så säkerhetsmedvetet svar om att det bara var att ansluta.

Internet ombord

Fungerar bra efter förutsättningarna. Lugnt surfande, twitter och liknande fungerar. Att skicka saker fungerar ibland. Försökte skicka en bild, och fick försöka ett par gånger innan den gick fram.

Jag undrar hur länge det skall dröja innan det finns något sätt att signalera till mobila enheter att det är ont om bandbredd. Jag slår vad om att 80% av datatrafiken från flygplanet är folks bakgrundsuppdateringar av appar och liknande.

En märklig detalj är att wifi-systemet frågar efter epost vid anslutning for reconnection men när man återansluter behöver man ändå uppge alla uppgifter.

Måltider och Service

Måltiderna håller i stort sett samma nivå som tidigare. Varma nötter i en skål dock till fördrinken istället för de små plastpåsarna som gällde tidigare. Bra där, SAS. Ankan till förrätt var utmärkt. Rejält med sallad, och de inplastade tallrikarna som man får skala själv var borta. Saknar dock de vita linneservetterna med hål att fästa i en skjortknapp. De har ersatts av en ljusblå tunnare variant. Det visade sig att hjorten från förtryckta menyn hade utgått till förmån för en oxkind. Det hade varit intressant att få veta innan dryckesvagnen passerat. Tänkte ändå prova, då jag tänker mig att ett typiskt långkok skulle fungera bättre än filéer och liknande givet förutsättningarna. Rätten var dock ej speciellt väl komponerad. En syrlig eller söt smak för att balansera upp hade varit välkommet. Jag fokuserade istället på en utmärkt Pinot Noir. Efterrättskonceptet var precis som tidigare. Ostar med marmelad och kex. Paj och frukt för den som gillar sött. Valrhona-glass i små bägare. Kanske 8 sorters avec. Den extra ytan förutom det utfällbara bordet är otroligt smidigt jämfört med tidigare.

Servicen är helt i linje med hur SAS brukar vara. Den som är nationalekonomiskt intresserad kan se det som ett arbetsmarknadspolitiskt inlägg. Med stark anställningstrygghet får slitvargarna som serverat frukostlådor på UME-ARN och taxfree-sprit till medelhavet i 20 år uppgraderas till long haul business till slut. De jobbar hårt och resultatet är helt ok, men det är slitigt att jobba långa pass på obekväma tider om en är 50+ och den som någon gång varit på en restaurang med michelin-stjärnor märker att detta är en helt annan typ av service. (Det är väl ändå där någonstans man siktar med ett biljettpris på economy gånger 6 eller så.) Jag frågade efter vatten när efterrätten serverades, vilket glömdes bort. Att den tryckta menyn inte stämde med utbudet var inget som orsakade en ursäkt eller liknande. Den personal som jag hade kontakt med var tre norska och en svensk. Jag blir lite sugen på att höra hur det egentligen gick med konflikten mellan svenska kabinpersonalfacket och SAS gällande dörrar till personalens viloutrymmen i och med den nya interiören.

Sömn

Jag tycker att den nya stolen är fantastisk. I nedfällt läge finns en förlängande kudde för fötterna, så den funkar nog för personer uppemot 200cm (är själv 181.) Själv tycker jag att det är lite tråkigt att de inte släcker ner i kabinen under dagflygningar, trots att de de flesta nog är intresserade av lite sömn för att justera tidszonerna. Kudde, täcke och något enkelt underlakansliknande som underlag.

Ankomst

Det var blåsigt i Newark. Mycket blåsigt, så inflygningen blev skakig och första landninsgförsöket behövde avbrytas. När vi väl var på marken gick allt smidigt. Kanske fem minuters kö i passkontrollen, och priority-väskorna var redan i karusellen när vi kommit igenom.

Slutsats

SAS nya produkt är en rejäl uppgradering. För mig var de viktigaste skillnaderna den privata zon som kommer av den nya konfigurationen och