Bakgrund och introduktion

Jag hade en affärsresa i mitten av juli till Washington DC. För resan lyckades jag hitta en prisvärd förstaklassbiljett (0 prissatt som en Business-biljett). Då Lufthansa erbjuder gratis limousine-transport till Arlanda så behövde jag inte fundera så mycket över hur jag skulle ta mig dit.

Jag blev hämtad på Söder 15 minuter för sent pga att chauffören haft problem att tanka! Lufthansa använder Cabforce och jag fick sms från dem med ett kontaktnummer om det var några problem. Det var ju bra, men det enda det resulterade i var att jag satt i telefonkö 15 minuter tills bilen av sig själv dök upp. Bilen, en BMW 7-serie, var självklart bekväm och det var inte fel sätt att ta sig till Arlanda!

På flygplatsen

Jag checkade in vi SAS Business-incheckningen och det gick snabbt och effektivt, men ingen extra uppmärksamhet gavs en förstaklasspassagerare. Det märktes att det är semestertider och jag var igenom säkerhetskontrollen 5 minuter efter att jag anlänt till Arlanda!

Då incheckning och säkerhetskontroll gick så snabbt han jag på till SAS Guld-lounge för att äta morgonmål. Loungen var nästan to och efterhand kom det några barnfamiljer – det var en stor skillnad från hur det vanligen ser ut på morgonen. Frukosten var OK och då det fanns tid över tänkte jag arbeta lite och ladda både PC och plattan. Den nya inredningen är trevlig men jag kunde konstatera att designen vid de stora borde gått ut över funktionen. Om man har en avlång laddare så kan det bli problem. Eluttaget är svängt så att laddare blir stående upprätt och man har lagt en skiva överst som sticket ut. Följden är att det varken uppåt eller neråt finns tillräckligt utrymme för att man skall kunna koppla i laddaren!

I Frankfurts fanns det inte tid att besöka någon lounge. Däremot gick planbyte och passkontroll smidigt och man fick boarda direkt då man kom till gaten.

Lounge:

Loungen är recenserad separat från flygningen. Du kan läsa mer om loungen i loungerecensionen.

Läs mer om den besökta loungen »

Ombordstigning och första intryck

Avgången från Stockholm var 15 minuter förenad pga sent inkommande flyg. Boardingen började först vid tidtabellens avgångstid 09.55 vid gate A9. Man hade bara en person vid gaten vilket gjorde att alla köade i samma fil. Trots det lyckades man smidigt ge prioritet till business klass och guldmedlemmar. Boardingen löpte med tysk effektivitet mycket snabbt. Man följde noggrant den radvisa boardingen och de som försökte fuska blev tagna åt sidan. Därför blev det heller aldrig långa köer ombord. Man kunde bara konstatera att SAS nog kunde vara noggrannare med detta.

Ombord ger Lufthansas A321-kabin och stolar ett luftigt intryck, det känns rymligare än vad det egentligen är. De två första raderna var reserverade för Business och som var mellansätet reserverat för komfort.

Efter att ha gjort ett större antal resor i Europa i SAS Plus kan man konstatera att SAS beslut att nyttja alla säten i Plus är ett stort misstag. Det är helt enkelt omöjligt att arbeta ombord på SAS i dagsläget, och det är den enda orsaken att flyga Business/Plus. Detta gör att jag i mån av möjlighet väljer bort SAS i de fall jag skall arbeta ombord.

Boardingen i Frankfurt löpte smidigt och som vanligt har Lufthansa en separat fil för Guldmedlemmar, samt första och business kunder.

Boardingen skedde genom en dörr och i dörren kontrollerades alla pass och boardingkort igen vilket skapade köer. Väl ombord fick man tränga sig genom Business Class, som har en ganska trång gång då konfigurationen är 2+3+2, för att komma fram till trappan upp till övervåningen där Lufthansa har sin förstaklassavdelning på 747-400,.

Väl upp slogs man av rymden då man enbart har 8 stolar på hela övre våningen i en konfiguration med stol på var sida gången. Bredvid stolen har man en färdigbäddad säng.

Genast vi satt oss ner så fick vi deras toalett-set och pyjamas. Här har man tänkt till och väskan med toalettartiklar är i läder och utformad så att den efter flygningen kan användas som iPad-väska – ett smart sätt att ge mervärde.

Stolen och underhållningssystemet

Stolen skiljer sig från Lufthansas övriga stolar genom att den inte har någon divan/fotpall och att stolen inte kan fällas i helt horisontellt läge. Inställningsmöjligheterna räcker dock mer än väl till då man har sängen bredvid sig närmast fönstret. Det är faktiskt riktigt skönt att inte behöva be om bäddning när det är dags att sova. Man bara lägger sig i sin säng.

Under sängen har man en stor förvaringslåda och därtill finns det ett ganska grunt förvaringsutrymme ovanför stolen. En fullstor kabinväska får inte plats i facket. Utöver detta finns det gott om förvaringsutrymme för tidningar, vattenflaskor och andra småsaker i stolen.

Bordet är avsevärt mindre än det som finns i Lufthansas vanliga förstaklasstol och kan närmast beskrivas som ett något förstorat Businessclass bord. Fullt tillräckligt, men det kan bli lite trångt på bordet.

Underhållningssystemet var Lufthansas äldre system som har ett acceptabelt men ändå mindre urval än det man ser i de senaste systemen på marknaden. Skärmen är stor och jag valde att titta på The Wolf on Wall Street.

Internet ombord

Planet hade Internet ombord men då jag vill vara offline ombord så använde jag det inte.

Måltider och Service

Stockholm-Frankfurt

En frukost bestående av lufttorkad skinka med färskost, några vanliga ostar, marmelad och varma croissanter/frallor serverades på porslin. Gott och trevligt. Efter frukosten bjöd man på äppelchips. Frukosten serverades på bricka med porslinstallrikar och skålar samt riktiga bestick. Därefter kom dryckesvagnen. Och kaffet serverades ur porslinsmuggar och juicen i riktiga glas.

Servicen var vänlig och professionell och framförallt gav man sig tid för kunderna. Den snabbservering, där man bara slänger ut en box, som man ser på många andra bolag på flygningar inom Europa var inte närvarande – och jag saknade inte den stresskänsla som ofta finns i luften.

Återigen bevisade man att Lufthansa-gruppen erbjuder den bästa Business Class-upplevelsen inom Europa och man är definitivt på väg mot sitt mål att bli Europas första 5-stjärniga flygbolag.

Frankfurt – Washington DC

Genast man kom ombord erbjöds man champagne med makadam-nötter och både servicepersonalen och pursern kom och pratade med en vilket skapade en trevlig atmosfär. Servicen var uppmärksam och så fort nivån i champagne-glaset gick under halva glaset så kom man och erbjöd påfyllning. Champagnen var god en Cuvée Grand Siécle från Laurent-Perrier.

Efter start fick man menyerna och dryckeslistan, Vinotheket som Lufthansa kallar det. Här kunde jag konstatera att man bytt viner sedan senast och jag frågade om det och fick veta att man byter vinlista varannan månad. En del favoritviner stannar kvar och andra ersätts. Till min glädje såg jag att ett av mina favoritviner från Haut-Medoc, deras röda 2007 Chateau Belgrave 5erne Grand Cru Classe fanns kvar så rödvinsvalet var självklart.

Samtidigt så frågade de vad man ville ha till fördrink och då man trots allt var på väg till USA så valde jag en Jack Daniels bourbon.

Efter ett litet tag fick man också en smakretare bestående av svamp, med syrlig gelé och smaksatt smetana. Mycket god med tre distinkta smaker som flöt ihop på ett underbart sätt.

Därefter serverades den traditionella ryska kaviaren och till det valde jag 2012 Beaune du Chateau 1er Cru från Bouchard & Fils. Kaviar är aldrig fel och vinet var så gott så att jag fortsatte med det till förrätten.

Till förrätt valde jag 3 av 4 alternativ, serverat på en lång tallrik. Det blev Hummermedaljong med körsbärstomat olivolja och mozzarellaost. Medium-rare kalvsadel på grön sparris samt salladskräm med Fetaost, Pimento Chutney och sötsurt marinerad gurka.

Som mellanrätt fick man en vegetarisk medelhavssoppa med grillade sommargrönsaker och rostat bröd.

Förrätterna och soppan var mycket goda och till varmrätt valde jag rödvins- och pepparglaserad grillad oxfilé med polenta, bladspenat och glaserad lök. Köttet var mört med well done, så det var inte mer än acceptabelt. Jag borde ha följt min magkänsla och valt lammet.

Därefter en osttallrik följt av efterrätt. Jag valde en chokladkaka med hallon rosa gelé och hallonsorbet ackompanjerat av en 2009 Kiedricher Gräfenberg Riesling Auslese från Robert Weil. Ett underbart efterrättsvin som passade perfekt till chokladkakan!

Måltiden avrundades med en kopp kaffe och en konjak, Lhéraud Cuvée 30. Konjaken var smakfull och mycket len, precis det rätta innan det var dags att sova.

Just innan ankomst serverades en blandad sallad som man själv fick kombinera följt av en liten dessert med färsk frukt eller en brownie.

Sömn

Sängen är placerad mellan stolen och utsidan och alltid bäddat. Fulla 2 meter lång och ca 60 centimeter bred. Det är faktiskt skönt att efter eget huvud kunna gå mellan att ligga och sitta utan att behöva begära bäddning.

Sängen var med andra ord mycket skön, men – och det är ett stort men – 747:ans ålder börjar visa sig. Ljudnivån från turbulensen var mycket hög, så hög att det störde sömnen. Den sköna sängen kunde inte kopmensersa detta och sömnen blev inte så djup som vanligt. A380 är mycket tystare men det är ju det tystaste flygplanet man kan åka med, helt i en egen klass. Vikitgare kanske är att också Dreamliner, 777 och A330/340 är klart tystare än 747:ans första klass.

Det var meningen att det skulle vara en 747-8 på denna flygning, men den blev utbytt till 747-400 några dagar före avresan. Returen står fortfarande som 747-8 så förhoppningsvis kan jag snart återkomma med en uppdatering om skillnaderna mellan 747-400 och 747-8.

Ankomst

Vi väcktes just före vi passerade New York och jag fick därmed en perfekt vy över hela New York med bl.a Manhattan, Queens, Long Island Brooklyn och Staten Island. En imponerande bild.

Just efter New York påbörjade vi nedstigningen och efter en lugn landning rullade vi fram till gaten. I Washington har man ett udda system med en form av bussar som tar en mellan terminalerna. Det skapar naturligtvis köer och vi fick veta att förstaklass-passagerarna skulle få egen biltransfer till Immigration. Det fungerade inte helt perfekt så det som skulle ha inneburit tidsvinst blev istället att vi fick de första 50 passagerarna på flighetn framför oss i Immigration.

Köerna var ganska långa och när man väl var igenom Immigration så var kön till tullen ännu längre. Det visade sig att man höll på at införa ett nytt system där man registrerade varje tullkort innan man fick gå igenom, istället för att som tidigare titta på dem och smala in dem för att registrera i efterhand. Tack och lov så råkade jag stå i den kö som hade en handlingskraftig tulltjänsteman som självständigt beslöt att gå tillbaka till det gamla systemet vilket gjorde att han betade av kön på nolltid.

Slutsats

Lufthansa fortsätter att leverera högsta kvalitet i sin första klass och jag tror mig nu empiriskt ha bevisat att de lyckats mjuka upp den tidigare lite strikta personalen så att de nu också levererar en mycket personlig och vänlig service. Personalen bjuder verkligen på sig själv, skämtar och är genuint trevliga!

Den enda plumpen i protokollet var biffen som var well done och de frågade inte hur man ville ha den. Antagligen var det därför den inte ville fasna på bild.

Har ni chansen att flyga första klass med Lufthansa så skall ni ta den, men om ni lätt störs av bakgrundsbrus skall ni undvika 747-400!