Bakgrund och introduktion

Del av jorden runt resa (del 9 av 13)

På flygplatsen

När man kommer med tåget från Tokyo så tycker jag märkligt nog att Narita känns både som en liten och en riktigt stor flygplats på samma gång. Men stor är den, det är den näst största flygplatsen i antal passagerare, och den största i yta och antal destinationer, i världens största stad. P g a att tyfonen Mindulle var på väg att drabba Tokyo på eftermiddagen vår avresedag så tog vi det säkra före det osäkra och åkte till flygplatsen redan på förmiddagen även om vårt plan inte skulle avgå förrän på kvällen. Trots att det var 8 timmar till avgång gick det att checka in utan problem – åtminstone om man åkte business class. För security check fanns en egen ingång för *A First o Business passagerare med 0 personer före i kön – skönt. I passkontrollen var det gemensam kö för alla, men med sedvanlig japansk effektivitet tog det bara 5 minuter. Promenad till United Club loungen i Satellit 3. Det är den största lounge jag någonsin har varit i, åtminstone som jag kan minnas. Den är enorm, säkert mer än 1000 sittplatser, i fåtöljer, vid vanliga bord eller vid speciella bås att arbeta i. Det fanns duschar och en toalett med viss lyxkänsla. Då det bara var vi och kanske 25 andra personer där kändes det nästan stort och ödsligt, hur som helst var det väldigt lugnt och skönt. Som ett exempel på hur stor loungen var kan nämnas att när min fru, som i sanningens namn inte har särskilt bra lokalsinne, gick och hämtade en kopp kaffe så gick hon ”vilse” på tillbakavägen (och jag lovar, hon var spik nykter). Det fanns två bufféer, en i vardera ändan på loungen. Med varma o kalla drycker och när vi kom bara lite kakor och bullar. Man hade antagligen just dukat av frukosten för efter ett kort tag dök det upp sushi, nudlar och lite annat smått o gott japanskt. Men absolut inget överdådigt. Efter ett tag beslöt jag mig för att testa duscharna. Det finns 13 st rymliga och fräscha duschrum. Sammanfattningsvis om denna lounge: jag har inte besökt särskilt många United Club lounger men av de jag besökt är denna utan tvekan den bästa.

Efter ca 3 timmar i denna lounge tröttnade vi och begav oss till ANA business lounge i satellit 4. Denna låg precis intill vår (förväntade) gate. Men när vi kom dit upplystes vi om att vår gate blivit ändrad till satellit 5. Inga problem dock, det var fortfarande drygt 3 timmar till avgång. Vi slog oss ner i loungen som var mindre än United’s, om än ganska stor, men mycket mer befolkad – inte direkt full av folk men en mycket mer ”busy” känsla här. Dock var utbudet av mat och dryck mycket mer omfattande, ja rentav imponerande. Det fanns en nudel-bar där man fick nylagade rätter på beställning. Det fanns en sushi-bar där en kock stod och tillredde sushi på beställning. Dessutom, förutom det ”vanliga” utbudet av öl, vin och starksprit, en ”sake självbetjäningsbar” med 4 olika sorters sake. En kul ide. Jag testade 2 sorter.

Efter drygt en timme i denna lounge begav vi oss nu till ANA business lounge i satellit 5. På boardingkortet stod gate 41, på informationsskärmarna stod gate 45 men ANA personalen i båda loungerna hävdade med bestämdhet att det var gate 58A som gällde för oss. Ö h t var det ganska kaotiskt på flygplatsen med många förseningar, gatebyten och inställda avgångar. Allt säkert beroende på tyfonen – och enligt info på nätet var Haneda, Tokyos andra flygplats, ännu mer drabbad. Hur som helst, ANA loungen i Satellit 5 påminde mycket om den i Satellit 4. Den verkade dock lite större, hade stora fönster ut mot plattan, men saknade både nudel- och sushibar. F ö verkade utbudet av mat o dryck vara ungefär likadant. Passagerartätheten var ungefär likadan som förra loungen och alltså betydligt större än i United Club loungen.

Vad gäller WiFi så fanns det ett öppet på flygplatsen, ett öppet i ANA loungerna och ett lösenordsskyddat i Unitedloungen.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att stora delar av denna dag ägnade vi åt ”lounge-safari” på NRT.

Och så äntligen: ”Go to gate” och i tid – inte illa.

Lounge: United Club, Tokyo Narita International (NRT), Terminal 1

Loungen är recenserad separat från flygningen. Du kan läsa mer om loungen i loungerecensionen.

Läs mer om den besökta loungen »

Ombordstigning och första intryck

Boarding nästan i tid. Vi kom ombord som ca 5 – 6’e passagerare. Första intryck var inte alls lika positivt som ANA’s 787 vi flög med några dagar tidigare. Nu var ju detta en Air Japan kärra så färgsättningen invändigt och personalens kläder var lite annorlunda från ANA’s egen. Utvändigt var planet dock målat som vilken ANA kärra som helst. Riktigt varför Air Japan Company är ett eget bolag begriper jag inte då jag tror att dom enkom och endast flyger för ANA.

Inredningen och stolarna gav ett ”gammalt” intryck – nu vart ju också en ”gammal” 767’a. Men stolen kändes i o f s ganska bekväm när man slog sig ner. Business kabinen med 7 rader i en 2+1+2 konfiguration var full till ca 90 %. Den ensamma stolen i mitten såg ju kanske inte alltför kul ut att sitta i med gång på båda sidor. Vi satt på rad ett i 2’an till höger.

Före start bjöds vi moserande vin (märke oklart) i plastmuggar…

Vi fick vänta en bra stund på push back och lyfte lite drygt en timme försenade – vilket ändå måste betraktas som ok med tanke på att denna dag var nog i princip alla plan från Tokyo försenade p g a tyfonen.

Stolen och underhållningssystemet

Stolen kändes någorlunda bred (21,5”), hade de ”vanliga” inställningsmöjligheterna och gick att fälla till kanske 160 grader. Det fanns ett utfällbart fotstöd och svanken gick att justera. På det hela taget en ganska bekväm stol. Det fanns en utfällbar skärm under det lilla bordet mellan stolarna (i detta bord fanns också ett praktiskt litet fack att t ex lägga glasögon och telefon när man sov). Skärmen var liten (ca 15”) och bilden verkade lite suddig. Det fanns ett antal filmer och TV serier samt musik att välja på. En del spel. Men det fanns inte alls samma utbud av information, kartor, flygplansguider m m som finns på t ex ANA’s betydligt nyare 787’a.

Internet ombord

Nej

Måltider och Service

Personalen var vänlig och effektiv. Som måltid fanns att välja på lite japanska smårätter eller hamburgare. Vi var på väg till USA så jag valde hamburgare. Till förrätt serverades lite antipasta med bröd. Mycket gott. När hamburgaren serverades påminde den mer om en stor färsrullad med ris. Men den smakade gott med en mycket god polynesisk sås. Det fanns också några små- och efterrätter att välja på. Jag valde ost till dessert, en bit Taleggio och en bit getost av något slag, också det gott. Till måltiden dracks champagne, Canard-Duchene, genomgående. Ett bra val. Vi väcktes en timma före ankomst och bjöds på juice och lite färsk frukt. Innan landning gick flygvärdinnan runt och frågade alla personligen hur man sovit, samt tackade för att man flugit med detta bolag. En trevlig gest.

Sömn

Trots att stolen inte gick att fälla 180 grader så gick det förvånansvärt lätt att sova några timmar i den. Den var förmodligen av en någorlunda gammal konstruktion men den fungerade väl. Som tillbehör fanns en kudde samt en slags filt som i fotändan var sovsäcksliknande. Att sedan flygvärdinnan, innan vi landade, frågade om vi sovit gott gjorde bara att man tyckte sig ha sovit ännu bättre.

Ankomst

Vi landade ca 1 timme försenad, p s s som vi hade startat 1 timme försenade. Vi fick åka en ledad dubbelbuss (aldrig sett en sådan förut) till passkontroll och bagageutlämning. Passkontrollen gick förvånansvärt snabbt – jag har tyvärr några trista erfarenheter från passkontroll i USA från de senaste åren. Hämtade bagaget och så iväg till Waikiki beach. Aloha:-)

Slutsats

Sammanfattningsvis en helt ok upplevelse. Allting kändes dock ”ett nummer mindre” eller lite sämre än på ”riktiga” ANA, vars 787’a vi provat några dagar tidigare. Men i jämförelse med många andra bolag så står man sig väl.