På flygplatsen

Jag har så länge jag kan minnas varit fascinerad av flygplan och möjligheten av att kunna förflytta sig från en världsdel till en annan. Jag har alltid gillat att resa och har gjort det regelbundet sedan tonåren. På den tiden alltid i ekonomi av ekonomiska skäl. På senare år alltid i businessclass för bekvämlighetens skull. På senare tid har denna fascination antagit nästan nördiga proportioner och förstaklass har alltid funnits där som en tanke som varit placerad högt upp på min bucket-lista. När nu möjligheten öppnade sig för att flyga första klass så var påsken en perfekt tidpunkt. Barnvakter, skolledighet och en medgörlig fru gjorde att allt hamnade på plats som ett snyggt pussel.

Mitt sikte var inställt på Lufthansa First Class och avgångar från Frankfurt så man får möjlighet att uppleva det bästa som Lufthansa kan erbjuda med limousin-service och besök i First Class Terminalen (FCT). Kravet från min sida var att hitta en resa med minst 10 timmars flygning i en Airbus 380 eller en Boeing 747-8i samt möjlighet till minst 4 timmars besök i FCT. Jag bestämde mig för att kika på destinationer med bästa möjliga tillgänglighet med hjälp av Expert Flyer. Destinationer till USA och Asien verkade svårare än ex. Mexico City, Rio de Janeiro och Buenos Aires vilka hade gott om tillgänglighet då jag kikade. Valet hamnade till slut på Buenos Aires då detta var en maffig flygning på 13 tim 50 min med en Boeing 747-8i. Jag lät göra en bevakning i Expert Flyer med utresa 10 april och några datum framåt, sen var det bara att avvakta. Direkt på 14 dagars gränsen fick jag ett mail från Expert Flyer att två O platser nu fanns tillgängliga. Jag ringde in direkt och bokade dessa som enkelresa till att börja med (GOT-FRA-EZE). Sen var det bara att göra nya bevakningar på hemresan som vi siktade in på 14:e eller 15:e april. Även här fick jag notifiering om tillgänglighet på 14 dagars gränsen så jag ringde in och bokade upp dessa också. Efter en ändringsavgift på 150 kr per biljett, 190.000 eurobonuspoäng fattigare och totalt ca 7.000 kr i skatter och avgifter hade jag äntligen lyckats lägga beslag på två förstaklass biljetter tur och retur till Buenos Aires. Detta kändes fantastikst!

Lounge: Lufthansa First Class Terminal, Frankfurt Am Main International (FRA)

Loungen är recenserad separat från flygningen. Du kan läsa mer om loungen i loungerecensionen.

Läs mer om den besökta loungen »

Ombordstigning och första intryck

På dagen för avresa checkade vi in på Landvetter utan köer. Damen vid incheckningen var otroligt trevlig och när hon såg att vi skulle till Buenos Aires sken hon upp och sa att hon var född där. Vi fick tips på en trevlig restaurang och på maträtter som hon tyckte att vi skulle testa. Vi fick Star Alliance bagage-taggar med HON märkning på våra väskor och boardingkorten levererades till min stora besvikelse på SAS papper och utan de berömda röda/silver Lufthansa First Class biljettfodralen. Dessa fanns tydligen inte tillgängliga på Landvetter. Efter detta blev det en portion av den känslosamma biten genom att krama och pussa adjö till vår dotter som inte fick följa med denna gång. Med en liten tillgjord arg blick vänder hon sig mot mig och säger ”nu bokar du inga fler resor på ett tag pappa”. Hon sa det förhoppningsvis med glimten i ögat. Hittills i år har vi bara varit hemma knappt 3 veckor sammanlagt, resten har vi varit ute på resande fot (läs semester) så jag kan förstå lite vad hon menade. Det var inte helt enkelt att övertala min fru heller som egentligen bara ville vara hemma. Men när möjligheten att åka första klass öppnade upp sig var det inte svårt för mig att boka och med lite hot om att jag kunde ta med en kompis istället så gav hon till slut med sig. Det liksom kliade i fingrarna på mig att få boka dessa biljetter eftersom jag har utvecklats till en flygnörd utan dess like med enorma begär och det vet hon.

Vi beger oss upp för rulltrappan och in mot security. Van business resenär som jag är så går jag givetvis på Fast Track men blir stoppad och hänvisad till den vanliga säkerhetskön. Jag slänger ur mig att detta kan väl inte stämma men muttrar vidare mot kön som förvisso inte är särskilt lång men åker man förstaklass med Lufthansa så borde ju den biten gå att ordna även på Landvetter. Turkish, Norwegian och Finnair erbjuder ju detta. Ja ja, men detta ska ju ändå inte få förstöra resan tänker jag även om detta gjorde att jag blev lite besviken. Vi gick förbi ”tax free” butikerna och sneglar lite lamt mot hyllorna men just idag orkar vi inte köpa något. Vi beger oss till SAS loungen som för inte allt för länge sedan fick en uppgradering och blev en bit större och fräschare. Loungen vätter ut mot gate 17 och även om man inte ser de roligaste flygplanen parkerade här så har man fin utsikt över avgående och ankommande plan. Lite småhungrig plockar jag ihop lite sallad och surplar i mig en förvånansvärt god tomatsoppa. Jag väntar lite med att dricka något alkoholhaltigt då jag inser att det kommer bli en hel del av denna vara under den här resan. Efter en knapp timma i loungen är det dax att bege sig till gate 14 där vår skjuts till Frankfurt står i form av en A319. Boardingen gick smärtfritt, inte mycket att tillägga här. Dessa flighter inom europa i sk. businessklass är för mig inget annat än en bättre möjlighet att komma ut ur planet först. Jag gör mig inte ens mödan att justera sätet på denna 1 tim 40 minuters flygning. När maten serveras testar jag efterrätten som faktiskt var riktigt god men avhåller mig från att äta maten då jag inser att vi inom kort kommer att kunna avnjuta något betydligt bättre i FCT.

Måltider och Service

Väl framme i Frankfurt hoppades jag på en apron position och det var precis vad som hände. Kabinpersonalen kände till att vi skulle flyga förstaklass och meddelade oss att vår limousin stod redo nedanför trappan som dagen till ära var en Mercedes S350 av senaste modell med all tänkbar utrustning som ger en väldigt lyxig känsla. Chauffören körde oss en bit och förklarade att han skulle köra oss till first class loungen. Jag finner mig kvickt och frågar om han inte menar First Class Terminal. Han svarar nej och jag känner att detta måste redas ut. Jag framför tydligt och bestämt att vi inte vill till någon lounge utan First Class Terminal. Jaha då får ni tyvärr gå ut via bagageutlämningen och ta vänster och gå ca 300 meter. Jag var inte alls beredd på detta utan trodde såklart att man kunde bli körd ända fram till FCT. Men inga problem, det var skönt väder i Frankfurt med vår i luften så det var en skön promenad. Vi såg First Class Terminalen torna upp sig framför oss och vi kliver in i hissen och åker upp till lobbyn som ligger på plan 2. Direkt när hissdörrarna öppnade sig märkte vi att personalen bara stod och väntade på att nästa första class passagerare skulle dyka upp och efter typ tre sekunder blev vi omhändetagna och  välkomnade till FCT. Våra boardingkort som vi fick i Göteborg dög inte så vi fick nya levererade tillsammans med snygga röda first class kuvertet och jag kände mig genast väldigt nöj. Säkerhetskontrollen var det snabbaste jag varit med om och helt beskymmerlös. En minut senare är vi redan på väg in genom dörrarna till FCT som vi skulle tillbringa mer än 5 timmar i. Min första tanke var att detta kanske var för lång tid att tillbringa i en lounge men som jag läst i andra recentioner så bör man vara här minst 4 timmar för att riktigt känna att man fått ut allt. Jag håller definitivt med om detta, fem timmar tycker jag var perfekt. Vi kände oss hungriga så vi beslutade oss för att slå oss ner i restaurangdelen direkt. Vi var i princip ensamma i restaurangen förutom ett par affärsresenärer som lämnade efter fem minuter. Vi beställde in lite vin och champagne (Bollinger) och beställde lax och en biffsallad som följdes av småplock och test av diverse efterrätter. Men herregud, vi bara satt och skrattade, detta var ju världsklass. Allt smakade fantastiskt, det fanns absolut inget att ens kommentera. Allt var perfekt! När all mat fått sjunka ner kände vi för att testa det berömda badet och det var också helt fantastisk. Att kunna koppla av i ett varm bad doftandes av gudomligt badsalt ackompanjerat av ett par glas champagne vid badkarskanten och bara känna lugnet var en minnesvärd upplevelse. Vi pratade lite om att det vi upplevt hittills påminner mer om en upplevelse man får på femstjärniga hotell. Efter badet snodde vi med oss den silvriga badankan och begav oss till Cigarr loungen. Jag varken röker eller dricker whiskey men idag hade jag bestämt mig för att testa. Men till min stora besvikelse så har dom slutat med att erbjuda cigarrer. Jag blev erbjuden någon typ av cigarill men jag ville att mitt första möte med detta skulle framkalla en form av maskulint minne så en tanig cigarill kändes som det kunde kvitta. Med viss besvikelse beslöt vi oss för att gå vidare och slå oss ner i loungefåtöljerna som var väldigt bekväma. Vi beställde in lite vin och ännu mer skumpa. Jag fick ett infall och beställde både rom och whiskey. Nu ska tilläggas att jag aldrig tidigare druckit detta så det var en annorlunda upplevelse. Först tyckte jag att det smakade lite åt spolarvätskahållet men när spritsmaken väl avdunstat kände jag att det blommade ut i munnen med massa olika smaker. Jag fattar helt klart grejen men jag kommer nog aldrig bli ett fan av denna typ av drycker. Jag är däremot en stor vinfantast och det lär jag förbli. Strax före 21:40 kommer vår värdinna fram till oss som för övrigt var den samme som hjälpte oss vid själva incheckningen tidigare och meddelade att det nu var dax för boarding. Hon meddelade att det inte var någon brådska och att hon väntade vid hissen på oss. Vi packade ihop våra saker och begav oss mot hissen som skulle ta oss en våning ner till passkontrollen och den sista kontrollen av biljetterna. Jag fattade knappt att det var en passkontroll, jag stod och tittade bort mot vagnslottan av Porschar och Mercedesar som stod utanför och undrade mest vilken bil vi skulle få åka. Till slut fattade jag att damen i passkontrollen ville jämföra mig framifrån mot min bild i passet och jag gav henne ett leende och tackade, sen gick vi vidare till en disk där själva boardingkontrollen slutfördes och sen bar det av ut genom karuselldörrarna till den väntade limousinen som för övrigt var samma bil och chaufför som hämtade oss vid planet fem timmar tidigare. Inte mig emot då jag tycker att Mercedesen var ett bättre val än Porsche Cayenne eftersom jag själv ägt en sådan. Efter ca fem minuters labyrintliknande körning såg vi flera A380 och 747-8 rada upp sig. Väl framme vid vårt plan stannade vår chaufför en bit ifrån planet. Jag har sett andra recensioner där det ser ut som man kommer mycket närmare, men detta fick duga. Vi fick en bra bild med både bilen och flygplanet i bakgrunden så jag var nöjd. Vi blev eskorterade till hissen som tog oss upp en våning och sen korsade vi igenom den långa kön till ekonomiklass och businessklass för att på ett oerhört smidigt sätt boarda planet genom den främre ingången. Här behövdes inte någon boarding kort visas upp utan det var röda mattan som gällde, snabbt och smidigt, rätt in på planet. Välkomnadet gillade jag särskilt mycket… Welcome Mr. and Mrs. Carlsson, you are the only one in first class on this flight today soo please feel like home and free to use every seat you want. Jo, vi hade tur att vara de enda i första klass på denna flygning. Det kändes oerhört lyxigt att ha hela förstaklass för oss själva. Nästan som att vi flög i ett privat jet. Vi hade en och ibland två värdinnor som serverade oss under resan så det gick ingen nöd på oss direkt! När vi hade avnjutit både kaviar serveringen, middagen och alla efterrätter så var det dax att vila. Flygvärdinnorna hade förberett detta genom att bädda upp sätena i mitten på rad 3 så vi fick sova bredvid varandra. Det var oerhört lyxigt och jag gillar själva rymden i kabinen som man ser från rad 3 när man ligger där och tittar upp i taket. Takdesignen med ledbelysningen är det absolut snyggaste jag sett i ett flygplan. Den interiöra designen och formspråket i 747-8 är hämtad från Dreamlinern och jag tycker dom har lyckats riktigt bra med detta. Kabinen upplevdes väldigt tyst och jag använde inte ens mina brusreducerande hörlurar som jag normalt alltid brukar använda. Jag hade inga problem med att sova 6 timmar. Jag testade även att ligga på mage och det funkade riktigt bra. Jag har testat att försöka ligga på mage några gånger i businessklass och jag kan säga att det inte är en direkt angenäm upplevelse. Armarna tar oftast i och det blir snabbt ganska obekvämt. Stolen var oerhört skön att ligga i och förvånansvärt mjuk med bäddmadrassen som läggs i stolen. Dock framkallas det en liten svacka mellan fotstödet och divanen som jag störde mig på lite men det fixades enkelt med att vika täcket dubbelt över svackan och sen ligga uppe på själva täcket. Jag har inga problem med att sova utan täcke då jag tycker att det kan bli för varmt. Ville jag ha ett extra täckte så skulle det säkert inte vara några problem, det fanns ju minst sex extra ombord. Efter en god natts sömn och ca 1,5 timme före landning blev vi väckta och LED belysningen i kabinen tändes sakta upp till behagligt ljus. Jag gillade detta ljusskådespel som påminde om att vakna upp till en soluppgång. Jag låg där i sängen och kikade upp i taket en stund och beundrade den snygga takdesignen. Jag flyttade fram till våra säten i första raden och frukosten serverades. Efter att ha avnjutit yoghurt och granola, äggröra med bacon, bröd och ost, färsk frukt och ett par glas apelsin-juice var jag nöjd och lutade mig tillbaks i sätet och lyssnade på lite skön musik. Jag låg där och reflekterade på vår upplevelse hittills och att det hade överträffat mina förväntningar så här långt. Landningen var odramatisk och vi taxade in till gaten. Vi fick stiga ut först då dom höll de andra passagerarna kvar trots att vi inte var klara riktigt lika snabbt som dom vilket jag uppskattade.

Ankomst

Direkt utanför gaten stod en representant från Lufthansa och välkomnade oss och meddelade att han skulle möta upp oss med bagaget sen. Vägen genom imigrationskontrollen gick smidig och hela proceduren kan inte ha tagit med än 15 minuter från att vi gick av planet till vi var i bagagehallen. I bagagehallen stod Lufthansas representant och intill en första class skylt tillsammans med våra namn stod vårt bagage lastat och klart på en kärra. Denna gest uppskattas eftersom vi bara kunde ta vagnen och rulla rakt ut. Otroligt smidigt och enkelt. Summan av vår totala upplevelse i första class var rakt igenom bra och över våra förväntningar trots avsaknaden av Fast Track på Landvetter, men det är sådant man lätt kan komma över.

Slutsats

Här tänkte jag egentligen avslutat denna recension, alltså bara recensera ena vägen, men på grund av saker som hände på hemresan som var mindre angenäma så bestämde jag mig för att skriva vidare om denna. För det kanske är nu som det blir intressant.

Vi checkade in på EZE ca 4 timmar innan avgång. Vi var på plats en timma innan själva incheckningen startade. Vi beslöt oss därför att spendera tiden på Mc Donalds och få i oss något att äta eftersom vi tänkte ha gjort detta i loungen. Kl 13:30 öppnade incheckningen och det var en snabb och smidig process utan någon som helst kö. Vi fick våra boardingkort i Lufthansas speciella first class fodral och begav oss upp en våning till säkerhetskontrollen. Det finns ingen fast track service här men det behövdes inte för det var bara några personer före oss. Vid säkerhetskontrollen så undrade jag om jag skulle ta ut datorerna ur mitt handbagage som jag är van med att göra över allt annars. Jag fick till svar att det inte behövdes vilket jag reagerade på, men varför ställa till med någon scen här. Inga problem, jag körde igenom hela väskan med två datorer och allt. Sen skulle jag gå igenom detektorn som bestod av en sån där scanner som jag har sett i USA där man får ställa sig bredbent inne i en cylinder och hålla upp händerna i en ”jag ger mig” aktig ställning. Jag gjorde det av ren vana men ingen svepande rörelse från detektorn skedde. Inget alls hände faktisk tills en säkerhetspersonal vinkade sig till mig och ville göra en kroppsvisitation. En mycket slapp sådan för när jag själv kände i bakfickan så upptäckte jag att jag hade min mobiltelefon där. Konstigt att det inte pep tänkte jag och kikade på detektorn. Aha inte så konstigt den var ur funktion. Jag gick alltså igenom en säkerhetskontroll som saknade metalldetektor??? Inte ens säkerhetspersonalen som visiterade mig använde någon form av handhållen detektor vilket jag tyckte var mycket märkligt. Nästan lite olustigt faktiskt med tanke på hur säkerhetsläget är i världen idag 2017. Vi traskade vidare efter den högst tveksamma säkerhetskontrollen och begav oss till Star Alliance loungen som ligger på 2:a våningen strax efter gate 8. En trevlig lounge som var ca 70% full. Jag visste ju redan innan att det inte fanns någon riktig first class lounge här så jag hade liksom förlikat mig med detta redan innan. Vid incheckningen i loungen blev vi tillfrågade om vi ville boarda planet före alla andra eller sist. Vi valde att boarda först och blev därmed hämtade i loungen av en mycket trevlig longe-värdinna 20 minuter före avgång. Promenaden från loungen till planet var kort så det var en mycket smidig procedur. Väl på planet blev vi välkomnade och försedda med champagne. Jag noterade att vi var totalt tre i förstaklass kabinen på denna flygning dvs. vi och en tysk dam i 55-års åldern. Välkomstbordet var snyggt dekorerat med rosor och champagne samt vita och röda viner. Efter take-off i perfekt väder satt jag och kikade ner på Buenos Aires förorter och vi följde kusten upp över Uruguay. Himlen bjöd på ett otroligt skådespel när solen gick ner.

Det var ett tag sedan vi åt något så jag var redo att ta mig an det som komma skulle. En måltid som jag sett fram emot. Men det var här jag tyckte att det blev lite konstigt nu med facit i hand i form av en närmast perfekt utresa. Första serveringen från rullvagen erbjöd sallad och tre olika kalla smårätter. Jag valde sallad och en av förrätterna och noterade samtidigt att kaviarserveringen också fanns på vagnen då, men jag tänkte att dom kommer väl tillbaka med den senare. Jag hade tänkt att testa kaviaren även på hemvägen men av någon anledning hann varmrätten komma in före och då blev det inget av med detta vilket jag tycker var väldigt synd. Jag påpekade detta för cabin managern efter serveringen och fick till svar att hon tyckte att det passade bättre att erbjuda allt på en gång så att serveringstiden blev kortare så vi kunde gå och lägga oss efteråt. Jag får ändå anse mig själv som ganska påläst efter alla Businessklass recensioner jag läst igenom och även detaljstuderat Lufthansas information om vad som erbjuds i första class och detta ska jag komma att ha användning för lite senare in på resan visar det sig. Men kaviarserveringen är något som Lufthansa själva är ganska stolta över och det står klart och tydligt att kaviarserveringen ska ske som en separat servering.

Taget från Lufthansas hemsida:

A classic on our First Class flights: our caviar service – served as a separate course on day and evening flights.

Cabin managern hade alltså tagit ett eget beslut att vi nog skulle uppskatta att få in allt samtidigt. Kan tyckas som en simpel detalj i det hela men det blev stor skillnad då jag fick en känsla av att matserveringen hastades på. Jag vill ju sitta och njuta av maten och känna lugnet. Det är en del av flygresandet som jag älskar, man kan inget annat göra, inget som distraherar och man kan bara slappna av och njuta. När någon annan har för avsikt att genomföra en i mitt mått mätt hastig och ganska slarvig servering så slås den känslan ner markant. Dessutom visade det sig att stewarden som serverade oss inte hade jobbat i första klass tidigare och kändes osäker på sin post. Detta blev något som jag retade mig på och störde mitt välbefinnande en smula. Det ska ju även nämnas i sitt sammanhang att detta var en eftermiddagsflygning som avgick 17:15 så argumentet om att det var med dax att skynda sig att krypa till kojs håller föga. På Lufthansas sida om vad man kan förvänta sig i första klass står bla:

Often in life it is the details and the little luxuries that turn a moment into something special…With great attention to detail and with an eye for the individual requirements of our guests, we make your journey in Lufthansa First Class as pleasant as possible.

Ja, jag kan inte mer än hålla med Lufthansa. Det är dom små detaljerna som är skillnaden mellan bra eller dåligt och det blev ganska tydligt på hemresan. Jag hade ju en närmast perfekt utresa som referens i minnet.

Varmrätten jag hade valt var en tournedous. Min fru valde detsamma. När vi fick in våra rätter noterade jag att min köttbit var betydligt tunnare än hennes, nästan halva storleken. Jag provsmakade och avstod från fler tuggor då jag tyckte att köttet var segt. Jag testade en bit av min frus köttbit som var tjockare och den var väldigt mör och fin. Jag bad därför om en ny portion som skulle anlända om ca 12 minuter. Jag accepterade tillagningstiden och nästa portion var betydligt bättre. Jag noterade att köttbiten jag fick denna gång visserligen var tjockare men mycket mindre. Den var perfekt tillagad denna gången och mycket mör. Efter den lilla köttbiten så kände jag mig så där lagom mätt. Jag övervägde att fråga efter en varmrätt till då jag lyckades få i mig detta på utresan utan problem. Portionerna är ganska små så jag anser nästan att man nästan får äta två rätter för att bli mätt. Ibland kan det vara skönt att inte äta sig allt för mätt heller så jag valde att runda av med desserten och osten. Jag tänkte att jag skulle kunna beställa in något ätbart längre fram om jag skulle bli hungrig.  Detta visade sig vara ett stort misstag. På utresan hade jag ätit mig nästan för mätt och jag hade tur som somnade och sov 6 timmar. Det är något jag har väldigt svårt för i vanliga fall och har nog bara hänt en gång tidigare, dvs. att jag kunnat få i mig en längre tids sömn på ett flygplan. På hemresan hade jag lite svårt att komma till ro och sjunka in i sömn. Mitt under flygningen började jag känna mig hungrig igen och påkallade stewardens uppmärksamhet på detta. Jag undrade vad som erbjöds och han började tveksamt checka i alla tänkbara fack och lådor. Han erbjöd mig snacks i form av gelebjörnar och chips även choklad. Jag framförde att det inte riktigt var vad jag letade efter. Kanske någon macka eller något annat ätbart föreslog jag. Då kröp det fram att han inte tidigare jobbat i första klass och att hans cabin manager skulle komma tillbaks om ca 30 minuter. Stewarden frågade om jag kunde vänta tills dess? Jag kände att mitt tålamod höll på att tryta. Herregud vi åker ju i första klass tänkte jag och funderar på om det jag krävt är orimligt och något man inte bör räkna med på en nattflygning i första klass. Jag ser framför mig den minibuffe som finns ombord på SAS och till och med Finnairs långflygningar där man kan finna mackor och lite annat smått och gott.

Till stewarden klämde jag mummlade ur mig att jag inte bryr mig om hur han fixar det, bara att jag får något att äta. Jag var märkbart irriterad vilket han nog märkte. Jag gick tillbaka till den nersläckta kabinen och la mig ner. Min mage kurrade och jag kunde inte låta bli att fundera över hur märkbart dåligt detta var. Jag tog upp min mobiltelefon och gick in på Lufthansas hemsida där jag fick upp den här texten:

After their first meal on board, our First Class passengers can also order an extensive selection of small dishes later on. We offer a choice of these throughout the entire flight and they vary depending on the flight duration. For example, passengers may be able to choose soup or stew, a hot main course, a cold cuts and cheese platter, high-quality burger or cake from the menu.

Jag gick tillbaka till stewarden och visade upp vad Lufthansa säger sig erbjuda på deras hemsida. Han ser ut som ett frågetecken och jag framför min vid det här laget växande irritation över att det inte erbjuds något att äta. Jag går tillbaks till kabinen sur och vresig. Ska det verkligen vara så här tänker jag? Jag hör att det väsnas i galley från luckor som öppnas och slår igen. Stewarden inventerar nog varenda låda från golv till tak för att hitta något ätbart till mig.

Efter en stund kommer cabin managern in som nu är tillbaka på sitt pass och vill prata med mig. Hon säger till mig att jag har fel information och hon undrar vart jag fått tag på denna informationen någonstans om att det ska finnas någon ätbart efter första serveringen. Jag tar upp min mobil och visar vad som står. Hon kontrar med att svara No no no this is wrong. Hon förklarar vidare att hon bara har sett hamburgaren på flygning från Japan vid något tillfälle. Nu blir jag ännu mer irriterad och tänker att den första reaktionen från en cabin manager borde vara en ursäkt på Lufthansas vägnar att det inte finns något ätbart ombord och inte ett lägga fram ett försvarstal som rättfärdigar avsaknad av mat ombord. Efter en stund kommer stewarden in i cabinen med något han hittat i form av pyttesmå tapas-snittar med grillad paprika mellan. Jag refererar återigen till informationen att det ska erbjudas något ätbart ombord som ex. soppa, en varm måltid, kallskuret och ostar, hamburgare och kakor. Jag hör henne säga att hon kan fixa en äggröra. Jag kontrar med att jag nog kommer att beställa detta vid frukost och inte önskar ha det just nu. Hon säger till slut att hon kan fixa en macka med ost och skinka. Jag tycker att det låter som en bra idé vid det här laget eftersom jag börjar bli riktigt hungrig och att jag behöver ta ner irritationsnivån, vilket fungerar bra med mat hos mig. Efter en stund kommer små trekantsmackor av formbröd med ost och skinka i som jag gluffsar i mig utan att känna någon direkt mättnadskänsla efteråt men det dämpade i alla fall den värsta hungern. Jag lade mig ner och funderade igenom situationen som uppstått och jag tänker att jag har hittat Lufthansas akilleshäl i förstaklass. Alltså ingen möjlighet till någon form av mat mellan första och andra serveringen. Detta på Lufthansas längsta flygning med förstaklasskabin. Betänk då också att tiden mellan dessa två måltider är minst 9 timmar. Visst, om man sover och lägger sig mätt är det väl inga problem, men om man ex. väljer att kolla några filmer eller kanske jobba istället då är 9 timmar utan mat ganska lång tid.

Efter ett antal timmar blir det frukost som jag verkligen såg fram emot vid det här laget. Jag formligen slängde mig över all mat som bars fram som om jag inte fått mat på flera dagar. Mätt och belåten gick jag och bytte om och satte mig i sätet och begrundade Tyskland från ovan. När vi landat plockade vi ihop våra tillhörigheter. Jag reflekterade över att ingen cabin crew var närvarande i första klass efter landning. Ingen hälsade oss tack och hejdå vilket jag hade förväntat mig. Denna brist på både service och respekt hade ju speglat hela flighten så det kändes inte förvånande. Den ackumulerade besvikelsen sköljde över mig återigen och idén dök upp att detta vi bevittnat de senaste timmarna är en misshandel på Lufthansas förstaklass produkt som bara måste rapporteras!

Summering: utresan och hemresan var två helt skilda upplevelser. Utresan visade en sida av Lufthansas första klass som överträffade mina förväntningar. Hemresan visade en annan sida som jag inte är så imponerad av och mest förknippar med service från ekonomiklass. Okej nu är jag hård, maten som serverades ombord och komforten var ju tipp topp men jag tycker att detta visar på att något inte kan bli bättre än den svagaste länken i kedjan. Jag spekulerar i att det med en mer rutinerad personal ombord kanske hade blivit en annan upplevelse. Med professionalism kommer man långt många gånger har jag lärt mig. Hur man kan hantera problem och improvisera i olika situationer är ju fundamentalt avgörande för utgången av en situation anser jag.

Jag återkommer med mer info när jag får respons från Lufthansa i detta ärende. Ja, självklart kommer dom att få höra från mig!

Jag avslutar med dessa rader tagna från Lufthansas hemsida:

Often in life it is the details and the little luxuries that turn a moment into something special. Being met by a personal assistant at your destination airport, enjoying culinary highlights above the clouds or the amount of personal space on board: moments that linger in the memory. With great attention to detail and with an eye for the individual requirements of our guests, we make your journey in Lufthansa First Class as pleasant as possible. Enjoy excellent comfort and service and experience special moments in Lufthansa First Class.